På vägsyn med vägstyrelsen norröver.
Under innevarande år ha vägförbättringsarbetena på Gotland varit betydligt större än under de närmast föregående åren. Det är minsann inte småsaker, som vägstyrelserna åstadkommit inom resp. distrikt. Har man tillfälle att följa med ut på vägarna för att konstatera, vad som uträttas, blir det en mycket givande färd.
Själva ha vi fått ett sådant tillfälle, i det att det beretts oss möjlighet att följa ordföranden i norra häradets vägdistrikt, godsägare Gunnar Nilsson, och arbetschefen vid vägstyrelsen P. M. Bengtsson ut på en tripp åt olika håll på häradets vägar.
Händelser vid vägen.
Denna gång ställa vi först kosan norrut med Tingstäde som närmaste mål och ta till en början stadens vägar ut förbi Bingerskvarn. Vi passera ett märke, som varnar för vägkorsning – vägen till Hästnäs – men vår färdledare vill inte sakta farten, ty han anser, att skall det finnas ett vägmärke, skall det stå på bivägen och ej på huvudleden. Det är ju trafikanterna på den lilla vägen, som ska varnas för den livliga trafiken på den stora vägen, anser han.
Vi fortsätta färden mot norr på vägstyrelsens fina autostrada. Men arbetschefen vid ratten hejdar åter sin bil. Denna gång, gäller det arbeten vid sidan om vägen. En lantman håller just på att plöja vid vägkanten, och efter vad hr Bengtsson upplyser om, alldeles för nära. Vägstyrelsen förfogar nämligen icke blott över själva vägbanan, utan även över tre meters bredd på ömse sidor om densamma. Det visar sig emellertid, att man på en del håll negligerar dessa bestämmelser, och då blir det förstås en vänlig påstötning om, hur det bör vara.
Vid en annan vägsträcka är man i färd med att resa telefonstolpar. Och även därvid har man trängt in på vägens område, varför en stolpe måste flyttas. Ingen må tro, att vägstyrelsen är ogin mot markägare vid vägen, utan gärna vill tillfredsställa alla önskningar så långt det är möjligt. Men enligt nya förordningar måste telefonstolparna vara så långt ifrån vägbanan, att de ej utgöra en fara för trafiken. På vägkanten får således icke en telefonstolpe placeras.
Genom Tingstäde.
Efter dessa ”mellanspel” äro vi framme i det befästa samhället, som nu har lika fin gata som t. ex. länets köping och större samhällen. Den förut slingrande vägen genom Tingstäde är nu rak och bred till en längd av 1,2 km. Över avloppet från Tingstäde träsk har byggts en synnerligen stabil bro, vilken utan tvivel tål alla påfrestningar av tyngsta fordon.
Järnvägsövergången i samhället har varit ett ganska besvärligt problem att lösa, då man ej har kunnat sätta upp vanliga järnvägsbommar på grund av telefonledningar strax över passagen. Man har dock löst frågan på ett tillfredsställande sätt genom att å ena sidan — mot den nya gatan, där man ej heller kan använda svängbom — anbringa en utdragbar bom, som icke inkräktar på vägkorsningens utrymme.
Den branta och kurviga backen vid Tingstäde kyrka, som tidigare varit ett farligt pass, har nu skurits av så att backen blivit lägre, bredare och rakare. Strax bortom denna vägförbättring slutar betongbeläggningen.
Första avtagsvägen till Hangvar från Tingstäde räknat går som bekant över järnvägen. Denna korsning är ganska besvärlig, men järnvägen har nu vidtagit åtgärder för att förbättra överfarten. Korsningen breddas och nya järnvägsbommar uppsättas.
På slingrande vägar i norr.
Vid Lärbro vika vi in på den för icke så länge sedan breddade vägen mot Kappelshamn. Men länge dröjer det ej förrän vi komma in på de smala slingrande vägarna på öns nordöstra del. Genom skogsmarkerna löper vägen som ett grått band backe upp och backe ned till synes utan tillstymmelse till mening. Dessa vägar vore väl ursprungligen gamla kostigar, vilka efter hand breddats och förbättrats, utan att man ingripit för att ändra vägarnas riktning. Vägbanorna på dessa gamla vägar äro oklanderligt jämna, men eftersom trafiken växer även i dessa trakter, har vägstyrelsen tagit itu med att avlägsna de värsta kurvorna, att bredda vägbanorna och att bygga nya broar.
Vägstäckorna mellan Gothem—Norrlanda, Hangvar—Austers, Hall—Kappelshamn och Fleringe—Bläse ha avsevärt förbättrats, så att omnibussarna, som förut haft svårt att krångla sig fram på vissa platser, nu kunna obehindrat trafikera dem. Från Fleringe fortsätta, vi färden förbi Lunderhage till Ahrs bruk. Det privata vägsträckans vägbana är allt annat än slät, men det är ju ej heller så lätt för enskilda att hålla vägar i förstklassigt skick. Trafiken är också minimal. Från omväxlande skogar och stenbundna åkerfält komma vi upp på de sterila strandvallarna, där varken gräs eller buskar ha fått något fäste. Vi passera Grodda och kunna överblicka Bäste träsk, vid vars strand vägen slingrar sig fram till Ahr.
”Västerbro” vid Ahrs bruk.
Den gamla bron över vattenrännan från träsket till kvarnen till Ahrs bruk, var bortsynad, och är redan försvunnen.
— Det är meningen, säger vår färdledare, att Ahr nu skall få sin ”Västerbro”. Det är också ett av de större brobyggena, som vägstyrelsen haft hand om i år.
Vi fånga en bild från denna arbetsplats, där man just har byggt upp formarna för armering och betonggjutning.
Strax vid bron gör vägen en tvär krök, som är till stort men för trafiken. Vägen är smal och sikten skymd. Men naturligtvis får vägen över den nya bron en raksträcka förbi det krångliga hörnet. Även längre fram på vägen genom Ahr rätas kurvorna, så att den blir icke endast rakare utan även bredare.
T—a.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 November 1938
N:r 273