Norra häradsrätten.
(Kronohäktet).
Henriksdalsrabaldret (Fortsättning.) Efter nmiddagsrasten vidtog ransakningen åter kl. 4, då först kokerskan Elvira Enström hördes som vittne. Hon hade träffat samman med Sigrid och Andersson på tåget lördagsaftonen ifråga, då Andersson emellertid icke varit synbart berusad. De hade då icke yttrat något som vittnet kunnat uppfatta. — Beträffande Karlssonska familjen hade vittnet icke något emot dem, Åndra vittnet var fru Emma Ljungberg, som Lp måndagen. sett Andersson samt Sigrid och Artur komma gående öfver åkrarna från Henriksdal mot Stafva. Såväl då som gedermera, då de sistnämda lämnat Andersson, hade denne gått raglande. Vittnet beskref för öfrigt Andersson. som en snäll och oförarglig person. Tredje och fjärde vittnena, hustrurna Anna Ekedahl och Hilma Pettersson, hade äfven sett Andersson på måndagen och iakttagit, att han gått osäkert och sett sjuk ut. Hustru Anna Jakobsson hördes om en del detaljer å Karlssons bostad. Handl. O. L. Lavergren hördes om Knuts uppförande, som han haft en del erfarenhet af, då Knut tidt och ofta uppträdt i vittnets butik och uppfört sig rått och lymmelaktigt. De öfriga två vittnena voro Jakob Jakobsson och. Strid Ahlqvist, den senare ett originelt vittne, som icke kunde säga annat än »jo» och »naj» och tydligen icke förstod ett smul af alltsammans som frågades.
Af d:r Krooks obduktionsprotokoll framgick, att en blå fläck förefans bakom vänstra örat och att i det inre hufvudet funnos många blodlefringar hvarjämte hufvudskålen var spräckt. D:r Krook ansåg att Andersson ettdera erhållit ett kraftigt och flera lindrigare slar i bakhufvudet med trubbigt tillhygge eller också knuffats omkull och därvid slagit hufvudet i något hårdt föremål.
Tilltalade Knut Karlsson, som införts och åhört obduktionsprotokollet, förklarade energiskt, att han icke slagit Andersson. Att han erkänt berodde på att kommissarien skulle ha hotat med: att inkalla hans far och mor och förklarat, att han skulle på 8 år, något som åklagaren bestred, beropande fängelsedirektören som vi till hvad han sagt.
Den anklagade redogjorde än en gång för omständigheterna den ifrågavarande lördagskvällen, men då det ständigt blir nya händelser eller åtminstone modärniserade gamla detaljer, äro de af föga intresse.
Anmärkningsvärdt är, att Andersson vid det tillfälle, då han ådragit sig skadorna, hade en vintermössa af krimmel på hufvudet, och då denna i nacken var dubbelvikt, har slaget eller slagen icke varit klena, då de åstadkommit så stor skada som verkligen skett, särskildt då dessutom Anderssons »kalott», enligt d:r Krooks ut låtande, var ovanligt tjock.
Målet uppsköts emellertid för ytter ligare utredning till 25 april kl. 11 f. m.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 April 1913
N:r 77