Idrott och sport.

VIF på vikingatåg.Friidrott och fotboll mot Mälarhöjden.
I kväll avreser en fyrtiomannatrupp ur Visby IF med ordinarie båttur till Stockholm, för att där utkämpa dels en friidrottsmatch mot Mälarhöjden, dels tvenne fotbollsmatcher.
På lördagskvällen spelas en match mot Enebyberg. Söndag förmiddag går friidrotten av stapeln på Aspuddens idrottsplats och klockan 1,30 spelas den andra fotbollsmatchen med Mälarhöjdens IK som motståndare.

Gotländska seriefotbollen.
Seriestart efter DM.

Efter DM-finalen sätter serierna åter i gång troligen i början av september.
Indelningen av seriesystemet är densamma, som föregående år. I div. 1 spela VIF, AIK, I 18, Roma, Hemse, Slite, Othem. Nykomlingar äro Roma, Hemse och I 18, det sistnämnda laget huserade ju förra säsongen i reservlagsserien. Från div. 1 ha nedflyttats Gute till reservlagsserien och Alva till ”Södran”.
Norra serien omfattar Klintehamn, Vänge, Stenkyrka, Bro JUF, Martebo och Vestkinde, av dessa äro Bro och Vänge fullständigt nya, de ha först i år inträtt i fotbollsförbundet.
Södra serien består av Burgsvik, Ljugarn, Hablingbo, Fardhem, Grötlingbo, Alva, Rone och IK Drott. Nykomlingar äro Grötlingbo, Rone och Drott, den sistnämnde klubben är bildad av spelare från Lye och Etelhem socknar. Alla tre klubbarna äro först från och med i år medlemmar i fotbollsförbundet.
I reservlagsserien slutligen spela Gute, A 7, I 18, Hemse, VIF och AIK, Lottningen för serierna är ännu inte verkställd.
— Vid förbundets senaste sammanträde diskvalificerades Alf Lindvall, AIK, på tre månader för att han spelat seriematch utan att iakttaga reglerna för klubbyte.

Orienteringsmästarskapet framflyttat.
Tiden för årets återstående DM nu fastställda.

Årets distriktsmästerskap i orientering skola enligt beslut anordnas sista söndagen i september, men då denna dag infaller mitt under pågående regementsövningar har vårt distriktsförbund ingått med anhållan om att tävlingarna här nere måtte anordnas en vecka senare alltså söndagen den 2 oktober.
Budkavlemästerskapen gå tre veckor senare, den 23 oktober. Några arrangerande föreningar ha ännu icke utsetts, men förslagsvis ha nämnts respektive I 18 och A 7.
— Distriktsmästerskapen i tennis utomhusspel anordnas i år, liksom förra året av Visby tennisklubb. Tävlingarna äga rum under augusti och september månader.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1938
N:r 178

Föreningen Gotlands kontrollassistenter

hade i lördags e. m. sitt årsmöte å Lunkans konditori härstädes varvid års- och revisionsberättelserna föredrogos och godkändes och ansvarsfrihet beviljades.
Styrelsen omvaldes i sin helhet med hrr John W. Anderson, Lärbro, ordf., R. Sjödell, Dalhem, v. ordf., och Harry Pettersson, Källunge, med Carl-Erik Calamnius, Stenkyrka, som suppleant.
Även revisorerna omvaldes nämligen hrr Iwan Hedberg, Vall, och Henrik Olsson, Vänge, med hr Jahn Berg, Fardhem, som suppleant. Till styrelseledamot av Riksförbundet Sveriges kontrollassistenter valdes hr. John W. Anderson, Lärbro, med hr Carl-Erik Calamnius, Stenkyrka, till ersättare. På mötet, som var talrikt besökt av medlemmarna, behandlades, det från Riksförbundet inkomna förslaget angående kontrollassistenternas löne- och anställningsförhållanden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1938
N:r 174

Vänge pastorat.

T. f. kyrkoherden I. Mårtensson har förordnats att fortfarande under tiden 16—31 juli jämte egen befattning uppehålla pastoralvården i Vänge pastorat.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 14 Juli 1938
N:r 159

Idrott och sport.

Festlig idrottsdag i Stånga.
Brödratrio i Vestkinde efterträdde brödrotrio i Gothem som världsmästare i varpa. Stångaspelen ha aldrig haft en sådan anslutning som i år.

Föreningen Gotländsk Idrotts stora sommartävling i Stånga ägde i går rum under gynnsamt väder och under mycket stor tillslutning både från tävlande och från allmänhetens sida. Det var ett obestridligt faktum, att en sådan tillslutning till Stångaspelen aldrig tidigare förekommit — ett bevis så gott som något, att den gotländska idrottens popularitet är i stigande. Organisatoriska anordningar hade vidtagits för att hålla åskådarne i ständig kontakt med de pågående kraftmätningarna och en tränad stab av funktionärer svarade för att de olika tävlingarna expedierades utan onödiga longörer.
Tävlingsledningen kunde också med gott samvete låta filmkamera och idrottssåkkunniga, bland dem Torsten Tegnér i Idrottsbladet titta på tävlingsarrangemangen, som verkligen fungerade utmärkt.
När de idrottsintresserade vaknade på söndagsmorgonen gav vädret inte just . anledning till någon större tillfredsställelse. Ty regnat hade det gjort på natten, och regnet hängde alltjämt i luften — på spridda ställen gick det också skurar. Men det var icke tillräckligt att avskräcka vare sig idrottsmän eller andra. Och optimisterna fingo rätt — söndagen blev en dag av idealiskt idrottsväder. Himlen var en smula beslöjad under större delen av dagen, men temperaturen var lagom och be: haglig, varför svetten icke behövde flöda i sådan mängd, som den skulle hava gjort under solig och varrh sommarsöndag.
Ny för året var anordningen med idrottsgudstjänst. I Gumbaldeängen hållas årligen de s. k. Stångakonferenserna, varför platsen icke saknar förtrogenheten med den religiösa förkunnelsel. Men kombinationen med idrottsdagen är däremot en ny och god anordning, som från början ger högtidsstämning åt dagens samling. Givetvis hade icke så många hunnit infinna sig, då friluftsgudstjänsten började, men det samlades allt flera medan densamma pågick. Kontraktsprosten Adrian Kronqvist, vilken talade i egenskap av pastor loci, hade till ämne för sin korta predikan valt.
Dagens text handlade om den förlorade sonen och hans förfallna tillstånd.
Detta gav officianten anledning att vid sidan av textens rent religiösa lärdomar erinra också om idrottens strävan att skänka ungdomen genom kraven på skötsamhet icke blott en sund kropp utan även en sund själ.
Före predikan sjöngs ”Dig skall min själ sitt offer bära” och efter densamma ”Guds ord och löfte skall bestå”.
Snart erbjöd det stora slagfältet ett myllrande liv av festlig idrottsglädje.
På de öppna områdena åt landsvägen flögo pärkbollarna i långa lyror, nedåt Gumbaldegården upptogos både ängen och åkern utanför av varpkastare.
Över ängens mitt svajade den svenska flaggan och därtill ett signalställ med flaggor i rik mängd.
Och sedan kunde strax efter kl. 10 uppropet taga sin början. Som förut nämnts voro de anmälda lagens antal i varpa 165, i bakpärk 16 och i frampärk 10. En obetydlig del av de anmälda varplagen hade fått förfall.
Sedan spriddes de mer än 600 idrottsmännen ut över tävlingsplatsen. I pärk fingo givetvis åtskilliga lag bida och se, tills deras tid kom, men varpkastarna fingo omedelbart gå i elden efter hela linjen vid ett 80-tal olika varpmål, de olika klasserna på olika avsnitt å det stora tävlingfältet.

162 lag varpkastare i elden.
Ser man på fördelningen till de olika klasserna så hade mästerskapsklassen 26 lag anmälda, klass II 25 lag, klass III 54 lag, rekrytklassen 45 lag och klass IV 15 lag. På grund av den stora anslutningen i klass III och i rekrytklassen voro båda dessa klasser delade i A och B, varigenom chanserna att vinna pris fördubblats inom dessa klasser.
I mästerskapsklassen, som väl tilldrog sig största intresset, mötte man många av de gamla kända lagen. Striden blev svår redan. från början och särskilt spännande var naturligtvis uppgörelsen mellan ett par sådana segraraspiranter, som bröderna Arvessons lag, Gothem och bröderna Netzels lag, Visby, vilka hade osmaken att bli lottade mot varandra. Resultatet blev, att fjolårets segrare, bröderna Arveson, redan här blevo slagna och måste övergå till tröstklassen, medan Netzels lag kunde gå vidare i kampen. Vidare blev Herman Olssons lag från Eksta utslaget av Knut Petterssons lag, Roma, medan Blombergs lag, Gothem, klådde ett lag från Bara och K. F. Söderdahls trio ett lag från Rone.
Så småningom fick emellertid K. F.
Söderdahls lag stryka på foten för Birger Olssons lag, Fole, och Netzels lag för Ivar Ahlqvists lag, Roma. Det var ganska hårda uppgörelsen. Ett lag, som däremot gick segrande fram efter hela linjen, var Oskar Karlssons lag från Västkinde. Det var ett nytt lag, som åtminstone icke var med på tävlingsbanan i fjol och som förövrigt bestod av trenne bröder. Det var sålunda relativt okänt, men det hade turen, att då det nu för första gången ställde upp i mästerskapsklassen, kunna notera en klar seger. Den sista sammandrabbningen hade laget med Oskar Blombergs lag, Gothem, som dock måste se sig slaget i en spännande final.
Det märkliga inträffade alltså att liksom förra året priset hemfördes av trenne bröder.
Fjolårets segrartrio från Gothem hade förövrigt otur även i tröstklassen.
De blevo nämligen slagna av Erik Ekelunds lag, Bara, vilket återigen fick stryka på foten för Herman Olssons lag, Eksta.
Och efterhand kom publiken. Den kryssade sig fram en smula försiktigt — ibland förstås också en smula oförsiktigt mellan varpmålen, lyssnade till högtalaren och drogs till kaffe- och läskedrycksstånd. Filmningen väckte förstås livlig uppmärksamhet, som var lika stor hos publiken som hos de avkonterfejade. Ja, det var en festlig dag.

Veteran

och :de pristagare.

I Klass IV, som kastar med stenvarpor utan tag och där man får räkna både ”pinnu u hule”, ställde 14 lag upp. Där kom slutstriden att stå mellan Hemse och Klintehamn — det gällde grosshandl. Snöbohms hederspris — och priset gick till Hemse.
I de andra klasserna utkämpades också många duster, innan prislistorna slutligen togo fast form. Rekrytklassen hade som förut nämts fått ett vackert tillskott av nykomlingar, vilka nu med nyvasst intresse bokstavligen kastade sig in i striden för att — som man hoppas — arbeta sig upp mot toppen.

Gothem och Burs segrande i pärklag.
Om man rätt kan förstå och uppskatta situationer och finesser så är pärkspelet kanske det som ger största behållningen från den stora tävlingsdagen i Stånga. Här får man se hur snabbhet i både hjärna och lemmar kommer till användning och mången gång är det också slugheten som fäller utslaget, ifall motståndarna ha slarvat eller slumrat till för ett ögonblick.
Vid förra söndagens förtävlingar i bakpärk visade som bekant de i mästerskapsklassen deltagande lagen en genomgående jämnhet, ty samtliga lag fingo vardera en vinst och en förlust. Vid gårdagens uppgörelser blev det dock litet större skillnader mellan lagen och Gothemsborna kunde hemföra en vacker seger och förvisade därmed fjolårsmästarna från Burs till andra plats.
Gothem segrade först över Näs och När, Burs slog När, Lau slog sedan Burs men fick därefter stryk av Näs. Närlaget blev besegrat över hela linjen. Slutresultatet blev att Gothem vann med tre segrar och därefter följde Burs, Lau och Näs med vardera två segrar. För att skilja dessa åt fick man ta till noggrannare räkningar särskilt mellan Burs och Lau var skillnaden hårfin, då vardera laget, hade fem vunstpärkar. Man fick därefter övergå att räkna vunna 10-tal och det visade sig att Burs hade 9 vunna 10-tal mot Laus 7. Näs hade bara fyra vunstpärkar, så här var saken enkel nog.
Spelet var över lag gott även om det slarvades ibland med inslagningen, och gothemsborna tillerkändes priset för bästa och ärligaste spel. Men här fanns det konkurrenter hack i häl, ty lauborna hade också en vacker bollbehandling.
I frampärk spelade de segrande lagen från första omgången alla mot alla och det blev många och intressanta strider mellan de fem lagen från Burs, När, Silte, Lau och Visby. När o. Lau möttes på slutet och Lau gjorde här en utmärkt prestation genom att hämta upp sig från fem om fullt till fullt om fullt o. att sedan i fortsättningen vinna pärken. I sista spelet mellan Burs och Lau fick man se verkligt vackert pärkspel. Kanske hade man hört hur en och annan klagat på att spelet förut varit för snarvt i frampärken och -så tog man fram de fina lyrorna, som gingo mellan ytterkarlarna i planens hela längd så lång den kunde bli för de påträngande folkmassorna. Man hade verkligen bekymmer med folkskockningen ibland, ty rätt vad det var hade bollen fått sig ett nyp, som sände den långt bort över åskådarna och då var det minnsann inte lätt för utemännen att kunna svara med samma mynt. Johansson i Laulaget hade ett väldigt driv på sina vackra lyror och missade sällan eller aldrig och Bursborna svarade med lika ärligt och ögonfägnande spel. Prisnämnden följde spelet med belåtna miner och belöningarna uteblevo inte heller. Lagen voro mycket jämna men det såg ett tag ut som om Lau skulle ta hem första pärken. Därav blev det dock ingenting, ty Burs spottade upp sig och tog pärken efter fullt om fullt. Samma ställning uppkom också i andra pärken, men även nu var Burs det lag som utnyttjade situationerna i sluthuggen till sin fördel. Därmed var frampärken slutspelad och uträkningen för placeringarna kunde ta sin början. Det blev en ganska ingående granskning av alla protokoll. från alla spel, då det inte varit någon utslagning utan man måste räkna med segrar, förluster och poäng för alla lag.
Lau fick lämna ifrån sig mästartiteln till Burs, som gjort en hedersam insats i tävlingen genom det goda spelet på slutet.

Gotländsk femkamp och annan idrott.
Kring den inhägnade planen, där tävlingarna i gotländsk femkamp, stångstörtning, haug- och langstikel m.m. skulle äga rum hade de flesta åskådarna börjat samla sig vid 3-tiden. Några kvartar efter kunde man till att börja med få se de fem längdhopparna i aktion. Och det var ingen dålig början. Fjolårsmästarens resultat hann blekna bort åtskilliga gånger under tävlingen inför de siffror som nåddes och hade inte ens räckt till pris i år. Nu hör det ju till saken att han inte ställde upp. i år och man vet aldrig vad unge Bertil Nilsson från Burs kunnat hitta på om han nu varit med Einar Smith, Klintehamn, och Wallin, Fårösund, hade så gott som exakta mått på sina hopp, den förre hoppade 5,99, 5,97, 599, och den senare 5,92, 5,96. Näst efter dessa båda kom K. E. Arvidsson, Burs, som hade 5,75. Dessa tre gjorde sedan var sitt finalhopp och här satsade man på för fullt.
Wallin kom först över sex meter — 6,06 — och det räckte till seger, fast Smith kom hotande nära med 6,03. Jämnare och mera spännande kunde det knappast ha: varit.
Även det följande höjdhoppet blev en grann tävling trots att den hade mndast fyra deltagare, två fårösundare, Wallin och Karlsson, samt två bursbor, B. E.
Dannborg och Bertil Nilsson, fjolårsmästaren.
Höjderna klarades undan för undan utan några större besvär och allt gick väl ända tills höjden blev 1,62. Då sade de båda nordergutarnas förmågor stopp och de fingo i stället sätta sig och se hur Nilsson och . Dannborg elegant svingade sig över 1,66 blev det efter nästa höjning och det gick fortfarande bra för den lovande pojken Nilsson. Dannborg däremot fick nöja sig med det föregående resultatet, han var över i andra hoppet men dumt nog tog han ribban med sig i handen på nedgående. Nilsson gick därpå till attack mot klubbrekordet, men det blev inget av den gången. 1,70 var för mycket ännu så länge. Stångstörtningen blev en imponerande kraftmätning mellan de gotländske herrar atleter, som levererade en mycket uppskattad och spännande batalj. I första gången tog den säkre oldboyen ”Peking” Hellström ledningen med 7,76, men annars verkade det som om man sparade sig över lag. I andra omgången blev det åtskilligt livligare, när det gällde att övertrumfa varandra. Peking ökade vackert till 8,10, Dannborg, Burs, nådde 7,85 och Arne Möllerström låg på 7,80. Fjolårsmästaren Gustav Dahlström, Fårösund, hade en riktig otur med sina kast än var det övertramp eller också slog stången inte runt — och han kunde följaktligen inte göra något åt de andra storhejarna. Tredje och sista omgången inleddes med att Peking ännu en gång bättrade på till 8,16 och det verkade som om ingen skulle ha: mer att säga till om.
Dahlström missade för tredje gången, Klasson, Ekeby, var nära den främsta stickan men trampade över, och även Dannborg missade. Men då kom Arne Möllerström och skapade ”den stora sensationen. Med sin egendomliga stil att. vända sidan till vid utkastet vräkte han på för kung och fosterland och passerade Peking med fyra centimeter till 8,20. Gissa om det jublades på Roma-sektionen. Det blev ärekast och nya filmupptagningar.
Sedan dessa specialgrenar väl voro överstökade kunde femkampen ta sin början. Tolv man voro anmälda och det var så gott som uteslutande kända nämn från föregående årens femkamper. Det började med kappränning 100 meter ute på pärkplanerna och ordningsmakten hade åtskilligt besvär med att få en gata i folkhopen, som kunde rymma tolv man i bredd. Men det lyckades och det blev löpning av. Två skulle slås ut i denna gren och dessa blevo Lind, Roma, och V. Pettersson, Visby.
Längdkastningen med varpa liksom de övriga grenarna var förlagd till den inhägnade planen och det bliv ett kraftprov så gott som något. Varpan saknade tag vilket naturligtvis gjorde saken en smula knepigare och det var inte alla kast som lyckades. Två skulle elimineras också här och nu hade turen kommit till L. Johansson, Roma, och R. Pettersson, Dalhem. Femkampens höjdhopp bjöd på talrika spännande omhoppsdueller och det gick sakta att få fram de tre man, som här skulle få lämna tävlingen. Arvidsson, Larsson och Dannborg från Burs samt Bertil Möllerström, Roma, lågo säkert i toppen, men sedan hamnade fyra man på 1,50 och av dessa skulle tre ur. Det blev omhopp på samma höjd, och då fick Peking dra sig ur spelet. Man hoppade igen men alla revo och ribban åkte ned till 1,45. Här orkade inte Dahlström med längre och så började den sega duellen mellan Arne Möllerström och Sigurd Johansson, Dalhem. Båda voro ganska trötta i benen och revo tre olika höjder ner till 1,40, då Möllerström ensam gick över.
Denne fick sedan sin specialgren, stångstörtningen, att syssla med och där var Han ju given segrare i Pekings och Dahlströms frånvaro. Han vann utan att förta sig på 7,84, men hän fick göra så många flera extrakast i stället för att få alla filmare tillfredsställda.
Nu var tiden inne för den sista och avgörande grenen — ryggkastet. Arne Möllerström fick ställa upp mot K. G. Larsson, Burs, som var tvåa i stångstörtningen, och i första omgången visade unge K. G. hur en motståndare skall läggas till rätta. B. Möllerström och Dannborg, Burs, ställde upp som aspiranter till tredje och fjärde pris med resultat att även den andra brodern Möllerström åkte i däck. Arne hade emellertid första priset i tankarna och överlistade K. G. Larsson i andra omgången, så att ställningen blev jämn. Det andra paret utförde därefter något som närmast liknade ringdans och som inte blev något helt med. Sedan Peking lämnat några små instruktioner blev det rediga tag och Dannborg fick sin motståndare i marken fort nog. Sista omgången mellan finalisterna var givetvis mycket spännande och det blev Möllerström som dukade under efter en het dust med den starke laupojken. En extratävling i ryggkast startades omedelbart efter den ”ordinarie” och här ställde åtta deltagare upp. Det var inga svaga stackare som möttes i dessa bataljer, och krafterna behövdes väl om man skulle komma någonvart i konkurrensen. Kvar till slutomgången voro Peking och Cedersten, Stånga. I första omgången vann Cedersten, i andra överrumplades han av Peking, men i tredje kom stångabon igen och vann tävlingen. Sedan övergick man till andra goda publiknummer, nämligen ”herre på vågrät stång” och ”sparkä bleisträ” och det skrattades gott och hjärtligt åt Vederbörandes krumelurer.

Prisutdelningen.
Framemot 9-tiden voro alla protokoll uträknade och klara och det började ördna sig till prisutdelning. Tre stora bord med bägare och ”bucklor” i alla fasoner buros innanför inhägnaden och skollärare Dahlgren äskade ljud i mikrofonen. Han konstaterade att 1938 års Stångaspel nu voro till ända och ett minne blott, han tackade idrottsmännen för god kamp och beklagade att prissamlingea ändå inte räckte till för att belöna alla de goda prestationer som gjorts under dagen. Till alla, såväl tävlingsdeltagare som åskådare, riktade han till sist ett varmt tack för att de genom sin närvaro bidragit till att ge Stångaspelen en så festlig prägel, som hu varit fallet och som fört dess namn långt ut över Gotlands gränser.
General G. M. Törngren förrättade därefter prisutdelningen och hade alltid något gott ord till reds när dagens kämpar från pärkplanen och varpmål infunno sig för att avhämta sina troféer.
Det var ingen liten samling pris som gick till belöning för dagens arbete.
Den fyllde ett helt tält, där den under däzen fanns till påseende och när den sedan bars in på planen fyllde den hela tre bord. Fördelningen av prisen tog nära en timme i anspråk, och under tiden hann man bli riktigt öm i händerna av att applådera. Så småningom tunnade det dock av på prisborden och general Törngren kunde stiga fram till mikrofonen… Han betraktade årets Stångaspel som ett mycket rikt och vackert minne; en stor dag som började så vackert med gudstjänst ute på ängen. Hundratals deltagare och tusentals åskådare ha visat gott humör och verklig idrottsmannaanda, vilket gjort att spelen ha blivit så lyckade. Alla stå vi i stor tacksamhetsskuld till spelens och den gotländska idrottens generalorganisatör, folkskollärare Dahlgren, ty genom hans insatser ha Stångaspelen nått långt utom vår ös gränser.
Och så följde ett rungande fyrfaldigt för generalen Dahlgren, som stod där och myste av belåtenhet över den lyckade dagen. Men tro nu för all del inte att pristagarna glömdes bort vid hurrandet. De fingo sin beskärda del de också.
Nu hade det redan hunnit bli skumt och borta på dansbanan lät Malmgardskapellet höra sin repertoar för den danslystna ungdomen. För gamlingar och långväga resande var det tid att fara hem och begrunda dagens händelser…

Prislistorna:
Bakpärk.

Mästerskapsklassen:
1) Gothem, pärkkarl Johannes Arvesson, mästerplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, konsul Otto Åkermans hederspris, 2) Burs, pärkkarl Fritz Pettersson, 3) Lau I, pärkkarl: John Larsson, 4) Näs, pärkkarl Gunnar Jakobsson, 5) När I, pärkkarl Ture Nilsson.
Tröstpris:
1) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren.
Klass A:
1) Silte, pärkkarl Albert Hansson, Gotlands Allehandas hederspris, 2) Alva, pärkkarl Otto Siggelin, 3) Vänge, pärkkarl Emil Johansson.
Rekrytklassen:
1) När III, pärkkarl Arne Lindell, direktör Carl E. Degermans hederspris, 2) Östergarn II, pärkkarl Magnus Bendelin.
Till bäste pärkkarl i bakpärk: Lau pärkkarl, John Larsson, C. G. Björkanders hederspris.
Till näst bäste pärkkarl i bakpärk: Burs pärkkarl, Fritz Pettersson, direktör Ernst Lybergs hederspris.
Till bäste man på planen i bakpärk: Elias Johansson, Gothem, kommieridör och fru Arvid Häggs hederspris.
Till det lag, som spelat vackrast och ärligast: Gothems pärklag, direktör Carl Cramérs vandringspris.

Frampärk.
1) Burs, pärkkarl Hilding Havdell, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget Gotlänningens hederspris, 2) När I, pärkkarl Kristian Nilsson, 3) Lau I, pärkkarl Harald Hansson, 4) Silte, pärkkarl Albert Hansson, 5) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren.
Till bäste pärkkarl i frampärk: Silte pärkkarl, Albert Hansson, C. G. Björkanders hederspris.
Till näst bäste man i frampärk: Burs pärkkarl, Hilding Havdell, direktör Ernst Lybergs hederspris.
Till bäste man på planen i frampärk: Gustav Johansson, Lau, kommendör och fru Arvid Häggs hederspris.

Varpa.
Mästerskapsklassen:
1) Västkinde, Oskar Karlsson, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, Ångfartygs A.-B. Gotlands hederspris, fribiljett för att representera Götland vid jubileumstävling i Göteborg i sept., direktör Herman Duses vandringspris, 2) Gothem, Oskar Blomberg, 3) Roma, Knut Pettersson, 4) Slite, Sven Othberg, 5) Fole, Birger Olsson, 6) Roma, Ivar Ahlqvist, 7) I. V. Visby, G. Netzel, 8) I. V. Visby, K. F. Söderdahl.
Tröstpris: 1) Eksta, Herman Olsson, 2) Stånga, Ragnar Pettersson, 3) Garda, Axel Nilsson.
Klass H:
1) Bunge, Gust. Karlsson, Nya A.-B. Visby Bryggeriers hederspris, 2) Dalhem, Henning Persson, 3) Östergarn, Vilh. Nilsson, 4) I. V. Visby, Axel Flodman, 5) Ljugarn, Arvid Johansson, 6) Dalhem, John Lövgren, 7) Dalhem, Sigge Johansson, 8) Hemse, L. Fredriksson.
Tröstpris: 1) Visby Bollklubb, Thor Ödin, 2) Buttle, Manfred Nilsson, 3) Lye, Ragnar Jakobsson.
Klass III A:
1) Bara, Sven Hansson, A.-B. Gotlands Banks hederspris, 2) Hemse, Axel Hoffman, 3) I. V. Visby, Knut Johansson, 4) Västergarn, K. H. Johanssön; 5) Stenkyrka, Emil Stenström.
Tröstpris: 1) Barlingbo, Gustav Nilsson, 2) Källunge, Tyko Sandelius.
Klass II B:
1) Tofta, Fritz Lind, Gotlands Järnvägs A.-B. hederspris, 2) Mästerby, Hj.
Eriksson, 3) Vallstena, Henry Veström, 4) Ekeby, Gust. Björklund, 5) Buttle, Hj. Niklasson.
Tröstpris: 1) Gothem, Lars Kristiansson, 2) Stånga, Emrik Pettersson.
Rekrytklassen A:
1) Barlingbo, John Zakrisson, Gotlands Hönsfoder A.-B. hederspris, 2) Eskelhem, Erik Wahlgren, 3) I. V. Varpa, G. Gustavsson, 4) I. V. Visby, K. Enström, 5) Thuleklubben, Gösta Larsson.
Tröstpris: 1) Havdhem, K. Molin, 2) Västergarn, K. Gabrielsson.
Rekrytklassen B:
1) I. V. Visby, E. Svärd, En idrottsväns hederspris, 2) Burs, T. V. Bodin, 3) Alva, David Olofsson, 4) Havdhem, K. Wahlgren, 5) Tofta, G: Lind.
Tröstpris: 1) Stånga, Erik Karlsson, 2) Ekeby, Arv. Nilsson.
Klass IV:
1) Malte Siltberg, Hemse, grosshandl. E. Snöbohms hederspris, 2) Helge Hägg, Klintehamn, 3) Sven Klasson, Hablingbo, 4) A. Jakobsson, Fide, 5) O. Nilsson, Barlingbo.
Tröstpris: 1) Helge Eriksson, Vestkinde, 2) H. Eriksson, I. F. Varpa, Visby.

Haugstikel.
1) Bertil Nilsson, Burs, höjd 166, 2) B. E. Dannborg, Burs, höjd 162.

Langstikel.
1) Karl Erik Wallin, Fårösund 6,06, 2) Einar Smith, Klintehamn, 6,03.

Stångstörtning.
1) Arne Möllerström, Roma, 8,20 m., juvelerare Ernst Swensons hederspris, doktor Nils Bolins vandringspris, 2) Erik Hellström, Visby, 8,16 m., 3) B. E.
Dannborg, Burs, 7,85 m., 4) Otto Klasson, Ekeby, 7,65 m.

Gotländsk femkamp.
1) K. G. Larsson, Burs, Läkerolfabrikens i Gävle hederspris (en skål och 10 läkerolaskar), 2) Arne Möllerström, Roma, 3) B. E. Dannborg, Burs, 4) Bertil Möllerström, Roma.

Herre på vågrät stång.
1) Fritz Lundgren, Lye, 2) G. Pettersson, När.

Ryggkast.
1) K. Cedersten, Stånga, Pixfabrikens hederspris, 2) E. Hellström, Visby.

Sparkä bleisträ.
1) Ture Pettersson, Burs, 2) Hilding Bengtsson, Etelhem.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1938
N:r 150

Vänge pastorat.

Prosten E. Kahl i Vänge har på grund av hög ålder beviljats fortsatt tjänstledighet under tiden 1 juli —31 december i år.
T. f. kyrkoherden I. Mårtensson har förordnats att under tiden 1—15 juli jämte egen befattning uppehålla pastoralvården i Vänge pastorat.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Juli 1938
N:r 149

Auktion i VÄNGE Prästgård

å överbliven byggnadsmateriel, mursten och ved efter verkställt rivningsarbete därstädes, hålles lördagen den 21 innev. maj kl. 1 e. m. med betalnings- o. övriga villkor som tillkännagivas före utropet.
Vänge i maj 1938.
Pastoratskyrkorådet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Maj 1938
N:r 111

Dödsfall Anna-Lisa.

Att vår älskade lilla Anna-Lisa lämnades oss i dag i sitt 18:e levnadsår, outsägligt sörjd och saknad av mig, syskon, farfader och syskonbarn, släkt och många vänner, varder härmed tillkännagivet.
Norrbys i Vänge den 9 april 1938.
AXEL WIMAN.

Fader, syskon, låt ej tårar flyta, jag har bättre än ni tror, tror ni att jag ville byta mot det hem där ni nu bor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 april 1938
N:r 82

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets fjärde sammanträde. Ordf.
ord. domhavanden, häradshövding K.-F.
Pfiffer och förste notarien Sven Ljungholm.)

För överfall och misshandel
med livsfarligt vapen stod en lantarbetare tilltalad. En eftermiddag i slutet av mars hade han i något ärende infunnit sig på den gård, där han tidigare arbetat i tre månaders tid. Vid besöket hade han träffat några f. d. arbetskamrater, vilka uppehöllo sig i stallet. När han härvid som bäst stod i stalldörren och samtalade med dem, hade gårdens ägare enligt svar. infunnit sig på ort och ställe, knuffat till den tilltalade och tillsagt denne att avlägsna sig från platsen ty ”här fick han inte vara”. Svar, hade invänt att ”det gjorde väl ingenting”, men gårdsägaren vidhöll sin mening, som — fortfarande enligt Svar. — formulerades på följande föga dunkla sätt: ”Ge dig iväg härifrån, buse!”, vilken uppmaning av svar. skulle ha besvarats med följande i klarhet ingalunda underlägsna replik: ”Kom då upp på vägen, gubbrackare, skall jag visa om jag är en buse!”. Just i den vevan hade några av gårdens körkarlar kommit hem, och på deras framställning hade svar. beviljat desamma sitt sällskap. När så samtliga voro samtalande på väg till ett mera neutralt ställe än gårdsplanen, hade emellertid ytterligare en person dykt upp ur ladugården för att bege sig till sin bostad. När de båda parterna strax därpå passerat varandra, hade mannen från ladugården tilltalat de konverserande herrarna och därvid gjort antydningar om att de pratat illa om honom. Angelägen om att härutinnan ta vederbörande ur dennes märkliga villfarelse hade svan. förnekat det förmenta, falska vittnesbördsbärandet mot nästan, varpå denne blivit så ”storgapig” att den tilltalade funnit med sin manliga värdighet förenligt att tilldela den insinuante ett slag i ansiktet med påföljd att detsammas ägare återvänt till ladugården. Vid detta laget hade gårdens ägare ånyo kommit ut, satt kurs på svar. och börjat puckla på densamme med en järnskodd käpp. Dramat blir nu alltmera komplicerat, i det att han som fick örfilen också skyndar till och inleder en serie sparkar på den tilltalades bak. Den åtalade får nu — så berättade han — utstå en svår pärs i form av sparkar av den_ ene och käppslag över rygg och armar av den andre så att svullnader och blåmärken uppstodo. Svar:s kamrater hade kallt stått och sett på exekutionen. När det hela hållit på en stund hade svar. emellertid dragit sin morakniv för att skrämma sina plågoandar. Några skador hade han dock icke åstadkommit med vapnet ”Nu ser ni att han drar kniv”, hade i alla fall någon utropat, varefter avbasningen upphört och exekutorerna anträtt återtåget in i boningshuset för att ringa efter polis. Med anledning att en av de senare uppgivit, att han erhållit ett sår på hakan av kniven berättade svar., att han i ena bakfickan haft en flaska rödsprit, vilken den dansande käppen gjort kål på. ”Jag tog och kastade glasbitarna”, sade svar., som förmodade att det nämnda såret kunde uppstått genom någon av de slängda skärvorna. De båda herrar, som med redan nämnda ”arbetsfördelning” slagit och sparkat den tilltalade, hade emellertid uppgivit att denne med kniven måttat mot den enes hals, men att den hotade lyckats avvärja attentatet med undantag för såret på hakan. Svar. bestred detta, medan åld. i sin tur bestred svarvs uppgifter, vilka karakteriserades som konstruktioner. Svar, erkände utan vidare knytnävsslaget, men förnekade all annan skadegörelse ävensom att han gått anfallsvis till väga. Då den åtalade under alla omständigheter erkänt att han rest livsfarligt vapen, överlämnade åklagaren målet till rättens prövning.
Svar. dömdes till 50 dagsböter å 1 kr.

Egenmäktigt förfarande.
Härför hade den i ovanstående mål inblandade gårdsägaren och hans bägge söner erhållit stämning. De hade en dag under sistlidne november månad, från rummet i den lägenhet, vari den i förra målet som svar. figurerande lantarbetaren bott, fivlägsnat fönsterrea och kaninröret, varefter de till yttermera visso slagit vatten i kaminen, detta allt för att göra huset obeboeligt emedan man ville bli kvitt lägenhetens bebyggare, den ovannämnde lantarbetaren, som vid den tidpunkten slutat sin anställning vid gården, dennes hustru och tre minderåriga barn. Huset ifråga var f. ö., enligt vad som nu framkom, utdömt redan för något år sedan. På grund av att rummet genom de vidtagna åtgärderna blivit fullkomligt obeboeligt, hade svar. och hans familj fått stuva hop sig i köket, som har en storlek av 2 X 2 meter. Sedermera hade emellertid även i köket vidtagits liknande åtgärder som tidigare i rummet. Nu begärde lantarbetaren ersättning med 400 kr. för förstörda möbler, vilka måst inläggas i en otät lada. Genom åtgärderna från sitt husbondefolks sida hade vederbörande även vållats en del besvär och obehag, för vilka han ansåg sig berättigad till något skadestånd.
Gårdsägaren ådömdes 30 dagsböter å 8 kr., den ene av sönerna 30 å 2: 50 och den andre sonen 15 dagsböter ä 2: 50. Vidare skall skadestånd utges med 100 kr.

En del stölder
hade en ung kvinna gjort sig skyldig till. Bl. a. hade hon i en affär i Visby tillägnat sig en väska med inneliggande pengar och från en granne i olika repriser lagt sig till med sammanlagt 600 kr. Från en annan person hade hon stulit en tia. Tillgreppen hade börjat i december 1936. Hon erkände och förklarade på fråga, att hennes penningbehov grundade sig på den omständigheten att hon vid nämnda tidpunkt väntat ett barn, till vilket hon måste skaffa utstyrsel. Pengarna hade också använts till kläder åt henne själv. Rätten förordnade om förundersökning, och i avvaktan härpå uppsköts målet till den 5 maj.

Efterspel till nyårsnatt.
Som man torde erinra sig står en chaufför åtalad för att han nyårsnatten i berusat tillstånd kört bil samt för att han haft inte mindre än 12 personer i denna vid tillfället. Färden hade ägt rum mellan L O. G. T.-lokalen och Broa på Fårö, dit svar. skjutsat folk från nyårsvaken. Vid färjeläget vid Broa hade svar. i det halkiga väglaget varit nära att köra över kaikanten. Liksom vid förra rättegångstillfället bestred den åtalade fylleriet. Nu hördes sex vittnen, av vilka fem varit med på färden. De flesta hade inte märkt något ovanligt på svar., som alltid var livad och glad. Ett av vittnena hade dock tyckt att svar. varit en smula på-. verkad av sprit vid tillfället. En gång under färden hade man stannat, varvid man tagit sig en liten styrketår, även föraren. Men det hade då endast varit en liten tår i flaskan. Även ett par vittnesintyg förelågo, och enligt dessa hade vid ifrågavarande tillfälle ingenting framkommit som tydde på att svar. skulle ha varit påverkad av rusdrycker.
För hörande av ytterligare ett vittne uppsköts målet på hemställan till den 5 maj.

Hämtade flickan från skolan.
En äldre man hade erhållit stämning för att han den 18 oktober 1937 infunnit sig i sin hemsockens skola och från denna återtagit sin 13-åriga dotter, som nyligen hämtats dit av ortens fjärdingsman. Vid denna sin skolvisit hade svar. mot tjänstgörande skolläraren utfarit i hotfulla tillynnlen och de grövsta okvädningsord, kort och gott, med stor kraft utslungat oförskämdheter. Svar. erkände att han hämtat flickan, emedan hon måste vara hemma. Han kunde visa läkareintyg på att såväl han själv som hustrun voro sjuka. Tillfrågad om vad han vid tillfället yttrat till skolläraren sade han, att han inte sagt något annat än vad ”som varit nödvändigt”. Ville man påstå något annat, finge man också skaffa bevis. Något ”vidare oförskämd” hade han inte varit.
Målet uppsköts till den 5 maj.

Gammalt basarbråk.
Tvenne yngre manspersoner voro som bekant åtalade för att de vid en idrottsbasar i Vänge den 14 november 1936 varit berusade, uppträtt bråkigt och stört ordningen. En av dem hade dessutom slitit sönder ordningsvaktens kavaj. Liksom vid förra rättegångstillfället bestredo båda åtalet och ville göra gällande, att ordningsvakten inte haft någon som helst anledning att ingripa. Ordningsvakten hördes nu om sina iakttagelser ävensom ett annat vittne. Åkt. överlämnade målet.
Utslag den 5 maj.

Ett i fyllerimål.
En person var instämd för att han en kväll på allmän väg i Slite skulle ha uppträtt berusad. Han bestred och framhöll att han hela kvällen suttit inne på ett kafé där han endast förtärt kaffe. Ett par smärre kaffehalvor tidigare på dagen var allt vad han förtärt i spritväg. Uppskov till 5 maj för vittnens hörande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 april 1938
N:r 81

Förordnanden i Vänge och Sjonhems pastorat.

Sedan t. f. kyrkoherden i Sjonhem I. Mårtensson anhållit om tjänstledighet på grund av sjukdom under tider 4-10 april har, domkapitlet upphävt hans förordnande att uppehålla pastoralvården i Vänge pastorat och i stället förordnat kyrkoherde A. Ruhr i Roma att uppehålla tjänsten i Vänge pastorat under kyrkoherde Mårtenssons tjänstledighet.
Pastorsadjunkten H. Edlund, som tjänstgjort som ämbetsbiträde åt kyrkoherden i Klinte pastorat, har förordnats att under tiden 4110 april vara vice pastor i Sjonhems pastorat.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 5 april 1938
N:r 78

Mellersta Gotlands hingstförening

hade årssammanträlde i onsdags här i Visby under ledning av hr Karl Olofsson, Nickarve i Vänge. Styrelse och revisionsberättelserna godkändes och ansvarsfrihet beviljades. Medlemsantalet är 72. Den under året uppkomna vinsten å kr. 456:03 disponerades på styrelsens förslag så, att till reservfonden överfördes 25 kr., 300 kr. användas för nedskrivning av den till 9,250 kr. upptagna hingsten Cato och resten av vinsten eller 131 kr. redovisas som behållning i kassan. Hingsten skall som hittills stationeras hos hr T. Sandström, Bjärges i Vänge. Den har under det gångna året, som var föreningens 23:dje, tillförts 37 ston. Språng och fölavgifter bibehållas oförändrade med resp. 10 och 15 kr. Balansräkningen slutade på kr. 12,067:25.
Till ledamöter av styrelsen omvaldes i tur avgående hrr Karl Häglund, Gandarve i Vänge, och Johan Olsson, Suderbys i Sjonhem, medan till suppleant nyvaldes hr Edvard Tunegard, Tuna i Väte. Revisorer blevo som förut hrr Johan F. Olsson, Gervide i Sjonhem, och C. A. Hellström, Suderbys i Sjonhem, med hr F. Johansson, Sojvide i Sjonhem, som suppleant.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Mars 1938
N:r 70