På af hr doktor Leijer genom ombud framställd begäran göra vi i dag början med införande af det yttrande, hr L. hade under debatten i Andra kammaren rörande anslaget till Wisby vågbrytare. Ehuru detta anförande ensamt inkräktar väl mycket på tidningens utrymme, se vi oss dock nödsakade att derefter, jemväl ordagrannt efter protokollet, införa de yttranden som i anledning af hr L:s klander mot utskottet afgåfvos af hrr J. Rundbäck och O. B. Olsson samt hr Leijers genmäle å hvad den förre af desse talare hade att andraga, hvarefter vi hoppas att alltvidare ordande i vår tidning angående denna redan afgjorda fråga må kunna undvikas. Hr Leijers anförande lyder sålunda:
“Herr Talman! Ehuru grundlagen föreskrifver att ledamot af denna Kammate skall väljas af och inom kommunen och det derigenom synes mig klart att representanterne af denna Kammare ega både rättighet och skyldighet att i riksförsamlingen försvara dessa kommuners rättigheter, så har jag likväl gjort den sorgliga erfarenheten i Kammaren att, så snart en fråga i ringaste mån berör lokala intressen, den blir misshandlad eller åtminstone misstänkt att strida mot det allmänna intresset. Jag hyser likväl den förhoppningen, att jag förut tilläckligt styrkt att jag för min del alltid sätter det allmänna framför det enskilda, äfven om jag anser mig berättigad att framhålla den enskilda rätten.
Hvad föreliggande fråga beträffar, så berör den visserligen lokala intressen, men i ännu högre grad det allmänna intresset. Derföre att en ort råkar att ligga vid en hamn är det alldeles icke gitvet, att uteslutande den orten har nytta af hamnen eller skyldighet att ensam underhålla den. Staten anser för sin skyldighet att bidraga till andra kommunikationsmedel, att bygga ena jernvägar och understödja privata jernvägsföretag. Årligen utgå äfven statsanslag till väg- och brobyggnader, barn nar m. Hvarföre? Helt naturligt derföre att staten derigenom anser sig tillgodose ett allmänt intresse, det nemligen att för militära, postaliska, han- dels- och sjöfarts ändamål underhålla kommunikationen. Jag hoppas att Kammaren skall erkänna att älven med af-seende å Wisby hamn gäller att tillgodose ett sådant allmänt intresse och kanske i betydligare mån än med af-seende på andra dylika anläggningar. Dessutom torde böra ibågkommas, att icke blott staden har nytta af hamnen, utan älven hela landsbygden, ehuru staden, ej landet har bördan. Wisby är ej längre den rika hansestaden och icke heller är den någon fabriksstad. Jag skulle knappast tro att den kunde existera, om den icke vore mellanlänken mellan den gotländska landsbygden och fasta landet. Wisby hamn är således af stort intresse för Gotland i allmänhet, en provins, som ej fått någon del af jernvägsmillionerna eller anslagen till väg- och brobyggnader, ehuru Gotland i sin mån bidragit till alla dessa anslag. Dess begäran om ett godt handtag af staten för att fullborda Visby hamnanläggning torde derföre ej vara oberättigad, och Riksdagen har äfven vid föregående tillfällen visat, att den delar en sådan uppfattning. Jag skall ej uppehålla Kammaren med någon historik i detta utseende, titan endast påminna om, att när den vågbrytare, byars fullbordande det nu gäller åstadkomma, påbörjades, så iklädde sig staten hela ansvaret för arbetets utförande. Det förslag, som då förelåg, var icke uppgjordt genom staden Wisbys försorg utan af statens embetsmän, och staden Wisby fick dermed låta sig nöja. Sedermera har byggnadsförslaget vid utförandet visat sig vara otillfredsställande och otillräckligt, och jag kan icke föreställa mig annat än att Riksdagen, då den åtog sig hela kostnaden för hamnarbetet, gjorde det i afsigt att bereda Wisby en duglig hamn, och att han således icke bör stanna på halfva vägen och kasta kostnaden tär arbetets lullbordande ensamt på Wisby stad. Jag föreställer mig att det vore Riksdagens mening att lemna tillräckliga medel för arbetets ordentliga fullbordande, så att det icke lemnades odugligt för att sedermera på stadens bekostnad göras dugligt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 April 1875
N:r 33.