GAMMALGARN, 29 mars.
Åter har ett evenemang gått av stapeln härute i våra bygder. J. U. F. har haft möta. Och till de styrandes heder må sägas, att den gången var inte soppan kokt på spik allenast. Det fanns allt lite kryddor också. Men nog borde föreningen heta »De Gamlas Återföryngring» ellerr något annat vackert i samma stil, ty vad som presterades var så gott som uteslutande verk av äldre händer. De unga ha väl flugit sig trötta, på grund av de svagare vingarne, kan jag tro.
Föreningen har skaffat sig egen lokal sen sist, Den rymmer så där femtio personer, och det räcker.. .
Mötesprogrammet inleddes av ordf. med ett intressant föredrag om, Gotlands historiska öden från äldsta kända tider till år 1437, då Erik av Pommern fick hand, om styret på ön. Föredraget applåderades livligt och bifallet var välförtjänt. Vidare förekom en dialog förtjänstfullt utförd av ett par av föreningens yngsta. En stunds diskussion och ett par sångnummer utfyllde programmet. Intresset var tämligen odelat ända tills en för den oinvigde oförklarlig oro grep kjolarna på främste bänken. Det susade, och prasalade som en höstkväll med lindrig blåst. Och orsaken? , Jo, en viskning hade svävat genom salen: Dans!! I Koftor sattes på och dukar lindades om, och det kvinliga satta sig i rörelse mot ”locket”…
Att dans ej förekommer på föreningens program utan i stillhet i viss mån motarbetas av föreningen, hade tydligen glömts.
Vad sålunda de äldre och yngre i samarbete byggt upp föll spillror vid draget av en andeviskning!
Efter ett sålunda under någon halvtimma ha hängivit sig åt dansens tjusning, troppas det av. Pojkarna först och, noga taget, inte underligt i det. »Han har väl smak», sa drängen åt gumman som trodde att hästen villa bitas.
Pencs.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Mars 1920
N:r 75