Hr Rudolf Bolin håller skarp vidräkning med k. m:ts förslag.
Somförut i korthet nämnts har landstingsmannen Rudolf Bolin i Alva i egenskap av lekmannaombud för Visby stift i riksdagen antagna och nu för kyrkomötet framlagda förslaget, att stiftsjägmästaren i Visby stift skall hava hand även om domänverkets skogar på Gotland.
Motionären framhåller, hurusom den nuvarande organisationen beträffande skötseln av de ecklesiastika skogarna på Gotland visat sig vara i stort sett utomordentligt lycklig samt att det är en enhällig önskan inom den stiftsnämnd, som hittills fungerat, och även en allmän önskan inom pastoraten i stiftet, att samma organisation måtte få fortfarande bestå.
Vi ha i Visby stift redan haft erfarenhet av den organisation beträffande skogsskötseln, som föreslagits av k. m:t, i det att före ikraftträdandet av den nuvarande ecklesiastika boställslagstiftningen kronoskogarna och de ecklesiastika skogarna voro sammanslagna under en förvaltning. Detta ledde till att de ecklesiastika skogarna blevo eftersatta. Den gemensamma revirförvaltningen ägnade sig i första hand åt de stora sammanhängande kronoskogarna, ej åt de många kringspridda och i regel tämligen små prästskogarna. Följden blev, att de sistnämnda ofta voro i ett långt ifrån tillfredsställande skick vid den tidpunkt, då den nya ordningen begynte.
Den nuvarande stiftsjägmästaren har alltifrån denna tidpunkt ägnat hela sin tid åt de ecklesiastika skogarna på Gotland.
Stiftsjägmästarens verksamhet har i stort sett varit organiserad på följande sätt. Han har under hela tiden ägnat sig åt den organisatoriska verksamhet och den administrativa verksamhet i övrigt, som i allmänhet ankommer på en stiftsjägmästare. Men han har även verksamt deltagit i skötseln av de särskilda skogarn ute i orterna. Under tiden till den 1 januari 1936 var han tillika anställd som skogligt biträde åt de flesta pastoraten i stiftet. Hans viktigaste uppgift var därvid att verkställa utsyningar. Från och med den I januari 1936 var det på grund av ändring i stiftsnämndsintruktionen 22 § ej längre tillåtet för stiftsjägmästare att vara skogligt biträde. Stiftsjägmästaren i Visby stift har dock även från och med sistnämnda tidpunkt verkställt huvudparten av utsyningen i de ecklesiastika skogarna.
Att stiftsjägmästaren i Visby stift sålunda kommit att ägna sig åt skogsvården i boställsskogarna intensivare än stiftsjägmästarna i andra stift har varit betingat av de särartade förhållandena inom stiftet och även av gällande särlagstiftning.
Motionären erinrar vidare, att för de enskilda skogarna på Gotland gälla särskilda bestämmelser. I överenstämmelse därmed har k. m:t den 13 dec. 1935 bestämt, att all utsyning å de ecklesiastika skogarna i Visby stift skall verkställas av stiftsj ägmästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig utbildning, dock att stiftsjägmästaren i vissa fall äger överlåta utsyningen åt skogligt biträde hos pastoratet.
K. m:ts utredning är missvisande.
K. m:ts förslag angående stiftsnämndernas skogliga personal grundar sig som bekant i huvudsak på en av kammarrådet Tom Wohlin såsom sakkunnig verkställd utredning. Stiftsnämnden har haft tillfälle att yttra sig över denna utredning och att därvid fastslå, att uppgifterna i utredningen beträffande de skogliga förhållandena i Visby stift äro missvisande.
Däremot har stiftsnämnden ej haft tillfälle att yttra sig i anledning av departementschefens i propositionen framlagda uppfattning angående stiftsjägmästarens i Visby stift tjänstgöringsförhållanden.
Därom heter det i propositionen ???? att de funktioner, tjänstens innehavare hittills påtagit sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens skötsel av boställsskogarna, sträckt sig avsevärt utöver de åligganden, som författningsenligt åvilat honom i tjänsten.
Det känns beklämmande att finna ett dylikt yttrande i en kunglig proposition i ämnet. Det kan ej med något som helst berättigande sägas, att stiftsjägmästaren påtagit sig något, som icke författningsenligt åvilat honom i tjänsten.
Stiftsnämnden har icke haft någon annan person med högre skoglig utbildning till sitt förfogande ån stiftsjägmästaren. Det har därför ålegat stiftsjägmästaren att verkställa utsyning, samt avgöra ifråga om viss avverkning m. m.
Stiftsjägmästarens funktioner ha sålunda icke i någon mån sträckt sig utöver hans åligganden. Departementschefens ifrågavarande uttalande är, alltså vilseledande.
Inga klara riktlinjer i propositionen.
Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att i den framlagda propositionen finna fasta hållpunkter hur det är meningen att stiftsjägmästartjänsten och den skogliga förvaltningen i verkligheten skola ordnas.
Departementschefen, framhåller vidare, att stiftsnämnden bör verka för att pastoraten sammansluta sig för utseende av gemensamt skogligt biträde. Det framgår ej av propositionen, vad detta gemensamma shogliga biträde skulle ha för utbildning. Om man utgår från att meningen är, att han skulle ha lägre skoglig utbildning är det dock överhuvud otänkbart, att en person med högre skoglig utbildning skulle ägna sig såsom huvudsyssla åt att vara skogligt biträde åt pastoraten i Visby stift.
Det torde vara hart när omöjligt att förmå de särskilda pastoraten till friktionsfritt samgående i biträdesfrågan, helst som för dylik tjänst kompetenta personer saknas på Gotland, säger motionären vidare. Stiftsjägmästarens tid skulle komma att i ej önskvärd omfattning åtgå för ordnande av biträdesfrågaan, ty troligen kommer biträdesbyte att ske mycket ofta, enär knappast någon duglig person kan finna sin framtid tryggad såsom biträde.
I propositionen kan ej utläsas, om meningen är, att k. m :ts förordnande den 13 december 1935 angående stiftsjägmästarens utsyningsskyldighet skulle komma att återkallas, men i anledning av departementschefens yttrande i biträdesfrågan synes ett dylikt återkallande med logisk nödvändighet bliva följden. Ett sådant återkallande skulle, åtminstone för gotlänningarna, synas i högsta grad märkligt med hänsyn bland annat till bestämmelserna för de enskilda skogarna inom Gotlands län. Det hade varit mycket värdefullt, om upplysning i fråga kunnat erhållas i propositionen.
En oerhörd arbetsbörda kommer att åläggas stiftsjägmästaren, om han samtidigt skall förvalta kronoskogarna. Stiftsjägmästaren och den å Gotland stationerade kronojägaren skulle praktiskt taget få övertaga sex personers arbetsuppgifter.
Jägmästaren skall utsyna domänskogarna, men ej prästskogarna!
I den händelse stiftsjägmästaren skulle befrias från utsyningsarbetet å pastoratens skogar, skulle inträda det otympliga förhållandet, att han skulle utsyn kronoskogarna medan samtidigt mindre kvalificerad arbetskraft måste anlitas för motsvarande arbete i boställsskogarna. Man måste osökt fråga sig. varför boställsskogarna skola stå tillbaka för kronoskogarna, som säkerligen bättre än de förra kunna undvara stiftsjägmästaren.
Stiftsjägmästarens hittillsvarande verksamhet i stiftet har redan visat goda resultat. Den har lett till en redan märkbar förändring till det bättre av de ecklesiastika skogarna, vilka redan nu på många håll stå som mönster för bygdens invånare vid skötseln av deras egna skogar.
Den organisation, som slagit så väl ut, bör ej brytas sönder och ersättas med en försöksverksamhet, som kan spoliera skapande värden och som med hänsyn till det blivande resultatet är i hög grad problematisk.
Vad som sagts om faran av att stiftsj ägm ä staretjänsten i Visby stift skulle bli en övergångstjänst skulle i ännu högre grad gälla vid ett bifall till k. m:ts förslag om icke ordinarie tjänst. Stiftsjägmästaren finge då anses ha starka skäl att kräva att snarast möjligt erhålla befordran till ordinarie anställning på annat håll.
Allt talar, för att, när det nu gäller att ordna för den skogliga personalen i stiften göra detta helt och även för Visby stift ordna förhållandena till stiftets tillfredsställelse.
I motionen föreslås slutligen att kyrkomötet måtte besluta, att stiftsjägmästartjänsten i Visby stift skall uppföras på ordinarie stat i lönegraden B 27 utan hänläggning till stiftsjägmästartjänsten av revirförvaltaruppgifterna på Gotland.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257