Som turist bland turister på rundtur i norr.

Luftig bild från Sudersand — Bildstenen i Bungemuseet — Gammal kvarn vid Broa på Fårö.

Fin fåröfärd med ”very nice”, ”underbart” och andra högspänt entusiastiska superlativer.
Lyckad augustiuttflykt med fullsatt turistbuss.

Har ni någonsin stått på vältrande vågor av finaste flygsand på Ullahau?
Eller plötsligt från solflimrande kalkvägars bländande vithet ramlat rakt in i en liten anrik offerkyrkas svalkande: halvskymning i Bro? Kanske med den vilde Takstenarns bloddrypandée historia ännu ringande i öronen fundersamt stått blickande upp mot predikstolen i Lärbro kyrka? Eller har ni med den borne sybaritens hedniska vällust låtit den vita sandens varma bolstrar på Sudersand smeka er mer eller mindre skönvuxna corpus och sedan i extatisk livsbejakelse störtat er rakt in i Sudersandsvikens oftast medelhavsblåa, mot söder öppnade jättefamn? Vad vet jag? Men har ni gjort allt detta och dessutom en hel del till, då har ni också alldeles säkert för en strålande dag varit ledamot av ett av de illustra — och avundsvärda — sällskap som under den gotländska sommarsäsongen och Turistföreningens egid företa dagslånga rundturer pr buss till norra Gotland med Fårö som tjusig klimax. Och därmed har ni blivit ett angenämt minne rikare.

Det är en ”glimrende” morgon
i början av augusti. Donnersplan lögar sig i morgonsolens glåns, medan Burmeisters mustiga murgrönsgrönska diskret viftar mig välkommen. Naturligtvis i det gröna. Visslande en munter växelsång och i förbifarten ägnande en öm tanke åt vissa slanka ännu så länge tämligen oförfallna papper, vegeterande i pansar- och betongvalvens mörka arrest tre månader å dato, rundar jag bankpalatsets hörn. Och där, utanför Bur, står den flotta trafikmaskin medelst vilken jag och ett tjog medmänniskor skola föras ut till landet och fåglarna.
Den eleganta bussen har för dagen taket undanskjutet. Dagen lovar ju bli tropisk. Det skall bli skönt med bussiga fläktar svepande kring sitt änne, medan den stora vagnen slukar gotländskt vita mil med lagom aptit och skickligt uträknade pauser. Fast det ännu är en hel kvart kvar äntrar jag bussen, som f. ö. redan är till hälften ockuperad av förväntansfulla turister från olika hörn av landet. Och när föraren en kvart senare trampar motorn i gång och de tidigare antydda fläktarna börja spela i variabelt glesa lockar, är besättningen fulltalig.
Med en lätt förvåning kan jag konstatera att jag är den ende inhemske ”turisten”. Resten utgöres av svenska män och kvinnor, en finska jämte en gemytlig amerikanska i en ’svårbestämbar medelålder. Det är hon som sköter om ”värrinajsandet”. I övrigt formuleras dagens smickrande kommentarer på sjungande svensk-finska och olika svenska idiom.
— ”Smickrande”? — Jo, det vill jag lova. Sällan hörde jag väl så många förtjusta utrop som den dagen. Och egentligen förvånar det mig bara att inte Gotlands turistförening eller dess representanter, i det här fallet intendent Waldemar Beer och kandidat Gunnar Näslund, äro mer högfärdiga än vad strängt taget är fallet…
Själve intendent Beer — turistfärdernas överregissör på den här ön — är som sagt med i dag. Eventuella förmodanden om att han bara till min ära deltar i färden har jag tyvärr inte lyckats få verifierade, men då jag tror mig veta att hr intendenten då och då brukar ”följa med” för inspektion av routen finner min blygsamma person detta sistnämnda som den mest plausibla förklaringen till hans närvaro. Eftersom han ändå är med avlyfter han älskvärt en del av värdbestyren från Näslunds vitroekade ciceronskuldror. Sålunda tar han under uppehållen den lilla missen under sina vingars skugga, vadan hr Näslund.
för dagén uteslutande kan utveckla sin vältalighet på ärans och hjältarnas språk. Vilket emellertid inte hindrar honom från att, medan bussen jagar vidare, vädra sina flerspråkiga kavaljersegenskaper visavis den vetgiriga missen. Delad glädje är dubbel glädje. Naturligtvis glömmer han inte bort oss andra. Är där någonting vid vägen som skall uppmärksammas, överger han temporärt missen med ett förbindligt ”Excuse me’!”, reser sig, slår ut med armen och berättar… Ingalunda försummandes ett eller annat bon mot om tillfälle därtill ges.
Men bussen flyter vidare på vägen, just flyter, för det är en fin buss. Konversationen bedrives kotterivis men avbrytes alltsom oftast av missens ”very nice!”, finskans fallande ”underbart” och de svenskes alla upptänkliga superlativkombinationer med adjektiven förtjusande, härliga, bedårande som huvudstycken. Så fortfar det hela vägen tills mitt gotländska bröst håller på att pösa över som en bulldeg, vilken fått en alltför kraftig dosis jästpulver. Diskret drar jag upp de ställbara solglasen för att dölja mina glada ögon…
I själva verket har jag nu gått händelserna en smula i förväg. Men det kan ju också vara bra att ha dom där generösa älskvärdheterna lyckligt och väl refererade: Den benägne läsaren kan ju sedan efter eget skön pricka in dem där det honom lyster i denna lilla reseberättelses fortsättning. Någon risk att prieka fel föreligger inte. Ty de i turistbussen födda dityramberna flätas som en skön krans runt hela rundturen, från början till slut i ett…
Emellertid! Från Bur rullar bussen på ännu morgontomma gator upp mot norr: Strandgatan, Späcksrum, Smedjegatan. Och så bär det iväg

Översta raden: Lada med agtak på Bungemuseet — På väg mot Fårö — Lambgift därsammastädes.
Andra raden: Sudersomd, en halv mil lång — Ciceronen utlägger texten på Ullahau — Kameraskott i förbifarten (skördebild)
Och över det hela svävar Bro kyrkas medeltida jättenyckel.

ut genom Norderport.
Nordergravarnas grönskande kullar med ett solglittrande morgonhav som mäktig fondkuliss passeras. På vänster hand ”svingar lustigt sina inga vingar” Bingers kvarn (citat från visbyitisk boulevardtidning), och några minuter senare rulla vi förbi den stora bronsåldersgraven i Bro — Stenkalmen. Så förflyta några. minuter igen under vilka ett par framförsittande unga skönheter förmed-elst brokota ”schaletter” söka dämpa fläktarnas flirt med blonda lockar. I ”fören” — bussens — sjunger finskan på visserligen behärskat högtalarmanér i de beerska öronmusslorna, medan vagnens, av ehaufför Johansson tyglade hästkrafter, spinna alldeles som snälla kattor gjorde det anno dazumal framför öppna julbrasor i hemtrevligt lågtimrade stugor i svenskt snöhöljda bygder. (Se Bungemuseet!) Så möter en annan väg vår väg. Vagnen stannar, ciceronen hoppar av, försvinner i en liten stuga och återkommer beväpnad med antagligen världens största kyrknyckel. En gengångare i stål från medeltiden, men alltjämt i bruk, färdig att för moderna vägfarare slå upp åldriga portar, ledande rakt in i fantasieggande <medeltidsdunkel och -mystär. Väl inne i den lilla vackra offerkyrkan omges vi av en sval frid och ro. Men guiden berättar och demonstrerar. Särskilt gripande är historien om den särskilda böneplatsen, från vilken vilsekomna själar, när kyrkan eljest var stängd, genom en glugg kunde skåda det lilla templets högaltare och triumfkrucifix sig självom till tröst och uppbyggelse…

Lärbro kyrka — Den gamle klockarn i Bro — ”Lustigt, det här”, tycker lillan — På sanddynerna vid Ullahau.

Men tiden ilar. Dagens trinda himlaljus seglar oemotståndligt upp mot trakten av zenit. Och därute på vägen väntar den stora ”eldvagnen” i all sin funktionalistiska prakt. ”Vidare, vidare”, lockar det i nickel, glas och lackering, och vidare bär det också. Vidare mot norr, mot Fårö och havet — mot Sudersand, alla gotlandsfarares tjusande eldorado.

Via Tingstäde kyrka, fästning och träsk, via krumbuktande radiomaster, baracker och en hel del annat av skiftande intresse spinner turistbussen vidare mot norr. Genom tall- och granskogar, förbi leende bygder, vajande sädesfält — och mejade sådana med skylar i långa rader, förbi brummande traktorer dragande surrande: självbindare och slåttermaskiner går färden. Här och var knoga ännu trespända hästar framför skördemaskinen liksom på farfars tid och ho vet om inte den bilden — poetiskt sett — är ett — eller två tre — strå vassare än traktorernas förvisso vida rationellare men ack så högröstade, avgasdoftande maskinprosa. Ho vet, som sagt…

Vid Lärbro kyrka

stannar bussen och tömmer ut sitt innehåll. Det är vi det. Kyrkan skiner bländande vit i solskenets överlägsna fasadbelysning. Som herden samlar fåren, lockar oss ordinarie ciceronen in på kyrkogårdens gröna matta. Och si: Vi äro en lydig hjord. Missen och intendenten bilda en liten hjord för sig. Ordinarieciceronen, han Näslund, matar emellertid fåren som en god herde ägnar och anstår. Han bjuder oss skäppan full med sagor, legender och fakta. Med livliva, vitärmade gester ger han oss kyrkans intressanta byggnadshistoria. I skönt formulerade vändningar avslöjar han den ena detaljen efter den andra.
Påpekar tornets släktskap med en välformerad blyertspenna, visar oss vattenkastarna i djävulsformat, pilastrarnas, tympanons, portalernas skulpturala skapnad, och förklarar den märkliga kastalens existensberättigande. Med mera. Men allra intressantast blir han när han drar den operamässigt blodiga legenden om: hur den forntida, sägenomspunne stormannen och hövdingen Nikolaus Taksten, dräpt av munkarna 1273, med en dolk på predikstolen stöter ner den officierande prästmannen för att denne börjat sin predikan innan Takstenarn behagat infinna sig i helgedomen. Vore det inte en fysisk: omöjlighet att så här ute i solen med 25 grader i skuggan inför den kusliga berättelsen känna kalla kårar utefter ryggbastet, skulle måhända vi modernt hurtfriska turister blekt kallsvettiga stapplat in i templet. Nu följa vi kallblodigt guiden in. Beundra de unggotiska målningarna, de skulpturala utsmyckningarna, gripas av korsfästelsescenen i koret och inne i sakristian an: lägga ett mer eller mindre uppsluppet leende inför demonstrationen av kollekthåven med pingla och — växelbricka. Men i dag står det sköna templet grannt mot några vita moln. Sedan den vackra tavlan fångats på filmen, rullar bussen villigt mot nordost. Det är tätt mellan kyrkorna på Gotland och efter endast en kort stund tecknar Rute kyrka sin profil mot en grön och blå bakgrund.
Damen bakom mig antecknar samvetsgrant namnet R-u-t-e.
— Men var det inte Rude, undrar den framförsittande fästmannen.
— Nej, nog tyckte jag att det var Rute han sa, ciceronen, säger flickan med blocket. Och det hon haver skrivit, det haver hon skrivit. Förresten hade hon rätt.

På Gotlands Skansen.
Bussen spinner vidare. När den stannar nästa gång ha vi det mångomtalade Gotlands Skansen, den erlandssonska skapelsen Bungemuseet på höger hand.
Avsittning och konfrontation med den första sevärdheten, den s. k. standtunen som avgränsar museiområdet mot norr.
Så för oss ciceronen runt inne i själva museet, demonstrerar den ena sevärdheten efter den andra. En redan död eller döende kultur blir åter levande, medan ”berättaren” skildrar, skämtar och drar historier som på ett eller annat sätt har samband med det vi här få skåda. Alldeles särskilt intressant blir det naturligtvis inne i ”Gamblegarden” över vars ingång tronar en träbild, ”Groddagubben”, som antagligen eh gång i världen tjänat som galjonsbild. Härinne i den fantasieggande. halvdagern står allt som om husfolket nyss gått ut och när som helst kan väntas hem igen. Bordet är dukat, framför den öppna spisen med sin ”julkubbe” med ena ändan vilande på en liten näpen ”stol” långt fram på golvet, väntar vaggan. Och där borta i närheten av den vederhäftiga. sängen med sina fördragsgardiner, nattluvor och handtag står en sinnrik apparat, där en event. ensamlämnad pilt i den mera försigkomna åldern kan ”göras fast”, men där han ändå har en viss rörelsefrihet. Fast fram till härden kan han inte komma och göra rackartyg. Det sätter den knirkande träapparaten ”P” för. Enkelt och rättframt men praktiskt. Förfäderna voro inte dumma dom heller.
Ja, här inne finns en mängd roliga och rörande ”nummer”, vilka jag emellertid här omöjligen kan gå in på. En skönt snidad fästmansgåva i form av ett klappträ — var inte det en ganska farlig gåva detta? — minns man speciellt, för att inte tala om den pampiga skänken med sin uppsättning av glas och andra nyttigheter. Så undra på att ciceronen här inne talar för en alldeles särskilt intresserad publik. Vår amerikanska ser inte minst glad och intresserad ut. Med en nästan högtidlig min tar hon klappträdet i sin hand. Kanske hon själv aldrig fått någon fästmansgåva. Vem vet?
Så lämna vi det gamla gotländska bondehemmet för att ute på gårdsplanen gå husesyn i de agtakskrönta uthusen: ladan, stallet, oxhuset, kohus, vagnbod och allt vad de heta. Vidare titta vi på kryddgården, brygghuset med sin uppsättning för brännvinsbränning, och ute på ängen beskådas bl. a. den ståtliga bildstenen från vikingatiden, numera känd av tusentals turister från när och fjärran.
Men tiden går och ingenting förtärs, sa’ krögarn. Det börjar suga i maggropen, varför nästa programpunkt ”kaffe med dopp” på andra sidan vägen, blir högeligen uppskattad. Kaffe och läskedrycker, bullar och småbröd ha en s. k. strykande åtgång. Och så väntar

Fårö.
Färjan ligger inne. Efter en kort stunds väntan rullar bussen ombord. Den får stå längst akteröver. Framför sig har den dels en personbil, dels en större lastdito, rågad med ved. Det är just från denna vedråga som ciceronen med: risk att ”trilla i” knäpper sällskapet medan färjan ritar en bred fåra i det lätt brisande Fårösundet och Storlandet alltmer sackar bakåt.
Men föröver växer Fårön med alla sina sägner och sagor, sin kargt storslagna natur, sin originella och gammaldags kultur, sina sanddyner och ypperliga badstränder. Allt närmare kommer den och ett tu tre törnar färjan in i sitt läge vid Broa. Fällbron rasslar ner. Över densamma kör först personbilen, så vedvagnen och sist vår fina buss med över tjoget förväntansfulla sällskapsresande.
Egentligen är det intet förbindligt sirapsleende Fårö hälsar sina gäster med. Tvärtom verkar den tillknäppt, ja, strong, otillgänglig. Den har sannerligen inget slätt, intetsägande anlete, den goda ön. Tvärtom är det i allra högsta grad meningsfullt, karaktäristiskt. Markerade, mänliga drag, som inte ha något till övers för flabbets och ytlighetens smink och puder. Om kamp och stormar talar det, om mandom, mod och obändig villhet, om vana vid hårda duster. Och visst är den skön. Skön på sitt speciella sätt, även om denna skönhet inte är tillgänglig för vem som helst omedelbart och i ett sammanhang. Faktiskt har den f. ö. inte vid närmare eftertanke något av att ”vara sig selv nok” över sig? Ett drag av örnfri, gammaldags stolthet, av en bondearistokratisk individualism, som även en sådan hejare som en modernt kollektivistisk Medelsvensson gärna kan stryka av sig hatten för.
Sådan är Fårön, Bland annat. Och sådana voro kanske dess gamla inbyggare. Hur det är med de nuvarande vet jag ej.
På en av Fåröns slingrande huvudvägar rullar bussen norrut. Förbi den gamla romantiska kvarnen vid Broa, förbi agtaksförsedda lambgiftar, magra åkerjordar, gamla gårdar, Ödehoburga, kyrkan med sin lökkupol, skeppssättnimgar. Här och var blänka havsvikar fram.
Åkrar omväxla med hedmarker och glesa skogsdungar. En björkdunge har redan fått höstens färger. Det är torkan, hettan …
I trakten av Vinor stannar bussen.
Genom kåddoftande skog, på mjuk flygsand vandra vi upp på Ullahau, det storslagna flygsandsfältet med sina väldiga åsar och vita fält. Häruppe tolkar vår ciceron i lyriska vändningar sin kärlek till Fårön och drar han berättelser om fordomtima händelser härute.
Men jag har redan blivit för mångordig och ser i andanom hr chefredaktörens bistert rynkade bryn. Låt mig därför endast i korthet omnämna dagens återstående programpunkter: ett ljuvligt dopp i den ljuvliga Sudersandsviken, en prima middag med gemytlig stämning hos fru Klint på restaurangen. Och så hemfärden frampå kvällskulan. Den — hemfärden — går via Fårösund, Rute, Lärbro, Othem, Slite mot Visby. Men i Slite göres ett uppehåll, under/vilket de bisarra stenskulpturerna i Lännabergets raukskog presenteras för ett förvånat och beundrande ressällskap, medan ur cementfabrikens skorstenstrio vältra vederhäftiga rökmoln mot aftonhimlen, fästningen på Enholmen blinkar sömnigt i den fallande solen och Asunden sträcker ut sig i kvällslojt behag på vattnet. Månen står redan rätt högt i öster.
Och när vi på hemväg passera Bäls kyrka ringer dess klocka till vesper, medan dagens strålande stjärna slocknar någonstans långt bortom File hajdar och Hejnums heta hällar.
Pencil.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1938
N:r 196

Sin sextioårsdag

i går firade nämndeman John Ström, Gerungs i Rute, på Allekvia tingshus, där hösttingets första allmänna sammanträde då ägde rum: Jubilaren celebrerade märkesdagen med att bjuda rättens samtliga ledamöter jämte advokater, landsfiskaler och de närvarande pressmännen på en charmant middag. Under en paus i förhandlingarna bänkade man sig kring det med blommor festligt dekorerade långbordet för att när middagen var över, återgå till förhandlinvarna.
Efter desammas slut på kvallen bjöd sextioåringen på supé, varvid rättens ordförande häradshövding K.-F. Pfeiffer med ett vackert lyckönskningstal till jubilaren på rättens vägnar överlämnade en silvertallrik på vilken Allekvia tingshus är ingraverat. Efter supén följde så ett gemytligt samkväm, varunder ett antal telegram upplästes och den populäre sextioåringen blev föremål för ytteligare hyllningar.
På förmiddagen igår infann sig l jubilarens hem i Rute ett par deputationer för att med presenter och blommor uppvakta sextioåringen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1938
N:r 196

Expropriation för flygfält i Fårösund.

Till norra häradsrättens behandling förelåg i går en expropriationsansöknihg rörande vissa områden erforderliga för ett landflygfält i Fårösund. En expropriationsnämnd har tillsatts bestående av lantmätare Hillert, självskriven ordf., (ersättare lantmätare Forsselius); ledamöter tillsatta av häradsrätten: lantbr. Konrad Bergbom, Rute, (ers. echaufför H. Nilsson, Fårö), och lantbr. H. Klingvall, Tibbles, Hejdeby, (ers. nämndeman Hj. Henriksson, Gardese i Ganthem). Av parterna har kronan utsett lantmätare Campbell med stiftsjägmästare Ekberg som ersättare, samt jordägarna lantbr. P. Svensson, Sorby i Stenkyrka, med nämndeman Lennart Pettersson, Gudings i Vallstena, som ersättare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1938
N:r 196

Sextioåring.

John Ström.

En av Gotlands mera kända jordbrukare nämndeman John Ström, Gerungs i Rute, ingår på torsdag i sitt sjunde decennium. Han är nämligen född den 25 augusti 1878 och brukar sedan många år fädernegården. Han har gjort sig känd som en framstående jordbrukare och driftig person, som förutom ledningen av gårdens skötsel även ägnat sig åt skogsaffärer o. dyl. Men hans tid räcker därjämte till för en hel del offentliga uppdrag, som han under årens lopp beklätts med, även om hån på senare tid avsagt sig vissa förtroendeposter. Under ett tjugotal år var han sålunda ordförande i kommunalstämman.
Vidare är han alltjämt sedan 1912 ordförande i hästuttagningsnämnden och innehar sedan 1926 sammma post i skogsvårdskommittén. Nämndeman är han likaledes sedan 1926.
Till sin läggning är jubilaren en gladlynt och gemytlig man, redbar och pålitlig i sina förehavanden samt en god representant för den hedervärda odalmannastammen. Genom sitt glada väsen och sina övriga personliga egenskaper har han förskaffat sig en lång rad vänner både utom och inom socknens gränser. Visst är också att många bevis på vänskap och uppskattning skola inströmma till Geriumnes änder den stundande sextioårsdagen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Augusti 1938
N:r 193

Gotlands köpmannaförbund

kommer vid den störa nationella och internationella köpmannaveckan i Stockholm att representeras av hrr Gösta Löfveberg, Visby, och G. Stengård, Fårösund, med John R. Wittberg, Hemse och C. J. Nilsson, Rute, som suppleanter. (P.)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Augusti 1938
N:r 193

I här fört handelsregister

hava denna dag intagits följande anmälningar:
den av Christina Lorentina Fardelin under firma L. Fardelin i Rute socken idkade handelsrörelsen har upphört;
Jean Melker Fardelin ämnar i Rute socken postadress Rute, idka handelsrörelse under firma M. Fardelin;
Knut Birger Hultman ämnar i Slite köping, postadress Slite, idka handelsrörelse under firma Knut Hultman.
Visby i landskansliet den 10 augusti 1938.
Länsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 augusti 1938
N:r 184

Årets simkurs i Rute

avslutades den 7 augusti. Vid avslutningen gavs en uppvisning i vad som förekommit under kursen, de olika numren utfördes av dagens sim-magistrar och kandidater, under ledning av simläraren hr E. Stuxberg. De olika proven utfördes med stor skicklighet, allt vittnande om intresse för simidrotten men även om god träning och gedigen undervisning.
Efter uppvisningen följde promovering samt märkesutdelning. Tvenne ungdomar erhöllo magistervärdighet nämligen Bernt Andersson, Rute, och Harriet Engberg, Stockholm. Kandidatvärdighet hade erövrats av sex flickor och två pojkar, nämligen Elna Pettersson, Lergrav, Siv Larsson, Stockholm, Siv Ahlin, Rute, Iris Östergren, Rute, Inga-Lisa Bergkvist, Rute, samt Tore Hedberg och Tore Carlsson, båda Rutebor. Ungdomens förtjänstmärke i silver erhöllo två pojkar, samma märke i brons erhöll fem flickor och tre pojkar, märket i järn erhöll fjorton flickor och sjutton pojkar.
Kursen avslutades av promotor med ett tack till föräldrar och målsmän för visat intresse för kursen och till kursens ledare för det arbete han nedlagt, tack vare vilket ett mycket gott resultat uppnåtts. Ett tack erhöll även landstinget, som svarat för det ekonomiska, samt alla kursdeltagarna för ådagalagd flit och intresse i deras strävan att tillägna sig simkonstens alla finesser.
Ett stort antal intresserade övervoro kursavslutningen och får man döma av det bifall som kom de unga simkonstnärerna till del vid deras utförda prestationer var belåtenheten allmän.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Augusti 1938
N:r 181

Pojklägret i Hellvi.

närmare bestämt på Strandridaregården, öppnades i går kväll kl. 8. I dag har lägerarbetet börjat för fullt och det omfattar bl. a. bibelstudium av lägerledaren kyrkoherde Carl Söderberg, en praktisk timme m. m. I eftermiddag NeSöker biskop Ysander lägret och håller då ett föredrag över ämnet ”Fronttjänst”. Dagen slutas med lägerbål uppe på raukberget och aftonbön av stiftsadjunkt Bror Colstrup. Mellan de nämnda punkterna i dagsprogrammet finnas naturligtvis goda tillfällen till idrott och bad.
Gotländs Katkverk har till Strandridaregården skänkt en flaggstång med full utrustning och den togs i bruk för första gången i morse vid korum, då man samtidigt sjöng ”Du gamla du fria”. I dagens program ingår också undervisning i enklare begreppen för sjuk- och olycksfallsvård. I morgon ämnar man sig ut på en motorbåtsfärd till holmarna utanför kusten. För tillfället räknar lägret 15 fasta medlemmar, samtliga äro i 14-årsåldern och mestadels från Hellvi, Rute och Fårösund.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1938
N:r 178

Idrott och sport.

Distriktsmästerskapen.
Gotländska friidrotten på stark frammarsch.

I går och i lördags drabbade nära nog allt vad vår ö har av idrottsmän samman. I det strålande vädret och på de utmärkta banorna blevo resultaten över lag goda, ofta med snudd på rekorden. Resultatens kvalitet belyses bäst av, att de allra flesta av årets segrare nådde bättre noteringar än fjolårets.
På lördagskvällen satte man igång precis på utsatt klockslag. — Först som sist en eloge åt arrangerande VIF, vars funktionärer på ett mycket berömvärt sätt följde det uppgjorda tidsschemat, med resultatet att tävlingarna avverkades nära nog på rekordtid. — Första gren på programmet var 100 meter försök, och här kvalificerade sig följande löpare till finalen: Danielsson och Gyllenskiöld, I 18, Ekström, VIF, Lindskog, A 7, Smith, Klintehamn, och Ljunggren, AIK. Finalen löptes senare på kvällen och resulterade i den väntade segern för I 18:s sprinters med Danielsson först. På tredje plats kom överraskande Smith, Klintehamn. Tiderna äro de bästa som nåtts sedan bröderna Fransson härjade på banorna i början av 30-talet.
Även på 200 meter segrade Danielsson med klubbkamraten Gyllenskiöld närmast. Tiderna försämras här av motvinden på upploppet men verka ändå mystiskt svaga, var finaldistansen verkligen ”bara” 200 meter? Tredje man på sträckan blev Ekström, VIF.
Det enda längre loppet på kvällen var 1500, där Dahlin hemförde en överlägsen seger. I starten lät Dahlin sig snällt stängas inne och fick sedan arbeta hela första varvet för att få kontakt med ledande Löfquist. När denna kontakt väl var nådd var också saken klar, på sista varvet drog Dahlin ifrån storstilat och vann med dryga femton meter. Segrartiden är exakt lika med Bendelins nioåriga distriktsrekord.
Höjdhopp och längdhopp avgjordes också på lördagen. Höjdhoppssegrare blev Hartzell, Gute, före Burs-Nilsson och mångfrestande Gyllenskiöld. Dessa tre hoppade högre än fjolårssegraren. Johnsson, Klinte, förmådde, och segrarens 170 cm. är det bästa resultat, som nåtts i grenen på de senaste åren.
I längdhoppet fullföljde Verner Ekström, VIF, familjens stolta traditioner i grenen och säkrade segern med ett skutt på 636 cm. Smith, Klintehamn, kom tvåa och landslagsmannen Klasén trea. Som ett bevis för framstegen i denna gren i förhållande till fjolåret kan nämnas, att sexan i år hade samma resultat som fjolårssegraren nämligen 594 cm.
Kulstötningen var som vanligt, alltså blek, och segraren Bendégaard var den ende som nådde tolv meter. Lundgren, Klinte, belade andra plats och Kuhlau, Gute, överraskande tredje.
Spjutkastningen blev en av tävlingarnas vackraste grenar och RomaSvenssons segrarresultat är det näst rekordet bästa som nåtts på Gotland.
Svensson visade sig som den klart bäste med flera väldiga kast över femtio meter men även Carlsson, VIF, kastade ypperligt och nådde över de femtiotre meterna. Plåtarn-Eriksson. fjolårssegraren, kom trea.
Söndagstävlingarna började med häck 110 meter final. Tre gutepojkar hade kvalificerat sig och Wallin vann finalen i denna oerhört svaga gren före Sundahl. I stavhopp hemförde Svensson, Roma, sin andra seger på ordinära segerresultatet tre meter. Vestberg, Klinte, kom tvåa på 2,90, övriga startande verkade mest turister.
Diskus blev en verkligt stor gren, Bendegaard revancherade sig för landskampsnederlaget mot Dahlgren och nådde finfina 41,38.
400 meter vann åter Stig Andersson, VIF, närmast följd av Gyllenskiöld.
Tiden blev utmärkt men vinden omintetgjorde rekordplanerna. Stig är dock nu så pass stark att Jacobssons rekord när som helst är färdigt att strykas.
800 meter vann Löfquist, VIF, före Dahlin och Löf, Gute. Tiden blev måttlig men Löfquist kan bättre, nu var han aldrig hotad på andra varvet.
VIF-aren fick ledningen redan från början, genom. oförklarlig snällhet hos gutelöparna, som dock hade innerbanan, och släppte den sedan aldrig.
Olle Johansson, Gute, dominerade helt på 5,000. Han gick,ut hårt och började nästan genast dra ifrån kon-kurrenterna. Senare delen av halvmilen gjorde han sitt eget lopp och var aldrig hotad utan drog stadigt ifrån och vann med över hundra meter.
Tresteg blev i år ovanligt spännånde och oviss. Segrande Johnsson, Klinte, och tvåan Stålbrand hoppade båda över rekordet, som ”Tjommen” håller på 1281. Johnsson hoppade längst och fick segern, men rekordet blir nog inte godkänt då medvinden var ganska stark.
Som sista gren gick 400 meter häck och här vann Wallin före Löfquist, VIF. Tiderna voro ganska dåliga men försämrades naturligtvis också av motvinden på upploppet.

Resultaten:
Löpning 100 meter.
1) H. Danielsson, I 18 (distriktsmästare) 11,4 sek.
2) Carlheim-Gyllenskiöld, I 18, 11,5 sek.
3) E. Smith, Klintehamn, 11,9 sek.

Löpning 200 meter.
1) H. Danielsson, I 18 (distriktsmästare) 25,4 sek.
2) Carlheim-Gyllenskiöld, I 18, 26,0 sek.
3) V. Ekström, VIF, 26,3 sek.

Löpning 400 meter.
1) Stig Andersson, VIF (distriktsmästare) 53,4 sek.
2) Carlheim-Gyllenskiöld, I 18, 55,1 sek.
3) Frölén, I 18, 55,6 sek.

Löpning 800 meter.
1) G. Löfquist, VIF (distriktsmästare) 2,04,7 min.
2) A. Dahlin, Gute, 2,09,6 min.
3) B. Löf, Gute, 2,13,3 min.

Löpning 1500 meter.
1) A. Dahlin, Gute (distriktsmästare) 4,12,0 min.
2) G. Löfquist, VIF, 4,14,7 min.
3) M. Booberg, Slite, 4,15,8 min.

Löpning 5000 meter.
1) O. Johansson, Gute (distriktsmästare) 16,13,0 min.
2) S. Booberg, Slite, 16;42,8 min.
3) H. Gardell, VIF, 16,49,5 min.

Häcklöpning 110 meter.
1) P. S. Wallin, Gute (distriktsmästare) 19,6 sek.
2) L. B. Sundahl, Gute, 20,0 sek.
3) E. Hejneman, Gute, 21,1 sek.

Häcklöpning 400 meter.
1) P. S. Wallin, Gute (distriktsmästare) 63,5 sek.
2) G. Löfquist, VIF, 64,1 sek.
3) L. B. Sundahl, Gute, 64,7 sek.

Höjdhopp.
1) G. Hartzell, Gute (distriktsmästare) 170 cm.
2) B. Nilsson, Burs, 165 cm.
3) Carlheim-Gyllenskiöld 165 cm.

Ländhopp.
1) V. Ekström, VIF (distriktsmästare) 636 cm.
2) E. Smith, Klintehamn, 618 cm.
3) S. Klasén, I 18, 611 cm.

Stavhopp.
1) C. Svensson, Roma (distriktsmästare) 300 cm.
2) H. Vestberg, Klintehamn, 290 cm.
3) P. S. Wallin, Gute, 260 cm.

Trestegshopp.
1) A. Johnsson, Klintehamn (distriktsmästare) 12,98 m.
2) S. Stålbrand, Tingstäde, 12,85 m.
3) H. Nygren, AIK, 12,72 m.

Kulstötning.
1) Bendegaard, Slite (distriktsmästare) 12,19 m.
2) Lundgren, Klintehamn, 11,85 m.
3) S. Kuhlau, Gute, 11,67 m.

Diskuskastning.
1) Bendegaard, Slite (distriktsmästare) 41,38 m.
2) G. Dahlgren, VIF, 39,11 m.
3) B. Ronström, VIF, 37,87 m.

Spjutkastning.
1) C. Svensson, Roma( distriktsmästare) 355,63 m.
2) J. Carlsson, VIF, 53,53 m.
3) G. Eriksson, AIK, 49,59 m.

DM på cykel.
Gösta Booberg och Hans Andersson satte nya rekord.

Visby Cykelklubb höll igår distriktmästerskapstävlingar för juniorer och seniorer på banor om respektive 50 och 100 kilometer.
Starten tog sin början klockan 6,30 f. m. vid södra järnvägsstationen och banan gick till Väte och åter. Seniorerna fingo åka banan två gånger, då den endast är 50 km.
I seniorklassen startade endast två deltagare nämligen Einar Svensson och Gösta Booberg. Den senare blev distriktsmästare på ny rekordtid 3,04,58,4, det gamla rekordet innehades av Gustaf Pettersson, sattes år 1935 och lydde på 3,16,15.
Gösta Booberg ledde vid vändpunkten här i Visby efter 50 km:s åkning på tiden 1,29. Svensson hade tiden 1,30.
På andra varvet gick Booberg upp och säkrade sin seger på förut nämnda tid. Svensson tappade avsevärt men fullföljde loppet på tiden 3,16,35.
Booberg gjorde en uppmärksammad åkning, vilket framgår av det nya rekordet, som blev slaget med 12 min.
I juniorklassen blev det svår konkurrens mellan Hans Andersson och Bert Andersson, där skillnaden på den 50 km. långa sträckan endast blev 2 tiondels sekunder.
Hans Andersson blev distriktsmästare på tiden 1,26,34,8, tätt följd av Bert Andersson som hade tiden 1,26,35. 3:dje placering fick Sven Nilsson, tid 1,38,59,8.
De två första underskredo det förut satta rekordet, vilket innehades av ”Bonna” Nilsson, som häde tiden 1,29,03,6. Nuvarande rekordhållare blev alltså Hans Andersson.
De båda juniorerna gjorde ett storartat lopp och jämnheten var skärpt till det yttersta.
Bert Andersson ledde dock vid vändpunkten efter 25 km:s åkning över Hans Andersson med omkring en minut.
Vad som framgår av hela tävlingen är att Booberg säkerligen återfunnit sin gamla vinstgivande form, vilket kommer lämpligt till söndagens deltagande i Nynäs-spelen, och till eventuellt deltagande i SM på 50 kilometer.
Vidare har klubben icke tidigare förfogat över två så jämna juniorer som Hans och Bert Andersson, vilka antagligen även få deltaga I SM för juniorer på 50 km.
Utom tävlingen startade klubbens duktiga kvinnliga cyklist Ingrid Gyllenberg, som skulle försöka att fullfölja stipulationen för cykelmärket i brons vilken är 50 km. på 1,45.
Hon lyckades ej denna gång på grund av att hon åkte fel väg på ett ställe och måste vända, och fick tiden 1,54,15.
Vidare kan nämnas att klubben deltar med omkring 10 man i Nynäs-spelen, vilka gå nu på söndag och där klubben utkämpar en klubbmatch mot Nynäshamns Cykelklubb och Södertälje C. A. Vi hoppas att lagsegern går till Visby.
Stabben.

Tävlingsdag i Alva.
Alva Idrottsklubb hade i samband med sin sommarfest lörd. den 30 och sönd. den 31 juli, på söndagen anordnat tävlingar i gotländsk idrott, som rönt livligt deltagande. Ett idealiskt sommarväder gynnade tävlingarha vars olika grenar även i publikt hänseende tilldrog sig. glädjande intresse.
Ett flertal vackra och värdefulla priser utdelades enligt prislista, som nedan publiceras.
Varpa, klass A: 1) R. Petterssons lag, Stånga, 2) A. Hoffmans lag, Hemse, 3) R. Lyanders lag, Stånga.
Varpa, klass B: 1) E. Petterssons lag, Stånga, 2) I. Holmbergs lag, Fide.
Tröstomgången, klass B: 1) H. Johanssons lag, Hemse, 2) M. Molins lag, Havdhem, 3) E. Petterssons lag Hemse.
Frampärk: 1) Näpgs pärklag n:r 2, pärkkarl Gardell, 2) Närs pärklag n:r 1, pärkkarl Larsson.
Bakpärk: 1) Burs pärklag, pärkkarl Pettersson, 2) Närs pärklag n:r 2, Gardell.
Tröstomgång i bakpärk: 1) Alva pärklag, Siggelin.
Stångstörtning: 1) Dannborg, Linde, 7,50, 2) Larsson, Lau, 7,23.

AIK:s juniorer
ha ktubbmästerskap på Gutävallen i morgon kväll kl. 7 och alla uppmanas till talrikt deltagande i tävlingarna.

Gotländska Div. I slutspelad.
I fredags spelades den sista av de uppskjutna matcherna i div. I, matchen mellan Slite och Othem. Det slutade med en stor seger för Slites del som vann med inte mindre än 7—0. Slite kom därigenom på samma poäng som serievinnarna men har sämre målkvot. Som bekant fick Slite poängen i matchen mot AIK för någon tid sedan, då AIK använde en icke spelklar spelare i sitt lag. Protesten häremot godkändes och Slite fick poängen. Slutställningen skulle alltså bli denna:
VIF 10 8 1 1 42—8 17
Slite 10 8 1 1 38—14 17
AIK 10 7-0 3 39—10 14
Othem 10 3 0 7 15—38 6
Alva 10 2 0 8 10—52. 4
Gute 10 1 0 9 12—32 2

Stor varptävlan i Slite.
Slite varpklubbs årligen återkommande stora varptävlan gick i går av stapeln under stor anslutning. Vädret var vackert och femtio lag från huvudsakligen norra och mellersta Gotland ställde upp. Bubliken var särskilt i de avgörande omgångarna talrik och intresserad. Tävlingen pågick oavbrutet under tolv timmars tid och jämnheten mellan lagen var särskilt under senare delen särskilt påfallande.
Det segrande gothemslaget hade under de sista omgångarna att kämpa med fullt jämbördiga motståndare.
På kvällen ägde prisutdelningen rum i Folkets park. Prissamlingen var glädjande stor och 23 lag belönades med pokaler till varje man i laget.
Tävlingen försiggick gruppvis.

Prislista.
Grupp I.
1) O. Blombergs lag, Gothem. 2) O. K. Johansson, Bara. 3) H. Granqvist, Hellvi. 4) S. Hansson, Hörsne. 5) E. Andersson, Endre. 6) N. Närström, Gothem. 7) H. Persson, Bunge.

Grupp II.
1) E. Olsson, Rute. 2) E. Ronström, Slite, 3) T. Sjöblom, Stenkyrka. 4) H.
Olsson, Källunge. 5) S. Olsson, Vallstena.

Grupp III.
1) M. Frisk, Rute. 2) K. Veström, Vallstena. 3) E. Jansson, Bunge. 4) H. Nilsson, Slite. 5) H. Östergren, Rute. 6) G. Björklund, Ekeby.

Grupp IV.
1) S. Pettersson, Visby. 2) H. Strandbreg, Boge. 3) Lind, Tofta. 4) E.
Silvergren, Rute.

Till yngste deltagare hade skänkts ett uppmuntringspris och detta tillföll Bernt Ronström, Slite.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1938
N:r 174

Pojkläger i Strandridaregården.

Det gamla huset öppnas för ungdomen.
Stiftsrådet planerar ett pojkläger för norra Gotland vid Kylej i nästa vecka, närmare bestämt den 5—7 augusti, ett läger liknande det, som tidigare år hållits vid Varvsholm i Klintehamn och nu senast för ett par veckor sedan i Östergarn.
Vi träffade den blivände lägerchefen, kyrkoherde Carl Söderberg i Othem, som just i går varit nere vid Kyllej för att bese den blivande lägerplatsen och gripits av entusiasm inför de möjligheter, som denna lägerplats öppnar.
— Pojklägrets deltagare bli de första invånarne i den nu restaurerade Strandridaregården, säger kyrkoherden.
Denna bekanta byggnad har som bekant kunnat övertagas av Bungemuseet och detta har just nu i sommar hunnit bereda densamma en genomgripande restaurering. Utvändigt har huset snyggats upp och det gamla korsvirket har tagits fram i dagen. Och invändigt har man fått fram de gamla salarna i ett mycket presentabelt skick. De väldiga öppna spisarna i köket och salen ha restaurerats och en del gamla inventarier av högre-ståndstyp ha också placerats i rummen. Strandridaregården framträder i ny glans efter många års förfall.
Och de första gästerna där bli som sagt deltagarna i det kyrkliga pojklägret, för vilket den stora salen ställts till disposition. Straridridaregårdens läge är utmärkt för det avsedda ändamålet. Den ligger nere vid stranden med en ypperlig badstrand alldeles intill — för de simkunniga finns också i närheten Kyllejs hamn med dess brygga. Ovanför ligger raukberget, på vilket pojkarna ämna tända sitt lägerbål.
Och runt omkring i trakten finns det en mängd platser, som lämpa sig för små utflykter.
Programmet kommer huvudsakligen att uppta bad samt idrotts- och friluftsliv, men också praktisk undervisning i sjukvård, matlagning m. m., som kan vara bra för en pojke att kunna, kommer att anordnas. Biskop arhål kommer att besöka lägret under en av kursdagarna för att hålla ett föredrag för pojkarna. På söndagen |blir det ett stort friluftsmöte på berget då intendenten Th. Erlandsson håller föredrag och allmänheten är välkommen.
Som biträdande ledare vid läbret tjänstgör pastor Åke Hultmark i Rute.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 juli 1938
N:r 173