Norra vägdistriktets stämma

fortsatte i går med behandling av ett av civilingenjör Harald Sellergren upprättat förslag till omläggning och förbättring av vägen Visby—Etelhem å delen från avtagsvägen till Roma Kungsgård till vägskälet vid Högbro i Halls. Förslaget, som tillstyrkts av styrelsen, gick ut på, att vägen skulle betongbeläggas samt göras 6 meter bred utom beträffande en mindre sträcka, där bredden skulle vara 7,5 m. Kostnaderna hade beräknats till 219,300 kr. Efter en kortare diskussion godkände stämman förslaget.
Stämman hördes därefter över ett av ingenjör Sellergren upprättat förslag till omläggning och förbättring av vägen från Nickarve i Vänge förbi Guldrupe kyrka till Buttle kyrka samt de från nämda väg utgående vägarna mot Väte och Hejde. Arbetet skulle kosta 176,900 kr., och på styrelsens tillstyrkan godkände stämman utan debatt förslaget.
Sista ärendet på föredragningslistan rörde sig om tillstånd för vägstyrelsen att i vägdistriktets namn upptaga penninglån för tillfälliga utgifter. En kortare debatt uppstod angående tiden för tillståndet. Styrelsen hade begärt att tillståndet skulle räcka t. o. m. år 1937, under det att förslag framkom från hr Arvid Collberg, Nygårds, om utsträckande av tiden t. o. m. nästa aprilstämma. I omröstningen segrade emellertid styrelsens förslag.
Därmed var stämman slut, och ordföranden tackade med några ord ombuden för visat intresse för de behandlade frågorna.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 13 April 1937
Nr 83

Frågan om andelsmejeri i Hangvar.

Behandlad på möte i går.
Lantbrukare i Hangvars och Halls socknar hade i går sammankallats till Kyrkskolan i Hangvar för att dryfta frå om bildandet av ett andelsmejeri i Hangvar. Initiativtagare till mötet var mejeristen Osk. Andersson i Hangvar, som även öppnade sammanträdet och hälsade de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till länets mejerikonsulent, hr B. Nelson, som ombetts att vid mötet lämna de upplysningar, som voro erforderliga för ett event. föreningsbildande. Hr Andersson höll jämväl ett inledningsanförande, i vilket den föreliggande frågan närmare belystes.
Till ordförande att leda mötets förhandlingar utsågs därefter hr Viktor Björkander, Kassle. med hr Erik Åkerblom, Häftings, vid protokollet Ordet lämnades så till konsulent Nelson, som redogjorde för formerna för en förenings bildande, varpå följde en livlig diskussion. Denna utmynnade, sedan förslag därom väckts, i ett beslut om att man skulle skicka ut teckningslistor till intresserade lantbrukare inom de båda socknarna Hangvar och Hall, varigenom man skulle kunna bilda sig en uppfattning om hur läget var. Under mötets gång visade det sig vid öppen votering, att c:a 40-50 mötesdeltagare voro för bildandet av ett andelsmejeri på platsen, medan en röst höjdes för att man skulle leverera mjölken till Stenkyrka.
Slutligen tillsattes en kommitté på sex personer, vilken närmare skulle utreda möjligheterna för ett andelsmejeris bildande. Kommittn fick följande sammansättning, nämligen hrr Oskar Andersson, sammankallande, Anders Andersson, Austers, Karl Gårdman, Lunds, Nils Dahlbäck, Ihre, samtliga i Hangvar, samt Oskar Pettersson och ’Otto Österdahl, båda Hägvalds i Hall.
Mötet, som började kl. 4, pågick till framemot halv 8-tider.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 April 1937
Nr 82

Professor Lithbergs testamente.

Förslag till ett kalkbruksmuseum på Gotland.

Strandridaregården vid Kyllej.

I ett föregående n:r av denna tidning har redogörelse lämnats för Bungemuseets planer på att restaurera den gamla s. k. Strandridaregården på Kyllej och där i denna omgivning av kalkugnar, gamla lador, bryggor o. s. v. med tiden söka åstadkomma ett kalkindustrimuseum. Det av professor Lithberg för tio år sedan uppgjorda förslaget anknöt sig visserligen till Länna på Slite, men det lämpar sig lika bra för Kyllej. Det kunde ligga nära till hands att ändra om detta hans s. k. ”testamente” en smula, så att det passade in på kornetten Ahlboms gård, men man rör inte gärna vid vad en stor man nedskrivit, och för övrigt avser detta meddelande blott att låta den för saken intresserade allmänheten få en aning om vad den gäller. Och därför bleve vi tacksamma om Redaktionen godhetsfullt ville in extenso intaga nedanstående.
Länna på Slite är ett av Gotlands äldsta kalkbruk. Under 1600-talets senare hälft var Mårten Fries, make till den ryktbara ”Friesemor”, brukspatron på Länna och efter hans död 1695 övertog hans son Paul Fries brukets skötsel. Under 1600-talet spelade platsen även på annat sätt en roll i öns historia.
Efter den svenska erövringen 1645 slopades den gamla från medeltiden bevarade juridiska indelningen av ön i 20 hundaren eller ting och Gotland blev en enda domsaga dock med bibehållande av särskild rättsskipning för varje treding, en indelning som varade till år 1680, då de nuvarande två domsagorna upprättades. Under den tid tredingstingen ännu upprätthöllos var Länna Nordertredingens tingsställe. Efter Brukspatronen Paul Fries’ död 1737 innehades kalkbruket av släkten Sturzenbecker och övergick senare i köpmannen Johannes Eneqvists ägo. På grund av särskilda omständigheter kom Länna att spela en framträdande roll i den ryska invasionen 1808, dess ägare blev ruinerad och måste samma år försälja egendomen med kalkbruk m. m. till sin brorson köpmannen Nils Eneqvist, fader till den i Gotlands ekonomiska historia ryktbare konsul L. N. Eneqvist och till Emma Karolina Lovisa Enegvist, vilkens minne förevigats av C. J. Bergman i den lilla novellen ”Porträttet och bröstnålen”. Efter fädernegården Länna vid Slite döpte konsul L. N. Eneqvist sedermera till Länna den mönsterfarm han anlagt å den s. k. Plantagen sydost om Visby.
I mer är 200 år har gården varit’ en medelpunkt i Gotlands ekonomiska och kulturella liv och brukspatronerna på Länna ha tillhört öns mest framträdande herrskapsklass. Därför måste också med glädje hälsas det förslag som av nuvarande ägaren Slite Cementaktiebolag genom dess direktör kapten Fredrik Nyström framförts att åt framtiden rädda hela den gamla, numera åt förfall prisgivna anläggningen och göra den till ett bestående minnesmärke över nordergutnisk odling i gångna tider, med tyngdpunkten förlagd vid den forna bruksrörelsen.
Frånsett den halvtannat årtusende långa tidsrymd, då Gotland var medelpunkten för Nordens handel voro och äro alltjämt fiske och jordbruk de bärande faktorerna för öns ekonomi. Gotlands industriella möjligheter äro synnerligen begränsade dock med ett undantag, stenindustrien och den därmed sammanhängande kalkbränningen. Redan under medeltiden har den förra utgjort en betydande näringskälla och det är troligt att detsamma gällt även för den senare, för kalkstensindustrien. I Lobecks Pfundzollbiicher från 1300talet över från Gotland inkommande varor finna vi ladugårdsprodukter och fisk, trä och tjära, ”simentum”, varmed avses sten eller kalk, samt diverse transitoprodukter, såsom järn, vax, pälsverk m. m. Stenen, såväl sandsten som kalksten jämte kalk, osläckt s. k. packsten eller släckt, förblev alltjämt en betydande exportartikel. Och på norra Gotland med dess magrare jordar blev kalkbränningen ett viktigt komplement som inkomstkälla.
Den äldsta formen av kalkbränning var den som utfördes i s. k. kalkmilor. Erlandsson har beskrivit dessa sålunda : ”Bränningen skedde på så sätt, att man först grävde sig en grop i i någon backsluttning samt byggde på gropens botten en avlång eldhärd, omkring och över vilken man lade den sten, som skulle brännas, varefter man kastade mullen upp mot sidorna och fyrade på i härden några dagar, då åtminstone kärnan i stenhögen var bränd till antagligen ganska god kalk. En förbättrad form av dessa kalkmilor uppkom därigenom att man uppförde en cirka meterhög stenmur i gropens periferi och gjorde muren lufttät genom att kasta mullen upp mot murens ytterkant. Eldhärden var även här en avlång ugn, som sträckte sig från milans ”mun” in i stenmassan.”
Dessa kalkmilor voro under 1800talets förra hälvt i allmänt bruk, och här brände bönderna den kalk de ville använda för husbehov. Genom nådigt brev den 14 juli 1845 lämnades emellertid kalktillverkningen från 1847 års början fri för jordägare som därtill hade materialier och det är efter denna tid som de många små kalkugnar uppföras som nu ligga som pittoreska ruiner strödda över allt vid gårdarna i Gotlands skogsbygder.
Före nämnda tid drevs kalktillverkning för avsalu i privilegierade kalkugnar och sådana funnos år 1847 till ett antal av 39 stycken. En av dessa stora kalkugnar, den vid Kappelshamns brygga, finnes beskriven av Linne i hans Gotländska resa. Den var byggd nästan som en masugn, 4 famnar hög och 2 1/2 famnar bred.
Bränningen pågår i två dygn, den kräver för varje gång 20 famnar ved och ger 50-70 läster kalk. En kalkbrukspatron uppges av Linne kunna under ett år sälja 700 till 1000 läster kalk. Vid vilken tid kalkbränningen på Gotland gjorts till ett kungligt privilegium är icke utrönt. År 1652 funnos tre privilegierade kalkugnar på ön. I vilken ordning de övriga kalkbruken tillkommit är heller icke känt. År 1818 var deras antal 88, däri inberäknad den stora då icke mera använda kronokalkugnen på ruinerna av det forna Visborgs slott. Under tiden 1818-1822 tillkom den sista privilegierade ugnen.
Wallin uppger i sina Gotländska samlingar att kalkbruksrörelsen vid 1700-talets mitt var huvudsakligast begränsad till norra Gotland och så var förhållandet även under 1800-talets förra hälvt. Denna bruksrörelse har gestaltat norra Gotlands kultur annorlunda än mellersta och södra Gotlands. Inom sistnämda område finna vi en jämnstruken, burgen bondebefolkning, medan däremot norra Gotland har att uppvisa ett betydande antal större egendomar och en herrskapsklass med något av den svenska Bergslagens umgängesformer och skaplynne.
Till de äldsta brukssläkterna höra Friesarna på Länna, släkten Malmsten på Malms i Hellvi, Vestöö 1, i Vestöös i Hall, Ihre på Ihre i Hangvar. Andra bruksegendomar äro Lauters och Lutterhorn på Fårö, Bunn i Bunge, Bräntings, Talings, Fardume och Valla i Rute, Kännungs, Sudergårda, Hardes, Kylley och S:t Olofsholm i Hellvi, Takstens, St. Vikers, Hångers och Vaste, numera Storungs i Lärbro, Furubjers i Tingstäde, Katthamra och Skraks på Östergarn, Vible i Västerhejde och Rudvier i Alskog. Ugnarna synas icke nödvändigtvis varit belägna invid gården. Malms tycks ha haft sin ugn vid Kylley hamn, den s. k. Lillugn därstädes. Andra privilegierade ugnar finna vi vid Hide, Barläst, Lergraf, Varnevik, Flenviker o. s. v. Brukspatroner träffa vi inom nästan alla öns mera betydande släkter; utom de nyss anförda må nämnas släkterna Norby, Neumann, Sturzenbecker, Kolmodin, Hederstedt, Claudelin, Krokstedt, Broander, Alexandersson, Engedahl, Landtbom, Blesell, Tjälder, Lutteman, Unerus, Fick, Höök, Nyström m. fl.
Ett utredande av hela den gotländska kalkbruksrörelsens historia vore en uppgift av stor betydelse för den gotländska kulturforskningen. Och det vore helt visst av synnerligt intresse om Länna kunde göras till en minnesgård över detta nummer avslutade kapitel i vår ös kulturliv. inom området skulle ju även komma att bevaras en av de gamla storugnarna i original. Vid planläggningen av en dylik minnesgård i Länna måste i första hand tagas i beräkning själva gårdens återställande i ett värdigt skick och därefter tillvaratagandet av alla ännu bevarade minnen från kalk-kbruksrörelsens tid.

I Länna Bruks återställande.
Länna Bruk skulle komma att omfatta den gamla huvudbyggnaden med alla till denna hörande uthusbyggnader, kalkugnen vid stranden jämte en mindre kalkugn längre bort. önskvärt vore att hit också kunde läggas så stort område som möjligt av klinten med de karakteristiska raukerna. Manbyggnadens gamla rumsindelning bör återställas och byggnadens inre underkastas en tidsenlig renovation. I mån av tillgång bör den sedan inredas med äldre möbler och bohag tillhörande de borgerliga klasserna på ön. Av äldre personer och genom eventuellt bevarade bouppteckningar torde uppdysningar kunna inhämtas om de olika runmens användning och möbdering i äldre tider och på denna grund lör sedan ett detaljerat program utarbetas för husets inredning. Syftet stall vara att erhålla en borgerlig interör som ser beboelig ut, icke en medallehanda föremål överlastad museinteriör. Vissa rum böra dock resrveras för de nedan under II nämnda syftemålen. Även uthuslängorna böra, i den mån detta finnes för dras underhåll nödigt, underkastas vissa reparationer och samtidigt bör gem äldre personers utsago utrönas vilsen användning de olika utrymmena fördom haft. Hit böra samlas äldre bruksdoningar och redskap, såsom jordbruksredskap, klumpar, ”blek” och andra tvångsdon för boskarn, mangeldon, linberedningsverktyg, snickareverktyg för en snickarebod, o. s. v. Hit torde. också böra salas till ett ställe alla med kalkträningen förbundna redskap, såsom för stenbrytning, forsling, uttagning av kalken m. m. och dessutom på ett ställe sammanföras de till tillvärkningen av packstenstunnorna blande verktygen.
Trädgårdens ans är en synnerligen viktig uppgift, vården av de gamla fruktträden, bibehållandet av derför den gotländska kryddgården karateristiska blomstren, mynta, lavendel och isop, akelejor och malvor o. s. v. Ävenså bör platsen framför gården, ned emot stranden, städas upp och återställas till den vackra lilla parkanläggning, den i forna tider synes ha varit.
Per Arvid Säve har i sina i Uppsala förenade Gotländska Samlingar gjort ett utkast till en idealgård för forntida minnen, som han kallar Bruket. För detta har han lagt Fardume i Rute till grund. Hans tanke skulle nu möjligen kunna taga gestalt i Länna Bruk.
Länna med sina vackra omgivningar skulle även bliva den naturliga mötespunkten för fosterländska fester, för de lokala hembygdsvårdande intressena och dymedelst liksom i gångna tider bliva en medelpunkt för bygdens kulturella liv, i fosterlandskärlekens och folkuppfostrans tjänst. II. Den gotländska bruksnäringensminnesgård.
Till Länna Bruk skulle sedan samlas alla sådana minnen, som illustrera den gotländska kalkindustriens historia, huvudsakligast då avbildningar. Detta material sönderfaller i två grupper dels själva näringens historia, dela kalkpatronernas historia.
Kalkbruksnäringen såsom sådan kan indelas i tre perioder : 1) den äldsta tiden, kalkmilornas tid, 2) de privilegierade kalkugnarnas tid, 3) den fria kalkbränningens tid, efter 1847.
Kalkmilornas tid skulle illustreras av modeller av olika slag av kalkmilor. De privilegierade kalkugnarnas tid skulle illustreras av avbildningar, dels äldre, dels nutida fotografier, dels uppmätningar av samtliga privilegierade ugnar samt en modell av en typisk sådan ugn, ävensom av äldre och nutida avbildningar av de gamla bruksgårdarna. Tiden efter 1847 illustreras av kartor över liga från denna period härstammarde kalkugnar jämte avbildningar och uppmätningar av dem, eventuellt kompletterade med en modell av en sådan ugn.
I stort sett tillhör även denna form för kalkvinning numera en gången tid. Det är den moderna cementindustrien som nu bildar den forna kalkbruksnäringens fortsättning. Även lör denna nya epok bör plats beredas i samlingarna på Länna bruk, avbildningar, uppmätningar, modeller m. m. av öns nuvarande kalkverk och cementfabriker med plats även för kompletteringar med ritningar m. m. å nyanläggningar.
En industri slutligen, som i detta sammanhang måste åskådliggöras, är tunntillverkningen. Den osläckta kalken, den s. k. packstenen, vilken jämte släckt kalk skeppades till inrikes orter, men enbart i osläckt skick skeppedas till utrikes ort, förpackades i tunnor. Därigenom blev laggkärlstillverkning en nödvändig binäring till kalkbränningen och en ej oväsentlig inkomstkälla för det kringboende folket. De till denna hörande verktygen måste därför i en särskild avdelning illustreras & ”bruket”.
Den personhistoriska avdelningen skulle i första hand omfatta porträtt av de gamla kalkpatronerna. För den sista generationen torde ännu fotografier kunna anskaffas. För de äldre generationerna torde endel porträtt kunna anträffas i olja eller silhuett, vilka kunna i fotografiska kopior införlivas med bildsamlingen på Länna. Bildsamlingen bör emellertid icke stanna vid kalkpatronerna; den bör utsträckas även till att omfatta de gamla kalkugnskarlarna, och kan ett tillräckligt allmänt intresse härför skapas, bör också en hel del sådant stoff kunna framletas ur gamla fotografialbum och andra gömmor, därvid emellertid stor omsorg redan från början måste ägnas åt att noggrannt anteckna personernas namn, födelseort och år, dödsort och år, notiser om dem och deras anställning o. s. v.
Ä ven inom denna samlingsgrupp få den nuvarande kalkindustriens ledare och utövare icke förbises, och porträttsamlingarna av dessa böra kunna redan från början läggas upp mycket fylligt.
En fråga av mera detaljerad museal beskaffenhet är formen för bildmaterialets utställning. En utväg är att samla bilder av kalkbruk och ägare till vissa helheter, men så fragmentariska som porträttsviterna komma att bli vore det möjligen bättre att hålla dem samlade för sig, t. ex. i ett rum som inredes liksom till brukets kontor och att uppsätta bilder av kalkugnar och bruksgårdar å väggarna i förstugorna eller att för dem reservera ett särskilt rum där utrymme kunde beredas även för porträtter av gamla kalkugnskarlar. Detta blir emellertid en fråga som helt kommer att tillhöra det blivande museets inredning och som återkommer vid uppgörandet av totalplanen för denna.
Kunde den nu i grova drag skisserade planen förverkligas, skulle därigenom skapas en museianläggning av egenartat slag i vårt land. I mycket större mått finnes ett bruksmuseum i Stora Kopparbergs Bergslags museum i Falun och den gamla smidesindustrien i Eskilstuna har åskådliggjorts i den s. k. Rademachersmedjan därstädes. Men vid Länna skulle erhållas i sin gamla fagra omgivning en orubbad bruksgård med tillhörande industriella verk, en översikt över en i och för sig helt avgränsad industrigren och ett bildgalleri över de män, som genom tiderna varit denna industrigrens bärare.
Heidby i Kräklingbo 13 augusti 1927. Nils Lithberg.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 April 1937
Nr 75

Fastighetsaffärer.

Bankdirektör Ad. Dahlbäck har till lantbrukare K. H. Pers, Westöös i Hall, försålt sin egendom vid Medebys i Hall för ett pris av 16,000 kr. Byggmästare Carl Engström, Ljugarn, har till samme köpare försålt sin egendom vid Medebys i Hall för 9,100 kr. Vidare har fiskare Karl Hejdenberg, Ihrevik, för obekant pris till samme köpare försålt sin fastighet vid Ihrevik.
Lantbrukaren Arvid Collberg i Follingbo har försålt sin egendom Altheise i Buttle till lantbrukaren Thomas Lithberg, Busarve i Roma, som där ämnar upprätta en fårfarm av utegångsfår.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 1 April 1937
Nr 73

Andelsslakteriets distriktsmöten.

Lärbrodistriktet hade i går sitt sammanträde å kommunalrummet i Lärbro under ledning av agronom G. Gradelius. Såsom representanter för andelsslakteriets styrelse närvoro dir. Edv. Wahlgren, Visby, och nämdeman Percy Falk, Kärnungs i Hellvi.
Till ortsombud utsågos: för Rute K. Bergbom, Sigfride, suppleant O. Ahlqvist, .Albya för Fleringe V. Karlsson, Skymnings, suppl. K. Klasson, Skymnings, för Hall B. Westberg, Norrbys, suppl. O. Pettersson, Hägvards, för Hangvar A. Andersson, Austers, suppl. V. Björkander, Kassle, för Lärbro Th. Svensson, Kejlungs, suppl. G. Gradelius, Bjers, för Hellvi Fr. Mardi, Sudergårda, suppl. J. Hellström, Kärnungs, för Othem, A. Hellgren, Othemars, suppl.
L. Jacobsson, Spillings, för Bunge Edv. Widgren, Mattise, suppl. Hugo Häglund Hägur.
Efteråt dryftades det förut omnämda kommittéförslaget rörande åtgärder mot försäljningar av slaktdjur under sken av livdjurshandel, varvid mötet beslöt uttala sig för förslaget och rekommendera detta vid den kommande föreningsstämman.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 februari 1937
N:r 40

Auktion i Hall.

Lördagen den 20 febr. kl. 12 midd. låter K. H. PERSON, WESTÖÖS, HALL, genom offentlig auktion försälja 5 mjölkkor, nykalvade eller i kalvställning, 1 unghäst, 2 år, 10 utegångsfår samt VIRKE såsom sekunda bräder, fyrkantvirke, staketstolpar, läkt och spjälar, 50 kbm. torr flo-ved, 75 kbm. torr grenved, 50 kbm. vinterhuggen granved, 75 kbm. furuved, större parti klampved samt 10 kbm. björkved.
Betalningsanstånd för betrodde köpare till 1 sept. 1937 eller vid anfordran. Vanligt äganderättsförbehåll.
Slite i febr. 1937.
Berthil Bonde.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38

Lösöreauktion i Hall.

Fredagen den 19 febr. kl. 1,30 e. m. kommer för vederbörandes räkning medelst offentlig auktion hos O. PETTERSSON, HÄGVALDS, att försäljas: 2 st. arbetshästar, därav 1 sto, 1 ung mjölkko, 2 st. dräktiga kvigor, nötkreaturen reaktionsfria, 2 st. fyra mån. grisar, 1 par arbetsselar, 2 enbetsselar, åk- och arbetsvagnar, 1 par kälkar, plogar och harvar, sladd, 1 vält, ved- och foderhäckar, hästräfsa m. m.
Betalningsanstånd till den 1 sept. 1937 eller vid anfordran med vanligt äganderättsförbehåll.
Hall i febr. 1937.
Auktionsförrättaren.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38

Ladugårdskontrollen under år 1936.

En högst betydande stegring i såväl tillslutning som avkastning kan konstateras under det sistlidna kontrollåret 1/10 1935-30/9 1936 vad beträffar Gotland. Även i ett stort antal andra län har detsamma varit fallet, särskilt vad beträffar tillslutningen. Detta måste anses utgöra ett belägg för att, jordbrukets män alltmera fått blicken öppen för de fördelar, som kunna vinnas genom en rätt utnyttjad ladugårdskontroll. Hösten 1935 tillkommo 40 nya medlemmar varför en ny lokalavdelning, Rone—Burs måste startas, hösten 1936 startade ytterligare 2 föreningar, Väte och Linaorten, medlemsantalet steg med 55 st. till 743 med tillsammans c:a 7,050 kor. Detta koantal utgör 26 proc. av totala antalet i länet. För hela riket föreligger uppgift om att c:a 17 proc. äro under kontroll med växlingar från 37 proc. i Malmöhus och Södermanlands län ned till 2 proc. i Västerbottens län.
Utbredningen på Gotland är dock mycket ojämn. Således äro i Linde, Björke och Halls socknar över 70 proc. av korna i kontroll, 13 socknar, däribland Gotlands kreatursrikaste socken, När, sakna ännu någon kontrollerad besättning. Stor utbredning har verksamheten även i Akebäck, Bro, Havdhem, Roma och Hogrän, socknar, vilka ha över halva koantalet med i kontrollförening. Hejnum, Stenkyrka, Martebo, Källunge, Endre och Lye ha 45 proc. eller däröver.
Avkastningsstegringen sedan föregående år uppgår till 48 kg. mjölk, 0,03 proc. fett och 3,5 kg. smörfett. Årets medelavkastning på 6,267 kontrollerade kor uppgår till 3,370 kg. mjölk med 3,95 proc fett, utgörande 134 kg. smörfett och är den högsta, som hittills redovisats. I och med denna avkastningsstegring har länet för första gången kommit att ligga över riksmedeltalet.
Medelkoantalet per kontrollerad besättning är lågt, 9,11 st., motsvarande siffra för riksmedeltalet är 16,6.
Enligt foderredovisningen har foderförbrukningen uppgått till 2,502 fe per ko, varav 334 fe kraftfoder. Av detta senare utgjordes 130 fe av oljekakor o. d. inköpta saker, således c:a 125 kg. per ko och år.
Den procentuella fördelningen av fodret har varit:

kraftfoder 13,5 proc.
därav oljekakor, o. d. 5,2 proc.
rotfrukter, blast och betmassa 21,2 proc.
ensilage och grönfoder 0,2 proc.
bete 39,9 proc.
hö 16,1 proc.
halm och agnar 9,1 proc.

Sedan föregående år har höförbrukning och bete ökat med vardera c:a 1 proc., medan användningen av kraftfoder och halm minskat lika mycket.
Jämföres avkastning och foderförbrukning under år 1936 med medeltalssiffrorna åren 1910-14 kommer man till det intressanta resultatet att avkastningen ökat med över 1,000 kg. mjölk, 0,20 proc. fett och 46 kg. smörfett eller c:a 50 proc., detta medan foderförbrukningen ökat med c:a 500 fe. Ökningen i foder utgöres uteslutande av grovfoder, kraftfoderanvändningen, såväl av inköpt som av hemmaproducerat sådant har minskat med c :a 75 kg. per ko.
Under året utrangerade kor uppgå till c :a 1,300 st. eller 20 proc. av hela antalet. Detta ger en medellivslängd på c :a 5 år efter första kalvningen. Emellertid torde ett avsevärt antal av de utrangerade korna försålts till liv, varför säkerligen den verkliga medel-1 livslängden blir något större.
I kontrollavgift har i likhet med de närmast föregående åren av medlemmarna erlagts 2 kr. per helårsko och 1 kr. per halvårsko. Stat och hushållningssällskapet ha för verksamhetens upprätthållande tillskjutit 9,930 kr. Den verkliga kontrollkostnaden per medelko uppgår till 3,78 kr. varav 1,58 kr. av allmänna medel.
Roma lokala kontrollförening har tidigare under ett par år legat främst vad beträffar avkastningens storlek men har i år distanserats av 4 st. föreningar, nämligeå. Stånga, Fardhem, Martebo och Havdhem, vilka nått 150, 149, 147 och 146 kg. smörfett medan Roma stannat vid 140 kg. 10 föreningar ha nått 130-140 kg., 8 st. 120-130 och en 110-120 kg. smörfett. Samtliga föreningar ha hunnit över 3,000 kg. mjölk.
Antalet besättningar, som uppnått en avkastning av mer än 150 kg. smörfett har ökats till 152 eller 22 procent av samtliga mot 19 proc. föregående år. Antalet besättningar med lägre avkastning än 100 kg. har nedgått från 7 till 5 proc. Variationerna i avkastning mellan de skilda besättningarna äro givetvis mycket stora, vad beträffar mjölkmängden har den bästa besättningen 5,295 kg. medan den sämsta endast uppnått 1,842 kg. Fetthalten varierar från 3,44 proc. ypp till 4,88 proc. per besättning, således med mer än 1,5 proc. Denna skillnad bör åstadkomma över tre öres merbetalning för mjölken per kg.
De högst avkastande besättningarna under året hava varit:

Hj. Svensson, Björlunds, Källunge, kor: 5295 X 4,20 = 222
K. Fardstedt, Stenstu, Fardhem, kor: 5195 X 4,14 = 215
A. Gahne, Kams, Halla, kor: 4806 X 4,24 = 204
H. Löf gren, Busarve, Roma, kor: 4480 X 4,45=199
S. Björkegren, Bjers, Endre, kor: 4771 X 4,00 = 191

Uträknas medelresultatet senaste åren komma följande 10 besättningar främst:

K Fardstedt, Stenstu, Fardhem: 13,14 kor: 4877 X 4,02 = 196
A. Gahne, Kams, Halla, 15,38 kor: 4619 X 4,11= 192
A. Larsson, Suderbys, Källunge, 10,66 kor: 4206 X 4,39 = 185
Th. Lithberg, Busarve, Roma, 7,95 kor: 4582 X 4,04 = 185
O. Wiman, Karby, Roma, 4,69 kor: 4201 X 4,34= 185
O. Ekström, Myra, Martebo, 5,67 kor: 4404 X 4,14 = 182
E. Hägg, Mickelgårds, Västkinde, 2,70 kor: 4696 X 3,82 = 180
E. Larsson, Tomta, Rone, 5,41 kor: 4192 X 4,26 = 179
H. Hedergren, Girorings, Havdhem, 11,69 kor: 4044 X 4,32 = 175
C. Carlsson, Stenstu, Stenkyrka, 10,86 kor: 4560 X 3,81 = 174

SRB-rasen dominerar i länet och ej mindre än 631 besättningar ha av vederbörande ägare uppgivits tillhöra denna avelsriktning. Antalet låglandsbesättningar är 7, medan de med oordnad avelsriktning uppgå till 46 st. Tuberkulosen bekämpas i 640 av de 688 besättningarna.
De stamboksförda, renrasiga korna uppgå till 327 st., 323 av SRBras och 4 av låglandsras. Medelavkastningen för dessa uppgår till 3798 X 4,03 = 153 för SRB- och 5064 X 3,67 = 186 för låglandsdjuren. Största antalet sådana djur finnas i Martebo, Fardhems, Bro, Dalhems och Havdhems kontrollområden.
Den högstavkastande kon beträffande mjölkmängd och smörfett är 15 Molly SRB 47032 II, tillhörig E. Lindgren, Odvalls i Stånga. Kon har under kontrollåret lämnat en avkastning av 7481 X 4,07 = 304. Högproducerande kor äro även:
16 Lea, tillh. S. Fredriksson, Halor, Rone med 5656 X 5,06 = 286.
29 Majros Gt 3580 I, tillh. A. Larsson, Dalbo, Halla, med 6167 X 4,54 = 280.
56 Lova SRB 60413 R, tillh. A Gahne, Kams, Halla, med 6664 X 4,21 = 272.
Av dessa senare uppnådde 16 Lea och 56 Lova även föregående år synnerligen hög avkastning.
En allmänt utbredd uppfattning är att år 1936 varit ett ”tjurkalvsår”. Enligt kontrollassistenternas lämnade uppgifter synes även denna uppfattning vara riktig, i det att inom de kontrollerade besättningarna ej mindre än 62 proc. av de födda kalvarna varit tjurkalvar.
—gg—.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38

Andelsslakteriets distriktsmöten.

Som vi förut omnämt hade Visbydistriktet sitt sammanträde i går i centralföreningens lokal under ordförandeskap av hr Carl Widén, Prästgården, Follingbo. Andelsslakteriets styrelse var representerad av direktör Edv. Wahlgren och vice ordföranden, hr Arvid Collberg, Nygårds i Follingbo.
Sedan de tidigare nämda ortsombuden utsetts redogjorde dir. Wahlgren för kommittéförslaget, och efter stunds diskussion beslöt mötet uttala sitt gillande av förslaget och att förorda bifall till detsamma vid kommande föreningsstämma.
Romadistriktet hade samma dag sitt sammanträde i kommunalrummet i Roma under ledning av hr Albert Johansson, Larsarve. Andelsslakteriets styrelse var representerad av dir. Wahlgren och hr V. Gahne, Norrgårda i Björke.
Till ortsombud utsågos: för Atlingbo T. Hansson, L:a Atlings, suppleant A. Runfeldt, Rundarve, för Vänge S. Thomsson, Nickarve, suppl. L. Pettersson, Nickarve, för Guldrupe Aug. Pettersson, Hallbjers, suppl. Sven Svensson, Bjers, för Akebäck J. Endrell, Bäcks, suppl. S. Andersson, Bäcks, för Roma, T. Lithberg, Busarve, suppl. O. Wiman, Barby, för Björke D. Björkander, Björksarve, suppl. G. Norrby, Norrgårds, för Dalhem I. Johansson, Halfoser, suppl. E. Rosvall, Granskogs, för Halls A. Gahne, Kams, suppl. E. V. Norman, Möllebos, för Sjonhem A. Johansson, Bjärby, suppl. J. Olsson, Suderbys, för Ganthem A. Kolmodin, Godrings, suppl. R. Bjersander, Godrings, för Viklan M. Ahlby, Vikarve, suppl. G. Berg, Orleifs, för Barlingbo E. Stenberg, Digeråkra, suppl. H. Björkegren, Busarve.
Även här beslöt mötet uttala sig för det föreliggande kommittéförslaget och att rekommendera detsamma vid blivande föreningsstämma.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38

Taxeringslinjer.

Uti de i fredagsnumret omnämda taxeringsgrunderna för Lärbro samt Hangvar och Halls pastorat har en felaktighet uppstått, så att i stället för ”Avdrag för kost åt personal i jordbruk” bör rätteligen stå ”Värdering av kost och husrum åt personal i jordbruk”, vilket värde (vid taxering av vederbörandes arbetsinkomst) skulle beräknas till ifrågavarande 340 kr. pr år för fast anställd personal, har man bett oss påpeka.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1937
N:r 32