Giftermål, giftermål, giftermål…

Amerikanska äktenskap ordnas på två minuter för 5 dollars.

Ungdomar som knappast äro torra bakom öronen…
Här en ung man på aderton år, som fått tillstånd att gifta sig med en fjortonåring.

Filmen — som ju visserligen inte är något sanningsvittne — brukar ha en hel del märkliga historier att berätta om amerikanska giftermål, vilka i avseende på kort betänketid och snabbhet i utföran skulle lämna mycket litet övrigt att Önska. Men som ofta, är även här verkligheten underbarare — läs förskräckligare än dikten. Ungdomar som knappast äro torra bakom öronen rusa i väg för att skaffa sig licens och hasta vidare till prästen eller fredsdomaren — för att efter några veckor eller månader komma «underfund med att det inte skulle ha skadat med en portion eftertanke. Det är då föräldrarna — som tidigare ansetts överflödiga — få träda emellan och ta hand om offren för alltför elastiska lagar; i varje fall få de nöjet lämna det ekonomiska understöd som torde vara basen för ett sunt familjeliv, Alltså reagerar: den. allmänna opinionen, hoc est de äldre. Men ungdomen regerar, ungdomen och de mindre samvetsömma ämbetsmän som befordra hetsporrarna in i sjunde himlen.

På två minuter för fem dollar.
”Giftermål, giftermål, giftermål. Snabbhet och sekretess. Ordnas på två minuter för fem dollars. Bröllopsmarsch (på ”grammofon), brudslöja och textad licens extra. Intet besvär med vittnen. Vigslar dygnet runt.”
Detta ungefär är parollen — säger en ombudsman i Russel Sage Foundation, mr Fred. S. Hall, som undersökt förhållandena — i åtminstone femtiosju samhällen, fördelade på tjugonio stater, där det är lättare än annorstädes för ett ungt par att bli man och hustru. Här vila inga ledsamheter och inga svårigheter. Det är nämligen icke endast fredsdomaren eller prästen som tjäna pengar, hela samhället håller sig framme, representerat av hotellvärdar, droskchaufförer och köpmän. En enda av dessa städer, kanske den minsta, har inalles två tusen invånare, men ändå ingicks där på ett enda år fyra tusen äktenskap. De tre prästerna ha det följaktligen ganska arbetsamt, men vad betyder väl det när varje snabb vigsel inbringar fem dollars minst. Att nettot inte blir obetydligt framgår av en enkel räkneoperation.
Vad heta då dessa städer? Mr Hall är inte så värst angelägen att lämna ut deras namn eftersom han anser att det bleve alltför stor gratisreklam. Och det vill han inte vara med om. Dessutom sköta -vederbörande själva mycket bra. om den saken, dels muntligen, dels genom tidningarnas notiser och ”dels genom direkta annonser, — För övrigt spelar den geografiska belägenheten en ganska stor roll. I New York och Chikago till exempel, ”där man tillämpar strängare bestämmelser än annorstädes, har man vigselrum intill licensbyrån och avgiften för ceremonien går till stadens egen kassa. I åtskilliga stater finnes också en intervall på i allmänhet fem dagar mellan äktenskapslicensens utfärdande och vigselakten, vilket gör att de som älska snabbhet och sekretess, utom varandra, hasta i väg fill mindre städer i närheten av den stora staden för att bli befordrade in i den äktenskapliga hamnen. Man vet vart man skall vända sig ty man har, som sagt, hörsägner, rekommendationer och annonser att gå efter.

Reklamkonsten är utvecklad.
En fredsdomare i en mycket liten stad i skuggan av ett miljonsamhälle består sig med vackert tryckta kort av följande lydelse:

Som dessa hjärtan äro enade
Så skola ock ni leva förenade
Och när ni bestämt er bröllopsdag
Jag träffas i Spliceville jag.

En annan hans ämbetsbroder reklamerar sålunda:
Älskling.
Var klar klockan fyra, Vi ta bil till Heathenham och till fredsdomare Smith, som knyter knuten. Tag med din syster, jag tar med Bill.

En tredje, mr Brown, är fyndigare och formulerar sin annons så här:
Om en man älskar en flicka
— Det är hans affär.
Om en flicka älskar en man
— Det är hennes affär.
Om de vilja vifta sig,
— Det är min affär.

Förmodligen har han gott om klienter, Detta är förarbetet. Som det gäller att hålla sig å jour med händelserna har fredsdomaren sin bostad så nära rådhuset — eller den myndighet, som utfärdar licenserna — som möjligt och han har icke försummat att knyta fasta band — dock icke hymens — med någon där anställd, Så snart ett giftaslystet par infinner sig får han en telefonpåringning och rycker ut lika snabbt som en modern brandkår, för att slå ned på de unga tu, som hastigt och lustigt vilja bliva ett. På två minuter eller så omkring ha de fått sin önskan uppfylld, och fredsdomaren har fem dollars i sin ficka — nej, måhända bara fyra, eftersom han förmodligen måste avstå en åt medhjälparen i telefonen. Så drar han sig som spindeln i sitt nät tillbaka för att vänta på nytt byte.

Man slåss om klienterna.
— Det kan emellertid hända, att han AS en konkurrent i någon av stadens präster, och då är det genast litet värre. Gudsmannen har nämligen inte heller försummat att knyta förbindelser med licensutfärdaren. Då får lagens representant mota Olle i grind genom att engagera en man, som håller noggrann vakt utanför rådhuset och som är utrustad med tillräcklig människokännedom för att kunna fastslå om det gäller äktenskap eller icke när ett ungt par hastar uppför trapporna. I en viss stad har rapporterar ovan omnämde mr Hall fredsdomaren dragit in stadens droskchaufförer i rörelsen, så tillvida, som de erhålla ersättning för varje i hans ämbetsrum avlevererat giftaslystet par.
I en annan stad ha chaufförerna med klar blick för sakens vikt trätt i förbindelse med tågfunktionärerna och vissa signaler utväxlas när tågsättet rullar in på stationen. I en hast vet man, tack vare konduktören, hur många ”antagliga” par som äro med och dessa par fördelas rättvist.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *