BULVERKET
Ett tusenårigt, forntida befästningsverk konserverat i kalkävjan.

Vid Tingstäde, ett par mil norr om Visby, ligger icke endast öns enda fästning, Tingstäde fästning, utan även öns största insjö, Tingstäde träsk. I detta har man sedan lång tid tillbaka vetat att ett bålverk funnits, av befolkningen kallat "Bulverket", men först på senare tid har en undersökning av detsamma satts i gång. Brandchefen i Visby, major A. Zetterling, fick i officiellt uppdrag att söka klarlägga vad detta "bulverk" var för något, och i fjol sommar, då vattenståndet var lågt, var tillfället synnerligen lämpligt. Major Zetterling lyckades också utforska en hel del av byggnadsverkets detaljer.
Liksom i våra dagar Tingstäde valts så som lämplig plats för en befästning, så kan man antaga att de gamla inbyggarna på ön i forna dagar även insett dess betydelse som centralpunkt, en replipunkt för Gotland. Platsen har, som namnet antyder, förr varit tingsplats och ligger så godt som midt emellan östra och västra kusterna. Tingstäde träsk är en grund sjö, vars vatten så att säga är kalkförgiftat och avsätter massor av kalkävja. Denna lerbotten kan ingen beträda och som bulverket ligger nära en kilometer från stränderna är platsen vald med urskiljning. Själva bulverket betäcker med det anläggningen än i dag omgivande palissadverket en yta av c:a 3 hektar. Till jämförelse kan nämnas att ett bland de största påbyggnaderna i Schweiz, den vid Robenhausen, har en omfattning av endast c:a 1,3 har. På Irland finnas även ett slags påbyggnader, de s. k. crannogs, s. k. packverksbyggnader men äro även de av en annan typ - till densamma höra för övrigt påbyggnaderna i Dagmosse vid Alvastra, härstammande från stenåldern. Bulverket i Tingstäde synes vara en från dessa olika slag av påbyggnader helt fristående typ och de talrika fornfynden i trakten synas göra troligt, att en närmare undersökning skulle kunna lämna ytterst intressanta resultat. Major Zetterling förtjänstfulla undersökningar ha emellertid redan de lämnat ett värdefullt bidrag till belysabdet av denna egendomliga forntidsbefästning, och man vet åtminstone utsträckningen av densamma något så när.
För någon månad sedan insände major Zetterling från Tingstäde till Gotlands Fornsal i Visby, dels några stockar och plankor från bulverket, dels några stenar. Dessa senare ha funnits i högra inuti bulverket och antagligen användts som projektiler. Av stockarna äro ett par avskrådda, och man kan å den del av desamma, som stått nere i ävjan och av denna förträffligt konserverats, tydligt urskilja vartenda yxhugg, t. o. m. att yxan måste ha haft något fel i eggen. Prov ha samtidigt uppsändts till Sveriges geologiska undersökning av kalkävjan, tagna på olika djup och i olika delar av träsket. Man har i ävjan funnit bland annat frön av olika trädslag, och genom bestämmandet av dessa kan man möjligen få fram trädslagens tidsperioder, då man ju känner de olika trädslagens invandring i vårt land. Även en del insekter ha funnits i de av ävjan konserverade stockarna.

Länsmuseet på Gotlands Arkiv Den 21/6 1921.
Upprop ang. Bulverket i Tingstäde träsk.

Under de senaste åren har major A. Zetterling bedrivit undersökningar i det s. k. "Bulverket" i Tingstäde Träsk. Arbetet har igångsatts med Riksantikvariens tillstånd och i samråd med denne och har understötts av bl. a. Kungl. Vitterhets- Historie och Antikvitetsakademien. Tack vare ett brinnande intresse och under stora sonliga uppoffringar har major Zetterling därvid funnit resultat, som för första gången medgiva en överblick av en försvarsanording, vartill någon motsvarighet icke torde vara känd.
Dess säregenhet beror givetvis till en del på de egendomliga geografiska förutsättningarne: tillvaron av ett vidsträckt träsk, vare botten är så grund, att det varit möjligt att mitt ute i träsket, på nästan en kilometers avstånd från närmaste strand, uppföra en på pålar vilande anläggning. Men i högsta grad ovanlig är också omfattningen av arbetet, som här uppförts. Så oerhörda timmermängder, som här sammansläpats, förutsätta samverkan av vida flera armar än vad gäller beträffande flertalet av vårt lands förhistoriska bygdeborgar. Man frestas att i detta avseende jämföra "Bulverkets" träkonstruktion med de väldiga stenmurar, som uppförts på Torsburgen och, under en något senare tid, kring Visby stad.
Det bör härvid ihågkommas, att Tingstäde till följd av samma geografiska förutsättningar, som föranlett anläggandet av öns nuvarande centralbefästning på denna plats, tydligen haft central betydelse åtminstone för Gotlands norra treding även under äldre medeltid och under en följd av århundraden dessförinnan. Vittnesbörd härom äro ej blott de Gutalagen införda bestämmelser, som mer eller mindre direkt anknyta till den uppgift, som ortens namn direkt anger. Även från rent förhistorisk tid föreligga, i rika fornlämningar, gravfynd o. d. påtagliga vittnesbörd om att orten haft särskild betydelse utöver den höga kulturstandard, som i o. f. sig kännetecknar hela den gotländska bygden i jämförelse med flertalet andra delar av Norden under samma tid.
Uppenbarligen tillhör anläggningen något skede före den av ett rikare skriftligt källmaterial belysta delen av öns historia. En noggrannare datering har hittills icke kunnat vinnas, men utgör ett av de viktigaste målen för undersökningens plaerade fortsättning.
Då fornlämningens enastående beskaffenhet och läge - mitt ute på träskets blekefyllda botten - fordrat utexperimenterandet av speciella grävningsmetoder, är det av stor vikt, att major Zetterling, som på ett lyckligt sätt övervunnit dessa svårigheter, även får tillfälle att fortsätta det som nämt är ur såväl gotländsk som allmänt vetenskaplig synpunkt synneligen betydelsefulla arbetet.
Stockholm den 3 april 1923.
Otto Janse,
t. f. riksantikvarie.

För dem, som möjligen vilja lämna ett bidrag till grävningskostnaderna, finnes anteckningslista utlagd på Gotlands Allehandas annonskontor, varifrån influtna medel översändas till Akademien.
Major Zetterling skriver till oss, att han hoppas kunna börja undersökningen den 10 juli och ha den avslutad, så långt som f. n. är möjligt, en månad senare. Han har fått löfte om muddringsmaskineri från Slite cementbolag och delvis virke från A.-B. Frans Degerman i Slite. Militärbefälhavaren på Gotland lämnar motorpump för torrläggning av vissa delar av verket, och flottans flygskola skall fotografera verket från luften.

Gotlands Allehanda den 25/5 1923.
Pålbyggnaden i Tingstäde träsk - 1927 års undersökning och arbete.
Stockfiske i Bulverket.

Tingstäde är en ort ägnad åt försvaret. Redan vid järnvägsstationen ser man mitt framför sig röda hus högt på en kulle, synliga på långt håll. Ortsbefolkningen upplyser, att de äro ammunitionsförråd. Så observeras andra, större byggnader, avsedda för Gotlands trupper, närmare den vackra ålderdomliga kyrkan med sitt väldiga torn, en gång avsett för försvar även det. Av befästningar ser man däremot intet, de moderna ika litet som den uråldriga i sjön. Jo, på andra sidan kyrkan från stationen räknat iakttages ett taggigt stängseltrådsnät, som med listig beräkning tjänstgör som skyddande förklädnad för Gotlands Verdum, pansartornet i Tingstäde fästning med sina väldiga långskjutande kanoner. Nedanför kyrkbacken breder sig sjön, på vars botten den förr beskrivna enorma träbefästningen sedan kanske ett och ett halvt årtusende långsamt multnar. Den skulle med lindrig överdrift kunnat benämnas sin tids Gibraltar - om den legat vid kusten.
Om den lärdes sats: "allt flyter" än har sin allmängiltighet, så kan den ej passas in på Bulverket. Det är ohjälpligt sjunket sedan kanske ett och ett halvt årtusende. Ansträngningarna att bringa i dagen delar, som kunna ge möjlighet av datering av denna enorma befästning, ha dragit snart 8 års icke uteslutande sommararbete. Frågan: har byggnaden helt eller delvis varit brbyggd, har sommaren 1927 blivit besvarad, viket framgår av nedanstående rader.
Under juli månad började arbetet, som avsåg bottenundersökning med sond för finnande av kulturföremål. Solen lyste fräsande gul från en rent neapolitansk himmel och paralyserade vädrets makter i närapå en hel månad. Så gott som fullständig vindstilla rådde hela tiden, vattnet i sjön klart som bergkristall och sikten därför så god som den endast för något enstaka tillfälle eljest kan vara. Varje minsta föremål på botten kunde tydligt ses. Vad som vid föregående undersökningar skymtats, kunde nu identifieras. Så befanns, att sjunkna golv i verkligheten voro rester av byggnadsvirke.
Av bl. a. ekonomiska skäl hade ingen flotte utrustats, utan man var hänvisad till båtar, s. k. flatäskor, veritabla askar, lättrodda och lättkantrade. Dr v. Post befann sig en del av månaden i Tingstäde i och för fastställande av Bulverkets ålder genom pollenanalys, senare infann sig en amanuens vid statens Historiska museum, och för undersökning av de gjorda iakttagelserna fanns ej annat än att ta sig vatten över huvudet och dyka.
Corpora non agunt nisi liqvida - kroppar agera bäst i väta. Detta gäller i alldeles särskild grad de v. Post, vikens vördnadsbjudande corpus tynger fast landet med c:a 120 kg. men som i vatten har en obegriplig lätthet och lyftkraft. Tillsammans med halvindianen V. drogo vi andra även, om inte precis strå till den stack av omsorgsfullt behandlat byggnadsvirke, som småningom samlades vid åmynningen nära kyrkan.
Där fotograferades, mättes, avritades det funna virket, bestående av hörnstockar med utsparade rännor och tvärgående hål, plankor med falsar, plankor med hål för dymlingar, delvis ännu kvarsittande, snett avskuret rundtimmer avsett att skarvas m. m. Virket avsändes sedermera till statens Historiska museum, där det på grund av lokala förhållanden t. v. är säkert begravet.
Om det också i den tropiska hettan var svalkande att löga sina liljelemmar så kan man inte hålla på med det hela dagen. De andra uppgifterna, bottenundersökning och kontrollmätning av palissader och fyrkanter i Bulverkets sidor måste även utföras. En modell av NV hörnet av detsamma blev ju i januari färdig och överlämnad till Historiska museet. Den ger, då den endast omfattar en mycket liten del av det ofantliga byggnadsverket, ingen klar bild av det hela, varför under sommaren och parallellt med arbetena på sjön framställande av en ny modell i skalan 1/250, den förra är i skalan 1/50, ägde rum. I ännu icke fullbordat skick befinner den sig även i Historiska museet. En kopia borde givetvis förfärdigas för Gotlands fornsal - vilket är en ren penningfråga.
Rörande åldersbestämningen genom pollenanalys är ännu intet känt.
Men vad betyder denna gamla befästnings ålder? Vad kan det ha för nytta med sig att lära känna den? Och dess konstruktion och bebyggande?
Jo, dess datering skulle kunna kasta ett ljus över Gotlands historia under förhistorisk om ock ej alltför avlägsen tid. Gutasagan berättar om en utvandring från ön vid något för befolkningen kritiskt tillfälle. Professor Birger Nerman har anslutit sig till sagans innehåll och trott sig kunna fastställa utvandringen till omkring 4-, 5- eller 600-talen. Denna utvandring torde ha föregåtts av Gotlands erövring av svearna. Betänker man, att Bulverket dragit åtminstone 100,000 dagsverken, fällning av minst 10,000 grova träd, kvistning, huggande av 20,000 genomgående hål i ändarna, fällning av minst 20,000 klenare träd till palissader, transport av virket, uppbyggandet av fyrkanterna, nedslåendet av palissadstolparna, nedrivandet av 1,200 skrädda knutpunktstolpar, läggande av golv, byggande av hus - så inses, att detta arbete måste ha ägt rum före och icke efter den utvandring, som i hög grad tunnade ut befolkningsstocken på Gotland. Med sannolikhet är det uppfört just i samband med den befarade invasionen av svear.
Ur denna synpunkt är Bulverket förtjänt av en fortsatt ingående undersökning. Och ej blott denna. De släktingar om ock på avlägset håll, som Bulverket har, ligga i Pommern, Mecklenburg m. fl. trakter av Nordtyskland. Genom Bulverket torde man kunna få närmare kännedom om förbindelserna under förhistorisk tid mellan detta land och Gotland.

Av Arvid Zetterling.

Gotlands Allehanda den 9/5 1928.
Intressanta rön från sommarens forskningar.

Bulverket i Tingstäde träsk behöver ingen presentation för gotländsk publik.Det är ett av dessa stolta fornminnen, som var man känner och som alla gutar äro stolta över. Att ha en av världens största och märkligaste pålbyggnader i ett av sina träsk - det är inga småsaker!
Någon presentation är heller inte nödvändig av Bulverkets framgångsrike utforskare major Zetterling. Under alla de somrar som han rott omkring på träsket med sin åldriga flatäsku, mätt, fotograferat och muddrat, har han gjort sig väl känd bland öns folk och högt skattad av vetenskapsmännen.
När major Zetterling bett mig skriva några rader om han forskningar gör jag det med så mycket större glädje, då jag under några dagar i sommar haft nöjet att följa hans forskningar och därvid imponerats ej endast av detta sällsynta fornmnne utan också av det stora arbete delvis under svåra yttre förhållanden, som här nedlagts.
En god uppfattning om hur Bulverket en gång sett ut ger den av utforskaren förfärdigade modellen i Burmeisterska huset. Man urskiljer här den väldiga kvadraten med 175 meters sida, som utgör anläggningens kärna. Denna kvadrat är sammansatt av mindre fyrkanter i dubbla eller tredubbla rader - en slags kajbyggnad med sinnrika konstruktioner för att binda de olika delarna till varandra. På en del av dessa fyrkanter ha stått hus, som troligen förstörts genom eld. Utanför hela denna i väderstrecken noga orienterade anläggning ha löpt mäktiga palissader - stockar som nedslagits lodrätt och tätt intill varann - ett slags utanverk till själva huvudanläggningen, som man finner en modern motsvarighet till i de taggtrådshinder, som löpa runt Tingstäde fästning av idag. Räknar man med dessa runt hela fyrkanten löpande palissader mäter Bulverket tvärs över omkr. 300 meter. Endast de yttre måtten skvallra om ett försvarsverk av en alldeles särskild betydenhet, tillkommen under samverkan av ett stort antal människor.
Ser man närmare på lämningarna imponeras man också av kvaliteten. De konstruktionsdetaljer, som kunnat iakttagas på det hittills upptagna virket vittna om en timmerbyggnadskonst av ovanliga mått. De hus vilka en gång rest sig upp över träskets vatten, ha ingalunda varit några primitiva och hastigt hopsatta byggnader. De ha timrats omsorgsfullt i skiftesverk och knutverk, en konstruktion som än i dag finnes företrädd på ön. De talrika plankorna av rätkluvet rundvirke, som bildade golv, urtagningar, kälar och fasningar i de stora stockarna ända upp till 70 cm. grova) bära ännu tydliga spår efter de timmerbilor, vilka hanterats av skickliga händer. När tillräckligt mycket virke hämtats upp ur träsket och rekonstruktioner av dessa hus bli möjliga har man ett material för bedömandet av tidens husbyggnadskonst, vilket saknar motstycke inom norra delen av vår världsdel. Man förstår därför att det är med synnerlig iver major Zetterling fullföljer denna del av det omfattande arbetet och att han till den ändan söker med ljus och lykta efter paralleller och efter - moderna timmermän, vilka med praktiskt förstånd kunna vara behjälpliga vid rekonstruktionsarbetet.
Ett av de viktigaste spörsmålen: från vilken tid stammar Bulverket? När man först ser anläggningen får man väl närmast intrycket av en rätt sen anläggning och den har ju också tidigare av flera forskare daterats till äldre medeltiden. Kommer man de säregna träkonstruktionerna in på livet och betraktar man vidare de efter 100-tals mätningar framkomna planerna, slår det en vilka likheter Bulverket företer med de sydtyska pålbyggnaderna, t. ex. den vid Buchau invid Tübingen. Här har man byggt försvarsanläggningen på en liten ö ute i den forna sjön. Husen ha uppförts i grupper, företeende vissa likheter med Tingstädehusens. Och utanför löper i vattnet en dubbel eller flerdubbel palissad, vilken företer stora likheter med Bulverkets. Men hela denna anläggning vid Buchau stammar från bronsåldern eller tiden 1100 - 800 före Kr. Skulle vi verkligen på Gotland, där bronsåldern är så relativt svagt företrädd, ha en träfästning av sådana dimensioner som Bulverket? Det är i och för sig osannolikt, men möjligheten får kanske inte helt lämnas ur räkningen, då vi i själva verket veta ganska litet om förhållandena på ön för 3000 år sedan. Den tredje dateringsmöjligheten, som fornlämningens utforskare stannat för, är, att Bulverket stammar från tiden strax före den stora utvandringen från Gotland i slutet av 400-talet. Denna datering har i dagarna fått en vacker bekräftelse genom statsgeologen G. Lundqvists forskningsresultat. Han framhåller, att man i Bulverket funnit slungstenar och påträffat konstruktioner, vilka för befästningen till samma grupp av fornborgar, som vi ha i Långmyr i Hamra samt i Vasstäde myr - båda troligen från 300 - 400-talet. Av synnerligen stor vikt är dr Lundqvists meddelande, att den pollenanalytiska undersökning, som gjorts via Bulverket synes ge stöd åt major Zetterlings datering. Träborgen i träsket skulle alltså hänga samman med det stora system av befästningar - ett 40-tal fornborgar - vi äga på ön från denna tid. Det kan också nämnas, att den rekognoscering runt träsket jag tillsammans med major Zetterling haft tillfälle att göra denna sommar ge tydligt vid handen, att vi runt stränderna haft en kraftig bebyggelse just under ifrågavarande tid, romersk järn ålder.
Genom denna möjlighet att placera in Bulverket i tiden rycker det en på ett helt nytt sätt in på livet. Det ger oss för det första en inblick i den materiella kulturen som knappast kan överskattas. Vattnet har bättre bevarat det sköra material, som förgåtts i gravar och boplatser. Får major Zetterling endast den ekonomiska plattform, som behövs för att föra undersökningarna vidare - och skam vore väl annars! - kan det hända, att vi erhålla bättre kännedom om träbyggnaderna på ön under romersk tid än under medeltiden. Men av lika stort intresse är frågan i vilket historiskt sammanhang vattenborgen skall placeras in. Man har tänkt sig, att det skulle vara i samband med svearnas erövring av Gotland. Detta förefaller dock mindre sannolikt. Jag är icke övertygad om att ön erövrades av svearn vid denna tid. Gotlands självständiga politik i Ostbalticum under folkvandringstiden, särskilt 600 - 700-talen, för ej en underkuvad stat i tankarna. Som jag i annat sammanhang kommer att utförligare motivera håller jag för sannolikt, att de flesta av dessa borgar, även Bulverket, äro fästen tillkomna huvudsakligen under de stora inbördesfejder, som vid denna tid synas ha rasat på Gotland. Den romerska tidens handelsfurstar hade blivit mäktigare genom den omfattande handeln. Svåra intressemotsättningar hade vuxit fram inom olika delar av ön och dessa motsättningar slogo ut i full låga mot slutet av perioden. Det var den gotländska statens födslovånda. Folket samlade sig i grupper under sina hövdingar, bygd kämpade mot bygd. De mindre hövdingarna kuvades, de stridande enheterna blevo allt större och det kan tänkas, att striden till sist kom att kämpas på endast ett par fronter. Måhända var Bulverket i dessa strider en av de viktigaste strategiska punkterna liksom ock Torsburgen. Kanske kämpades ute på träsket i Tingstäde de sista striderna innan Gotland enades till en stat.
Naturligtvis är detta endast en hypotes, men den vinner bekräftelse av flera förhållanden. I de äldsta sagorna och urkunderna avspeglar sig ännu den gamla splittringen på ön. Det berättas t. ex. om Staver den store, att han kämpade mot folket i Hambre Hamra) och uppgifterna om gamla och blodiga sockenstrider äro icke ovanliga. I flera av sägnerna om S:t Olof, vilka gå tillbaks till förehållanden under forntidens slut, urskiljer man starkt skilda politiska grupperingar på ön. Nordergutarna samlas under hövdingen Dacker i Rute och Sudergutarna under Ulmer till Manegårds i Lye. Anar man inte här en klyfta i den politiska organisationen, som går tillbaks till den tid då öppen fientlighet härskade mellan olika delar av ön?
Visst är, att de svåra inbördesfejderna under slutet av romersk tid satt djupa spår efter sig både i fornlämningar och lösa fynd från denna tid. En kulturell avmattning är tydligt märkbar, det rådde på ön en utpräglad kristidsdepression för att använda ett modernt uttryck. Men efter den kom åter en högkonjunktur, som visar sig redan under 600-talet. Då är Gotland en enhet och detta har en omedelbar följd: man kan samla sig till utrikespolitiska prestationer. En sådan ha vi just i kolonisationen av Ostbalticum, ett företag som senare möjliggjorde de ryska orientaliska handelsförbindelsena och grundläggandet av ryska riket. Men då slungades säkerligen ej längre några slungstenar över palissaderna i Tingstäde träsk.

Av John Nihlén.

Gotlands Allehanda den 24/10 1930.
Gotlandsmotion föreslår hjälp åt "Bulverket"
Prins och senatorer titta på modeller
Major Zetterling i elden för sin fornborg.

Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland begraves sakta och oemotståndligt av en avancerande bank av kalkävja. Redan har ett hörn av forntidsfästningen på botten av den gotländska sjön slukats av den förgörande kalken. Om icke den vetenskapliga undersökningen av den enastående fornlämningen kan påskyndas, hotas den historiska forskningen med att gå förlustig det ytterst värdefulla material som denna egendomliga kvarleva av fordomtima örlog utgör.
Detta framkom vi den demonstration som major A. V. Zetterling, sedan 1921 ledare av företaget, i går arrangerat i Statens historiska museum, där en utställning av virke, ritningar och modeller från "bulverket" anordnats. Förevisningen, som bevistades av kronprinsen och riksantikvarie Curman, var ämnad att ge riksdagens representanter tillfälle att orientera sig beträffande fyndet. Endast ett tjugutal riksdagsmän hade hörsammat kallelsen.
Icke ens Gotlands folkvalda voro tillstädes. Det bör dock påpekas att de tidigare på dagen i riksdagen väckt motion om ett anslag på 6.000 kronor till en indämning av "träsket" i ändamål att hejda de anstormande kalkmassorna, och för övrigt ansågo de sig väl tillräckligt bekanta med förhållandena.
Den hotande kalkävjan, som ligger sydost om bulverket, har sedan undersökningarnas början förflyttats över femtio meter, enligt vad vetenskapsmännen hålla för troligt på grund av ström- och vindförhållanden.
Genom indämningen, som man nu närmast inriktar sig på, hoppas major Zetterling och hans medhjälpare, fil. d:r John Nihlén och statsgeologen von Post att de skola bli i stånd att finna eventuella kulturlager. Tidsbestämningen av fyndet är ännu ganska osäker och kan icke anges med större exakthet än till åren 300-500. Ifall man emellertid kunde påträffa några husgerådsföremål prydnader eller dylikt skulle befästningen kunna dateras.
Indämningen, till vilken förslag infordrats från civilingenjör Sven Segerfors, skaparen av Gotlands fiskehamnar, drager en kostnad av 4.500 kronor för det rent tekniska arbetet. Därtill kommer den vetenskapliga apparaturen.
Det är meningen att vid uppdämningen gå till väga på samma sätt som skedde när det historiska skeppet i Riddarholmskanalen bärgades förra året.
Bulverkets uppförande krävde 200.000 dagsverken.

I sitt föredrag rekapitulerade major Zetterling undersökningarnas fortgång från det ögonblick då han av en tillfällighet upptäckte förekomsten av det submarina byggnadsverket och uppehöll sig särskilt vid det senaste årets forskningsresultat.
Bulverket, som är uppfört av på ett genialiskt sätt hopfogade stockar till ett antal av 10.000 har en yta av sju hektar och omsluter en kvadrat med 300 meters sida. För uppförandet torde ha åtgått 150.000 - 200.000 dagsverken. Ehuru endast ett hörn av området utforskats, är man redan på det klara med att sjöns botten utöver ett kvadratiskt format bålverk även rymmer tydliga huskonstruktioner.
Troligtvis har bulverket varit en fästning, där befolkningen på norra Gotland skulle kunna ha en tillflyktsort i händelse av en fientlig invasion. Till vanliga bostäder torde det ej ha tjänat, då man kunnat få mycket bekvämare bostäder i land. Så mycket är emellertid säkert att ön måste ha upplevat en blomstringstid när ett så väldigt företag sattes i scen.
Fyndplatsen har tidigare utforskats per flyg, men då detta ställer sig dyrbart, har major Zetterling nått en effekt liknande den som fotografering från luften medför. Han har nämligen under de två senaste somrarna använt en flotte, på vilken en hög stege är rest. Från en liten plattform i toppen på denna riktar han en modern distanstub mot sjöbotten och kan därvid, om vädret är lugnt, urskilja stockformationerna under vattenytan inom ett större område.
För att underlätta mätningarna använder majoren ett stort rutnät av vitmålad bambu, försett med rutor en meter i kvadrat.
Major Zetterling nämnde efter föredraget att han f. n. håller på att ordna ett museum i Furubjers herrgård i Tingstäde. Museet, som öppnas i sommar, anslutes till ett planerat hela ön omfattande hembygdsförbund. Till en början utställas endast föremål från bulverket, men sedan är det meningen att utöka samlingen med andra kulturhistoriska föremål från bygden.
Nästa år kanske majoren kan överge sina flottar, då Turistföreningen utlovat att skänka en särskild båt för ändamålet. Motorn skänkes av Gotlands turistförbund.

Bulverkets dag firades i Tingstäde, där major Zetterling, energisk som alltid och outtröttlig, när det gäller att främja undersökningarna av det märkliga försvarsverket i Tingstäde träsk ordnat med en hel del attraktioner. Några hundra personer hade infunnit sig för att övervara festligheterna. "Dagen" inleddes med en stämningsfull konsert i kyrkan av fru Walborg Beer och hr Fr. Mehler, varefter den talrika publiken samlades i Furubjers park, där kandidat Nils Nihlén höll ett intressant och sakrikt föredrag om bulverket. Efter föredraget hade publiken tillfälle att bese bulverkets museum där man fick en mycket god uppfattning såväl av bulverkets väldiga omfång som av det intresserade och nitiska arbete, som nu i åtskilliga år under major Zetterlings ledning bedrivits för utforskande av bulverkets historia. Massor av folk använde sig även av möjligheten att få göra en utflykt med vimpelprydda motor- eller roddbåtar på träsket, där man kunde ta festens egentliga föremål i närmare skärskådande. Tyvärr hade man dock icke lyckats länspumpa bassängen vid bulverket, varför det icke var möjligt att få en så god överblick, som önskligt hade varit. Festligheterna i Furubjersparken fortsatte med gutamålshistorier av Jakob Karlsson, Fie i Lau, varjämte även major Zetterling var elden. Han talade emellertid inte om sitt kära bulverk - den uppgiften hade han för dagen överlämnat åt en annan. I stället hade han tagit fram sin gamla luta och sjöng till den några visor med sedan gammlt känd bravur. Applåderna föllo villigt och glatt. Vidare hade man i parken tillfälle att tillfredsställa de mest trängande materella behoven, läska sig med frukt m. m., och vid tvenne tombolahjul kunde man vinna flotta middagar och resor etc. eller - dra nitar. Under hela kvällen upplystes allén upp till Furubjers av brinnande facklor, som gjorde ett mycket ståtligt och festligt intryck, och dansen gick med liv och lust. Det hela avslutades med ett vackert fyrverkeri vid träsket. Och därmed var Bulverkets dag till ända. Hoppoms att den fyllt sitt ändamål: att sprida kännedom om bulverket bland Gotlands folk och att inbringa medel till det fortsatta arbetet på dess utforskande.

Gotlands Allehanda den 19/8 1931.
Nya intressanta fynd vid Bulverket.
En rekonstruktion av husen kan nu delvis utföras.

Stockholm, 11 febr. (Press.) Arbetet vid Bulverket i Tingstäde lämnade under fjolåret en hel del synnerligen intressanta fynd och erfarenheter, framhåller major A. Zetterling i sin redogörelse till riksantikvarien. Bl. a. säger han sig ha vunnit kunskap om konstruktionen av hus i Bulverket såväl i skiftesverk som i knuttimmer och dessutom har kännedomen om fyrkanternas och knutpunkternas byggnadssätt bestyrkts. Under året avritades 32 fyrkanter med virke på bottnen, hela palissaden runt Bulverket uppmättes liksom större delen av knutpunkterna m. m. Dessa arbeten försvårades mycket genom olämplig väderlek. I östra linjen av Bulverket, där en hel del intressanta byggnadsrester redan år 1930 påträffades, upptogs under fjolåret en stor del virke, vilket visade sig ha tillhört hus i knuttimring. Sådant virke har blott anträffats där och detsamma är av det största intresse. Årets intressantaste fynd gjordes även här, där man påträffade stockar, fotsylle, gavelstockar och golvbjälkar i stort antal. Fyndet var fullständigt oväntat, då ingenstädes i Bulverket några rester av denna typ påträffats. Med undantag av vissa detaljer, takkonstruktion m. m. kombination av knuttimring och skiftverk, vilket sannolikt förekommer här, kan rekonstruktion av sådant hus, som funnits vid Bulverket, nu utföras, framhåller major Zetterling. Intendenten S. Erixon, som gjort ett uttalande i ärendet, anser att, under förutsättning att 4-500-talet av vår tidräkning är den tid, då Bulverket kom till, fynden av ovannämda byggnadsrester komma att verka revolutionerande på vår uppfattning om förhistorisk byggnadsteknik. Major Zetterling anser för sin del, att man för att erhålla en åldersbestämning bör verkställa en pollenanalytisk eller biokromologisk undersökning.

Länsmuseet på Gotlands Arkiv. Den 11/2 1932.
Bulverket i Tingstäde träsk på Fornsalen.
 
Major A. Zetterling, vilken som bekant en längre tid varit sysselsatt med utforskandet av Tingstäde träsk och i synnerhet av det i detsamma funna bulverket, om vilket vi i Gotlands Allehandas senaste julnummer voro i tillfälle meddela en orienterande beskrivning med bilder, har i dag till fornsalen insänt en del föremål från bulverket, nämligen en stock om c:a 2 1/2 meter - hela längden var 10 meter, men kunde ej fraktas sådan - och med en diameter av omkring 15 á 20 cm. Den har i ena änden ett runt hål. Vidare en stock c:a 1,70 meter i längd och 15 cm. i diameter, skrädd på två sidor så att den har två plana ytor. Denna stock är ytterst intressant, ty man kan å den del av densamma som stått nere i kalkävjan tydligt se vartenda yxhugg. Yxan har troligen haft ett jack i eggen, och detta märke återfinnes i vartenda hugg. Därjämte ha insänts tvenne pallisadpålar samt några knytnävsstora stenar, funna i bottenävjan vid bulverket och antagligen använda som eller avsedda till projektiler. Liknande stensamlingar har man icke funnit å annat ställe i träsket och detta stödjer teorien om denna användning av stenarne. De nämda stockarne äro av furu, men därjämte har insänts en planka, skrädd på en sida, och av gran. Det är ävjan som så väl bevarat stockarne, vilka ovan ävjan frätts ganska hårt av vattnet. Stockarne ha nu konserverats med linolja, fotogen och glycerin och major Zetterling kommer att upprätta en med fotografier och skisser illustrerad beskrivning av bulverket, avsedd att uppsättas å fornsalen såsom ett komplement till de dit msända fynden. Fornsalen har därigenom fått eller fåt ett värdefullt och intressant tillskott till sina tidigare samlingar från Gotlands forntid, och därtill från ett av de väldigaste byggnadsföretag i sitt slag i hela världen.
Major Zetterling har tagit bottenprov av kalkävjan på olika djup och i olika delar av träsket, vilka prov uppsänts till geologiska undersökningsanstalten för granskning. Man har i ävjan funnit t. ex. frön av olika trädslag och måhända kan det bli möjligt att med hjälp av desamma konstatera ävjelagrens och därmed kanske bulverkets ålder. Prov på olika msekter, maskar etc. har även uppsänts, det finnes nämligen i stockarne nere i ävjan bland annat maskar, som synas vara värda ett närmare studium av sakkunniga.

Gotlands Allehanda den 18/5 1932.
Bör utlänning få se bulverket?
Militärbefälhavaren anser sig kunna avgöra saken.

Stockholm den 20. (H. B.) Nuvarande bestämmelser för utlännings tillträde till Tingstäde befästningsområde synas väl stränga och kunna tänkas föranleda i en hemställan till k. m:t om lindring i gällande föreskrifter i syfte att medgiva utlänning lättare tillträde till det inom fästningsområdet belägna s. k. Bulverksmuseet och den på bottnen av Tingstäde träsk liggande fornlämningen Bulverket. F. n. äger utlänning icke rätt att utan k. m:ts tillstånd i varje särskilt fall besöka fornlämningen och museet. Båda äga emellertid stort kulturhistoriskt intresse, och museet hålles öppet dagligen mellan kl. 9 och 20. Det förestås som bekant av kaptenen A. V. Zetterling med biträde av riksantikvariens kontrollant fil. dr J. Nihlén. Enligt överste Törngrens mening bör syftet med bestämmelserna om förbud för utlänning att beträda fästningsområdet lika väl kunna vinnas, om militärbefälhavaren erhåller tillstånd att medgiva rätt för utkänning att vistas inom området för en tid av högst 12 timmar åt gången mellan kl. 8 och 20 enligt närmare kontrollföreskrifter. Under normala förhållanden i fred torde någon egentlig risk ur försvarssynpunkt icke vara förbunden med ett dylikt medgivande. Militärbefälhavaren bör emellertid utfärda de ytterligare kontrollföreskrifter, som kunna vara erforderliga. Genom den bevakningsstyrka om en gevärspluton, som året runt är förlagd i Tingstäde, har militär befälhavaren ett medel att utöva erforderlig kontroll. Överste Törngren hemställer därför om ändring i nu gällande bestämmelser i enlighet med detta förslag.

Gotlands Allehanda den 20/6 1932.


Bulverkets dag firades går i Furubjers vackra park i Tingstäde. Det på morgonen hotande väder hade ej hindrat stora folkmassor att samlas. En mulen morgon bådar ofta en klar dag, och så var det även i går. Vid tiden för festens början var det fint väder med strålande solsken. En avdelning ur I. 18:s musikkår, som på morgonen medverkat i en fältgudstjänst för trupperna i Tingstäde, konserterade under en timmes tid. Det rika och omväxlande och med sedvanlig schwung framförda programmet blev mottaget med livligt bifall. Sedan utfördes konstflygning med ett av kronans aeroplan från Fårösund. Det blev looping och störtdykningar om vartannat. Flott och elegant och livligt senterat att döma av de utrop, som hördes litet varstans.
Fil. dr John Nihlén höll därefter ett föredrag, betitlat Gotlands fornborgar - när de stridande gutarna enades. Varje gång något större krig rasat i världen har det hetat, att detta var det största. Så hette det under trettioåriga kriget, nordiska kriget och sist nu under världskriget, sade tal. inledningsvis. Men alla dessa krig förblekna dock inför forntidens väldiga strider. Vid vår tidräknings början ägde det kanske största kriget rum. Det var hunnernas stora anfall mot Kina, som dock räddade sig tack vare den kinesiska muren. Hunnerna riktade i stället sina blickar västerut mot Europa. De grekiska och romerska väldena ramlade. Därtill hade goterna varit en bidragande orsak. Och därmed var Gotland inne i händelsernas mittpunkt, ty Gotland spelade en mycket framstående roll bland germanerna runt Östersjön. Vid denna tid var Gotland med all sannolikhet sönderdelat i små enheter. På Gotland funnos ej mindre än tjugoett ting, vilka senare reducerades till tjugo. Varje ting bildade ett slags furstendöme. Dessa torde ha uppstått genom att ön koloniserades från olika håll och av olika stammar. Rester från denna tid äro de s. k. kämpagravarna, av vilka den vackraste just är belägen här i närheten vid "Fallet". Om vi utgå från att Gotland varit uppdelat i sådana småriken, till vilken slutsats men kommit genom att dre paralleller med fastlandet, t. ex. Uppland, så ha dessa småriken haft sina hövdingar. I gamla skildringar från denna tid finna vi en mängd namn på sådana hövdingar, som bibehöllo sin värdighet långt fram i tiden, även sedan kristendomen vunnit insteg i landet. Man måste den tiden ha ett starkt försvar, ej bara mot yttre utan även mot inre fiender. Gotland har också ett ovanligt stort antal fornborgar. Man har funnit rester av ett 40-tal sådana fornborgar från 300-, 400- och 500-talen. Dessa ligga spridda runt ön. De äro dels borgar byggda av kalksten dels s. k. myrborgar, som äro uppförda dels av sten och dels av trä. Ett rum för sig bland dessa myrborgar intager Bulverket. Detta kan dock infogas i systemet av fornborgar runt ön. I Sudret äro dessa fornborgar mycket sällsynta. Det finns blott en i Hamra. I När sinnas två, vid Östergarn en, vid Tjelders i Boge tre, i Slite en, på Fårö två, vid Ihre i Hangvar en eller två, vid Höglunda i Stenkyrka en, vilken dock är den märkligaste och där förekommer i förening med en fornby, vid Lickershamn en, vid Skälsö en och vid Gnisvärd en. Dessa bildade ett kustförsvar. Dessutom finnes en hel del inuti landet. En teori, att dessa fornborgar skulle härstamma från strider mellan svear och götar, trodde inte tal, på, emedan sådana borgar även finnas i Norrland. Orsaken var i stället den stora ofreden i landet. De byggdes för strider mellan de olika hövdingarna. Efter 500-talet kommo inga nya borgar till, ty då voro striderna utkämpade. Då funnos bara några få storheter på Gotland, hövdingar som ej velat ge sig. Till den stora finalen återstodo tre områden, södra Gotland, mellersta Gotland med Torsburgen som medelpunkt och norra Gotland med Bulverket som medelpunkt. (Major Zetterling fick här en eloge för sitt jättearbete med utforskningen av denna oerhörda anläggning, inom vilken 3,000 á 4,000 människor torde ha fått plats.) När den stora slutstriden rasade drog sig hövdingen för nordergutarna inom Bulverket, som ej kunde intagas. Sedan drog han söderut, men vem som segrat till slut veta vi ej. På 600-talet var emellertid Gotland en enhet, annars skulle ej de väldiga kolonier, om vilka vi fått närmare kännedom genom prof. Nermans utgrävningar i närheten av Reval och Riga, kunnat grundas. De stora vikingatågen under 800-, 900- och 1000-talen ha ej kunnat äga rum, om ej Gotland varit en enhet. Detta är min uppfattning. Jag tror, att vi så småningom skola kunna få klarhet i allt detta genom de utgrävningar som nu äga rum. Många tro, att vi gräva efter förborgade skatter, för att hitta guld. Men vi äro inga skattgrävare i den bemärkelsen. Vi gräva för att vi genom olika fynd skola kunna få någon klarhet i vårt lands äldsta historia. Det stora intresse, som gotlänningarna själva ägna denna sak är mycket glädjande. Jag hoppas, att denna plats, på vilken vi nu samlats, skall kunna utforskas efter de riktlinjer, som en gång påbörjats, och det hela leda till ett lyckosamt resultat. Det med känd bravur framförda, i hög grad intressanta föredraget belönades med kraftiga applåder. Major Zetterling bidrog även själv till programmet, dock ej med något föredrag om sitt kära Bulverk, utan med sång till luta. Det blev glada och lustiga visor i mängd, då och då omväxlande med någon tragisk om också ej sorglig visa. De med fart och kläm framförda visorna uppskattades till fullo av publiken, som ej heller var snål på applåder. Under hela dagen voro utfärden på träsket till Bulverket anordnade. Den som inte hade lust att ge sig ut på sjön kunde i museet i Furubjers gård få en uppfattning om den väldiga anläggningen. Utflykter till Fallet på andra sidan träsket, där järnåldersbyn demonstrerades av kandidat Nils Nihlén voro även anordnade. På festplatsen var det väl ordnat för förtäring av allahanda slag varjämte en tombola med fina vinster väntade på "lycksökare". På kvällen illuminerades den vackra parken, och på dansbanan blev det liv och rörelse till framåt midnatt. Även i lördags var konsert och dans anordnad med något hundratal personer närvarande.

Gotlands Allehanda den 22/8 1932.
Bulverket i Tingstäde träsk flygfotograferas?

Vid planläggningen av 1934 års arbeten beträffande riksantikvarieämbetets undersökningar av Bulverket i Tingstäde träsk har det visat sig synnerligen önskvärt att som komplettering till de gjorda uppmätningarna få till stånd en flygkarta över Bulverket och den närmaste omgivningen vid Tingstäde träsk. Riksantikvarien har med anledning härav hos flygstyrelsen gjort förfrågan, huruvida styrelsen äger möjlighet att i samband med förekommande övningsarbeten och utan kostnad för ämbetet ombesörja en sådan kartering i sommar. Likaledes vore det synnerligen värdefullt att erhålla en karta även över Torsburgen i Kräklingbo socken. Givetvis är riksantikvarien beredd att stå till tjänst med erforderliga uppgifter och anvisningar, om det nu framlagda förslaget skulle vinna flygstyrelsens bifall.

Gotlands Allehanda den 6/2 1934. H. B.

Bulverkets dag firades i går i Tingstäde efter vanligt program. Festplatsen hade förlagts till strandområdet kring flygbryggan, där ett rörligt folkliv utvecklade sig under dagens lopp. Redan på förmiddagen satte de många varplagen i gång sina tävlingar, vilka sedan fortsattes hela dagen i den ena omgången efter den andra. På träsket voro båtar av olika slag i rörelse, för att icke tala om, att badlivet florerade friskt kring stränderna, vartill ju också det vackra sommarvädret och den goda värmen gav en osökt anledning. På området voro vidare en mängd vanliga basaranordningar föremål för de tillstädeskomnas intresse.
Fram på middagen började infanterikårens musikkår sin konsert vilken åhördes med intresse, varefter fil. dr John Nihlén höll ett intressant föredrag om "Bygge och bo" på Gotland genom tiderna, en orienterande översikt från äldsta tider fram till våra dagar. Han berättade, att under stenåldern våra förfäder bodde i kojor, som antagligen liknade lapparnas, men att man från andra håll i landet har exempel på, att den tidens säljägare dock även kunde bygga s. k. klinhus med väggar av trä och lera. Från bronsåldern har man ingenting av bostadslämningar, men från senare delen av bronsåldern har man genom brandurnornas efterbildning ett vittnesbörd i denna del. Urnorna voro runda eller ovala och i senare fallet hade de ingången på långsidan. Men man hade också brandurnor, som liknade skiftesverkshus. Från järnåldern ha vi spår av en väldig bebyggelse på Gotland genom "kämpgravarna", de gamla husgrunderna, av vilka vi känna 1,200 stycken här på ön. Han lämnade en beskrivning på dessa järnåldershallar, av vilka som bekant en rekonstruktion utförts vid Lojsta slott. Deras byggnadsform, tydligen påverkad från medelhavsländerna, synes gå igen även i de äldsta gotländska kyrkorna. Dessa järnåldershus ha haft en väldig längd, ända upp till 40 och 60 meter, och i deras byggnadssätt torde man kunna spåra en återspegling av de sociala förhållandena, nämligen ett vittnesbörd om storfamiljen, som uppstod därigenom, att barnen gifte sig men bodde kvar i hemmet. Huset byggdes till på längden, allteftersom mera utrymme var nödvändigt. Det var alltså klan-systemet, som var rådande, och stammens härskare var säkerligen "den gamle i spiselvrån". Från dessa storgårdar ha sedan bygderna och socknarna uppstått. Från denna tid vill man också räkna bulverket i Tingstäde träsk, vars utforskande major Zetterling sedan 1920 ägnat ett arbete, som blivit framgångsrikt, ehuru han vid starten möttes av skepsis från många håll. Denna stad ute i träsket har utgjorts av småstugor, huvudsakligen i skiftesverk men också knuttimrade. De sistnämda äro konstlösa, medan de förra äro mycket omsorgsfullt utförda och vittna om högt uppdriven timmermanskonst. Det kan nu anses fastslaget, att bulverket tillhör den äldre järnåldern, i synnerhet efter de forskningsresultat, som statsgeologen Lundqvist framlagt. Det måste ha varit en stor bygd, som gemensamt uppfört detta byggnadsverk, vilket krävt 100,000-tals dagsverken, men man har också kunnat konstatera en lång rad boplatser omkring träsket. Men vem kämpade de emot? Kanske voro deras motståndare andra gotlänningar och kanske gällde striden Gotlands enande under en enda hövding. Kanske var det vid denna tid två mäktiga hövdingar, som stödde sig på Torsburg och bulverket. Kanske var splittringen ännu större - vi ha ju ett 30-tal bygdeborgar på ön. Även på den senare utvecklingen på byggnadshistorien gav tal. en belysning. Han erinrade därvid om de för de gamla germanerna föga smickrande skildringar, som en arabisk författare givit av nordbornas liv under 800- á 900-talen. Stenhusen börja komma under medeltiden och det som då byggdes på Gotland, var något enastående, som haft betydelse för utvecklingen i hela västerlandet. Vi ha ett 20-tal ruiner av profanhus från denna tid - ofta äro de tornlika och ha då kompletterats med en trähall, som varit det egentliga bostadshuset. Stenhuset stod då i reserv för högtidliga tillfällen, alldeles som mångenstädes ännu den övre våningen i de gotländska tvåvåningsgårdarna. Under 1500- och 1600-talen byggdes enkla men förnäma byggnader av sten under tegeltak och 1700-talets bebyggelse präglades av en viss herremansklass. Från denna tid ha också de gotländska hemmen haft mycket vackra inventarier, som dock antikvitetshandlarna i allt för stor utsträckning fått lägga beslag på. Intet landskap har haft en sådan bondearkitektur som Gotland, men inget landskap har å andra sidan gjort så litet för att bevara densamma. Ett hembygdsförbund har en stor uppgift på Gotland - det är inte lämpligt att stifta museer i var socken men åtskilligt bör göras för hembygdsvården, ty vi ha ett väldigt arv att förvalta. Föredraget emottogs med livliga applåder. Efter en stund uppträdde så major A. Zetterling och sjöng till luta visor och bitar av olika slag, vilka rönte livligt bifall. Därefter fortsatte åter folklivet och efter en stund spelade musiken upp till dans, som sedan pågick hela kvällen. Prislistan för idrotten fick följande utseende: V a r p a: 1) E. Bogrens lag, Slite, 2) A. Larssons lag, Västkinde, 3) L. Hanssons lag, Bro. Tröstpris K. Normans lag, Bunge. S t å n g s t ö r t n i n g: 1) E. Hellström, Visby, 8,76 m, 2) G. Dahlström, Bunge, 8,60 m, 3) H. Söderling, Källunge, 8,48 meter. K a p p s i m n i n g för g o s s a r: 1) Åke Norrby, Tingstäde, 2) Åke Olofsson, Tingstäde. K a p p s i m n i n g för f l i c k o r: 1) Eva Johansson, Tingstäde. K a p p r o d d: 1) värnpl. 9 Olsson. Tingstäde.   Festen fortsätter på lördag och söndag och därcid komma också passagerareflygningar att anordnas av kapten Ahrenberg såväl på lördag kl. 4 som på söndag kl. 1.

Gotlands Allehanda den 23/7 1934.
Fallet i Tingstäde och Bulverket.
En fornby, vars hemlighet avslöjas.

I samband med de senare årens utforskning av Bulverket i Tingstäde träsk ha också en rad rekognosceringar ägt rum av sådana fornlämningar i trakten, som kunnat ha ett eller annat samband med träfästningen, viken som bekant tack vare major Zetterlings intensiva arbete tillvunnit sig ett berättigat och alltmer stegrat intresse. Redan för flera år sedan riktades uppmärksamheten på en fornlämningsgrupp strax intill träsket, husgrunderna vid Fallet, ett område som tillhör kronan. Denna gårdsgrupp från forntiden tillhör de mest intressanta på ön tack vare sin gruppering men framför allt tack vare det väl bevarade tillstånd. i vilket de befinna sig. De äro sedan gammalt kända. Wennersten har redan för många år sedan fäst uppmärksamhet vid fornlämningen, och det var på hans uppmaning, som området kartlades av löjtnant Grönvall år 1911. Det har sedan fotograferats av major Zetterling. Föregående år karterades det enligt moderna metoder, varvid en del nya, synnerligen intressanta detaljer framkommo. Meningen är nu att under detta och nästkommande år göra en noggrann utgrävning, dels för att utröna från vilken tid gården härstammar och dels för att om möjligt söka klarlägga husens utseende och konstruktion. Att intresset åter vaknat för den uråldriga gården vid Fallet beror bl. a. på, att man vid karteringen förra året kom på spåren en stenvast, som genom skog- och myrmarker ledde ned till träsket. Med något avbrott kan den följas till Stralsvikens norra strand, en punkt, som ligger närmare Bulverket än någon annan plats, runt träsket. Redan därav kunde man fatta misstankar om, att det folk, som i forna tider bebott Fallet, också haft att göra med den mystiska fästningen ute i träsket. Av skilda anledningar har man velat datera Bulverket till den s. k. romerska järnåldern, d. v. s. århundradena närmast efter Kr. f., och kan ett tidssammanhang konstateras med gården vid Fallet, är en sådan datering mycket sannolik. Det är nämligen här fråga om en grupp av de s. k. kämpagravarna, vilka som bekant i allmänhet tillhöra sagda skede. Fornminnesgruppen vid Fallet består av en gård eller möjligen en mindre by med sammanlagt tio hus, inramade av en i fyrkant upplagd stenvast, som ännu är fullt bevarad. Den har troligen varit dels en ägogräns men kanske också underlaget till en palissad, vilken, utom de runtomkring liggande myrmarkerna, försvarat den ödsligt liggande gården. Det är ännu ej klart, vartill de olika byggnaderna använts, men ett par av de 25 m. långa husgrunderna skvallra om byggnader av samma typ, som den nyligen vid Lojsta rekonstruerade hallen. De mindre husen kunna mycket väl ha varit förrådshus, fähus, mindre boningshus o. s. v. Men två av tomtningarna äro av fullständigt unika slag. De representera nämligen byggnader, som varit uppförda i vinkel, en hustyp som eljest är okänd på Gotland, när det gäller dessa avlägsna tider. Däremot finnas de på Öland, och det kan ju tänkas, att det varit förebilder härifrån, som influerat de forntida byggmästarna vid Fallet. Det är mindre sannolikt, att vi här skulle ha att göra med en öländsk koloni på Gotland. Från den slutna gårdsgruppen ha troligen flera utflyttningar ägt rum, ty utanför inhägnaden ligga tre husgrunder, i stort sett av samma typ, som de innanför liggande. Utrymmet har blivit för knappt i den lilla byn, tomterna ha ej räckt till och man har varit nödd och tvungen att ta upp skiften utanför bygränsen. Det är ofta svårt att konstatera, var denna tids kyrkogårdar legat. Här behöver ingen tvekan råda om den saken. Ty strax söder om byn ligger en hel flock av rösen och stensättningar, där kämpagravsfolket jordat sina döda. Det är typiskt, att ingen grav ligger innanför hägnaden. Då som nu var man rädd att ha de avlidna allt för tätt inpå stugknuten. De döda kunde väl gå igen för 1.500 år sedan såväl som i vår tid! Man hoppas få tillfälle att i samband med utforskningen av huslämningarna i Fallet. även få tillfälle att avslöja de hemligheter, som kunna döljas under de mossbelupna gråstenskumlen. Bland fornminnen, jag haft tillfälle att se på Gotland, finnas få, vilka genom sitt avskilda läge, sin mystik, sin orördhet verka så fascinerande som de vid Fallet. De ligga i en gotländsk storskog, med berg och myrmarker. Få vägar leda genom vildmarken, fornbyn ligger långt från nutida gård och bygd och den är sannerligen icke lätt att hitta. Man kan få gå i timmar och treva genom barrskogen, innan plötsligt en glänta öppnas med slät gräsmark med stenmurar och gräsvallar, som skvallra om urgammal odling. Det blir en viktig uppgift för arkeologerna, att söka avslöja denna uråldriga bygds hemligheter, som måhända kommer att kasta nytt ljus även över Bulverket, öns - ja, en av Nordens utan gensägelse intressantaste fornlämningar. Men det blir även en viktig uppgift att bedriva denna utforskning så, att ingenting rubbas eller förstöres av den sällsynta stämning, som nu vilar över Fallet. Kanske finnes ingen fornlämningsgrupp, som tid och odling och klåfingrighet lämnat så orörd, som denna. Men genom en pietetsfullt utförd undersökning, kan den på nytt få värde. Kanske var det här uppe, som en del av de människor höllo till, vilka byggde fyrkanter och palissader ute i träsket, kanske var Fallet en av de byar, som under den äldre järnålderns stora ofred mobiliserade sitt folk till ett sista stora försvar av sin bygd, och med husfolk, kreatur, trälar och proviant drogo ut till Bulverkets väl timrade hus för att söka skydd och bjuda motstånd. Det är dessa och andra frågor, som nu vänta på svar.

Gotlands Allehanda den 12/8 1934. Av John Nihlén.
Bulverket.

Major Zetterlings skrift om Bulverket i Tingstäde träsk har i dagarna utkommit i ny upplaga, liksom den tidigare ingående i serien "Svenska Fornminnesplatser". Det är inte ofta ett arbete om forna ting har en sådan framgång! Både fästningen i Tingstäde träsk och majoren, vilken i Riksantikvariens förord nämnes som "Bulverkets upptäckare och nitiske forskare", kunna ta äran därav.
Sedan den första upplagan utkom 1929 har mycket hänt i Bulverksforskningens historia. Det stora komplexet med sina i en väldig fyrkant ordnade, husbärande träkistor, med sin skog av palissader - allt en jätteanläggning, som slukat minst 15,000 timmer och krävt omkring 300,000 dagsverken - har i detalj kartlagts; nya flygfotograferingar ha utförts och framförallt: omfattande muddringar och sonderingar ha ägt rum i kalkgyttjan, som visat sig innehålla icke endast delar av träbyggnader utan också spår av människors bosättning i sjön. Man får ett starkt intryck av arbetets särart, när man studerar detaljerna av denna forskning, driven med en så säregen apparatur och rörande sig i tre olika element: luft, vatten och gyttja. Att resultaten, vilka nu intressera allt vidare kretsar av vetenskapsmän, blivit så rika får tillskrivas major Zetterling, som ej endast lett arbetet med aldrig sviktande håg utan också introducerat en rad nya effektiva forskningsmetoder och lett samarbete med olika vetenskaper. Tyvärr är det ännu icke möjligt att fastställa Bulverkets ålder. Men en viktig sak ha de senaste fynden (delar av en bronsbeslagen rem, en sölja, en bjällra m. m.) givit besked om, nämligen att folk bott i de små husen ännu på 1000-talet, den tid då hedendom och kristendom kämpade om herraväldet över gutarnas själar. Men det bevisar ingenting om byggnadstiden, som mycket väl kan tänkas tillhöra folkvandringstiden - man gissar då närmast på det krigiska skede omkring år 500, då bl. a. de stora bygdesammanslutningarna ägde rum på Gotland. I den riktningen pekar också fru Ebbe Hult de Geers dateringsförsök med hjälp av årsringarnas studium i verket, den pollenanalytiska undersökningen och vissa förhållanden i den kringliggande bygdens arkeologiska topografi. Till de nya fynden, som nu publiceras, höra delar av flera båtar. De utgöras av spant, bord, toft, skott och relingslister, väl arbetade i ek och furu. Så vitt jag kan finna tillhöra också dessa båttyper folkvandringstiden, med släktingar bl. a. i de norska Kvalsundsbåtarna, av prot. Shetelig daterade till 500-talet. Den välskrivna "vägledningen" har kompletterats med några notiser om Tingstäde kyrka och tillhörande monument jämte en kort beskrivning av järnåldersbyarna vid Fallet öster om träsket och Rings i Hejnum. En del nya bilder ha tillkommit av de senaste fynden och av "Tingstäde träsk med omgivningar från luften". Skulle någon särskild önskan tillfogas vore det den, att man gärna velat ha en översiktskarta av träsket med omgivningar, där man sett Bulverket i sin forna och nutida miljö. Förslag till tredje upplagan!

Gotlands Allehanda den 19/7 1935 Av J. N.
Tingstäde bulverket.
 
Ett fornminne i särklass. - Omkring 15,000 stockar användes för bulverket.
Så gamla timmermän vi svenskar än äro, ha vi nog ändå ej allmänt reda på, att en av världens allra största träbyggnader blivit uppförd i vårt land och bibehållit sig i över 1,500 år. Sådan ringa kännedom om ett så högst säreget fornminne är i alla fall ej att undra över, då bygget står nere på sjöbottnen och i sin helhet ej skådats av mänskligt öga, sedan det hopfogats för att för alltid sänkas ner i den trolska sjön. Ingen kommer väl heller att få se det, ty sjön ruvar med en sällsam makt över denna sin gamla klenod. Nära ytan kan man ännu upptaga stockar därifrån, men djupare ned äro de så tätt omslutna av kalkslammet att de ej kunna rubbas med domkraft, ja, taljor och wire ha faktiskt sprungit sönder vid energiska försök att med vindspel dra någon stock upp ur det djupare slammet. Detta intygar major Zetterling, den man, som utforskat Bulverket med en energi som i möjligaste mån övervunnit alla de hinder, varmed naturen här synes trotsa vetgirigheten. Ty Tingstäde träsk driver nära nog ett gyckelspel med dem, som önska intränga i dess hemligheter.
Ett flygfoto avslöjar.

Ett flygfoto kan redan från stor höjd uppvisa en mängd stockar med enstaka fyrkanter skönjbara. Men den, som reser dit, får bara se en stor sjöyta med slambankar, vassar och tämligen långa stränder av Gotlands flata kalkplatå med sitt tunna jordtäcke. Något högre är den norra stranden, som utgöres av en grusvall, en av istidens ändmoräner, vilken lagt sig fördämmande tvärs över den flacka dalgången, som norrut går vidare till havet. Ro vi ut på sjön, kunna vi helt oväntat stöta på den underliga timmerbråten, som ej synes på avstånd, men som bildar ett riktigt trafikhinder för den, som har brått. Kommer man en gång tvärs över ut på öppet vatten, så är man efter några årtag ånyo inne i ett likadant trassel av stockar och plankor, vräkta om varandra i vildaste oreda bland en massa i bottnen fastsittande, lodräta pålar. Är det riktigt lugnt och vi håller båten stilla, då kunna vi genom det klara vattnet se alla stockarna ända ner emot bottnen, men sticker vi ned armen för att gripa tag i någon av dem, då virvlas det lätta kalkslammet upp runt omkring, så att vi rakt ingenting ser, ända tills det åter blivit stilla. Hur skall man då bära sig åt för att få veta något om Bulverket? Att fråga traktens befolkning lönar sig ej, ty de ha intet minne av dess ursprungliga syfte. Blott det ålderdomliga ordet bular för stockar tyder på forna tider, liksom även den gamla benämningen träsk för den stora sjön, som ej varit något träsk i vanlig mening. Men vetenskapen har många knep, och major Zetterling grep sig verket an med vetenskapliga metoder. Först av allt bestämde han Bulverkets läge genom att sätta upp signaler, som han mätte in från stranden. Sedan kartlade han timmerbråten i dess olika riktningar och fann, att den utgjorde en stor kvadrat, 170 meter i varje sida, men blott som en ram, inneslutande en väldig hamn eller vattengård. Genom att upprepade gånger från sin roddbåt eller från sina flottar iakttaga stockarna på djupet fann han, att det blott vid ytan rådde oreda, medan längre ned stockarna lågo horisontellt över varandra i fasta fyrkanter såsom vanliga stockkistor, men på något vis sammanfogade i långa led och flerdubbla rader. En av fyrkanterna indämdes och pumpades, så att hoptogningen kunde studeras och prov upptagas.
Rekonstruktion i modell.

På så vis har byggnadstekniken blivit utrönt, så att en modell kunnat uppföras av hela denna knuttimring, vilken är av ett alldeles särskilt slag, som hittills ej anträffats annorstädes. I varje hörn äro tre smala pålar neddrivna, och över dem äro stockarna åt skilda håll trädda genom avlånga hål, åtskilligt vidare än pålarna, så att hela konstruktionen i viss mån kan elastiskt foga sig efter det ganska starka tryck, som isgången vållar i denna sjö. Auktoriteterna anse också, att det är just därigenom, som verket böivit så hållbart jämte kalkslammets starkt konserverande inverkan på stockarna, särskilt i de undre lagren. I tidernas lopp ha de översta stocklagren vräkts om varandra av istrycket och delvis bortförts, ty måste ursprungligen ha nått över vattenytan även vid högvatten, då man också funnit stora delar av golv och husrester nedsjunkna mellan Kistorna. Även dessa ha upptagits och husen rekonstruerats. De befunnos vara byggda i skiftesverk. Om att ändamålet varit ett försvarsverk råder ingen tvekan. Därom vittna också de till skydd lodrätt neddrivna pålarna, som i breda kretsar omge hela bygget, åt landsidan så tätt som två på en kvadratmeter. Blott i sydost behövdes ingen sådan pallisad, ty där går en slambank fram så grund, att båtar ej kunna ro över utan att fastna, och lös, så att gående hopplöst skulle sjunka i dyn. Undantagandes Alvastra pålbyggnadsby, som är mycket äldre, är av fornlämningar i trä ännu intet motstycke till Tingstäde bulverk funnet i vårt land, medan primitiva bygdeborgar av sten - rester av murar, hopfogade utan murbruk - ju äro vanliga både på fastlandet, Öland och även Gotland, som i Torsburgen äger den allra största med 130 har, jämte många smärre borgvallar av jord, varav en i Vasstäde myr också har en palissad av furubräder bibehållen, medan på torra land trävirket multnar bort. Ute på kontinenten samt i England, där det finns gott om flacka, sumpiga sjöar, äro däremot träfästningar eller befästade byar i trämaterial ännu bevarade i ganska stor mängd. Det förefaller, som om forntidens folk i stor omfattning finge anlita sådana försvarsverk, ja, rent av i generationer tillbringa sitt liv i byar, hopträngda på sumpiga uddar eller holmar till skydd mot den tidens orostiftare, som icke kommo från luften utan landvägen, försedda med svärd eller pil och båge eller kanske rent av bara slungstenar. Detta det enklaste av vapen är också i stor mängd funnet nere i Bulverket och andra borgar.
En motsvarighet i Polen.

I Polen är nyligen en sådan befästad by av träkonstruktion funnen på en sumpig udde i en insjö. Detta Biskupin med sina 80-100 stycken långhus är till sin yta ej större än Bulverket hela omfattning, och detta sistnämnda kunde på sina smala längor rymma en befolkning om över 2,000 personer. Av allt att döma ha också Tingstädeborna under en tid av omkring halvtannat århundrade fått begagna sig av Bulverket, mer eller mindre tillfälligt, och det får anses som ett ganska genialiskt påhitt att med konst genom en sinnrik timmerkonstruktion skapa en ö ute i sjön, där ingen bärkraftig mark fanns ute bland slambankarna. Det synes som om Bulverkets hela stora sockel vore hopflätad i ett sammanhang och kanske nedsänkts från isen, som kan ha upphuggits, när den var färdig, eller väl snarare fått självsjunka vid islossningen. Av grovtimmer ha minst 10,000 stockar kommit till användning förutom palissadernas åtminstone 5,000 ungträd, varför man uppskattat det hela till minst 300.000 dagsverken. Frånräknas palissaderna, som mestadels torde ha uppförts senare efter behov, så måste väl något tusental man varit sysselsatta i flera månader, troligen med avverkning och körslor vintertid, såsom vanligt är. Man får tänka sig, att detta försvarsverk var en enastående kommunal angelägenhet. Troligen efter beslut på Tingstäde tingsplats uppdrogs väl utformandet och ledningen åt sakkunnige män, varpå man nog gick man ur huse efter en gemensam plan, så att till sommaren, de krigiska företagens årstid, man kunde vara färdig att taga sin skyddsborg i besittning, äldringar, barn och kvinnor, medan männen nog i strid mötte fienden på land. Eller bodde man i regel på land och flydde ut till borgen blott vid anfall, då folk antagligen strömmade till från skilda håll långt utifrån bygderna. Därom stå många gissningar öppna, men märkligt är, att själva tidsbestämningen genom årsringarna i träet givit en hel del uppslag att fundera över i fråga om Bulverkets användning.
Bulverkets datering genom årsringar.

Det svåraste hindret i Bulverkets utforskning har gällt frågan om dess ålder, och därvidlag synes naturen i det längsta vilja fortsätta med sitt gyckelspel. Så snart det gäller torvlager och sjöbottnar, brukar den så kallade pollenanalysen kunna ge gott besked om vilken av våra forna klimatperioder, som jordlagret tillhör. Professor von Post ha gjort en mycket stor insats genom denna sin metod. Prov tagas i mossarna tvärsnitt, och av varje prov slammas en kubikcentimeter, varpå de däri befintliga pollen kornen utprepareras, sorteras efter trädslagen och räknas. Man får då av hela antalet pollen så och så många procent fur, gran, björk, ek, alm o. s. v., och man har från de äldsta torvlagren till de yngsta kunnat följa invandringen av våra skogsträd samt bestämma under vilka skeden det ena eller andra varit dominerande. Med andra ord, den så kallade pollen kurvan brukar ha klara och tydliga växlingar, varigenom bestämda klimatskeden och deras underavdelningar kunna igenkännas och följas såväl inom vårt land som även i andra länder. Detsamma gäller för de äldre delarna av Gotlands myrar, men uppåt de övre, yngsta torvskikten förlora på denna ö kurvorna sin karaktör. I stället för de välbekanta tinnarna framkommer här blott en flackare linje, som ej ger något vidare besked. Trots flera försök ha pollenbestämningarna även för Bulverket blott givit mycket ovissa resultat. Då beslöt major Zetterling efterhöra, om någon kunde göras på geokronologisk väg och överlämnade några träskivor av Bulverkets grovtimmer till professor De Geer för eventuell datering genom årsringarna. Dessa kunna nämligen uppmätas, en för en, liksom ärsvarven i den varviga leran, och deras årskurvor sammanställas. Liksom De Geer, först av alla, specialiserat sig på lervarven och av dem sammanställt en geokronologi om 15,000 år, så har senare i Amerika en astronom, professor Douglas, övergått till att utbilda en trä-kronologi genom årsringarna, varvid Amerika ju har ett register, som når vida längre tillbaka än våra träd, i de väldiga, kaliforniska Sequoia-träden. Men en höjd av inemot hundra meter bildade dessa träd intill våra dagar de underbaraste skogar, varav tyvärr den största delen föll för en hänsynslös avverkning i slutet av förra seklet, under en tid, då den fjärran västern mest fick tjäna rovdriftens intressen. Betecknande för den tiden är, att en svensk dr Essen, var den, som först manade amerikanarna att skona dessa träd och bilda nationalparker. Där kan man nu betrakta stubbar, vida som dandbanor, efter träd, som stått friska på rot och vuxit i över 3,200 år. Av ett stort antal sådana har Douglas tagit tvärsnitt samt i sitt institut noga uppmätt årsringarna, vilka sammanställts från flera träd, så att han kunnat avlägsna lokala felkällor och framställa en, som han själv säger, fullgod, allmängiltig klimatkurva. Av denna sände han en kopia till De Geer för att prövas vid jämförelse med svenska träd. Denne anförtrodde till mig denna biokronologiska forskning.

Gotlands Allehanda 23/12 1937. Av Ebba Hult De Geer.

© www.tingstade.com
Webbdesigner Stefan Pettersson, www.tingstade.com