Idrott och sport.

Gutes olycksdag.
7—17 mot HBK.

Det var en svart, olycksdiger dag för gamla Gute söndagen den 20 mars, På Skeppsholmshallens långsmala trägolv ledo gotlänningarna sitt största nederlag i handboll på mycket, mycket länge, då Stockholms Handbollsklubb efter en inte alltför välspelad match slogo svarttröjorna med hela 17-7 inför ett drygt hundratal åskådare. Ingenting ville lyckas för de långväga gästerna, spelet verkade stereotypt, tungrott och åtminstone till en början ytterligt nervöst, och inte ens när de kraftigt byggda gutepojkarna gatte till all sin kraft och energi, ville någonting lyckas. Det var en olycksdag för Gute, med mängder av stolpskott, misuppfattade centringar o. s. v. i all oändlighet, och det var inte att undra på, att humöret slutligen svek laget och att spellusten försvann.
Annars började det hela så bra med en prydlig entré av gotlandslaget. Spelarna ställde upp på linje och Allan Sandström gav ett prydligt Gutestandar i utbyte mot HBK:s pokal. Och så satte spelet igång, trevande och försiktigt som väntat, kedjorna hafsade ifrån sig bollarna, och först när Fohlin elegant dundrade in bollen från nära håll, blev det någon fason på spelet. Men det var tyvärr stockholmarna, som först fingo ordning på sina lagdelar, och så dalade den ena bollen efter den andra in bakom Nordin, och alla hade lika stor del i baklängesmålen. Nordin är knappast något av de större ljusen i mål, och backarna kunde inte klara sig så fort forwards inte orkade springa tillbaka efter sina anfall Det blev aldrig någon ordentlig kontakt mellan kedja och försvar, och halvlek fick man också finna sig i att ligga under med en fem, sex mål.
Under pausen smiddes vilda planer i omklädningsrummet, men spelet blev i alla fall inte bättre. HBK spelade enligt den senaste och effektivaste modellen med alla man i försvaret, och att göra samma sak orkade inte gotlänningarna med. Gutarna sköto dubbelt så hårt som sina stockholmskolleger, men dels var målvakten bra, dels voro målstolparna alltid i vägen för skotten, och slutligen syndade Klang och Kuhlau med sina fåfänga och ideliga långskott. För att göra en lång historia kort, 17—7 vann HBK med, nederlagssiffrorna blevo alldeles för stora därför att några av gotlänningarna tappade sugen mot slutet.
Naturligtvis går det inte att tala om handbollssportens försämring på ön efter denna match. Gute hade en genomgående svart dag, resan hade tagit musten ur benen på spelarna, och allt samspel lyste med sin frånvaro. Kanske saknade man ”Affe” Lindwall för mycket, eller Var det något annat, som var i vägen, något bättre handbollsspel förekom i alla fall knappast.
Men en sak måste man ändra på för att kunna göra sig gällande i ”internationell” konkurrens. Med sex man i laget måste alla ner på försvaret, så fort ett anfall har avslutats, ingen får helt enkelt stanna kvar. Stockholms-Flottan har äran av denna effektiva taktik, som räddade laget från degradering i årets Allsvenska serie, Så fort ett anfall är avklarat, vänd näsan mot det egna målet och bara spring, tänk inte på vad motståndarna ha för sig, och sist av allt, försök inte stoppa ett anfall på halva planen, Att backarna som nu inte heller skola förhala tiden genom att dribbla sig fram mot det andra målet hoppas jag bara var en ren tillfällighet.
Det gick alltså inte så bra för Gute denna gång. Men laget är sådant, att det kan konsten att komma igen, och eft ”bättre rustat och tränat Gute kan spela bra, även om så matchen går i Stockholm, det kan jag intyga av egen erfarenhet.
Aber.

Gårdagens fotbollspremiär
bjöd på verkligt målkalas. På förmiddagen hade VIF en uppgörelse med I. 18, och då krigarnas lag var åtskilligt hoprafsat hade VIF ingen svårighet att leka sig till en seger med 5—0.
— På middagen möttes ATK och Hemse, där landsborna fingo se sig slagna med inte mindre än 9—0.

Föreningen Visby idrottsplats
hade i går ordinarie årsmöte å rådhuset under ledning av vice ordföranden, brandchef Carl Lindström, Mötet, som var besökt av ett 15-tal ombud, avverkades lugnt och smärtfritt och utan några större diskussioner.
Styrelsens och idrottsplatschefens berättelse föredrogs och lades med godkännande till handlingarna. Ur berättelsen inhämtades bl. a., att Gutavallen uthyrts 56 gånger under året, och att därvid bl a fotbollen inbragt 970:49 kr., allmän idrott 187:20 kr., tennis 260 kr.
Vidare poängterades, att fotbollsplanen, vilken som bekant undergått en genomgripande förbättring, måtte sparas i görligaste mån. Räkenskaperna utvisade bl. a., att den ingående balansen 193637 utgjorde 8,938:46 kr. och utgående balansen 10,153:83 kr. Dessutom tillkomma i utgifter 1,913:97 kr. Av de 10,153: 83 kr. skall inemot 9,000 kr. utbetalas för att täcka kostnaderna för omläggningen av Vallien, till vilken som bekant även tipsmedel utgått. Av inkomsterna genom uthyrning av Vallen märkes, förutom förut nämnda, genom basarer 375 kr., hästutställning 800 kr. o. s. v.
Ansvarsfrihet beviljades.
Till styrelse och funktionärer omvaldes hrr K. F. Söderdahl, ordförande, Carl Lindström, vice ordförande (repr. gotländsk idrott), Gust, J. G. Pettersson, sekreterare (repr, gotländsk idrott), Eric Ericsson, kassör (repr. allmän idrott), A. Sandström, idrottsplatschef (repr. allmän idrott), G. Rondahl (rep. fotboll), G. Lövgren (repr. fotboll) samt A. Dahlbäck, Hrr Söderdahl och Dahlbäck äro valda av staden.
Suppleanter blevo hrr O, H. Jacobsson, (gotländsk idrott) B. Gellborn, (allmän idrott) samt G. Ericksson (för fotboll).
Till revisorer utsågos hrr Kjell Wiman och G. Nyström med hrr N. Ekström och H,. Forslund som suppleanter.

Tyngdlyftningen i Tingstäde.
Viding slog Ödfjälls rekordryck.

T. T. K:s sista tävlan i tynglyftning för året hade lockat en talrik publik till gymnastiksalen. Det blev också spännande uppgörelser, även om de väntade rekorden på ett undantag när uteblevo; Gösta Hellström var förhindrad att deltaga, varför David Hedström, AIK, ensam fick ställa upp i lättvikt. I lätta tungvikten duellerade Ödfjäll och Viding.
Ödfjäll gjorde ett rekordryck på 87,5 kg., men detta stod sig blott en minut ungefär, varefter Göte Viding, AIK, gjorde ett ryck på 90 och sedan på 92,5 kg. I stöt och sammanlagt noterade Ödfjäll samma resultat som rekordet.
Hedströms fullständiga resultat blevo:
press 75, ryck 80, stöt 102,5, sammanlagt 257,5. I lätt tungvikt var Ödfjälls resultat 80—87,5—115 = 282,5, medan Vidings resultat var 77,5—92,5—105 = 275.I den klubbtävlan, som föregick de allmänna tävlingarna, noterade S. Söderström, TTK, lättvikt, sista omgången, 80—55—67,5 i enarmsgrenarna samt i tvåarmsryck 70 och dito stöt 87,5, sammanlagt 330 kg, Tvåa blev G. Boberg, TTK, med 50—062,5—55—65-—85 = 317,5.
Mellanvikt: 1) S. Norrby, TTK, 57,565—65—72—95 = 355 kg., 2) A. Liljegren 47,5—60—65—75—95 = 342,5.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Mars 1938
N:r 66

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *