Tingstäde Hemsida

John Olofsson, Amatörfotograf.

Vem var han, människan bakom kameran? Och vem var de, människorna framför kameran som tyst blickar mot betraktaren från en svunnen tid ?
När John Olofsson dog 1936 lämnade han efter sig mer än 600 glasplåtar omsorgsfullt förpackade i sina askar. Yngsta dottern Siri Klasson var bara åtta år då men minns när hon ibland fick vara med då fadern framkallade bilderna hemma i en kammare vid Söjdbro.
När jag gifte mej och flyttade till Lärbro tog jag med mej den gamla kofferten med plåtarna och tänkte att de kanske skulle komma till någon nytta en dag, berättar Siri.
John Olofsson föddes vid Austris i Tingstäde 1872. Redan under skolåren visade han prov på ett ovanligt skarpsinne och fick ibland fungera som lärare för de yngre barnen.
Hans fantasi och uppfinningsförmåga ledde honom sedan vidare genom ett liv som kom att bryta av mycket från kamraternas.
Något intresse för lantbruket hemma hade han egentligen aldrig, minns systerdottern Milly Hammarström som växte upp med morbror John vid Austris där hon bor kvar än i dag.
Nej John valde i stället att gå i slöjdskola inne i Visby där han utbildade sig till finsnickare. Han gjorde en del möbler under några år och nya dörrar till hemmet vid Austris men snart tog intresset för teknik och mekanik över.
Det var ju det som sedan också blev hans försörjning och hobby. Han startade en verkstad i Tingstäde 1904 och derv den i cirka 10 år. Sedan hade han cykelverkstad hemma i brygghuset på gården, berättar Milly.
Och efter cyklarna så blev det bilar.
Han ägde ju en T-ford som han skjutsade mej och min syster Viran till skolan med. Och det var ju verkligen något alldeles speciellt som vi var mycket stolta över. När han dog såldes bilen på auktion för 400 kronor, så vi fick i fortsättningen gå eller cykla de fyra kilometerna, berättar Siri. John Olofsson blev med åren något av en tusenkonstnär. Han byggde radioapparater med hjälp av handböcker, han lärde sig till och med att laga klockor för bygdens folk efter att ha gått som lärling hos en urmakare inne i Visby och han visade film för allmänheten i en flygel nere vid Austris, med hjälp av en handvevad filmprojektor.
Jodå, han brukade visa film för oss barn hemma i köket också så vi växte ju upp med det senaste inom tekniken kan man nästan säga. Han ville ju pröva på allt nytt, minns Siri.
Och Milly berättar att hon som liten flicka var mycket förtjust i morbror John. Han spelade piano för dem på julafton och fann alltid på en massa roliga lekar. Han till och med förevigade alla Millys dockor på ett fotografi. Och Milly har ännu kvar älsklingsdockan Berta, som hon fick i present av morbrodern.
Så fotografering var egentligen bara ett av John Olofssons många intressen, men det hindrade honom inte från att bli skicklig också på detta område. Ibland tycks han nästan ha arbetat som en ateljéfotograf med sinne för att arrangera bilderna, både bakgrunden och personerna framför kameran.
Han kunde till exempel hänga upp ett vitt lakan bakom en grupp människor inomhus så att de skulle framträda skarpt. Eller arrangera en inomhusmiljö med skynken och en möbel utomhus så att det på fotot såg ut att vara taget i en ateljé.
Milly minns att han brukade ge order om vad han ville att de skulle göra på bilden. Kanske tänkte han och förstod att dessa bilder i framtiden skulle utgöra värdefulla dokumentationer om svunna tider. Utan tvekan hade han ett konstnärligt öga.
Många av fotografierna är tagna runt 1914 och dokumenterar mobiliseringen i Tingstäde. Milly Hammarström berättar att 5:e kompaniet höll till nere vid Austris under några månader. John Olofsson var naturligtvis där med sin kamera.
John Olofsson använde sin kamera fram till att han gifte sig 1919. Sedan tycks den ha blivit undanstoppad, kanske mest på grund av tidsbrist.

Av Christina Johansson


© tingstade.com - stefan@tingstade.com