Norra häradsrätten.
Det mysttska dödsfallet i Barlingdo.
Såsom igår refererades ransakades då inför norra häradsrätten. den såsom misstänkt för den å f. hemmansägaren Andersson från Roma häktade drängen Knut Karlsson från Barlingbo.
Sedan ytterligare några detaljer behandlats, togs middagsrast, hvar under ransakningen fortsattes kl. half sex, Med anledning af den anklagades vid första delen af ransakningen ånyo framkastade beskyllning, att han skulle ha drifvits till bekännelsen genom hot af åklagaren, hördes en vaktkonstapel, som berättade ett direktör Källströms yttrande morgonen efter den dag då bekännelsen Fjorden och som ytterligare bestyrkte riktighetan af åklagarens och direktörens berättelser om förloppet då bekännelsen gjordes.
Knut ville göra gällande, att kommissarie Liljeborg sagt att fadern också skulle häktas och att det var med tanke på modern som han då aflagt bekännelsen. Åklagaren hade emellertid nämt faderns namn efter det bekännelsen gjorts och framhöll att det var då Knut fått se fotografierna af den döde, som han blifvit ångerfull och erkänt.
Den anklagade Knut Karlsson nekar emellertid allt fortfarande till att ha föröfvat något våld mot Andersson.
Knuts bror Artur hördes därefter ånyo och fick än en gång redogöra för de detaljer, som han kom ihåg från den förutnämda lördagskvällen. Något nytt framkom ej, men vittnet gjorda sig ibland skyldig till tvetalan.
Fadern till den anklagade och det nyssnämda vittnet, stataren K. Karlsson hördes likaeldes om omständighseterna nämda lördagsafton. Samma historia upprepades här, i det vittnet med en del motstridande Spiken mot förut lämnade, upprepade förut hörda berättelse. Karlsson anhöll att få den häktade på fri fot enär han var öfvertygad om den häktades oskuld.
Samtliga parter på svarandesidan lägga emellertid i gen en enastående förmåga i att följa förhörens olika faser och lämpa sig efter domarens frågor och framställninger. Sanningen är emellertid svår att få fram.
Efter enskild öfverläggning uppsköts målet till idag på morgonen. Ransakningen hade då pågått till närmare kl. 10.
Idag återupptogs ransakningen vid 9-tiden då Artur åter togs i förhör om en del detaljer. Efter Artur hördes fadern K. Karlsson, som idag var något mera klar än igår, och Knut samtidigt.
De uppgifter Knut lämnat förefalla vara mera riktiga än de, som de öfriga personerna afgifvit om händelsernas förlopp. Karlsson vitsordade att Knuts berättelse af förloppet är rätt, men säger samtidigt att han själf säger sant, hvilket icke hindrar att Karlssons berättelse betydligt afviker från Knuts lämnade skildring. »Vi ha sanning båda, men vi ha missuppfattat hvarandra, sade Karlsson.
Efter en stunds förhör, hvarunder Karlsson ideligen sökte svänga sig, höll rätten en kort öfverläggning, hvarefter rätten förklarade K. Karlsson också häktad.
Sedan man följt rättegången en tid och sett Karlssons uppträdande inför rätten, var denna åtgärd förklarlig och väntad.
Enligt Knuts berättelse af förloppet då Andersson, Knut och Artur skulle En sig på lördags aftonen, hade Karlsson, Knuts far, kommit efter och hade då Andersson slagit honom på axeln, hvarvid Karlsson höjt vänstra armen som till försvar. Andersson hade omedelbart därfå raglat till. och fallit, men om arlsson knuffat Dennr, kunde Knut ej säga. Karlsson nekar emellertid till att ha brukat våld å Andersson.
Vid 10-tiden afslöts ransakningen och utsattes målet att ånyo förekomma fredagen 16 maj kl. 11 f. m. Till dess skall infordras medicinalstyrelsens utlåtande öfver obduktionsprotokollet, för att inhämta dess åsikt om arten af Anderssons skador.
Karlsson är född 1872 i Karlskrona och f. n. anstäld som statkarl å Henricsdals gård i Barlingbo.
Södra häradsrätten.
För misshandel å sin fader tilltalade och häktade 32-årige hemmasonen Hans Vilhelm Pettersson från Koparfve i Lau har i dag ransakats å kronohäktet inärvaro af allm. åklagaren, kommiss. Emil Eneman. Svar., som föreföll slö och apatisk, fick till en början redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han är född 31 mars 1881 i Lau och fortfarande skrifven där. Af polisförhörsprotokollet framgick, att svar. ofta uppträdt våldsamt i hemmet och vid flere tillfällen förgripit sig mot såväl fadern som brodern och andra personer. Senast måndagen 7 dennes hade svar. misshandlat fadern inne i köket genom att ge honom bakifrån en så våldsam knuff, att han fallit framstupa. Vidare hade svar. samtidigt fattat en stol, som han kastat mot sin innevarande broder Lars, gom dock icke träffats. Denne rusade då på svar. för att lugna hans upprörda känslor, hvarvid svar. föll omkull. Sedan han åter kommit på benen, kastade han en barnvagn, som stod i rummet, mot brodern och gaf honom en örfil.
Under tumultet mellan bröderna sökte fadern gå emellan och hjälpa Lars. Svar. blef då alldeles ursinnig och öfverföll fadern som han dels tilldelade flere slag å vänstra ögat och örat, så att blodvite Uppstod, och dels klöste i ansiktet med naglarna.
Svar. kunde icke uppge någon rimlig anledning till sitt bärsärkalynne, utan framhöll endast till sitt försvar, att han å sin sida blifvit illa behandlad i hemmet.
Tre vittnen intygade riktigheten af åklagarens påståenden och uttalade som sin bestämda åsikt, att svar. icke är fullt normal. Han har ofta betett sig synnerligen våldsamt i hemmet.
Efter en stunds enskild öfverläggning beslöt rätten att på grund af hvad i målet förekommit inhämta fängelseläkarens utlåtande om den tilltaades sinnesbeskaffenhet samt att för den skull uppskjuta målets forsatta handläggning till def som framdeles bestämmes. Den tilltalade skall under tiden kvarstanna i häktet.
För fosters läggande å lön har jämväl i dag å kronohäktet ransakats häktade hushållerskan Anna Johanna Mathilda Bodin från Hallute i När. Svar. är född 18 juli 1880 vid Båtels i När och har under de senaste sju åren höft anställning som hushållerska hos hemmansågaren O. Wiman vid Hallute.
Svar. erkände oförbehållsamt, att hon på morgonen lördagen 29 sistlidne mars framfödt ett foster, hvarmed hon varit hafvande sedan slutet af juni månad 1912. Hon hade aldrig År något sätt dolt sitt hafvandeskap för sin omgifning. Då hon på morgonen nyssnämda dag känt sig sjuk och förstått hvad som förestod, hade hon gått in i en kammare, skild från hvardagsrummet genom en förstuga.
Här i kammaren hade hon omkring en kvarts timme senare på ett på golfvet utbredt täcke framfödt fostret som vid födelsen haft Hf. För att hindra barnet att skrika hade hon lagt sin hand på dess mun, hvarigenom barnet , troligen kväfts. Omedelbart därpå föll hon i ett slags vanmakt, dock utan att svimma. Då hon åter kom till full sans — efter ungefär 5 minuter — kände hon sig ännu mycket matt. Om en stund begaf hon sig därför in i hvardagsrummet och lade sig där. Hon medgaf att hon afsiktligt afdagatagit barnet, men att tanken härpå a hos henne först vid barnets födelse, troligen såsom en följd af den förtviflade belägenhet, hvari hon befunnit sig — hon har förut en 8 år gammal gosse.
Åklag., kommiss. Emneman, yrkade ansvar efter 14 kap. 22 eller, om möjligt, 25 par. strafflagen. På grund af de mildrande omständigheter, som förekommit, anhöll åklag. om lindrigaste straff. Målet uppsköts till 9 maj.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 April 1913
N:r 95