Förlovning

har tillkännagivits mellan fiskaren Arne Lundgren, Slite, och fröken Gerd Petersson, dotter till lantbrukaren Adolf Petersson och hans maka, född Mossegren, Kvarn;

— mellan furiren vid KA 3 Bror Karlsson och fröken Eira Lundin, dotter till hr Einar Lundin, Visby, och hans maka;

— mellan underofficeren vid KA 3 Sune Essemyr, Fårösund, och fröken Barbro Lawergren, dotter till folkskollärare Adolf Lawergren, Boge, och hans maka, född Ohlsson;

— mellan ingenjören Lennart Sennemark, Stockholm och fröken Ingrid Bergström, Slite, dotter till framlidne verkstadsingenjören vid Slite cement Fritz Bergström och hans efterlämnade maka, född Nilsson;

— mellan jordbruksarbetaren Gösta Engström, Folkedarve i Garda, och fröken Anni Larsson, dotter till lantbrukaren Arvid Larsson, Fie i Lau, och hans maka, född Larsson;

— mellan hr Börje Ivarsson, Krokek, och fröken Ing-Marie Levander, dotter till stenhuggaren Johan Levander, Grötlingbo och hans maka;

— mellan bagarmästaren Ernst Olsson, Roma, och fröken Ingrid Stenbom, dotter till byggnadssnickaren Gustaf Stenbom, Gurfiles i Ala, och hang maka;

— mellan handelsföreståndaren Gerhard Ahlgren, BRute och fröken Viola Eliasson, dotter till sjökapten Aldo Eliasson, Rone, och hans maka;

— mellan cementarbetaren Lars Pettersson, Blite, och fröken Maria Svensson, Gothem, dotter till lantbrukaren Edvin Svensson, Kopungs i Gothem, och hans maka, född Norrby;

— mellan hr Erik Pettersson, Rone, och fröken Greta Olofsson, Burs, dotter till arbetaren Hilding Olofsson, Burs, och hang maka;

— mellan rörmontören Karl Erik Karlsson, Skövde, och fröken Sara Engström, dotter till hr Adolf Engström och hans maka, Visby;

— mellan hr Axel Appelfeldt, Västerås, och fröken Karin Liljegren, dotter till lantbrukaren Edmund Liljegren, Bössegårda i Hogrän, och hans maka.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299

Förlovade

Gerhard Ahlgren Viola Eilasson
Rute. Rone.

Åke Torkelsson Vera Björkqvist
Klintehamn.

Eegon Karlsson Inga-Britt Månsson
Lärbro.

Ingemar Peterson Maj-Britt Jakobsson
Källunge.

Thore Löfqvist Inga-Britt Lundin
Visby.

Axel Appelfeldt Karin Liljegren
Västerås. Hogrän.

Ernst Olsson Ingrid Stenbom
Roma. Ala.
Julafton 1946.

Lars Pettersson Maria Svensson
Slite. Gothem.
Julafton 1946.

Erik Pettersson Greta Olofsson
Rone. Burs.
Julafton 1946.

Börje Ivarsson Ing-Marie Levander
Krokek. Grötlingbo.

Thore Johansson Maj-Britt Kasterman
Hemse. Stockholm.

Lennart Sennemark och Ingrid Bergström
Stockholm, Slite.
Julafton 1946.

Axel Lindvall Lydia Söderholm
Lidingö 2.
Julafton 1946.

Evert Nordén och Inga-Lisa Yttergren
Visby.
Julafton 1946.

Hans-Rune Larsson Irene Nordin
Rute. Uppsala.
Rute julafton 1946.

Rune Öster och Lisbeth Forsberg
Visby.
Julafton 1946.

Gunnar Jakobsson och Signe Melin
Öja. Öja.
Julafton 1946.

Bror Karlsson Eira Lundin
Rute. Visby.
Visby Julafton 1946.

Sune Essemyr Barbro Lawergren
Fårösund, Boge.
Julafton 1946.

Arne Lundgren Gerd Petersson
Slite. Kvarn.
Julafton 1946.

Gösta Engström Anni Larsson
Garda. Lau.
Julafton 1946.

Karl Erik Karlsson Sara Engström
Skövde.
24/12 1946.

Josef Jacobsson och Astrid Rondahl
Björke. Hogrän.
Meddelas endast på detta sätt.

Stig Strandänger och Florence Hultqvist
Stockholm 22 dec. 1946.

Gösta Johansson och Margareta Larsson
Etelhem. Hörsne.

Hans Lutteman Gulli Möcklin
Enskede Julafton.

Harald Svensson Kerstin Bäcklund
Stockholm. Åre.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299

Skoldistrikten.

Domkapitlet tillstyrker hos skolöverstyrelsen statsbidrag till skolskjutsar i Gothems och Boge skoldistrikt, undervisning i hushållsgöromål för gossar i fortsättningsskolan i Eksta och Fole, undervisning i engelska språket i folkskolans sjunde klass i Bunge samt förslag till reglemente och läroplan för ettårig fortsättningsskola i Fole skoldistrikt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 December 1946
N:r 286

Dödsfall.

Fru Hulda Johansson, född Olsson, Prästgården i Hejnum, har avlidit i en ålder av sextiotre år. Den avlidna, som var född i Gothem, efterlämnar make, förre arrendatorn Edvard Johansson samt barn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 December 1946
N:r 285

LÄNSSTYRELSEN.

I här fört föreningsregister hava denna dag intagits följande anmälningar:
den 27 februari 1943 antogos stadgar för Norra Gotlands Hingstförening u. p. a., som har till ändamål att inköpa och mot avgift åt föreningens medlemmar samt, därest så prövas lämpligt, järnväl åt utom föreningen stående till betäckning tillhandahålla goda hingstar samt att i övrigt genom lämpliga åtgärder främja hästaveln inom verksamhetsområdet. Styrelsen, som har sitt säte i Tingstäde socken, utgöres av Per Gustav Ansgarius Svensson, Sorby, Stenkyrka, Christen Jespersson, Furubjers, Tingstäde, Lennart Otto Ingvar Pettersson, Gudings, Vallstena, Anders Sigge Andersson, Austers, Hangvar, och Gösta Karl Mörrby, Grausne, Lokrume, ordinarie ledamöter, med Olof Sigurd Bendelin, Stenby, Lokrume, Otto Martin William Österdahl, Hägvards, Hall, och Stig Fritiof Wigström, St. Tallby, Fole, såsom suppleanter. Firman tecknas, förutom av styrelsen i sin helhet, av Per Svensson och Christen Jespersson var för sig. Föreningens räkenskaper avslutas för kalenderår. Kallelse till sammanträde sker medelst kungörelse i den eller de tidningar, som föreningen bestämmer, eller genom posten minst åtta dagar före sammanträdet. Andra meddelanden skola bringas till medlemmarnas kännedom genom annons i den eller de tidningar, vari kallelse till föreningssammanträde införes;
uti styrelsen för Etelhems-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Etelhems socken, har i stället för Valdemar Nicklasson, Lojsta, såsom suppleant inträtt Emrik Ardgren, Bjärby, Etelhem;
uti styrelsen för Havdhems och Eke jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Havdhems socken, har i stället för Anton Jakobsson, Bölske, Havdhem, såsom suppleant inträtt Karl Jakob Henric Levander, Bois, Havdhem. Föreningens firma tecknas numera av samtliga styrelseledamöter jämte kamreraren Lars Johan Ekman,
Havdhem, två i förening;
uti styrelsen för Hesselbyortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Ganthems socken, har i stället för Jakob Kristian Ahlby, Norrlanda, såsom ordinarie ledamot inträtt Ernst Gustav Bernhard Nikolaus-son. Föreningens firma tecknas numera av J. W. Hellgren, Artur, Olsson, Erik Nordström, Ivar Johansson och Gustav Nikolausson, två i förening;
uti styrelsen för Klinte-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Klinte socken, har i stället för Johannes Stengård, Klinte, såsom ordinarie ledamot inträtt Elmer Olof Oskar Jakobsson, Klintehamn. Föreningens firma tecknas av styrelsens samtliga ledamöter två i förening;
uti styrelsen för Källunge-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Källunge socken, har i stället för Sigurd Eriksson, Fjärdinge i Gothem, inträtt såsom ordinarie ledamot Knut Edvin Fridolf Svensson, Kopungs, Gothem;
uti styrelsen för Martebo-Lummelunda jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Lummelunda socken, har såsom ordinarie ledamot inträtt John Valdemar Johansson, Martebo, samt såsom suppleant Viktor Otto Ekktröm, Martebo. Föreningens firma tecknas numera av Karl Olin, Thure Lönngren, Ernst Björkegren, John Malmros och John Johansson;
uti styrelsen för Sydvästra Gotlands jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Levide socken, har i stället för Hjalmar Siltberg, Fröjel, såsom ordinarie ledamot inträtt Bror Gustav Lövgren, Pusarve, Fröjel. Föreningens firma tecknas numera av Lars Jakobsson, Elis Nilsson, Hjalmar Ahlin, Emil Jacobsson, Jakob Larsson, Bror Lövgren, Sigfrid Melin och E. A. Larsson två i förening;
uti styrelsen för Tingstäde-Hejnum jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Tingstäde socken, har såsom ordinarie ledamöter inträtt Johan Anders Teodor Norrby, Tingstäde, och Johan Edvard Elis Pettersson, Hejnum, samt såsom suppleant Sten Samuel Forslund. Föreningens firma tecknas numera av Christen Jespersson, Uno Jakobsson, J. N. T. Hägbom och J. A. Norrby;
uti styrelsen för Visby-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Visby, har i stället för Johan Oskar Viktor Jacobsson, Hejdeby, såsom ordinarie ledamot inträtt Olof Herman Klingvall, Tibbles, Hejdeby. Föreningens firma tecknas numera av Carl August Leonard Widen, Herman Emil Ehrenfrid Löthberg, Anders Nilsson, Arvid Lars Kristian Eriksson, Olof Herman Klingvall och Holger Anders Olsson två i förening.
Visby i landskansliet den 27 september 1943.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 september 1943
N:r 224

Den första rikskollekten till Gothems och Öja kyrkor?

Den rikskollekt som under de två sista åren tagits upp för underhållet av Gotlands kyrkor hemställer domkapitlet skall få tas upp även under åren 1944, 1945 och 1946. Rikskollekten i fjol gav 24,810 kr.
Ansökningar om bidrag av dessa kollektmedel ha gjorts av Gothems församling för inre restaurering av kyrkan för en kostnad av 30,000 kr. enligt 1937 års beräkning och grundförstärkning av tornet, av Sanda församling till installation av värmeledning för omkring 8,000 kr., av Källunge församling till restaurering av kyrkan för Cirka 20,000 kr., av Kräklingbo till värmeledning i kyrkan för omkring 6,500 kr., av Anga till restaurering av kyrkan för 20,000 kr. enligt 1938 års beräkning och av Öja till ombyggnad av kyrkans torn för 30,000 —40,000 kr.
Två av församlingarna, Gothem och Öja, ha begärt bidrag för åtgärder, vilkas åsidosättande skulle innebära fara för förstörelse. Domkapitlet har därför vid preliminär behandling av ärendet tänkt sig, att bidrag av 1942 års rikskollekt skulle komma att lämnas i första hand till dessa två församlingar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Bilder från den stora vägdagen.

Landshövding Nylander öppnar trafiken, över den nya Nybro i Gothem.

Norra vägstyrelsens ordförande E. V. Norman talar vid minnesstenen vid Nybro.

Södra vägstyrelsens ordförande K. W. Palmqvist talar vid mimnesstenen. vid Källgårds Atlingbo.

Landshövdingen framför gästernas tack vid middagen på Stadshotellet.
Från vänster sittande i främre raden riksdagsman G. Bodin,
vägstyrelseordförande E. V. Norman och. generaldirektör Bolinder.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 september 1943
N:r 211

N. O. Fredricksson.

Vid invigningen av Nybro på fredagen uppträdde också den gamle veteranen kapten N. O. Fredriksson i Gothem.
När land och riken runt omkring oss lever i förstörelsens tidevarv, leva vi här hemma i vårt kära fosterland i förbättringarnas tidevarv. Detta är en stor fördel, som vi inte nog kunna värdera. Jag är glad över att få vara med här i dag, när denna nya väg och denna nya bro öppnas för trafik, sade tal. och lämnade i nedanstående versifierad hyllning några erkännande ord om den nya bron och om vägen från Vallstena till Vesterbjers i Gothem

Jag knappt kan mina ögon tro, att vi ha fått en ny Nybro,
ja, jag blev rätt förlägen, att de som här i Gothem bo få köra denna vägen.

Jag är nu över nitti år och minns det som det var i går hur gamla ”bular” skramla. —.Den var av trä, som I förstår, och färdig till att ramla.

När vårens flod och isen tryck den gamla bron gav knyck på knyck så allt begynte rista, det skedde med så väldigt ryck att virket måste brista.

Ty isen bildade en damm, som inte släppte vattnet fram, så’nt ofta fick vi skåda.
Man tyckte, att det var en skam, att sådant finge råda.
Men så kom där en annan bro, storartad blev den, kan ni tro, fast kröken den blev lika,
så den som körde, han fick gno för att i kurvan vika.
Men nu vi fått en bättre bro, där vi kan åka uti ro
rakt fram och även backa —För detta vi, det kan ni tro, vill varmt och hjärtligt tacka.

Leve och ett fyrfaldigt Hurra för den nya bron och för den nya vägen!

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 september 1943
N:r 211

Förstakammarvalet i Kalmar län och Gotland.

Hr Söderdahl placerad i första kammaren.
Val av ledamöter till riksdagens första kammaren förrättades på fredagen i Kalmar av elektorerna för Kalmar läns södra och Kalmar läns norra samt Gotlands läns landsting.
Valen skedde efter partilinjerna, och i desamma deltogo 15 högermän, 20 bondcförbundare och 28 socialdcmokrater. För högern omvaldes riksdagsman Axel Mannerskantz, Värnanäs, och riksdagsman Carl G. Sundberg, Överum, för bondeförbundet riksdagsmännen Petrus Gränebo, Mönsterås, och Arthur Heiding, Ljungbyholm, samt för socialdemokraterna undervisningsrådet Ruben Wagnsson, Äppelviken, riksdagsman Lars V. Linden, Gamleby, nyvald, samt som framlidne riksdagsman Karl Magnussons efterträdare riksdagsman Karl Fredrik Söderdahl, Visby.
Som suppleanter för hr Manners kantz stå bankdirektör T. Björnberg, Oskarshamn, och redaktör Gust. Svedman, Visby, för hr Sundberg nämndeman Thorgny Anckarman, Kulltorp, och folkskolläarare Rudolf Carlsson, Gothem, för hr Gränebo riksdagsman Emil Gustafson, Vimmerby, och f. riksdagsman Oscar Tornegård, Torngård, för hr Heiding landstingsman Henric Levander, Havdhem, och riksdagsman Emil Gustafson, Vimmerby, för hr Wagnsson kommunal’ borgmästare John W. Jonsson, Nybro, och arbetsförmedlingsdirektör Gust. L. Johnsson, Kalmar, för hr Linden kommunalborgmästare John W. Jonsson och landstingsman Harry Appelqvist, Gunnebobruk, samt för hr Söderdahl kommunalborgmästare John W. Jonsson och assistent Georg Pettersson, Visby.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 september 1943
N:r 209

De gotländska landsvägarnas gåta.

Vägen till norra gattet på Fårö.

Del 1.
Det gotländska landsvägsnätet sådant det nu föreligger är i allt huvudsakligt detsamma som tillkom vid 1780-talets mitt, vad som senare anlagts inskränker sig i det hela till. några nerfartsvägar till järnvägsstationerna, vägarna genom den utdikade Mästermyr samt en och annan väg i samband med laga skiften (t. ex. Olofsqviar i Öja). Det har till sin upphovsman landshövding C. O. von Segebaden (här 1766-88), en man som fått det allra bästa eftermäle bland de styresmän som Gotland under tidernas växling ägt – ”den mest välsignade man och i stort verksamme hövding som styrelsen dittills sänt att vårda och förkovra Gotland”, ”vara make såsom man yttrat väl aldrig mer kommer på detta landet” (Säve). Huru han planerade och utförde detta för sin tid storartade arbete är icke i alla detaljer känt, huvudsakligen därför att just ingen har mer ingående sysselsatt sig med detta ämne som dock genom företeelser och krav i senare tid visat sig kunna fånga stort intresse. Icke mindre än 112. mil nya landsvägar skall, enligt uppgift, genom en enda mans energi och framåtanda ha kommit till stånd på ön i en tid som icke visste av några vägsakkunniga eller vägingenjörer. Redan detta vill gärna framstå såsom något gåtfullt, när man ock därtill betänker landets tillstånd under denna och föregående tids prövningar, belysta av ingående historisk forskning . (Gunnar Kellgren : Gotland 1690-1720, Ivar Moberg: Gotland um das Jahr 1700).
Att det icke kunnat avlöpa utan friktioner från lantbefolkningens sida torde vara tämligen klart, när allt arbete skulle utföras efter åläggande i kommandoväg, någon som hälst ersättning för offentligt arbete var den tidens gutar minsann icke bortskämda med och att kraven icke voro små framgår nogsamt av saken själv och en del episoder som nått fram till eftervärlden. Så berättas det om allmogen i Närs pastorat att den en söndag genom kungörelse från predikstolarna anbefalldes att viss dag med folk, handredskap och dragare möta upp i Barlingbo, väl omkring 5 mil från hemmet, för att under ett par veckors tid vid Stava gräva diken, bryta och framsläpa sten och grus till den nya väg som nu där skulle anläggas. Och för byggande av vägstycket genom Lokrume myr, de s. k. Lokrumebroar, fick till och med Fåröborna böja vid så att de i ett par omgångar behövde frakta sig över sundet med dragare, vagnar och allt. Ja, det göres rent av gällande att även det ”svagare könet” tagits i anspråk – ”kvinnfolken buro grus i nätvannor eller i vad man fick tag uti, ty på landsbygden fanns knappt en riktig spade, en järnstör eller skottkärra” (Säve: Åkerns sagor), och detta låter mycket troligt, ty gutniska kvinnor ha alrig varit byckna för att hugga i där det av behovet påkallades.
Utan all sakkunskap och ledning kunde naturligtvis nog icke ett sådant vidlyftigt ”företag utföras. Landshövdingen själv drog sig icke för att personligen övervaka arbetets fortgång och syntes ofta i spetsen för arbetsskaran till dess uppmuntran. Självklart togs även fogdarne och länsmännen i anspråk väl å timbetets vägnar, varjämte förfarna och betrodda allmogemän, t., ex. gamla kyrkvärdar, anlitades. Men den som nog mest skulle företräda sakkunskapen var den bekante lantmätaren M. J. Lallerius, landshövdingens högra hand, som gick före med lantmätarekedjan och utstakade linfeniver skog och mark. Om han härvid någon gång i en kritisk stund måste taga ledning av fortgående ringning med kyrkklockorna vid vägens ändpunkter såsom sägnen vill göra gällande måste lämnas därhän, men skulle i så fall bra belysa vanskligheterna vid att på måfå draga fram genom obygden. Företaget var säkerligen vanskligt nog icke minst i betraktande av de, många hinder som rests snart sagt vid varje stenkast av banan.. Och det är nu härutinnan som de gotländska landsvägarnas gåta, ja gåtor, bit för bit möter oss.
En sak som ofta synes den nutida resenären oförklarlig och kanske mer än en gång väckt hans förtret, synnerligen om han med sin bil hamnat i något djupt vägdike, är vägbankens oresonliga höjd över omgivande mark, kanske en böljande sädesåker; där svävar han i sitt höga majestät på sin tråd över skördar och fält. Påfallande är detta t, ex. å vägen Follingbo-Barlingbo -Roma ö s. v. eller Endre-Ekeby m. fl, man åker faktiskt över närliggande trädgårdar och gårdsplaner, och på sina ställen kan man inte undgå den reflektionen att det måste bereda gårdsägarna en hel del besvärligheter att komma upp på eller ned för allmänna vägen vid hans grind.
Och gåtans lösning ligger i vanliga fall nära till hands. Härvid gäller det nogsamt att betänka huru mycket högre vattenståndet den tiden var överallt, då dikning var så gott som okänd. Ännu efter mitten av 1800-talet var det vanligt att de gotländska vägarna vid vårfloden kraftigt översvämmades, och det berättas att vattnet t. ex. å vägen söder om Petes gård i Öja kunde denna tid av året stå nära en aln över den höga stensatta vägbanken mot Petesviken, och vid Högbro öster om Gurpe i Kräklingbo kunde vårflödet från Nygårdsmyr som hotade att taga bron med sig (vadan den måste byggas hög!) kunde vattnet forsa över vägbanan så att det var ett dagligt äventyr för skolbarnen att komma fram till skolan vid kyrkan. Vid Stenbro gård i Silte kunde man, trots avloppet genom bron över den höga landsvägen (utmärkt för sin tid med en bildsten!), vid vårfloden från gamla Mästermyr till och med fånga gäddor i brygghuset!
Den värsta landsvägsbiten å u lär också länge varit den vid Stava i Barlingbo, som ”Närkarna”, såsom ovan berättats, fingo bud på att bota, och det sägs att bonden även i senare tid hellre för sin stadsfärd tog vägen från trakten vid Diskarve i Roma rätt västerut genom skogen mot Akebäck än över Snauvaldsbro och förbi Stava. Det finns också grundad anledning förmoda att detta vägstycke haft sina omöjligheter redan under medeltiden, ty från denna tid kommer en berättelse om en priorissa Elna (Helena) från Solberga nunnekloster vid Visby som, när hon en gång ville besöka priorn i Roma munkkloster – båda tillhörde ju Cistersienserorden – hon då icke tog den genaste vägen genom Follingbo-Barlingbo utan den längre genom Dalhem och över Roma myr, tydligtvis medan den var mera framkomlig. Men även den var besvärlig nog, så att hon efter denna sin färd lät förbättra eller bygga om den över ”näset”, där den ännu går förbi Näsungs i Dalhem till Karby i Roma och därför även in i senaste tid burit namn efter henne nämligen Elnagate.
Men frågor som den vägfarande städse ställes inför gälla dock i första hand icke vägbanans höjd utan dess riktning, dess opåräknade och opåkallade svängar och krökar, som en senare jäktad tid gladeligen tagit som sin uppgift att rätta till, ofta nog väl så hårdhänt och meningslöst. Alla vägarnas ”nycker” ha dock i varje fall sin goda och fullgiltiga förklaring. Men då måste man in på vägarnas tillblivelsehistoria alltifrån uråldrig tid.
När von Segebaden anlade. de nya landsvägarna på Gotland, saknade ön visst icke vägar. Tvärtom – det var ett synnerligen rikt vägnät som stod resenären till buds här, på sitt sätt alltför rikt, något som kartor för dessa tider nogsamt visar (T. Moberg se ovan!), och dock förete de icke allt. Detta hade icke någon landshövding styrt om, utan en vida mäktigare herre – nödvändigheten, livsbehovet, men visserligen icke på en enda gång. Då detta behov till sig olika med växlande tider, samfärdsel- och kulturförhållanden, har också vägarnas såväl beskaffenhet som utformning kommit att gestalta sig olika. Endast den fullständigaste kännedom om den tid i vilken en väg kommit till och därmed sammanhängande krav kan till fullo ge förklaringen till denna vägs gestaltning och egenheter. Ty vägarna äro på sitt vis bland de mest praktiska uttryck för varje tids särskilda kynne om de ock för en senare tid kunna ligga där bra antikverade, och det råder ett oavlåtligt sammanhang mellan väg och levnadsbehov och likasom ett fortgående samspel mellan väg och bygd i det att allra först sluter vägen sig till bygden, sist drar vägen bygden till sig, det ena som det andra sker mer eller mindre frekvent i varje tid. Och varje väg har därför alltid sin särskilda saga, ett vittnesbörd om ett livsbehov den velat fylla – och detta är just dess egentliga gåta. Den gamla vägen från en svunnen epok skall på denna grund alltid ha en fläkt av poesi och stämning över sig för den som har sinne för dess särprägel, om också blott en aning om dess anbefallda uppgift i livskampen. Där tidsförhållandena stå mer eller mindre okända blir dess vägars gåtor också mer eller mindre olösliga.
Stigar och vägar äro lika gamla gom människorna inom landområdena, de första vägarna voro upptrampade av jägare och fångstmän och sökas ofta kring vattendragen, redan det begynnande åkerbruket krävde vägar liksom boskapsskötseln, och vid gamla vägar slingrande genom djupa skogen har det ofta erinrats om kreatursstigar.
Av lätt förklarliga skäl kan man nog ej påvisa några vägar från Gotlands Stenålder, om också icke väg saknas t. ex. i området vid Svalings i Gothem, där öns första bebyggelse satt in, och vägen Näsbolairu som passerar stenåldersboplatsen Gullrum i Näs har nog icke mycket gemensamt med stenåldern, ehuru väl den pekar hän mot Burgsvikens vatten för fiske och sälfångst. Likaså har nog vägen intill norra sidan av Laubackar, där nedanför liggande åkerfälten med sitt rikliga av grankvistar märkta kline vittnar om en stenåldersbygd, en mera nära liggande förklaring.
Enahanda är förhållandet med Gotlands Bronsålder, så mycket mer som en hel del osäkerhet ännu råder om denna, då fornlämningarna som röja denna tid – rösen och skeppssättningar – voro av vissa hänsyn till de avlidna lagda ett gott stycke från själva bygden.

Sträcka mellan Sojvide och Övide i Eskelhem

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 september 1943
N:r 209