|
på Kongl. Vitterhets Historie och
Antiqvitets Akademiens bekostnad
undersökta
år 1879
af
Fredrik Nordin.
 Längs
nordvestra stranden af Tingstäde träsk löper en ås
af ej obetydlig höjd, hvilken skiljer nämnda träsk
från det vidsträckta dalbäcken, som omgifver Elinghems
myr. Känd af den resande för den vidsträckta och
sköna utsigt man härifrån njuter, har denna ås
för fornvännen än större värde genom dess
rikedom på minnen från både medeltid och forntid.
Tingdtäde gamla kyrka är nämligen uppförd på
dess södra del och strax utanför östra
kyrkogårdsmuren finner man en egendomlig fyrkantig
stensättning. På åsens fortsättning vid pass 1/8
mil från kyrkan befinner sig ett särdeles vidsträckt
och rikt graffält från hednatiden, beläget i en skog,
som tillhör Furubjers egendom och kallas Backhagen.
Från den allmänna landsvägen, hvilken förbi
Tingstäde kyrka fortlöper åt norr, går på
venster hand en väg åt Hangwar. I sjelfva
vägskälet påträffar man genast några kummel,
mer eller mindre illa åtgångna. Något längre
fram finner man lemningar efter forntida förskansningar,
bestående af några grafvar med mellanliggande vallar, som
äro dragna tvärt öfver den här ännu smala
åsen. Bortom dessa grafvar är en åker upptagen.
På andra sidan om denna åker påträffas
återigen likadana grafvar och vallar. På båda
ställena äro emellertid dessa vallar rätt illa
åtgångna till följd af grustägt.
Åsen, som med få afbrott stupar brant åt norr, men
deremot är mera långsluttande åt söder, tilltager
alltmera i höjd och vidd, dess södra sida blir allt bredare
och mera långsluttande.
Här bortom de sista vallarne vidtager det egentliga
graffältet, utbredande sig från åsryggens norra kant
ned till landsvägen, som löper utmed södra sluttningen.
I början stöter man endast på enstaka kummel, men ju
längre man går åt öster, desto mera tilltaga de i
antal.
Graffältets vestligaste del är genom en stor grusgrop skild
från dess östra och ojemförligt största del.
Säkerligen hafva ej så få kummel här blifvit
jemnade med marken.
Ett litet fynd från denna plats, bygeln af ett bronsspänne
har jag lyckats erhålla. Det hittades år 1842 vid
grustagning af arbetskarlen J. Beckström och låg bland aska
i ett lerkärl, som saknade öra och rymde vid pass ett stop.
Urnan var omgifven af fyra kantsatta kalkflisor af 1 fots storlek;
under och ofvantill låg äfven en kalkhäll och
utanför hvarje sidohäll var lagd en kulformig sten af cirka
15 cm. genomskärning. Urnan hade af hittaren en längre tid
användts som blomkruka. Nålen till spännet har enligt
uppgift af hittaren funnits, ehuru hon gått förlorad.
Graffältet utgöres af
1:o) större kummel af kullersten, försedda med en rundt
omkring dem löpande krets af i jorden nedlagda stenar,
2:o) dylika utan krets,
3:o) mindre kummel eller rösen, hopförda af kullerstenar och
ör*, försedda med krets,
4:o) dylika utan krets,
5:o) s. k. domaresäten, samt
6:o) kretsar med fyllning af sten och ör*.
Den första gruppen är talrikast och nästan ensamt
rådande i graffältets östra del, den andra i dess
vestra. Tredje och fjerde grupperna upptaga mellersta delen. Af den
femte och den sjette förekomma endast några få
stycken. Jag uppmätte inalles på detta graffält
(öster om vallarne) 153 fornlemningar.
Ör (= gotl. aur), grof sand med iblandade klapperstenar.
N:o 1. Litet, något gräsbevuxet röse, bestående
af kullersten och ör*), låg ungefär i graffältets
midt, omkring 45 meter från vägen till Othem och omkring 52
m. nordost om en torplägenhet, som lyder under Furubjers
gård. I bottnen på röset låg en rad af 5
större stenar, deribland en kalksten, i riktning N-S. med
någon dragning åt NO-SV. Hela sträckningen var 1,26 m.
lång och låg något närmare den vestra än
den östra kanten af röset.
Straxt under dessa stenar påträffades nedlagdt i ören
ett skelett, liggande med hufvudet åt N. och ansigtet vändt
åt Ö. Det var lagdt på sidan med knäna böjda
och det venstra benet under det högra. På hufvudskålen
(tinningarna och hjessan) sutto bronshalfperlor, och under dem
märktes spår efter något slags väfnad, hvaraf
dock blott ett helt litet fragment kunde tillvaratagas. Äfven
på vestra sidan om skelettet invid öfverarmbenet
anträffades dylika perlor. Framför skelettets midt åt
Ö. stod ett skålformigt lerkärl och invid detsamma
åt Ö. låg en jernknif, med tången vänd
åt S., eggen åt V. Bland ören omkring skelettet
anträffades äfven några små harpixbitar med
märken efter träfibrer.
Raka afståndet från skelettets hjessa till dess tåben
var 1,55 m.; uträtadt torde skelettet hafva hållit 1,7 m. i
längd. Refbenen voro förmultnade; hufvudskålen var
äfven skadad på undersidan; för öfrigt var
skelettet rätt väl bibehållet.
Bronshalfperlorna (lika fig. 362 i Sv. forns.) äro genomborrade
med tvänne hål. Två olika storlekar förekomma af
dem: den ena omkring 8 mm., den andra omkring 12 mm. i diameter.
Lerkärlet, alldeles likt fig 390 i Sv. forns., är platt i
bottnen och saknar sirater. Det är 4,5 cm. högt, 7,5 cm. vidt
i öppningen; godset är temligen fint, 5 mm. tjockt.
*) Der ej annorlunda angifves, äro rösena hopförda af
kullersten och ör.
N:o 2. Litet röse, omgifvet af en ring af mindre kullerstenar.
Ringens diameter 7,2 m., rösets 3 m., dess höjd 20 á
30 cm. Liksom N:o 1 är detta röse hopfördt af
kullerstenar och ör; mycket öfvervuxet. Ytan mellan
röset och ringen lät jag genomgräfva, men intet
påträffades. I röset deremot påträffades,
sedan det öfversta lagret af stenar blifvit borttaget, en
bädd af aska, brända ben och kol af löfträd,
hållande 1 m. i diameter.
I denna bädd hittades 2 bronsspännen, 1 ändbeslag of
brons (antagligen till ett dryckeshorn), 1 fragment af ett kantbeslag
af brons till ett horn, 1 liten bronssölja, 2 bronsplattor, 1
bronshalfperla och 1 bit af en sådan, flera obestämbara
bronsfragment, 2 grofva jernringar, 1 klenare dylik, 1 mycket liten
sådan, 1 fragment af jern, antagligen af ett ändbeslag till
någon rem eller dylikt, samt slutligen bitar af ett lerkärl.
De båda bronsspännena äro af samma typ som fig. 316 i
Sx. forns. Spår synas af ränder tvärt och snedt
öfver bygelns ändplatta. Nålen är af
brons.Båda spännena äro brustna tvärtöfver
bygeln och för öfrigt illa åtgångna af erg. Raka
afståndet från spiralvridningens öfra kant till
bygelns ända 6,5 cm.; bygelns största bredd (i dess nedre
ända 1,4 cm.
Ändbeslaget är helt enkelt och slutar i en svagt utböjd
kula. Dess längd 3 cm.
Fragmentet af kantbeslaget angifver, att äfven detta varit ett
simpelt arbete, förfärdigadt af en tunn omböjd
bronsplåt.
Den lilla bronssöljan är rund, har nålen i
behåll, ehuru fastsittande orörlig, och är 1,7 cm. vid.
De båda bronsplattorna äro gjorda af tunn bronsplåt
och båda skadade. Den ena har ett större hål i midten
och ett mindre på hvardera sidan ute i kanten. Den andra är
blott på ett ställe genomborrad. Bådas diameter
omkring 1,8 cm.
Bronshalfperlan och fragmentet af en dylik äro båda af samma
slag som de i föregående graf. Diameter 1,2 cm.
De båda jernringarne äro grofva (1 cm. tjocka), samt 3 cm.
vida. Kring hvardera ringen har varit slagen en mycket grof ögla,
i hvilken ringen rört sig. Det hela är nu hoprostadt.
Den tredje jernringen är smal, samt 2,5 cm. i diameter. Liksom vid
de förra sitta lemningar qvar efter en kring ringen slagen ten.
Den fjerde ringen är mycket liten, 1,1 cm. i diameter. En bit af
en jernten sitter fastrostad inuti den, men tyckes ej hafva varit
förenad med densamma.
Af jernbeslaget finnes endast ett fragment. Det är platt och
på båda bredsidorna försedt med 4 skåror. Det
är 1 cm. bredt, men afsmalnar inåt.
Bitarne af lerkärlet visa, att detta varit tunt, väl
arbetadt, har varit prydt med intryckta linier, mycket små
cirklar med medelpunkt m. m.
N:o 3. Röse, liggande ungefär i samma längdriktning som
1 och 2, 9,5 m. från det senares ring. Det bestod nästan
uteslutande af kullerstenar; kring foten en väl lagd ring af
dylika. Diameter 3,5 m., höjd 30 cm. Under en af de vestra
fotstenarne hittades några kolskärfvor, för öfrigt
ingenting.
N:o 4. Röse, 9,9 m. i sydlig riktning från N:o 2,
öfvervuxet af gräs. Till formen aflångt. Diameter N.-S.
4,6 m., Ö.-V. 3,3 m., höjd 22 cm. Bestod af ör.
En kalkhäll sköt upp i kullens midt, stående i N.-S.
med någon dragning åt NO.-SV.
På båda sidor om denna häll lågo längre ner
i kullen större kullerstenar. Något SO. om denna stod en
häll i lutande ställning och i vinkel mot denna en annan
dylik. Någon grafkista bildades dock ej af dessa hällar.
Vid den tvärsför stående hällen låg en tjock
bädd af aska, rikligen uppblandad med brända ben. Bädden
var 20-30 cm. djup, 70 cm. bred och sträckte sig ända
framåt den långa hällen i midten till en längd af
70 cm. Bland askan hittades en jernknif, liggande med tången
åt NV., eggen åt SV.
I kullens nordöstra kant påträffades en liten
hällkista, hvars längdriktning var N.-S. med någon
dragning åt NV.-SO. Båda långsidorna voro parallela,
tvärsidorna deremot icke. Kistan var invändigt åt V. 85
cm., åt Ö. 76 cm. lång samt 51 cm. bred; dess djup 40
cm. Rätt stora kalk- och kullerstenar voro här nervräkta.
Invid vestra väggen hittades en obränd djurtand. För
öfrigt lågo huller om buller i kistan obrända ben efter
ett barn, två brända benbitar samt midt under den punkt, der
djurtanden anträffades, en kolbit.
Jernknifven har samma form som fig. 267 i Sv forns., och tången
är på samma sätt bildad medelst en insänkning
från baken och eggen. Längd 14,8 cm., bredd 2 cm.
N:o 5. Röse, omgifvet af en ring, hvars östra del var ganska
otydlig. Låg midt emellan 2 och 3. Ringens diameter, 6,7 m.,
rösets 3,7 m., höjd 20 cm., något bevuxet med gräs.
Här hittades många obrända menniskoben nämligen
åt nordvestra kanten öfre ändan af ett lårben,
åt norr ett armben, i midten en mängd skelettdelar, bl. a.
tänder och bitar af hufvudskål, allt i oordning, åt
söder refben och ryggkotor. Benen lågo på 40 á
45 cm:s djup. De intogo en yta af 1,2 m:s längd.
Under denna bensamling, 20 cm. djupare påträffades ännu
en dylik, bestående bland annat af käk-, arm-, höft-,
ben- och ryggkotor. Det tyckes sålunda som tvänne skelett
här varit jordade, det ena ofvanpå det andra.
N:o 6. Domaresäte, beläget 8,5 m. norr om ringen till N:o 5.
Det bestod af 9 resta gråstenar, hvilkas höjd vexlade mellan
20 á 40 cm. Med undantag af tre stodo de alla upprätta.
Diameter i N.-S. 6,6 m.; i Ö.-V. samma afstånd. Någon
riktigt rund krets bildade de dock icke, ej heller voro afstånden
mellan de närmast hvarandra stående stenarne lika öfver
allt; de vexlade mellan 1,3 och 3 m.
I midten strax under jordytan låg en mängd kol kringspridda
öfver en yta af 1 m:s genomskärning. Längre ner stodo
två små kalkflisor, satta så, att om man tänkte
sig dem utdragna de skulle hafva mötts i en vinkel åt S.
Mellan dem hittades aska, brända ben och bitar af ett stort groft
lerkärl utan sirater.
Bädden höll 40 cm. i diameter och 20 á 25 cm. i djup
samt sträckte sig ned 50 cm. djupt under jordytan.
N:o 7. Litet röse med en ring af större stenar vid foten;
gräsbevuxet. Låg i NNV. från 1 och VNV. från 6,
nära en gångstig, som af folket i trakten kallas för
"gröna gången". Diameter 5 m., höjd 38 cm.
Här hittades något kol och brända ben, bitar af ett
lerkärl, 1 bronsspänne, 2 sammanrostade delar af ett dylikt,
1 bronsfragment, 1 mindre jernsölja, 1 större förrostad
dylik samt några fragment af jern. Här och der syntes
äfven spår af aska.
 Spännet (fig. 2) har en trind bygel, som är
indelad i små fält, hvilka liksom svälla ut på
midten. Mellan hvarje sådant fält löper en ås
rundt om bygeln. Bygeln får derigenom ett utseende, som om han
lik en mask skulle bestå af flera leder. Han afsmalnar i en
slät spets. Nålhållaren är afbruten, men tyckes
hafva bestått af en smal hake. Tvärstången, hvilken
är dragen genom ett hål i bygelns öfre ända och
på samma sätt genom den bredvid bygeln sittande nålen,
är omgifven med en i spiral upplindad bronstråd och har
på ändarna ganska stora, runda knoppar. I ändan af den
ena af dessa ser man spår efter rost, hvilket antyder, att
tvärstången är af jern. Nålen är nu
fastrostad och utsträckt i motsatt håll mot bygeln. Bygeln
är 5,2 cm. lång, tvärstången har samma längd.
De delar af ett annat spänne, som lågo fastrostade,
utgöras af tvärstången och en del af bygeln. Det tycks
hafva varit ett spänne af samma slag som det förra.
Det lilla jernsöljan är rund, 2,7 cm. vid; nålen
fastrostad.
Lerkärlet tycks hafva varit skålformigt, liksom det
från grafven 1. Det är simpelt, temligen tunt och utan
sirater.
N:o 8. Röse, nära norr om N:o 7, 5,2 m. i diameter, 37 cm.
högt, mycket öfvervuxet; något kullersten, mest ör.
I midten påträffades brända ben spridda på
ungefär 1 m. yta, något aska samt kol. Äfven
påträffades diverse fragment af 2 bronsspännen samt
fragment af små, smala böjda bronstenar, allt omkring 25 cm.
ned i röset.
Af båda spännena finnas tvärstängerna i
behåll, ehuru i ändarne försedd med stora knoppar,
hvilka äro prydda med tvänne rundt om löpande
ränder. I botten synes, att en smal jernten varit dragen
längs genom hela den 8 cm. långa tvärstången.
Bygeln sitter ännu qvar, men har i elden smält så att
öfre ändan böjt sig ned öfver den nedre.
Nålhållaren tycks hafva varit rätt lång och
bygeln tunn och bred.
Tvärstången till det andra spännet har haft samma
längd, men tyckes vara af jern; försedd med knoppar af brons,
af hvilka en finnes i behåll, och för öfrigt lika
föregånde. Af bygeln finnes nedre delen i behåll,
hvilken visar, att bygeln upptill vidgat sig liksom på den
föregående. Efter nålhållaren finnes endast en
liten upphöjning qvar; den tyckes endast hafva bestått af en
helt liten hake.
N:o 9. Litet röse med fotstenar, nära söder om N:o 7
(grafvarne 7, 8 och 9 lågo i en linie N.-S.). Det är
gräsbevuxet; mest ör, något kullersten; 5 m. i
diameter, 17 cm. högt. I sydvestra kanten sågs en kantsatt
kalkhäll, riktning N.-S.
I midten anträffades ett lager aska, kol och brända ben
utbredt öfver en yta af 1 m. och 10 cm. tjockt. I denna bädd
lågo spridda ett väl bibehållet bronsspänne,
nålen till ett annat dylikt, spiralvridningar till ett eller
möjligen tvänne andra spännen, två grofva
jernringar, en rund jernplatta, en aflångt fyrkantig sådan
samt en böjd jernten. Alla sakerna lågo på
ungefär 15 cm:s djup.
Det ena bronsspännet öfverensstämmer till storlek och
form alldeles med originalet till fig. 311 i Sv. forns., med undantag
deraf, att de två utsprången inuti den genombrutna delen af
nålhållaren saknas. På bygeln ses ett rutadt
fält, samt på bygeländan och nålhållaren
grupper af snedgående streck och punkterade linier. Längd 5
cm.
Det andra spännet, af hvilket blott nålen och dess i spiral
vridna fortsättning anträffades har troligen varit af
alldeles samma slag, som den föregående, men möjligen
något större.
De lösa fragmenten af spiraler äro af platt bronstråd
och hafva tillhört ett(?) spänne af annan typ (med
tvärstång). De bilda nu ett rör och hafva suttit
omkring någon rund ten.
Jernringarne äro grofva samt 4,5 cm. i diameter. Kring hvardera
sitter en fastrostad jernklump, antagligen lemningar efter en hylsa som
omslutit ringen liksom på fig. 300 i Sv. forns. Det är
möjligt, att de stått i förbindelse med de båda
jernplattorna och det hela skulle således hafva varit beslag till
någon rem.
Den runda jernplattan håller nära 4 cm. i diameter och
är längs med kanten samt i midten prydd med tvänne
jemnlöpande linier af inslagna punkter.
Den aflångt fyrkantiga plattan är 5 cm. lång och 2,8
cm. bred. Plattan är genom tvänne hvarandra mötande hak
delad i tvänne hälfter. Ena hälften upptages af en bred
intryckt cirkel, midt i hvilken en linie af upphöjda punkter
löper. På fyra ställen utmed cirkelns kant äro
inslagne cirkelformiga ornament*). Den andra halfvan är endast
prydd med inslagna ränder, hvilka löpa längs med
kanterna. Det hela har ursprungligen varit ett vackert beslag.
Undertill sitter en stor jernklump fastrostad.
N:o 10. Litet röse, gräsbevuxet, 4 m. söder om N:o 9;
diameter 3,6 m., höjd 30 cm.
På en sträckning af 1,2 m:s vidd och på 25 cm:s djup,
träffades brända ben och något kol, men ingenting
vidare.
N:o 11. Litet, öfvervuxet röse, omgifvet af ring, strax ONO.
om det undre N:o 7 beskrifna röset. Ringen gick tätt intill
rösena 7 och 8. Ringen 10 m., röset omkring 4 m. i diameter;
det senare 38 cm. högt. Endast vestra delen af ringen var tydlig.
I rösets midt påträffades en bädd af aska och
något brända ben, ungefär 1 m. i diameter och 10 cm.
djupt. Bland askan lågo strödda en mängd halfperlor af
brons samt några små harpixbitar. Äfven en liten hake
af jern och några fragment af jern tillvaratogos.
Halfperlorna äro liksom fig. 363 i Sv. forns. försedda med
tvänne inböjda spetsiga flikar. Mellan flikarne skjuter
kanten upp i en liten udd, en olikhet med den åberopade figuren;
de hafva samma storlek som denna.
Jernhakens böjda del är trind, skaftet platt. I dettas
ände sitter en jernnit. Hela haken är 5,5 cm. lång.
*) Denna hälft liknar således öfversidan af fig. 165
å sid. 419 i Undsets Jernalderens begyndelse i Nord-Europa.
N:o 12. Litet, gräsbevuxet röse med fotstenar, strax vester
om N:o 7, i samma linie som rösena 11 och 7. Diameter 5 m.
Höjde sig föga öfver marken. Ingenting fanns här.
N:o 13. Litet röse, omkring 12 m. S. om N:o 1, bestod uteslutande
af kullerstenar. Diameter 5 m., höjd 37 cm.
Under de öfversta stenarne hittades åt SV. brända bitar
af ett groft lerkärl(?). I midten påträffades en
bädd af aska och deri något brända ben. Der lågo
äfven en jernknif och en jernsölja. Askbädden höll
1,5 m. i tvärmått och 25 cm. i djup.
Jernknifven har bredt och kort blad, men jemförelsevis lång
tånge. Måhända är dock bladet afbrutet. Hela
knifvens längd nu 10 cm., bredd 2 cm.
Jernsöljan är stor, simpel, fyrkantig, 3,5 cm. lång, 3
cm. bred; ändarne knoppformiga, upphöjda. Nålen
rörlig.
N:o 14. Rätt stort kummel med ring V. om N:o 13, ungefär i
rak linie med rösena 13 och 4. Afståndet mellan ringen och
N:o 13 var 6 m. Ringen 20 m. i diameter; kumlet 8,2 m. i diameter samt
90 cm. högt. Var hopfördt af dugtiga kullerstenar. I toppen
var det platt med någon fördjupning. Tyckes hafva blivit
rubbadt. Ringen var på flere ställen alldeles
öfvervuxen, mest dock åt V. och N. Rundt omkring kumlets
botten gick en rand af stora kalkhällar. På bottnen midt i
kumlet påträffades mycket aska och kol, något
brända ben samt en jernknif.
Jernknifvens spets är afbruten. Bladet är temligen smalt och
eggen rätt sliten. Mellan eggen och tången skjuter ut en
flik. Baken är högst på midten och sluttar åt
båda ändarne. Hela knifven 9,5 cm. lång.
N:o 15. Röse, liggande 3 m. V. om N:o 1. Diameter 4 m., höjd
40 cm.
På rösets botten sågs en rad af 7 stora
kalkhällar i riktning N.-S., sluttande något åt
söder. Under den längst i norr liggande hällen
påträffades bitar af ekträ. De liksom månget
annat föremål - t. ex. enstaka kolbitar - hvilka stundom
anträffas i grafvar, kunna naturligtvis lika väl af en
händelse hafva kommit att följa med i grafven, som de blifvit
med afsigt nedlagda. Det förra är väl med hänsyn
till deras läge det antagligaste. Straxt under träbitarne
tillvaratogs en nöt.
Ett stycke ned, 60 cm. djupt under marken, låg ett skelett under
hällarne och i samma riktning som dessa. Det var lagdt på
venstra sidan med hufvudet åt N., ansigtet vändt åt
Ö. Skelettet var ganska väl bibehållet, hufvudet helt
och alla tänderna friska. Raka afståndet från hjessan
till tåbenen var 1,62 m. Skelettet var öfvertäckt med
ör och derofvanpå hvilade hällarna. Rundt kring skallen
lågo bronshalfperlor, och mellan perlorna och skallen syntes
på flera ställen spår efter någon nästan
alldeles förtärd hufvudbonad. På vestra sidan om
skelettet invid höftbenet stod ett lerkärl. Under
höftbenen lågo två jernringar och några
jernbitar.
Bronshalfperlorna äro liksom fig. 362 i Sv. forns. genomborrade
med tvänne hål, och vexla i storlek mellan 9 och 15 mm.
De två jernringarne äro små, 2,5 och 3 cm. vida, men
grofva. Omkring hvardera sitta lemningar efter en ögla.
Tre af jernbitarne, hvilka lågo under midten af skelettet,
äro runda, kullringa ofvanpå, men platta undertill. Hos
tvänne ser man på undersidan en kort afbruten udd
framskjuta. Antagligen hafva alla dessa föremål af jern
tillhört något bälte eller dylikt.
Lerkärlet, som saknar öron, kan närmast jemföras
med fig. 400 i Sv. forns., men är proportionsvis högre och
smalare samt mera hopträngdt i halsen. Rundt omkring kärlet
löper strax ofvanför dess kupigaste del en smal intryckt
rand. Det är på ena sidan skadadt; godset groft och
löst. Kärlet är 8 cm. högt och 8 cm. vidt i
öppningen.
N:o 16. Röse, 9 m. SSV. om N:o 15; diameter 4 m., höjd 50 cm.
Mycket kullerstenar i ytan. På södra sidan syntes spår
efter en ring, som gått omkring röset. En stor ekstubbe stod
midt i röset.
I bottnen voro flera stora kalkhällar lagda i en rad i riktning
N.-S. med någon dragning åt SV.-NO. Hela sträckningen
höll 1,9 m. i längd. Under hällarna
påträffades först fin ör och längre ned ett
skelett, som låg på rygg med hufvudet åt N. Ansigtet
var något vändt åt Ö. Benen hade af de
väldiga ekrötterna bragts i oordning och några af arm-
och lårbenen blifvit bräckta. Skallen var deremot väl
bibehållen och tänderna särdeles friska. Skelettet
låg 70 cm. djupt under den omgifvande marken och höll
omkring 1,5 meter i längd.
Vid skelettets fötter hittades ett lerkärl, stående
på sned med öppningen åt S., strax derbredvid åt
V. en liten klen jernring, åt S. en bronsnål och ännu
något längre åt S. en lång jernbit, antagligen
tången och nedre delen af bladet till en knif.
Lerkärlet är lägre och kupigare samt har kortare hals,
än det, som fans i nästföregående graf - vid
upptagandet blef det mycket skadadt på ena sidan. Det är
något platt i bottnen: godset groft och skört. Kärlets
höjd 6,5 cm.
Bronsnålen är lik fig. 205 i Sv. forns. och för
öfrigt äfven en nutidens stoppnål. Hon har liksom
nämnda figur ett aflångt öga, är väl
bibehållen, utom att hon mot spetsen är brusten och på
ena sidan om ögat starkt frätt af erg. Hela längden 7,3
cm.
N:o 17. Litet röse, 5 m. SSV. om föregående,
ungefär i samma linie som rösena 1 och 16. Diameter 3,5 m.,
höjd 30 cm.
I rösets midt påträffades en bädd af aska och
brända ben, hvilken var 15 á 20 cm. djup och var utbredd
öfver en yta af 1,5 á 2 m:s genomskärning. Bland askan
lågo en mängd bronshalfperlor.
Perlorna äro likasom fig 362 i Sv. forns. genomborrade med
tvänne hål och äro mellan 8 och 10 mm. vida.
N:o 18. Litet röse 14,5 m. VNV. om N:o 15; 3,3 m. diameter, 37 cm.
högt, mycket gräsbevuxet. I rösets midt
påträffades något aska, en mängd brända ben
och några små kolbitar. Benen voro utbredda öfver en
yta af 1,5 m:s vidd. I norra kanten af detta område
påträffades äfven bitar af två lerkärl.
Det ena lerkärlet, af fin massa och ganska tunt gods, är
väl brändt; inga sirater och inga öron. Det andra
kärlet, som äfven saknar sirater och öron, är
något gröfre.
N:o 19. Litet röse 14 m. NNV. om N:o 15, alldeles
gräsbevuxet; 3,7 m. i diameter, 42 cm. högt.
I nordvestra kanten strax uppe hittades kol och i rösets midt
under gråstenarne brända ben, somliga rätt stora,
hvilka lågo utbredda öfver en yta af 1 m:s
genomskärning.
N:o 20. Litet röse, 5 m. SSV. om 18. Diameter 4 m., höjd 36
cm. Intet påträffades der.
N:o 21. Litet röse, 7,4 m. V. om 20, alldeles öfvervuxet af
gräs. Diameter 3 m., höjd 38 cm.
I bottnen lågo 7 kalkhällar, somliga rätt stora, i
riktning N.-S. Hela sträckningen sluttade starkt åt S. och
höll 2 m. i längd.
I ören under hällarne låg ett skelett, hvilande
något på högra sidan med hufvudet åt N.,
ansigtet vändt åt V., knäna något böjda och
högra smalbenet instucket under det venstra. Skelettet var
väl bibehållet. Raka afståndet från hjessan till
tårna 1,5 m. Hufvudet låg 50 cm. under den omgifvande
marken. Hela skelettet låg i sluttande ställning åt S
liksom kalkhällarne och marken närmast omkring dem. Intet
öfrigt anmärkningsvärdt varseblefs.
N:o 22. Litet röse, 5 m. NV. om N:o 20, gräsbevuxet; diameter
3,25 m., höjd 38 cm.
I norra hälften af röset påträffades åt V.
aska, brända ben och något kol, utbredda öfver en yta
af 50 cm:s utsträckning. Bland askan lågo ett
bronsspänne, halfva spiralvridningen till ett annat
bronsspänne, en liten, väl bibehållen ring af brons(?)
och några fragment af samma metall, samt något längre
åt Ö. bitar af ett lerkärl, och på litet
afstånd derifrån tre jernringar af det vanliga slaget,
försedda med öglor och tre kullriga jernbitar. Alltsammans
låg på 20 á 30 cmn:s djup.
Bronsspännet är afbildadt fig. 3 i verkliga storleken.
Bygeln, något ofvanför midten vidgad och plattad, afsmalnar
småningom nedåt, men hastigt uppåt invid
spiralvridningen; den senares öfverböjda del löper under
bygeln. Större delen af nålen saknas. Spännets
längd är 4,5 cm.
 Bronsringen är 2 cm. i diameter.
De tre jernringarne och de tre kullriga jernbitarne hafva
säkerligen haft samma användning som de i grafven 15.
På de kullriga jernbitarne i denna graf kan man se, att de
äro bildade på det sätt, att en grof nit med stort
hufvud blifvit slagen genom en jernplatta. Den ena af ringarne är
försedd med en ögla, som äfven är försedd med
en dylik nit med stort kullrigt hufvud. En annan ring har tvänne
öglor, den tredje blott en.
Lerkärlsbitarne äro starkt brända. De äro
tillräckligt stora, för att visa, att kärlet varit
formadt som en skål likt det i grafven 1, och att det varit platt
i bottnen.
N:o 23. Litet röse, omgifvet af ring, 4,4 m. SSV. från N:o
13 (nära landsvägen), bevuxet med träd och buskar. Var
till största delen hopfördt af kullerstenar. Ringens diameter
12 m., rösets 4,2 m., dess höjd 48 cm.
Bland stenarne i rösets norra del anträffades ett
obrändt ben.
I bottnen gick en rad af 6 större kalkhällar, i riktning
N.-S. med någon dragning åt NO.-SV. Deras sammanlagda
längd 2,47 m. Hällarne sträckte sig närmare till
rösets norra kant än till dess södra och sluttade liksom
den omgifvande marken åt söder.
Under dessa hällar låg ett skelett, täckt af ör.
Det var lagdt på venstra sidan med hufvudet åt N., ansigtet
åt Ö., högra armen böjd i rät vinkel,
så att dess underarm hvilade på venstra armbågen,
benen raka. Skelettet var illa åtgånget, många ben
förmultnade. Det låg 30 á 36 cm. djupt under
hällarna och 65 cm. under jordytan. Dess hela längd 1,6 m.
Strax nedanför tårna låg ett knifblad af jern,
något längre ned två små beslag af tunn
bronsplåt, samt en fyrkantig ögla af en smal bronsten - och
rundt omkring dessa föremål en mängd harpixbitar. Dessa
tycktes ligga i krets. Mellan höftbenen hittades en jernbit,
antagligen lemning efter någon sölja.
Bronsbeslagen likna alldeles dem, jag förut funnit i
graffältet i Kornett-skogen t. ex. i grafven 42*). I båda
sitta qvar halfmultnade lemningar af trä(?), som genom ergens
skyddande inverkan undgått fullständig
förstörelse. Dimensionerna desamma som der uppgifvits.
Hvartill de varit använda, gaf ej heller detta fynd någon
upplysning om.
Knifven är helt liten, 9 cm. lång, 1,5 cm. bred,
tången kort.
Många af harpixbitarne äro, såsom ofta tycks vara
fallet, på ena sidan inböjda, på andra i vinkel
utböjda och visa på denna sida intryck efter
träfibrer**). De äro tydligen lemningar efter en tätning
till något träkärl. som förmultnat.
N:o 24. Litet röse, 9,5 m. SV. om N:o 17; alldeles
gräsbevuxet, ehuru det till största delen bestod af
kullerstenar; diameter 3,3 m., höjd 20 cm.
I midten hittades något brända ben, kol och aska samt
deribland äfven en rund benbricka, en bronssölja och en
jernbit, troligen mellersta delen af ett knifblad.
Benbrickan är genomborrad med ett hål, platt undertill och
mycket kullrig ofvantill. På tvänne sidor är kanten
skadad. Diameter 3,2 cm., höjd 1,2 cm.
Bronssöljan (fig. 4) är rak på den del, omkring hvilken
nålen rör sig; för öfrigt rund. Rundtomkring
löpa två intryckta ränder. Tvärs öfver
nålen, som ännu med lätthet kan röras, gå
två upphöjda åsar hvardera delad af en nedtryckt rand.
Söljans tvärmått är 3,2 cm.
*) Sv. Fornminnesföreningens tidskrift, 4:de bandet, sid 66.
**) Jemför samma tidskrift, 4:de bandet, sid 64.
N:o 23. Litet röse, 5 m. ungefär i NV. från N:o 17;
gräsbevuxet; doameter 3., höjd 20 cm.
I botten voro 5 hällar lagda i riktning NNO-SSV. En af dessa var
ovanligt stor. Deras sammanlagda längd 2 m. Hällarne hvilada
på ören. Neruti denna påträffades ett skelett,
liggande i samma riktning som hällsträckningen, med hufvudet
åt N. Det var lagdt på venstra sidan med ansigtet åt
Ö., högra armen så starkt böjd, att handen
låg intill axeln och knäna böjda i rät vinkel.
Skelettet låg 60 cm. djupt under jordytan. Raka afståndet
från hjessan till tårna något mer än 1,4 m.
 Kring hjessan och pannan
lågo bronshalfperlor. Äfven nere på armen hittades
sådana, ja ända ner på höften låg en. Invid
hjessan låg en i tvänne spiralformigt böjda flikar
klufven hårnål af brons. Dess spets var vänd åt
pannan, den klufna delen bakåt. Tätt bakom det nedersta
refbenet låg en med ögla försedd jernring och
innanför denna fyra små kullriga jernknappar. Dessa senare
lågo alla i rad efter hvarandra med den kullriga sidan åt
jernringen till, den största närmast ringen, den minsta
längst in under skelettet. Några cm. längre ned
låg en rund jernplatta och några jernbitar samt längre
in under skelettet en jernring. Vid skelettets fötter hittades en
samling harpixbitar. De lågo ej i någon synbar ordning;
några bitar lågo till och med inne under ena smalbenet.
 Hårnålen, afbidad fig. 5, är väl
bibehållen *). Hon är 8 cm. lång.
Bronshalfperlorna voro ej så talrika i denna graf, som i flera
föregående. Deras antal är endast omkring 20. De
äro af det vanliga slaget, genomborrade med tvänne små
hål. Diameter omkring 1,3 cm.
Jernringarne och knapparne likna dem i röse 22. En äro 2,5
cm. vida, den största af knapparne 2 cm.
Den runda jernplattan är förderfvad af rost, men tyckes likna
den i röset 9 funna. Antagligen hafva väl alla dessa
föremål varit fästade på något bälte
eller dylikt.
N:o 26. En krets af väldiga kullerstenar, belägen i
graffältets östligaste del bortåt grafvarna, alldeles
invid landsvägen. Diameter 5,2 meter. Ringen tydlig åt S.,
åt N. hade han sjunkit så djupt, att han var
öfvervuxen af gräs.
På två meters afstånd från sydvestra kanten
påträffades en väldig askbädd, ymnigt uppblandad
med brända ben.
Denna bädd låg 30 cm. djupt under ringens yta och var
öfver 1 m. i diameter samt omkring 25 cm. tjock. Bland askan
påträffades delar af en stor jernknif samt fragment af ett
beslag af böjd tunn jernplåt, bitar af ett stort
lerkärl, en bit af ett glaskärl, och en liten bronsbit.
Kniffragmenten äro alldeles fullsatta med rost och aska. Så
mycket kan man dock se, att bladet varit nära 3 cm. bredt och hela
knifven minst 20 cm. lång.
Glasbiten är trekantig, tjock, slipad, något bugtig, af
ljusgrön, klar massa med skimrande anlöpningsskorpa. På
den kullriga sidan ses några fina inslipade linier. Bitens
längd och bredd är omkring 4,4 cm.
*) Jfr Sv. Fornminnesföreningens tidskrift, 5:e bandet, sid. 32
not *) och sid. 41 not **)
Lerkärlet var såsom nämndt är, sönderfallet i
flera delar, den största likväl utgörande ungefär
en tredjedel af det hela. Formen tyckes hafva varit snarlik fig. 400 i
Sv. forns., men smalare och högre. Bottnen platt. Kring den
kupigaste delen löpa två ränder af stjernformiga,
inslagna figurer (fig. 6). Hela kärlets höjd ungefär 13
cm., vidd i öppningen 14 cm. Godset groft, 5 mm. tjockt.
 N:o 27. Litet röse
V. om föregående, ej långt från grafvarna
nära en; temligen öfvervuxet af gräs. Diameter i NO.-SV.
nära 5 m., i NV.-SO. endast omkring 4 m.; höjd 40 cm.
På bottnen af röset stodo något SO. om rösets
midt två kalkhällar i riktning NO.-SV. Äfven uti
nordvestkanten stod en häll ungefär i samma riktning. Ytan
mellan dessa hällar var belagd med kalk- och kullerstenar.
Långt under dem påträffades ett skelett, liggande i
SV. och NO. med hufvudet åt SV., således olika med alla de
andra skeletten, som hittills funnits på detta graffält.
Hufvudet var något nedböjdt och lutade något åt
höger. Högra armen var starkt böjd, så att
fingerbenen anträffades inne på ryggkotorna. Skelettet
låg för öfrigt rakt utsträckt och var rätt
väl bibehållet. Ofvanpå båda lårbenen
låg en dugtig sten, som bräckt det högra. Skelettet var
ovanligt kort, endast 1,4 m.
Ungefär 25 cm. SO. om hufvudet låg en benkam. På
högra axeln låg strax intill hufvudet ett temligen stort
ringspänne af jern och längre ned vid nedra ändan af
högra nyckelbenet ett mindre sådant af brons. Strax
nedanför högra armbågen låg en bronsnål,
som liknade den från grafven 16, men saknade öfre delen.
Något längre ned, strax intill högra höftbenet
låg ett aflångt skifferbryne i samma längdriktning som
skelettet, och några cm. längre ned en jernknif pekande med
spetsen åt NV. På sjelfva höftbenet (det högra)
lågo flera mindre föremål. Dessa utgjordes af en liten
fyrkantig silfverten, ena spetsen af en dylik, två bronsknappar,
en liten tvinnad trådsända, fastsittande under den ena af
dessa knappar, en mycket liten bronsring, en afbruten del af en
temligen grof, sexkantig bronsstång, spetsen af en tunn trekantig
silfverten samt, strödda rundt omkring, sex små afbrutna
delar af tunn silfverplåt, af hvilka några bära
otydliga och oregelbundna intryck. Enligt benägen upplysning af
herr f. d. riksantiqvarien B. E. Hildebrand äro de sistnämnda
bitarne troligen att anse som delar af arabiska mynt. Äfven
påträffades här några mycket smala
bronstrådar och en liten harpixbit. Under allt detta, inpå
sjelfva benet, tyckte jag mig se märken efter någon
väfnad. Skulle detta kunna vara lemningar efter t. ex. någon
pung, som inneslutit alla de nu uppräknade föremålen?
På 10 cm:s afstånd från det högra smalbenet
låg en jernyxa i längdriktning NO.-SV., eggen åt NO.
Benkammen har tänder endast åt ena sidan, på samma
sätt som fig. 526 i Sv. forns. Ryggen är sirad med
tvärlinier och rhomboidiska figurer. De särskilda skifvorna
sammanhållas af 7 bronsnitar. Nästan alla tänderna
finnas i behåll. Vid ena ändan ses lemning af ett rundt
hål. Hela kammens längd 10,3 cm., bredden omkring 2,7 cm.
Ringspännet af brons öfverensstämmer till storlek och
form med fig. 592 i Sv. forns. Enda skilnaden är, att
ändkopparne äro bildade derigenom, att bygelns utplattade
ändar äro upprullade i spiral*). Bygeln är
åttkantig, något utplattad; nålen rörlig.
Största diameter 4,5 cm.
Ringspännet af jern är mycket förrostadt, så att
man icke kan se, om bygeln varit rund eller kantig. Det är
större än föregående, men liknar det för
öfrigt alldeles. Nålen fastrostad, afbruten. Spännets
diameter 8 cm.
*) Se Vedel i Aarböger for nordisk Oldkyndighed 1878, Pl. VI, fig.
7.
 Brynet af skiffer är
aflångt, fyrkantigt, dock i ena ändan något afrundadt.
I denna ända är det genomborradt. Det har på ena sidan
varit flitigt begagnadt. Längd 7,2 cm., bredd 1,7 cm.
Jernknifven, mycket angripen af rost, har lång tånge och
smalt blad. Tången afbruten. Knifvens hela längd 12 cm.,
bredd 1,5 cm.
Jernyxan har alldeles samma form som fig. 263 i Sv. forns. I det
aflånga skafthålet qvarsitta två nitar, som varit
inslagna i skaftet, för att säkrare fästa det i yxan.
Yxans längd 16 cm., bredd 8 cm.
Den lilla fyrkantiga silfvertenen är endast några mm. tjock
och 2,5 cm. lång, afsmalnande mot ändarna.
Bronsringen är äfven mycket liten, endast 6 mm. vid. Den
är öppen och bildad af en platt, svagt ryggad bronsten.
De två bronsknapparne (fig. 7) äro ofvantill prydda med tre
inristade cirklar. Mellan de tvenne yttersta löpa tvärstreck
likasom radier. På undersidan skjuta fram tvänne uddar,
hvilka på ena knappen båda äro afbrutna. På den
andra knappen är en udd hel, afsmalnande mot spetsen, och ser icke
ut att vara brusten. Denna udd är nedböjd mot knappen.
Troligen hafva således dessa knappar varit fästade på
sådant sätt, att de båda uddarne stuckits igenom tyget
och sedan omböjts.
Tydligen förskrifver sig denna graf från en senare tid
än flertalet af de öfriga. Under det att dessa senare lemnat
saker, karakteristiska för en mycket tidig del af
jernåldern, måste deremot den förra hänföras
till den yngre jernåldern.
N:o 28. Liten krets af kullerstenar, 9,3 m. NNV. om domaresätet,
som är beskrifvet under N:o 6. Diameter 4,5 m. Höjde sig ej
något öfver marken. Ringens inre var fyldt med stenar. I
midten hittades strax uppe i jordytan ett djurben, möjligen dock
ditkommet i senare tider.
N:o 29. Litet röse, beläget alldeles invid en mycket
trafikerad gångstig, hvilken utgår från
landsvägen, slingrar sig genom ett stort domaresäte och
fortsätter tvärt öfver åsen bort till några
stugor, som ligga nära under åsens branta norra sida.
Diameter 2,8 m., höjd 30 cm.; gräsbevuxet.
I midten påträffades aska och brända ben, utbredda
öfver en yta af 1 m:s vidd. Här lågo äfven 1
bronsspänne, nålhållaren till ett spänne, en
jernring, en smal afbruten jernten, några fragment af brons och
jern samt bitar af ett lerkärl.
Af bronsspännet finnes endast öfre delen i behåll.
Denna liknar alldeles spännet från grafven 22, med undantag
deraf, att spiralvindningarna här äro flera, och att deras
öfverböjda del löper ofvanpå, ej undertill.
Nålen är afbruten. Huruvida nålhållaren, hvilken
är lång och genomborrad med ett litet hål,
tillhört detta eller något annat spänne, är
vanskligt att afgöra. Är det förra händelsen,
skulle vi här hafva ett spänne af samma slag som fig. 145 i
H. Hildebrands Bidrag till spännets historia*).
Bland fragmenten finnes också ett, hvilket liksom mellersta delen
å nämnda figur är försedt med en utsvällning.
Men alla dessa delar passa dock icke riktigt tillhopa i brotten.
Jerntenen är, ehuru blott 2 mm. tjock, likväl genomborrad.
Han är brusten i två delar. Sammanlagda längden 6,3 cm.
Jernringen, fullsatt med rost, tyckes hafva varit af det vanliga
slaget, försedd med en ögla. Diameter 2,5 cm.
Lerkärlet, som är söderfallet i mycket små bitar,
synes ej hafva varit stort. På midten har det varit utbugtigt och
platt i bottnen. Strax nedanför halsen är det prydt med
tvänne rader intryckta punkter. Godset är mycket tunt och
hårdt brändt.
*) I nämnda arbete sid. 166 nämnes, att ett ex. af samma typ
hittats å det kända graffältet vid Sojvide i Sjonhem,
med hvilket ifrågavarande graffält synes vara mycket
beslägtadt; detta bestyrker möjligheten af att vi här
skulle hafva ett ex. af sagde typ.
  N:o 30. Litet röse, invid
sistnämnda gångstig, 3 m. NV. om närmast
föregående röse. Diameter 3 m., höjd 30 cm.;
bevuxet med träd och gräs.
Här påträffades fläckar af aska samt i och emellan
dem brända ben och kol.
Inga fornsaker förutom några små smälta bronskorn
varseblefvos. Deremot hittades en klump af kalk, som enligt en å
Chemiska Försöksstationen i Skara verkstäld analys
är både bränd och släckt.
Antagligen bör man förklara detta curiosum så, att en
kalksten, som samtidigt med den döda blifvit bränd på
bålet, fått följa med till grafstället och der
genom fuktigheten i marken blifvit förvandlad till s. k.
släckt kalk.
N:o 31. Litet röse, liksom de två närmast
föregående, liggande invid den nämnda gångstigen
på vestra sidan; något gräsbevuxet. Bestod till
större delen af rätt stora kullerstenar. Omgifvet af en
tydlig ring. Ringen 6 m., röset 3 m. i diameter; det senare 25 cm.
högt.
I bottnen voro kalkhällar lagda i en aflång sträckning,
som höll 2 m. i längd. Hällarna voro mestadels parvis
lagda och hade genom den ofvanliggande stenmassans tyngd sjunkit
inåt mot hvarandra. De hvilade på ören. Ett skelett
påträffades snart, liggande i samma riktning som
hällarne, eller N.-S. Hufvudet låg åt N. och ansigtet,
hvaraf ej mycket återstod, var vändt åt Ö.
Armbågen var lagd intill sidan, och armen starkt böjd. Benen
voro ännu starkare böjda, så att fotbenen lågo
ända intill höftbenen. Hela undre delen af hufvudskålen
var alldeles förmultnad. För öfrigt var skelettet
temligen väl bibehållet. Öfver bröstet, alldeles
inpå sjelfva refbenen var lagd en försvarlig kalkflis.
Skelettet låg 60 cm. djupt under jordytan.
Redan tätt under täckhällarne påträffades
bronshalfperlor. Längre ned förekommo de talrikt. På
högra tinningen låg en stor klunga. I en af dessa perlor
tyckte jag mig se spår efter tråd. Under denna klunga
låg någonting liknande mycket fin massa, möjligen
multnade lemningar efter någon stoppning eller dylikt,
måhända ock helt enkelt mögel. Strax ofvanför
höftbenen hittades flera perlor och på båda sidor om
lårbenen minst 20 st. Under perlorna, som lågo kring
midjan, var jorden mörk och seg, måhända spår
efter något bälte. Nära intill bakom höftbenen
hittades en jernsölja, hvilket tyckes bekräfta en sådan
förmodan.
Ofvanpå det öfverst liggande lårbenet stod ett
lerkärl och rundt deromkring hittades harpixbitar.
Bronshalfperlorna, liksom fig. 262 i Sv. forns. genomborrade med
två hål, äro i medeltal 1 cm. vida.
Jernsöljan, fullsatt med roststycken, är rund och 3 cm. vid.
Lerkärlet tyckes hafva haft samma form och ungefär samma
storlek som det från röset 29. Inga sirater synas. Godset
är rätt fint och väl brändt.
Många af harpixbitarne visa intryck efter träfibrer. Flere
bitar hafva tydligen undertill en platt botten, mot hvilken yttersidan
är på längden svagt utböjd. På samma led
löpa spåren efter fibrerna. De hafva tydligen suttit inuti
ett stort träkärl, som varit hopfogadt på samma
sätt som ett såll. Ännu andra bära på den
sidan, som varit vänd mot kärlets sidoväggar,
egendomliga intryck, hvilka jag icke kan förklara annarlunda,
än som intryck af smala klufna vidjor, med hvilka sidorna varit
hopfogade. De löpa alla i motsatt riktning mot intrycken af
fibrerna.
N:o 32. Aflångt röse, 16,5 m. N. om föregående,
men på den andra d. v. s. östra sidan om gångstigen.
Diameter N.-S. 5 m., Ö.-V. 3,8 m.; höjd 30 cm. Bevuxet med
många unga träd.
Många rykten gingo bland allmogen i trakten om de stora skatter,
som detta röse skulle innehålla. Också hade
skattgräfvare här försökt sin lycka och tagit upp
ett långt, djupt hål nästan i rösets midt,
menande att de der skulle finna skatten. Lyckligtvis var denna dock
nedlagd närmare kanterna, och den omständigheten har man
sålunda att tacka för, att detta särdeles intressanta
grafställe här kan aflägga fullständigt
vittnesbörd inför vetenskapen.
Det af skattsökarne gräfda hålet begränsade
på östra sidans norra ände af en upprätt
stående kalkhäll, hvilken var satt ungefär i
rörets midt; och nära intill dess södra ända,
således i rösets sydöstra del, påträffades,
sedan blott helt litet ör blifvit bortskaffadt, tvänne
liggande kalkhällar, hvilka täckte en liten aflångt
fyrkantig kista af stående kalkhällar. De motstående
hällarne voro icke parallela. Den vestra långsidan stod i
N.-S. med någon dragning åt NO.-SV.; den östra hade
ännu starkare dragning åt samma håll. Kortsidorna
gingo båda i trubbig vinkel emot den vestra och i spetsig emot
den östra långsidan, hvaraf följde, att kistan
invändigt var mycket längre i Ö. (86 cm.) än i V.
(72 cm.). Norra tvärväggen var 48 cm. lång, den
södra 46 cm. Hällarne voro äfven olika höga: den
vestra 45, den östra 38, den södra 40 och den norra 36 cm.
Till följd deraf att den vestra långsidan således var
7 cm. högre än den östra, sluttade de ofvanpå
hvilande båda hällarna starkt åt öster.
Då de båda täckhällarne borttagits, befanns det,
att kistan öfverst var tom till 10 cm:s djup. En fågel hade
i detta tomrum bygt sitt bo. Härefter vidtog fyllningen, hvilken
bestod af aska och öfverst något jord.
Strax uppe i fyllningens yta påträffades brända ben,
hvilka lågo spridda bland askan ända ned till kistans
botten. Äfven några små obrända ben (af
fågel?) förekommo.
 Rätt många fornsaker
voro här äfven nedkastade, synbarligen utan någon
ordning. De utgjordes af ett litet, väl bibehållet
spänne, nålhållaren och öfra delen af ett annat
dylikt, den senare sönderfallen i tvänne hälfter, hvilka
lågo på skilda ställen, en bit af bygeln till ett
tredje spänne, som tyckes varit något olikt de båda
föregående, en fingerring, grofändan af en synål
med helt öga, en väl bibehållen remsölja, tre
små smala böjda tenar, två små smälta
klumpar, några obestämbara fragment, alla dessa
föremål af brons; en långdragen, genomborrad perla af
blått glas, samt, spridda på flere ställen i kistan,
delar af ett stort lerkärl.
Bronsspännet (fig. 8) är väl bibehållet. Bygeln
jemnbred, nålhållaren en lång slida; spiralvindningen
ej sammanhängande med bygeln, men med nålen. Hela
spännets längd 4 cm.
Af bygeln till det tredje spännet fans endast sjelfva midten.
Rundt omkring denna går en smal strierad ås.
Bronsnålen har, såsom det hittade fragmentet visar, varit
lik den från grafven 16; ögat således aflångt.
Fingerringen af brons är brusten på ett ställe.
Diameter 2 cm.
Söljan är afbildad fig. 9. Remmen har varit fästad deri
med två bronsnitar. Nålen fastrostad. Längd och bredd
4,3 cm.
Glasperlan är 1,5 cm. lång, 4 mm tjock.
Lerkärlet är längst ned mot bottnen och uppe vid halsen
prydt med tvänne på 3 cm:s afstånd från
hvarandra parallelt löpande linier, mellan hvilka en zigzaglinie
är dragen. Alla dessa figurer äro för hand inristade med
föga konstnärligt. Bottnen är platt och 8,5 cm. i
diameter. Huru högt och vidt kärlet varit, kan man icke af
bitarna se. Godset groft, 7 mm. tjockt.
Såsom ofvan är nämndt, stod invid norra ändan af
det uppgräfda hålets östra sida en kalkhäll (a). I
vinkel mot dennas östra sida låg en kort men bred
täckhäll (b). I rösets nordöstra kant stod
ännu en annan häll (c) på 1 m:s afstånd
från kistan, och sluttande emot denna låg åt V. en
stor häll (d). Båda täckhällarna b och d
lågo tätt intill hvarandra. Strax NV. om hällen b stod
en liten dylik (e) och lågo en mindre häll (f) samt en
kullersten (g). Hela denna samling af hällar bildade
någonting liknande en ofullbordad grafkista, hvilkens
längdriktning gick i N. och S. I motsats mot den lilla grafkistan
åt S. visade sig denna vara en "obränd graf". De båda
kistorna intogo således tvänne fullkomligt skilda
områden i röset.
Äfven fornsakerna inom detta senare område voro af en helt
annan beskaffenhet, såsom af det följande synes.
Under den sydligaste af de båda täckhällarna (b)
på 6 cm:s afstånd från den södra hällkistan
och rakt N. om densamma påträffades ett kantbeslag af brons
till en sköld, hvilket var afbrutet i flere delar, böjda i en
mängd bugter. Derinvid låg en sköldbuckla af jern med
bucklan uppåt och midt under denna låg ett
sköldhandtag af samma metall, mycket söderrostadt, samt en
större jernnit. Bucklan låg emot högra fotbenen till
ett skelett, hvars särskilda delar lågo i en mycket
förvirrad ordning. Af de nedre extremiteterna lågo
förutom det högra smalbenet äfven hela det venstra benet
på sin plats. Dessa ben jemte de nämnda sakerna lågo
alla på 60 cm:s djup.
 Längre åt N. påträffades sedan en
mängd ben, såsom hufvudskålen, refben, armben, kotor,
allt utom någon ordning, samt slutligen äfven högra
lårbenet afbrutet; och denna norra samling af ben låg hela
30 cm. högre upp än den södra. Huru kan detta
förklaras? Ett godt stycke norr om alla dessa ben, och egentligen
utanför rösets område, lågo på samma djup,
eller 30 cm. under jordytan, två spjutspetsar af jern
ofvanpå hvarandra, båda pekande med spetsarna åt N.
Sköldkantbeslaget (fig. 10) är förfärdigadt af tunn
bronsplåt, som är böjd så att den omslutit
sköldens kant. På insidorna sitter nästan öfver
allt ett tunt, hvitt, kalkartadt ämne som troligen tjenat till att
fästa beslaget vid skölden, hvilket kunde vara så
mycket mera behöfligt, som hela beslaget - dess sammanlagda
längd var 3,06 m. - varit fastsatt endast med 8 små nitar.
Men vidare sutto här och der tunna flisor af ett blått
ämne, antagligen lemningar efter någon blå färg,
hvarmed skölden varit målad. Några träsplintar,
som lågo inuti beslaget buro också spår efter samma
blåa färg. Beslaget är nu sönderfallet i sex
bitar, men har ursprungligen bestått af fyra. I hvardera
ändan af hvarje bit sitter en liten nit. Beslaget är 7 mm.
bredt och öppningen 3 mm. vid; sistnämnda mått angifver
således sköldkantens tjocklek. Om skölden varit rund,
hvilket synes framgå af den lika böjningen på alla
beslagsstryckena, har dess diameter varit nära 1 meter.
Sköldbucklan (fig. 11) är lågt kupig utan någon
uppskjutande spets och utbugtig på midten. Rundt omkring kanten,
hvilken varit fästad vid skölden med tre nitar, går ett
smalt, omvikt beslag af brons. Nitarne hafva kullriga hufvud. Bucklans
största diameter, nedtill, 16,3 cm.
Sköldhandtaget (fig. 12), brustet i fyra delar, är 16 cm.
långt.
Den ena spjutspetsen ses fig 13. Bladet är bredast vid basen och
på båda sidorna försedd med en skarp ås, som
fortsätter ned till holkens mynning. Längd 28,2 cm., bladets
största bredd 3,5 cm., holkens 2 cm.
Den andra spjutspetsen (fig. 14) är något längre
än föregående, har kort smalt blad med utstående
hullingar, af hvilka en är afbruten, samt långt utdragen
holk. Bladet är först något indraget och sedan
närmare spetsen åter utböjdt. Bladets största
bredd - vid basen af hullingarna - 2 cm. Holken har i öppningen
samma vidd. Dess längd 16 cm., hela spjutspetsens 29 cm.
N:o 33. Grafkista af stående hällar. Marken var här
alldeles jemn och intet röse eller dylikt visade, att här
förefanns någon graf. Det antyddes endast deraf, att
några hällar, den södra gafvelhällen och den
nordligaste af vestra långsidans hällar, sköto upp helt
obetydligt ofvan jord. Kistan var belägen 5 m. N., med 10 graders
dragning åt NV., om N:o 31. Dess längdriktning var N.-S.
Östra långsidan var fullständig och bestod af 4
hällar. Den vestra utgjordes af lika många, men en lucka
förefanns här dock åt S. Norra gafvelväggen
fattades. Alla sidorna lutade starkt utåt. Inga
täckhällar funnos. Kistans bredd 60 cm., dess längd 1,6
m.
Täckt af ör låg här ett skelett. Det var lagdt
på rygg med hufvudet åt N., ansigtet vändt åt
Ö., armarna korslagda öfver bröstet och båda
knäna böjda åt öster.
Venstra lårbenet bar tydliga märken efter att hafva blivit
afbrutet och åter hopspjeladt, ett bevis på att våra
förfäder ej voro okunniga i att bota benbrott. Skelettet var
något öfver 1,6 m. långt och låg 50 cm. djupt
under marken.
Strax ofvanför det venstra höftbenet låg en
remsölja af jern, en antydan om, att den döde om medjan haft
ett bälte.
Söljan, mycket förstörd af rost, är af
långdragen form. Sjelfva öglan är på båda
sidorna inböjd. Båda plattorna, mellan hvilka remmen (eller
tyget) varit fästad, äro hoprostade. Söljans hela
längd är 8,5 cm.; dess bredd 5 cm.
Alla de nu
beskrifna fynden förvaras i Statens Historiska Museum under N:o
6596.
|