Julförsäljning om torsdag.
Visby sjömanshem vid Hamnplan har i dessa dagar varit livligare frekventerat än vanligt av gästande sjömän, vilket beror på att den hårda stormen förmått en hel del fartyg att söka hamn i Visby. Just nu är det sålunda fullt upp med fartyg i hamnen och självfallet ha besättningarna inte försummat att besöka sjömanshemmet, där de som bekant tagas emot med öppna armar och bjudas på välfägnad i både materiell och andlig måtto. Det kan ju vara skönt för en sjöman, som kommer till främmande hamn, att veta att han har ett ställe att gå till, där han vet han är välkommen och kan i lugn och ro få skriva brev och läsa tidningar eller fördriva några timmar i sällskap med yrkeskamrater från andra fartyg.
Vi gjorde i går kväll ett besök i sjömanshemmet för att höra hur man hade det. För tillfället voro endast tre julig-män från svenska båtar hemmets gäster, men häromkvällen hade inte mindre än ett 18-tal sjömän varit där. Fru Edit Håkansson, hemmets föreståndarinna, berättar sålunda, att ett samkväm var anordnat i onsdags kväll, då Blåbandsföreningens ungdomsförening Blåeld svarade för underhållningen. Programmet hade omfattat sång och musik och lekar, uppläsning ur en bok av Selma Lagerlöf, duettsång och dialog m. m., varjämte naturligtvis det även bjöds på kaffe. Vi hade även ett samkväm i höstas, då finnar, tyskar och svenskar voro närvarande, och då sjöngs på resp. språk, säger fru H.
De tre sjömännen ha under tiden druckit kaffe. De äro jungmän i åldern 24, 23 och 17 år och besättningsmän på ”Framåt” från Stockholm, ”Lima” från Sölvesborg och ”Otelia” från Södertälje. De ha ännu inte varit på ”långtradare”, utan ha gått i östersjöfart. Utrikes ha de emellertid varit, såväl i Gdynia som Liibeck och Köpenhamn bl. a. Då vi undra, huruvida de ha varit ute för några mer eller mindre vådliga äventyr till sjöss blir svaret nekande. Sjuttonåringen, som är jungman ombord på ”Otelia”, berättar emellertid, att han i fjol var ute för ett litet äventyr, i det hans fartyg i Köpenhamns hamn blev påseglat av en dansk styckegodstradare vid namn Erna. Vi hade fått motorskada, säger han, och då det blåste hårt, hade vi måst reva storsegel och klyvare. Just som vi lagt ut ankaret drev dansken emot oss, men det hela avlöpte dess bättre utan att större skador anställdes.
Så sätter sig fru Håkansson vid orgeln. Hon sjunger en norsk sjömanssång, vilken är översatt till svenska men på originalspråket inledes med orden ”Jeg er en seiler paa livets hav …” Det är ett litet stämningsfullt inslag, och våra sjömän lyssna andäktigt till den lilla vackra sången.
Innan vi ta farväl erinrar fru H. om, att sjömanshemmets stora julförsäljning skall äga rum om torsdag. Det kommer som vanligt att bli tombola med många fina vinster, vidare konditori med kaffeservering, handarbetsstånd och mycket annat trevligt. Det är Sjömanshemmets syförening, som gjort handarbetena. Kl. 6 blir det auktion på eventuellt överblivna varor.
Denna Sjömanshernmets försäljning; vilja vi varmt bringa i allmänhetens hågkomst. Varorna och tombolalotterna bruka gå åt som smör i solsken, och vi ha all anledning förmoda, att så blir fallet även denna gång. Den ekonomiska behållningen tillfaller givetvis sjömanshemmet och dess välsignelsebringande verksamhet, och vem vill inte bidraga till att giva sjömännen ett handtag?
Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275