Från Bio till Bio.

Hansa: Doktorn.
Paul Munis namn kan faktiskt sägas garantera en storfilm — det har man tidigare erfarit, när han gestaltat någon historisk personlighet — en Zola, en Pasteur, en Juarez — och det kan man konstatera även nu, när han iklätt sig en engelsk landsortsläkares skepnad.
Den doktor det här gäller är förvisso ingen av världens store. Han är som nämnts en obetydlig läkare i en engelsk småstad, men detta till trots är han en stor man, en godhetens och fördragsamhetens apostel och en väldig kämpe för respekten för människovärdet. Desto mera tragiskt blir därför hans dystra öde — att dömas och avrättas för ett så ohyggligt brott som hustrumord, en sak, som han givetvis är fullkomligt oskyldig till. Hela filmen är f. ö. en predikan mot ofördragsamheten och den andliga högfärden, här representerad just av den unge läkarens maka, som i missriktat religiöst nit gör tillvaron till ett lidande för sina närmaste. Som ursprunget till denna hennes inriktning skymtar ”ärkediakonen”, som visserligen inte personligen framträder men vilkens andliga sådd bär ödesdigra frukter. Speciellt framgår de båda makarnas diametralt motsatta inställning till livet av deras uppfostringsmetoder visavis sonen — här vill fadern gå fram med mildhet och överseende, medan modern föredrar att styra med järnhand. Sonen blir också indirekt orsaken till moderns död av förgiftning, vilket i sin tur leder till dramats tragiska upplösning.
Det ligger en dyster men intensivt dramatisk spänning över denna film, som trots sin längd dock aldrig innehåller longörer. Paul Munis spel är också fullkomligt, suveränt — hans framställning av den en smula världsfrämmande läkaren är så in i minsta detalj perfekt, att man inte kan tänka sig rollen formad på ett annat sätt. En alldeles utmärkt gestaltning har också givet hustruns roll för att inte nämna den ”babystar” som enkelt och naturligt spelar sonen. F. ö. ha alla roller lagts i goda händer.
”Doktorn” är en film, som är värd ett reservationslöst beröm.
Ted.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 3 Oktober 1940
N:r 229

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *