På vägsyn med vägstyrelsen
norröver.
Den nya gatan genom Tingstäde.
Under innevarande år ha
vägförbättringsarbetena på Gotland varit betydligt
större än under de närmast föregående
åren. Det är minsann inte småsaker, som
vägstyrelserna åstadkommit inom resp. distrikt. Har man
tillfälle att följa med ut på vägarna för att
konstatera, vad som uträttas, blir det en mycket givande färd.
Själva ha vi fått ett sådant tillfälle, i det att
det beretts oss möjlighet att följa ordföranden i norra
häradets vägdistrikt, godsägare Gunnar Nilsson, och
arbetschefen vid vägstyrelsen P. M. Bengtsson ut på en tripp
åt olika håll på häradets vägar.
Händelser vid
vägen.
Denna gång ställa vi först kosan norrut med
Tingstäde som närmaste mål och ta till en början
stadens vägar ut förbi Bingerskvarn. Vi passera ett
märke, som varnar för vägkorsning - vägen till
Hästnäs - men vår färdledare vill inte sakta
farten, ty han anser, att skall det finnas ett vägmärke,
skall det stå på bivägen och ej på huvudleden.
Det är ju trafikanterna på den lilla vägen, som ska
varnas för den livliga trafiken på den stora vägen,
anser han.
Vi fortsätta färden mot norr på vägstyrelsens fina
autostrada. Man arbetschefen vid ratten hejdar åter sin bil.
Denna gång gäller det arbeten vid sidan om vägen. En
lantman håller just på att plöja vid vägkanten,
och efter vad hr Bengtsson upplyser om, alldeles för nära.
Vägstyrelsen förfogar nämligen icke blott över
själva vägbanan, utan även över tre meters bredd
på ömse sidor om dennsamma. Det visar sig emellertid, att
man på en del håll negligerar dessa bestämmelser, och
då blir det förstås en vänlig
påstötning om, hur det bör vara.
Vägstyrelsens ordförande
och arbetschefen
inspektera ett vägarbete.
Vid en annan vägsträcka är man i färd med att resa
telefonstolpar. Och även därvid har man trängt in
på vägens område, varför en stolpe måste
flyttas. Ingen må tro, att vägstyrelsen är ogin mot
markägare vid vägen, utan gärna vill
tillfredsställa alla önskningar så långt det
är möjligt. Men enligt nya förordningar måste
telefonstolparna vara så långt ifrån vägbanan,
att de ej utgöra en fara för trafiken. På
vägkanten får således icke en telefonstolpe placeras.
Genom Tingstäde.
Efter dessa "mellanspel" äro vi framme i det befästa
samhället, som nu har lika fin gata som t ex länets
köping och större samhällen. Den förut slingrande
vägen genom Tingstäde är nu rak och bred till en
längd av 1,2 km. över avloppet från Tingstäde
träsk har byggts en synnerligen stabil bro, vilken utan tvivel
tål alla påfrestningar av tyngsta fordon.
Järnvägsövergången i samhället har varit ett
ganska besvärligt problem att lösa, då man ej har
kunnat sätta upp vanliga järnvägsbommar på grund
av telefonledningar strax över passagen. Man har dock löst
frågan på ett tillfredsställande sätt genom att
å ena sidan - mot den nya gatan, där man ej heller kan
använda svängbom - anbringa en utdragdbar bom, som icke
inkräktar på vägkorsningens utrymme.
Den branta och kurviga backen vid Tingstäde kyrka, som tidigare
varit ett farligt pass, har nu skurits av så att backen blivit
lägre, bredare och rakare. Strax bortom denna
vägförbättring slutar betongbeläggningen.
Första avtagsvägen till Hangvar från Tingstäde
räknat går som bekant över järnvägen. Denna
korsning är ganska besvärlig, men järnvägen har nu
vidtagit åtgärder för att förbättra
överfarten. Korsningen breddas och nya järnvägsbommar
uppsättas.
Farlig korsning mellan landsväg och
järnväg norr om Tingstäde.
Vid Lärbro vilka vi in på den
för icke så länge sedan breddade vägen mot
Kappelshamn. Men länge dröjer det ej förrän vi
komma in på de smala slingrande vägarna på öns
nordöstra del. Genom skogsmarkerna löper vägen som ett
grått band backe upp och backe ned till synes utan tillstymmelse
till mening. Dessa vägar voro väl ursprungligen gamla
kostigar, vilka efter hand breddats och förbättrats, utan att
man ingripit för att ändra vägarnas riktning.
Vägbanorna på dessa gamla vägar äro oklanderligt
jämna, men eftersom trafiken växer även i dessa trakter,
har vägstyrelsen tagit itu med att avlägsna de värsta
kurvorna, att bredda vägbanorna och att bygga nya broar.
Vägsträckorna mellan Gothem - Norrlanda, Hangvar - Austers,
Hall - Kappelshamn och Fleringe - Bläse ha avsevärt
förbättrats, så att omnibussarna, som förut haft
svårt att krångla sig fram på vissa platser, nu kunna
obehindrat trafikera dem. Från Fleringe fortsätta vi
färden förbi Lunderhage till Ahrs bruk. Den privata
vägsträckans vägbana är allt annat än
slät, men det är ju ej heller så lätt för
enskilda att hålla vägar i förstklassigt skick.
Trafiken är också minimal. Från omväxlande skogar
och stenbundna åkerfält komma vi upp på de sterila
strandvallarna, där varken gräs eller buskar ha fått
något fäste. Vi passera Grodda och kunna överblicka
Bäste träsk, vid vars strand vägen slingrar sig fram
till Ahr.
"Västerbro" vid
Ahrs bruk.
Den gamla bron över vattenrännan från träsket till
kvarnen till Ahrs bruk, var bortsynad, och är redan
försvunnen.
Det är meningen, säger vår färdledare att Ahr nu
skall få sin "Västerbro". Det är också ett av de
större brobyggena, som vägstyrelsen haft hand om i år.
Vi fånga en bild från denna arbetsplats, där man just
har byggt upp formarna för armering och betonggjutning.
Strax vid bron gör vägen en tvär krök, som är
till stort men för trafiken. Vägen är smal och sikten
skymd. Men naturligtvis får vägen över den nya bron en
raksträcka förbi det krångliga hörnet. Även
längre fram på vägen genom Ahr rätas kurvorna,
så att den blir icke endast rakare utan även bredare.
T-a.
Gotlands Allehanda
den 24 november 1938 nr 273
|