|
|
|
John
Olofsson, Amatörfotograf.
|
Vem
var han, människan bakom kameran? Och vem var de, människorna
framför kameran som tyst blickar mot betraktaren från en
svunnen tid ?
När John Olofsson dog 1936 lämnade han efter sig mer än
600 glasplåtar omsorgsfullt förpackade i sina askar. Yngsta
dottern Siri Klasson var bara åtta år då men minns
när hon ibland fick vara med då fadern framkallade bilderna
hemma i en kammare vid Söjdbro.
När jag gifte mej och flyttade till Lärbro tog jag med mej
den gamla kofferten med plåtarna och tänkte att de kanske
skulle komma till någon nytta en dag, berättar Siri.
John Olofsson föddes vid Austris i Tingstäde 1872. Redan
under skolåren visade han prov på ett ovanligt skarpsinne
och fick ibland fungera som lärare för de yngre barnen.
Hans fantasi och uppfinningsförmåga ledde honom sedan vidare
genom ett liv som kom att bryta av mycket från kamraternas.
Något intresse för lantbruket hemma hade han egentligen
aldrig, minns systerdottern Milly Hammarström som växte upp
med morbror John vid Austris där hon bor kvar än i dag.
Nej John valde i stället att gå i slöjdskola inne i
Visby där han utbildade sig till finsnickare. Han gjorde en del
möbler under några år och nya dörrar till hemmet
vid Austris men snart tog intresset för teknik och mekanik
över.
Det var ju det som sedan också blev hans försörjning
och hobby. Han startade en verkstad i Tingstäde 1904 och derv den
i cirka 10 år. Sedan hade han cykelverkstad hemma i brygghuset
på gården, berättar Milly.
Och efter cyklarna så blev det bilar.
Han ägde ju en T-ford som han skjutsade mej och min syster Viran
till skolan med. Och det var ju verkligen något alldeles
speciellt som vi var mycket stolta över. När han dog
såldes bilen på auktion för 400 kronor, så vi
fick i fortsättningen gå eller cykla de fyra kilometerna,
berättar Siri. John Olofsson blev med åren något av en
tusenkonstnär. Han byggde radioapparater med hjälp av
handböcker, han lärde sig till och med att laga klockor
för bygdens folk efter att ha gått som lärling hos en
urmakare inne i Visby och han visade film för allmänheten i
en flygel nere vid Austris, med hjälp av en handvevad
filmprojektor.
Jodå, han brukade visa film för oss barn hemma i köket
också så vi växte ju upp med det senaste inom tekniken
kan man nästan säga. Han ville ju pröva på allt
nytt, minns Siri.
Och Milly berättar att hon som liten flicka var mycket
förtjust i morbror John. Han spelade piano för dem på
julafton och fann alltid på en massa roliga lekar. Han till och
med förevigade alla Millys dockor på ett fotografi. Och
Milly har ännu kvar älsklingsdockan Berta, som hon fick i
present av morbrodern.
Så fotografering var egentligen bara ett av John Olofssons
många intressen, men det hindrade honom inte från att bli
skicklig också på detta område. Ibland tycks han
nästan ha arbetat som en ateljéfotograf med sinne för
att arrangera bilderna, både bakgrunden och personerna
framför kameran.
Han kunde till exempel hänga upp ett vitt lakan bakom en grupp
människor inomhus så att de skulle framträda skarpt.
Eller arrangera en inomhusmiljö med skynken och en möbel
utomhus så att det på fotot såg ut att vara taget i
en ateljé.
Milly minns att han brukade ge order om vad han ville att de skulle
göra på bilden. Kanske tänkte han och förstod att
dessa bilder i framtiden skulle utgöra värdefulla
dokumentationer om svunna tider. Utan tvekan hade han ett
konstnärligt öga.
Många av fotografierna är tagna runt 1914 och dokumenterar
mobiliseringen i Tingstäde. Milly Hammarström berättar
att 5:e kompaniet höll till nere vid Austris under några
månader. John Olofsson var naturligtvis där med sin kamera.
John Olofsson använde sin kamera fram till att han gifte sig 1919.
Sedan tycks den ha blivit undanstoppad, kanske mest på grund av
tidsbrist.
Av Christina Johansson
|
|
|