På Visbybio reder den stillsamme och sympatiske Charlie Chan-Warner Oland upp en invecklad mordhärva med storfinansiell bakgrund, vilken utspelas i de stora äventyrens stad Monte Carlo. Chan-seriens filmer äro varandra ganska lika — det är egentligen endast miljön som skiftar — men trots det tröttnar man aldrig på dem, vilket väl om något vittnar om deras höga standard. Charles kinesiska visdom flödar som alltid och passar i alla situationer, och ”son nummer ett’ trasslar som vanligt till det hela i sin iver att hjälpa till med gåtornas lösande. ”Charlie Chan i Monte Carlo” kan alltså rekommenderas.
Inte mindre än fyra förspel inleda, nämligen två journaler, en serie bilder från Hongkong samt aktuella bilder från tyskarnas intåg i Österrike, de senare ackompagnerade av öronbedövande heilrop.
Ted.
Visbybios påskprogram blir Sjundt, himlen med lilla Simone Simon och James Stewart. Programmet, som insättes torsdag afton, utfyller av Fox journal.
Roxy hfar satt in Paramounts senaste färgfilm på sitt program. Förra gången var det storskogen som färg-filmades, nu har man hämtat motiven från havet och gjort en sak, som kallats ”Söderhavets fribytare”. Sjöbilderna i färg voro mycket lyckade, närbilderna ha ju alltid benägenhet att bli en smula för granna, men det var inte så att det störde. Tyfonen var ett imponerande avsnitt i filmen, som kom en att hålla andan en lång stund. Handlingen kunde ha varit åtskilligt bättre än vad som är fallet. Den första delen är en
enda lång suporgie och den andra handlar om ett besök på en ö, där man fiskar pärlor och skjuter skarpt, En god roll som skeppare hade Oscar Homolka och den kvinnliga fägringen bestods av Francis Farmer.
Ett förspel om hur människor, björnar och fåglar bedriva fiske, inledde programmet.
Herz.
”En djärv film om ett vågat Elmne” har det drama som f. n. går på Hansa blivit kallat. Det har titeln ”Varna din dotter!” och vill skildra den moraliska förvildningen bland tidens ungdom. Filmen är dess bättre inte så rafflande som en och annan bespetsat sig på, och skiljer sig inte så värst mycket från s. k. amerikanska societetsfilmer i allmänhet. Det är cock-tails, jazz och andra ”stimulantia”, restaurangliv och övriga ytliga nöjen, samt den lek med elden könen emellan, som väl knappast är någon uppfinning speciellt av vår tids ungdom, utan som i stället torde vara ungefär lika gammal som mänskligheten själv, även om något av de yttre formerna skenbart är delvis annorlunda än förr i världen. Att filmen, trots sin stundom väl tårdränkta sentimentalitet, har ett ord att säga både ungdomen själv och dess föräldravård är nog obestridligt. Men fråga är om detta alltid blir sagt på det absolut rätta sättet. Det är farligt med överdrifter, man skjuter lätt över målet. Och det påfallande stora inslaget av ungdomlig premiärpublik hade också en viss fallenhet för att ”skratta på fel ställe”, vad detta nu kunde bero på, Kanske var det spelsättet, som på ett par håll onekligen föreföll en smula chargerat. Men bortsett från dessa små, reservationer tål filmen gott att ses. Ämnet är allvarligt nog och ägnat att stämma till en viss eftertanke.
Förspelen utgöras av en serie utmärkta vinterbilder och en synnerligen intressant och utförlig kortfilm om torskfisket i Lofoten.
X.
Hansabio har om torsdag premiär på den senaste Grace Moore-filmen, ”Jag älskar romantik”. Den populära sångerskan sjunger i denna film Gavotte ur ”Marson”, Duett ur ”Madame Butterfly”, Kvintett och 3:e aktens final ur ”Martha”, Dryckesvisan ur ”La Traviata” samt ’TU Take Romance”. r den manliga huvudrollen spelar Melvyn Douglas. Filmen har regisserats av Edward H. Griffith och tillhör Columbia Films produktion.
Långfredagen och påskdagen ger Hansabio inga föreställningar.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 april 1938
N:r 84