lördags samlades några och fyrtio ledamöter till Mårtensfest under ledning av ordföranden, direktör Herman Duse: Efter inval av fyra nya ledamöter och övriga förhandlingar bänkade sig vid middagsbordet omkring ordföranden och övriga hemmavarande styrelseledamöter bl. a. gillets hedersledamöter civilingenjör Henrie Wallk professor Henrik Munthe och bokhandlare Oscar Arweson, majoren friherre Erik Åkerhielra, som skulle hålla dagens föredrag, överfältveterinär Johan Ilederstedt, generalkonsulerna Jac Svensson och Erik Ljungberg m. fl.
Före middagen avsändes ett hälsningstelegram till Gotlands Nation i Uppsala med anledning av dess samtidiga inspektorsskifte, där Gillet representerades av sin vice ordförande undervisningsrådet Harald Wallin. Sedan klubbmästaren, försäkringsdirektör Karl Emil Smith, välkomnat alla till bords, utbragte ordföranden skålen för Gotland, beledsagad av hurrarop och åtföljd av Amiral Jacob Häggs Gotlandsvisa under ledning av bankkamrer Gustaf Holmquist. Sång förekom även i fortsättningen titt och tätt.
Ordföranden hyllade särskilt styrelsens efter en svår sjukdom återställde äldste ledamot direktör Niels Holst, och sekreteraren hälsade i övlig ordning de ledamöter, som voro första gången närvarande, varpå kamrer Vilhelm Engelke svarade.
Vid kaffet höll major Åkerhielm sitt med spänning motsedda kåserande föredrag om ”I Valdemar Atterdags fotspår”, belyst av kartor och scioptikonbilder. Med framhållande av att de historiska dokumenten äro få, men sägnerna om härnadståget desto flera, gav föredragshållaren en intressant och livfull skildring av sin på militära grunder fotade uppfattning, att landstigningen skett i Västergarn, där Valdemars koggar löpt in i Paviken, varifrån sedan marschen gått inåt över Mästerby (kustvägen över Tofta fanns ej då) och genom Träkumla mot Visby. Och i trakten av Ejmunds stod en första Strid, Varom enligt talarens åsikt det vackra korset där bär vittne. Återstoden flydde till Vis by i förhoppning att få skydd inom murarna, men de hanseatiska borgarna öppnade ej portarna. Och så kunde Valdemars soldater utföra den sorgligt ryktbara nedslaktningen av böndernas återstående skara, varom undersökningarna av massgravarna vid Valdemarskorset bära vittnesbörd.
Efter föredraget, som livligt uppskattades, vidtog en synnerligen animerad diskussion om detta svårlösta problem med intressanta inlägg, som oförtydbart gåvo vid handen, att många av de närvarande voro hemmastadda i ämnet. Bl. a. påvisades, att härtåget främst gällde en plundring av den rika gotländska landsbygden, varemot brandskattningen av Visby i själva verket ej var så svår, och även riktade uppmärksamheten på den svenske konung Eriks dubbelspel mellan Valdemar och gotlänningarna. Allt som allt var det åter en gotländsk afton, som ordföranden hade all heder av och vid hans sida även klubbmästaren.
Bror Tiberg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264