1933 kom Gotlands första
reguljära flyglinje igång med fastlandet, flygplanet var av
typen Junkers JU 52/3m och hade namnet "södermanland". Detta
flygplan flögs ofta av en svensk pilot legend vid namn Albin
Arhenberg, en f.d. underofficer i ambulansflyget. Han fick kunglig
befordran och blev kapten i reserven eftersom han flög civilt med
transportflyg.
Flyglinjen gick i mellan Lindarängen utanför Stockholm och
Tingstäde träsk på norra Gotland, där finns
fortfarande Gotlands första stationsbyggnad som troligtvis är
glass kiosk vid badet idag. Denna linje användes endast under
sommarhalvåret. Trafiken pågick mellan den 1 juli och 15
augusti.
Från Tingstäde till Visby gick sedan busstrafik, men
även tåg fanns att tillgå. Det möttes först
motstånd ifrån militären på grund den då
hemliga fästningen som finns i Tingstäde. Den 3 juli 1933
kl.15.00 startade linjen mellan Gotland och fastlandet under bästa
tänkbara väderförhållanden. Premiärpilot
på "södermanland" var trafikflygaren Roll med 2 mans
besättning och ägare av planet var AB Aerotransport.
Gotlands Första reguljära
flygförbindelse.
Den 1 juli 1933 - sa det "plask" i Tingstäde träsk och
Gotland fick sin första reguljära flygförbindelse!
Ännu fanns ingen flygplats i Visby och att landa i öppen
sjö utanför Visby ansågs för våghalsigt.
Så man använde en flygplan med pontoner som landade på
Tingstäde träsk.
Så började passagerarflyget till Gotland i en skakande,
skramlande Junker 52:a, ett tremotorigt plan i korrugerad plåt
med namnet Södermanland. Med plats för 16 passagerare som
behövde bomull i öronen och ibland rejäla
papperspåsar att må illa i.
Ett bolag som ännu lever kvar och äger drygt hälften av
Linjeflyg, som numera tagit över flygtrafiken på Gotland.
ABA-chefen Carl Florman hade anledning att se belåten ut när
han steg iland från premiärturen till Tingstäde. Han
hade lyckats starta en flygtrafik som skulle bli en succé - och
han hade lyckats snuva Gotlandsbolaget och dess chef konsul Ekman
på trafiktillståndet!
Gotlandsbolaget - eller ÅG som man sa förr - hade redan tio
år tidigare noga utrett möjligheterna att starta flygtrafik
på Gotland. Men det skulle inte löna sig - inte utan
statliga subventioner, sa utredaren.
Och att söka subventioner för sådan "lyxtrafik" är
ingen ide. Därför väntar vi och ser tiden an,
tänkte ÅG men hade inga planer på att släppa
tanken på en flyglinje.
Så kom då i början på 30-talet ABA med
förslaget om flyg till Gotland. Vi vill vara med, sa ÅG och
startade förhandlingar med ABA.
Men ÅG gick hårt fram. Som
gammalt gotländskt trafikbolag är det vi som bör
få koncession, tillstånd, till flygtrafiken, sa ÅG.
Det kunde ABA inte acceptera. Skall vi flyga så skall vi
också ha koncessionen, sa ABA - och utan att bry sig om ÅG
gick ABA till myndigheterna för att begära koncession i sitt
namn.
Konsul Ekman i ÅG blev förstås arg. Först
sökte han kompromissa och få ABA att lämna in en ny
ansökan där ÅG och ABA bad om gemensam koncession. Men
ABA sa nej.
Istället sökte nu ÅG hindra ABA att få sin
ansökan igenom hos myndigheterna. ÅG fick både
länsstyrelsen och handelskammaren på sin sida. Och när
regeringen till slut tog sitt beslut kunde beslutet inte justeras
förrän överläggningar skett med konsul Ekman
på ÅG! Han var en mäktig man.
Ändå förlorade han slaget om luften. ABA fick
trafiktillståndet - dock på villkor att man måste
samarbeta och samråda med ÅG om trafiken. ÅG fick
alltså lite plåster på såren.
Till samrådet hörde att sätta priser. Det
bestämdes att flygturen till Gotland skulle kosta 40 kronor enkel
tur, 68 kronor tur och retur. Att åka båt-järnväg
till Stockholm kostade då ungefär halva priset: 21,40 enkel
resa.
Premiärflyget 1933 gick bara sommartid och ett par turer per dag.
Det var mest tänkt för badsugna turister från
Stockholm. "Flyg och bada" stod det i reklamen.
En succé, tyckte ABA-chefen Carl Florman när planet
första året kunnat göra 134 turer
på två månader och då fraktat 1 714 passagerare
och 22 ton bagage och frakt, därav en stor del morgontidningarna
från Stockholm.
En timme tog själva flygturen. Därtill kom en halvtimmes
bussresa från Nybroplan i Stockholm ut till flygplatsen vid
Lindarängen vid Gärdet intill frihamnen. Bromma fanns inte
ännu - det kom 1936.
Från Tingstäde åkte
passagerarna i början Snäck-bussen till stan, sen per
tåg.
ÅG kom med syrliga kommentarer efter första sommaren.
Flygtrafiken har inte främjat gotländsk turism, sa ÅG
och anklagade flyget för att ha tagit passagerare från
båtarna - och dessutom de passagerare som åkte första
klass och därmed betalade bäst! Båtarna tappade 17
procent av sina passagerare under juli-augusti när flygtrafiken
pågick.
Men flyget fortsatte. Först när kriget kom 1939 ställdes
trafiken in. Junker-planen fick istället gå till Gotland med
förnödenheter under isvintrarna, först till isen
på Tingstäde träsk, sen till Roma. Under hela den
här tiden, ända sen ABA började planera flyglinjen till
Gotland, hade det gjorts försök att få flygplats i
Visby. Visborgs slätt siskuterades först men området
ansågs för litet och begränsat. En tid ville man bygga
vid Skogsholm, söder om Broväg, där staten ägde
mark som Visby stad kunde få billigt.
Bästa platsen ansågs dock vara området bakom Bingers
kvarn - det som sedan blev flygfältet. Men där var marken
först för dyr, ansåg stan.
Tanken var att ha Visby-fältet klart samtidigt som Bromma,
alltså 1936. Men det kom annat emellan och först 1942 fick
Visby sitt fält och 1944 återupptog ABA den
reguljära flygtrafiken igen. Nu med året-runt-trafik men
baras med en tur per dag under måndag, onsdag och fredag.
Från den tiden, 1944, räknar Linjeflyg det gotländska
passagerarflygets födelse.
Första året användes DC 3-an som hade lite mer plats
än Junkern, 21 sittplatser. Men året därpå
återkom JU 52:an igen.
Det året, 1945, fick flyget plötsligt ett väldigt
uppsving.
Det var Hansa-katastrofen som skrämde många från
båtarna till flyget. ABA fick utöka turerna och
nyanställa folk.
Visby-fältet var inte världens bästa flygplats. Vid
tjällossning kunde det ibland inte användas utan planen fick
gå till Bunge flygplats istället.
Utvecklingen gick snabbt framåt och fler och fler reste med flyg.
Några data:
I slutet av 1946 fick Visby daglig både morgon- och
kvällstur med Stockholm.
1947 började posten anlita flyget och 1962 fick Visby landets
första reguljära nattpostlinje i sitt slag.
1947 blev det reguljär trafik också Visby-Norrköping
och 1949 startades en sommarlinje på Malmö. 1959
öppnades linjen till Kalmar.
1957 tog Linjeflyg över med SAS och ABA i bakgrunden.
Antalet passagerare ökade och ökade. De 1 700 första
sommaren på Tingstäde träsk hade 1949 ökat till 35
000. 1959 flög 98 000 och 1969 var det cirka 200 000
människor som valde flyget till och från Gotland. Idag
ligger siffran närmare 300 000.
Ola Sollerman
|