Baptistmålet.
Den 28:de sistl. Juli hölls å cellfängelset härstädes krigsrätt, dervid stodo tilltalade för brott emot krigslydnaden bestående af vägran dels att infinna sig vid mönstring, dels att dervid taga vapen, följande fem beväringspligtige:
Jägaren, N:o 510, Lars Johansson Bönda, infanteristen, N:o 510, Lars Pehrsson, Bönda, d:o, N:o 512, Jacob Johan Langren Gannor, alla ifrån Lau socken, du, N:o 314, Gabriel Jacobsson och N:o 325, Olof Olofsson, begge i från Butreifs i Hamra socken; och dömdes de samtlige till straffarbete: Lars Pehrsson och Lars Johansson i 1 år 4 mån., Jacob Johan Laugren och Olof Olofsson i 1 år, Gabriel Jacobsson i 10 månader. Strafftiden bestämdes olika med hänsyn till att de tilltalade icke i lika hög grad gjort sig straffskyldige; 3:ne af dem hade nämligen föregående år undergått straffarbete för samma förbrytelse; 2:ne deremot nu för första gången och icke under samma förhållanda dertill gjort sig skyldige.
Såsom orsak till deras vägran att taga vapen uppgåfve de samvetsbetänkligheter, påstående enständigt, att del vore stridande både emot Guds ord och deras samveten att taga krigsvapen äfven då dermed hufvudsakligen afsågs att värna eget fosterland. Med den af rätten derpå, efter en längre öfverläggning, öfver dem afkunnade domen, förklarade de sig nöjda, och ville, utan gifven anledning, genast kontant betala de omkostnader detta mål kunnat förorsaka. Ytterligare tydligt och klart gjorda uppmärksamma på, att de kunde besvära sig öfver domen, om de ville, förklarade de, att de icke kunde svara annat, än att de finge ”vara underdåniga”, att ”det allt vore i Herrans hand, att de ”blifvit mycket pröfvade”, men ”vore belåtna med såsom Herren gifver, att de fortfarande höllo fast vid hvad de sagt och gjort, att de ville ”på den grunden lefva, på den grunden dö.”
Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Augusti 1874
N:r 64