Ur dagens post. Kriget.

England tar blockaden lugnt.
Engelska amiralitetet meddelar, att inalles sju engelska fartyg blifvit sänkta af tyska undervattensbåtar sedan 18 febr., under det att 708 ångare på kvar och en öfver 300 ton af alla nationaliteter ankommit till brittiska hamnar och 673 afgått därifrån under den vecka som slutade med 24 dennes. Sammanlagda antalet ankomna ångare under de senaste 8 tveckorna före nämda dag var 5,772 och antalet afgångna 5,507.
Parlamentsledamoten Samuel Roberts, som är stor skeppsredare, har i Sheffield hållit ett tal, hvari han yttrade, att den skada de tyska undervattensbåtarna vore i stånd att tillfoga Enland, endast vore rätt begränsad. Enligt den kännedom han hade af undervattensbåtarna voro de icke ett så dödsbringande vapen som många trodde. Vissa försiktighets-mätt hade vidtagits och hade redan visat sig verksamma. Om fartygen endast följde gifna instruktioner, vore inga undervattensbåtar i stånd att träffa dem.

England envisas att anvanda neutrala flaggor.
Corriere della Sera meddelar att engelska regeringen den 22 besvarat de neutrala staternas protester mot missbruket af deras flaggor; svaret var afvisande.

Dardanellerfortens beskjutning.
Det återstår att se, huru pass betydande den verkliga effekten af beskjutningen af Dardanellerforten skall visa sig vara. I Framkrike hysar man alltjämt de mest öfverdrifna förhoppningar. Efter Konstantinopels eröfring skola ryska, franska och engelska trupper förena sig med serbiska armén och gå på Wien! General Pau har varit med om att förbereda denna krigsplan. Den i Odessa samlade ryska armén skall landsättas vid Midia på turkiska kusten, nordväst om Bosporen, för att sedan marschera på Konstantinopel.
Sedan forten vid Dardanellersundet, som man hoppas snart nog, förvandlats till grus, skall man rensa passagen genom att spränga minorna i sundet med hjälp af timmerflottar. På det sättet skulle man öppna en ränna af hundra meters bredd, genom hvilken slagskeppen skulle kunna gå in i Konstantinopel.
Därefter är man säker på, att Italien vill komma med i kriget.
Allt detta låter storartadt. Emellrttid är att märka, att sundet är 75 km långt, och en del af befästningarna torde svårligen vara åtkomliga från sjön.
Det torde säkerligen ej bli någon lätt sak att taga Konstantinopel. Och äfven om det lyckades, skulle kanske ententemakterna råka i förlägenhet om hvad de skulle göra därmed. I underhuset förklarade på torsdagen sir Edward Grey, »att han icke sett eller kunnat finna i någon redogörelse för ryske utrikesministern Sasanoffs senaste tal i riksduman någon förklaring, att Ryssland hade för afsikt att för beständigt besätta Konstantinopel».
Den förklaring — tillade utrikesministern — som jag sett, gick ut på, att händelserna på rysk-turkiska gränsen skulle föra Ryssland närmare förverkligandet af de politiska och ekonomiska problem, som stå i samband med Rysslands tillt, äde till öppna hafvet. Detta vore en sträfvan, som hade vår fulla sympati. (Bifall). Den närmaste angifna formen, under hvilken denna sträfvan skulle förverkligas, komme utan tvifvel att få sin lösning i fredsvillkoren.
Deklarationen förefaller betänkligt stäld på skrufvar.

Ryssarnas omringande.
Pester Lloyd skrifver: De båda flyglarna af vår front, som hittills bildat en trubbig vinkel med hvarandra, komma hvarandra allt närmare, så att fiendens styrkor råkat mellan våra truppmassor. Ryssarna försöka där en genombrytning genom att draga till sig friska trupper, men vi ha ständigt omintetgjort deras ansträngningar. Långsamt men oafbrutet fortsätta vi vår offensiv.

Ha turkarna segrat i Kaukasien?
Den turkiska telegrambyrån Milli har från sin korrespondent vid Svarta hafvet mottagit följande telegram:
De strider, som under de sensate dagarna stått i trakten af Bortschko, norr om Artvin, ha slutat mod fullstindig seger för de turkiska trupperna. Dessa besatte efter ett från Tschetskeprus förstaget angrepp flera viktiga punkter, Ryssarna ledo svåra förluster och togo till flykten. De ryska officerarna måste använda våld för att hålla de flyende tillbaka, hvilket visar, hur demoraliserade de ryska trupperna äro.

Efterskörd från slaget vid Falklandsöarna.
Kölnische Zeitung offentliggör ett bref från Montevideo, hvari omtalas, att i fort Stanley på Falklandsöarna ligga sju engelska kryssare, däraf tre hjälpkryssare, med allvarligt haveri från deltagandet i slaget vid Falklandsöarna.

Det franska flygväsendets förfall.
Ett telegram från Paris till Giornale d’Italia fastställer, att man förvånar sig i Frankrike högeligen öfver att intet fransk aeroplan fans i beredskap i Calais, för att angripa den bombarderande zeppelinaren, och att hindra en ytterligare beskjutning. Vidare beklagar man i franska militärkretsar lifligt den fullkomliga des-organisationen af den femte franska armén. Ehuru i enstaka fall utmärk. ta prestationer gjordes, visade den sig dock i allmänhet i afseende på. disciplin och beväpning oförberedd. Detta allt vore smärtsamt för Frankrike, son dock varit flygväsendets vagga och sedan det under det senaste året låtit slå sig i alla rekord af tyskarna, öfverträffas det nu af dem i fråga om apparatens flygkraft och verkningssätt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Februari 1915
N:r 48

Kriget.

Undervattensblockaden.
Inloppet till Irländska sjön spärradt.

Till vårt utrikesdepartement har från baskickningen till London ingått telegrafiskt meddelande, att enligt amiralitetrsorder alla fartyg, af hvad nationalitet och storlek som helst, äro förbjudna att befara norra inloppet till Irländska sjön inom en parallellogram, som i nordvilt gränsas af en linje från 55 grader 22 ½ minuter nordlig latitud och 6 grader 17 minuter västlig longitud till 55 grader 31 minuter nordlig latitud och 6 grader 2 minuter västlig longitud och i sydost af en linje från 55 grader 10 ½ minuter nordlig latitud och 5 grader 24 1/2 minuter västlig longitud till 55 grader 2 minuter nordlig latitud och 5 grader 40 ½ minuter västlig longitud.
All trafik måste gå söder om Rathlin Island och ske mellan solens uppgång och dessas nedgång. Bestämmelserna hafvra trädt i kraft från och med 23 februari.

Sjöfarten förlamats i all större utsträckning.
Nieuwe Rotterdamsche Courant meddelar i förgår från Vlissingen: Ångaren Deutdchland, som tidigt i dag på morgonen skulle afgå från Vlissingen till Tilbury, kunde ej komma i väg, emedan besättningen vägrade medgölja under förklaring att fartyget blott hade två vattentäta skott. Flera andra ångare ha likaledes blifvit liggande kvar i Rotterdam. I följd af den täta dimman och de minor, som inkommande fartyg konstaterat, är sjöfarten på Nordsjön mycket farlig.
Från London meddelas att ytterligare fem engelska ångfartygslinjer inställt sin trafik i följd af den tyska undervattensfaran.

Spänningen stiger i Holland.
Från Amsterdam telegraferas, att man med stigande spänning afvaktar händelsernas utveckling i de engelska farvattnen. Fastän ännu intet holländskt fartyg gått förloradt i det tyska undervattenskriget, tilltar dock oron på grund af att så många neutrala fartyg torpederats.

Regins undergång.
Norske ministern har telegrafiskt meddelat, att han hört de tre hufvudvittnena rörande Regins undergång.
Explosionen ägde rum omkring 7 minuter från North Goodwin Sands fyrskepp, som Regin hade sydväst halft syd. Kaptenen och förste styrmunnen meddelade, att fartyget godt som fullständigt stilla. Maskinen hade en eller två minuter tidigare arbetat något för att man skulle undgå ett smart järnföremål om styrbord, som man antog vara en mina. Kaptenen och styrmannen stodo och sågo tillbaka efter detta föremål, då explosionen inträffade vid fartygets för. De äro båda benägna att tro, att den förorsakades af en torped. De kunde emellertid ej afge något vittnesmål, som ger stöd åt detta antagande.
Utkiken på backen meddelade, att han sett rundt omkring föröfver, då explosionen inträffade, och att han ej sett något misstänkt sedan fartyget passenat det minliknande föremålet. Denne sjöman har tjänstgiort i svenska flottan och har kännedom om minor samt har sett torpeder afskjutas.

Flykten från det brinnande Reims.
Enligt hvad som skrifves från Genéve, hafva i Paris under natten till onsdagen inträffat mycket talrika, från den brinnande staden Reims flydda familjer. De angåfvo antalet af under bombardemanget dödade och sårade till öfver två hundra. Alla från Reims till Paris ledande vägar äro falla af flyktande familjer, hvilka föra med sig det nödvändigaste på kärror.

Strid mellan engelska och tyska aviater.
I Flandern mellan Thourout och Ostende ha engelska flygare haft en strid med tre tyska flygare. Två af de senare nedskötos och den tredje skadades svårt. Vid detta tillfälle dödades 7 tyska officerare.

I öster.
Tyska rapporten om antagandet af Prasnysj.

Tyska generalstaben meddelar: På östra krigsskådeplatserna fortfara striderna vid Njemen, Bodr och Narew. Den fästningsmässigt försvarade staden Prasnysj togs efter hårdnackade strider med storm af ostpreuasiska reservtrupner. Öfver 10,000 fångar samt 20 kanoner. en större maskingevärspark och en massa utrustningspersedlar föllo i våra händer.
I andra strider norr om Weichsel ha vi under de senaste dagarna tagit 5,000 fångar. I Polen söder om Weichsel ha ryssarna efter att med femdubbelt övermakt företa med angrepp besatt gården Moghely sydost om Bolimoff. För öfrigt linnes intet väsentligt att meddela.

Det ryska kanonmaterielet.
Vid den nu väl antagligen något så när fullständiga redogörelsen för krigsbytet vid den senaste tyska offensiven pä nordöstra fronten uppge de tyska rapporterna att 300 kanoner fallit i deras händer. Som man erinrar sig, rörde sig de föregående rapporterna i denna sak med långt lägre siffror, detta äfven sedan stridernas karaktär af ett förkrossande ryskt nederlag, där endast spillror af den slagna armén lyckats rädda sig, var fullt konstaterad. Man ansåg sig då, och detta ej utan skäl, af disproportionen mellan å ena sidan det stora antalet fångar och uppgifterna om antalet divisioner som på rysk sida varit i elden, samt å andra sidan det så ringa bytet i artillerimateriel, kunna dra den slutledningen, att det nu måste vara på upphällningen med det ryska artilleriet, eftersom
en så stor styrka varit försedd med ett sådant fåtal artilleripjäser; att största delen af kanonerna nödvändigtvis måst lämnas i sticket var ju själfklart, när nederlaget urartade till en flykt in i skogar och på de mest oframkomliga vägar, som den ogynsamma väderleken gjorde än mera omöjliga för transport af artilleri.
Den nu lämnade kompletta redogörelsen medför en väsentlig korrigering af detta antagande. Om tyskarns, under sitt förföljande lyckats ta 300 kanoner som byte, hvaraf en del nedgräfda eller sänkta i sumpmarkerna och träsken för att undgå fienden, så har man all anledning antaga att den slagna armén varit så tämligen normalt utrustad i fråga om artillerimateriel. De senaste tyska uppgifterna anslå hela den ryska styrkan till något öfver 200,000 man – 220,00 eller så ungefär – och antaga på samma gång att den haft omkring 500 kanoner. Därad befinna sig nu 300 i tyskarnas händer. Huru stor del af de återstående 200 som blifvit räddade vid flykten och ehuru många som fördolts och undgått upptäckt, därom vore lönlöst framställa någon gissning. I hvarie fall torde förlusten få anslås till mer än 300, huru mycket mer veta vi ej. Hvad betyder då denna förlust för den ryska armén?
Enligt uppgifter i en tysk militärisk facktidskrift kort före krigsutlbrottet uppgick antalet fältkanoner för de olika staterna till följande siffror: Tyskland 2,832, Österrike-Ungern 1,824, Frankrike 2,844 och Ryssland 4.434. Af lätta frälthaulbitser hade Tyskland 900, Österrike 416, Ryssland 444, medan Frankrike fullständigt saknade detta vapen. Nästan lika öfverlägsna voro centralmakterna i fråga om tunga fälthaubitser, af hvilka Tyskland ägde 400, Österrike-Ungern 112, Frankrike 210 och Ryssland 64.
Denna jämförelse rör sig endast om antalet artilleripjäger, icke om deras kvalitet. Men siffrornas tala icke desto mindre sitt väldiga språk. Efter de förluster som det ryska artilleriet förut lidit representera de nu afhända kanonerna säkerligen minst 10 procent af allt det artillerimateriel hvaröfver den ryska armén förfogar och antagligen något mer än 10 procent; vi måste ju, utom hvad som förlorats som krigsbyte äfven räkna med materialets slitning. Ryssland äger visserligen stora kanonverkstäder — framför allt de så ofta omtalade Putilovverken — men föga är bekant om deras prestationsförmåga. Efter allt att döma blir därför den nu lidna förlusten i artillerimateriel för Ryssland så godt som oersättlig.

Karpaterslaget.
Enligt ett meddelande från Wien uppgå ryssarnas förluster under de sedan slutet af januari pågående Karpaterstriderna enligt tillförlitliga beräkningar till 100,000 man i fångna och döda.
Kampen vid Stanislau utvecklar sig gynsamt för österrikarna, trots det ryssarna oupphörligen insätta nya förstärkningar.
Vid Przemysl hafva alla angrepp framgångsrikt tillbakaslagits af besättningen.

Ett och annat.
— Wolffs telegrambyrå meddelar: Det andra tyska krigslånet framlägges till offentlig teckning under tiden från 27 februari till 19 mars. Liksom det föregående lånet kommer det att bestå af 5 procents rikaskattkammarväxlar och 5 procents riksobliationer. Förräntningen tager sin början 1 juli 1915. Inlösen sker genom utlottning. Lånet är ouppsägbart från statans sida till 1 okt. 1924. Teckningskursen är 98,50 och 98,30, då införande i riksskuldboken begäres, för nominellt belopp på 100 mark. Lånet är obegränsadt, så att alla tecknare kunna påräkna att erhålla tecknade belopp.
— Anmärkningsvärdt är, att den vid Augustov tillfångatagne chefen för 57:e ryska reservdivisionen frågade de tyska officerarna, om det var samt, att det af tyskarna belägrade Antwerpen snart väntades falla. Då man därpå gjorde situationen klar för homom, vägrade han att tro på att den tyska västarmén står på fransk mark.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Februari 1915
N:r 48

Ur dagens post. Kriget.

Sjökriget.
Offrens antal växer.

Från Berlin telegraferas, att meddelanden om brittiska fartygsförluster nu börja ingå i större antal, ehuru uteslutande från neutrala källor, i det ännu ingen anda tysk undervattensbåt återvändt hem för att lämna rapport. Telegrammat genom Wolffs byrå om, att ett brittiskt tupptranaportfartyg sänkts, var icke officiellt, men härflyter dock ur säker källa. Bland öfriga ingångna underrättelser märkas följande:
Stor oro råder i Hull för ångaren Memblands öde, hvilken lämnade Hull förra måndagen och sedan i fredags förgäfves väntats i Newcastle.
Den norska ångaren Orla, som kommit till Rotterdam, meddelar att man i Engelska kanalen iakttagit vrakspillror och uniformsmössor, som drefvo på vattnet och som sannolikt härstammade från något sänkt brittiskt trupptransportfartyg. Äfven den brittiska ångaren Jerwaux Abby från Hull, hvilken likaledes inkommit till Rotterdam, har vid Nord Hindes fyrskepp iakttagit massor af vrakdelar och militära beklädnadspersedlar liksom äfven många minor.
Enligt livad sistnämda ångares besättning berättat, råder stor upphetsning bland befolkningen i Hull. Och tidningen Rotterdamsche Courant berättar från London, att i England redan 9,000 sjömän från handelsfaltyg gå utan sysselsättning, emedan de vägra att gå till sjöss på grund af den tyska undervattensbåtfaran.
Från London telegraferas, att ännu en engelsk kolångare i förgår blifvit torpederad och sänkt i Engelska kanalen.

Den amerikanska noten väcker förhoppningar i Tyskland.
Lokal-Anzeiger skrifver: Den amekanska noten är hållen i en alltigenom förbindlig ton och erbjuder åtminstone ett användbart underlag för vidare förbandlingar. Den anknyter sig särskildt till slutpunkten i den sista tyska noten, hvari det heter: Skulle den amerikanska regeringen finna en väg till att uppnå beaktande af den londonska sjökrigsrättsförklaringen äfven från de med Tyskland krigförande makternas sida och därigenom möjliggöra för Tyskland den legitima tillförseln af lifsmedel och industriella råämnen, så skulle den tyska regeringen häri erkänna ea förtjänst, som icke kan nog skattas, om ett humanare gestaltande af krigföringen och ur det skapade nya sakläget gärna draga ytterligare slutsatser.
Enligt hvad som förljudes, tilllägger Lokal-Anzeiger, har Förenta staternas regering tagit fasta på denna tyka påstötning, och då det i inledningen till förslagen är tal därom, kan man icke misstaga sig i den förmodan att det handlar om bestämda ansatser i denna riktning, hvilka naturligtvis måste vända sig lika mycket till den engelska som den tyska regeringen.

Två tyska undervattenebåtar förolyckade?
Från Amsterdam telegrafers till Paris: Det bekräftas nu att två tyska undervattensbåtar ha gått förlorode. Efter hvad man på omvägar erfar, skulle de redan ha varit åter i Cuxhafen för tre dagar sedan.

Tysk flygeskader öfver Holland.
Den holländska tidningen Vaderland skrifver: I tisdags morse mellan klockan två och fyra observerade vaktposterna i Eide ett Zeppelinluftslkepp och tolf flygmaskiner, som flögo i västlig riktning.

Ett alarmrykte.
Ententen hoppas på Rumänions hjälp.

Öfver Paris meddelas, att från Bukarest telegraferas till Le Matin: Rumäniens gesant i London har anländt till Bukarest. Han reser om någon dag tillbaka till London för att öfverbringa till utrikesminister Grey ett meddelande från den rumänska regeringen, att Rumänien i börjar kriget i april.
Från Newyork telegraferas, att därvarande finanskretsar meddelas att representanter för den rumänska regeringen ha ankommit till Förenta staterna för att afsluta stora kontrakt med amerikanska vapenfabriker, men fabrikerna ha så mycket att göra, att de omöjligen kana leverera krigsmateriel till den tid som Rumännien önskar.

Det sega ryska motståndet.
Ryssarnas försök att bortförklara sina nederlag äro närmast ett svaghetstecken. Man bringas att tro, att de ryska krafterna i Norra Polen äro relativt svaga. Det har redan tidigare talats om, att här ba ryssarna nyuppsatta truppstyrkor att röra sig med, under det elittrupperna stå utanför Warschau och i Karpaterna.
Påtagligen är det känslan af kvalitativ af verlägsenhet öfver de dåligt öfvade och dåligt beväpnade ryska härarna i norra Polen, som föranleder tyskarna att anfalla på en så ofantligt bred front och med så stor häftighet. De ha brådtom att komma fram, då nu töväder inträdt och hotar upplösa vägar och fält. Att anfallet gör framsteg framgår af, att tyska patruller redan gått öfver Njemen.
Tyskarna synas redan ha gått öfver Bohr. De framstötar, som ryssarna gjort öfver sistnämda flod, ha slagits tillbaka särskildt vid Stabin, sydost om Augustov. Det är emellertid omöjligt att gissa sig till tyskarnas planer, då man ej känner terrängens beskaffenhet under nuvarande väderleksförhållanden. Att deras framträngande har stora svårigheter att öfvervinna, är säkert, äfven om det lefvande försvaret skulle visa sig vara klent.
Visserligen äro de ryska härarna omfattade af de allierade från östpreussiska gränsen ned till rumäniska gränsen vid Dnjester.
Men att trycka samman de ryska massorna inom ramen af denna väldiga omfattning är ingen lätt sak. I norr erbjuda de ryska fästningslinjerna längs Niemen, Bobr och Narew ett motstånd, som ryssarna anse oöfvervinneligt. I söder torde de förenade österrikarna och tyskarna få svårt att lossa ryssarnas hårda grepp om Galizien.

General Pau
kommer icke att öfvertaga något befäl i Ryssland, heter det nu, emedan den ryska arméledningens själfkänsla knappast torde tåla ert främmande kommando. Däremot är det möjligt, att han kan komma att öfverlägga om till tiden sammanfallande operationer, hvarvid, såsom en Berlinkor-resp. elakt anmärker, det problemet skulle uppkomma, om den ryska armén längre är i stånd att bestämma sitt eget handlande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47

Senaste Nyheterna från kriget.

Flera ångare till botten.
London, 25 febr. Reuter’s Office meddelar: Ångaren Deptford sänktes igår i Nordsjön utanför Scarbozough. Besättningen, som med undantag af en man räddades at en passagerareångare, tror, att fartyget träffats af en torped.
London, 25 febr. Reuter’s Office meddelar: Besättningen på ångaren Western Coast från Liverpool har anländt till Portsmouth och berättat, att ångaren i går antingen stötte på en mina eller träffades af en torped utanför Beachy. Intet människolif gick förloradt.

Franska rapporter.
Fransmannen hålla sina ställningar. Lutbombardemang.

Paris, 26 febr. I Champagni ha vi upprätthållit de nya framsteg, vi igår uppnådde. Alla motangrepp ha afslagits.
Vår aviatörer ha nedkastat 60 bomber öfver järnvägsstationer, tåg och truppafdelningar med godt resultat.
Mellan Argonne och Maas ha vi gjort nya framsteg. Fienden har ej varit i stånd att tillbakataga af oss eröfrade skyttegrafvar.

I öster.
Österrikarna ta många fångar.

Wien, 26 febr. Officielt meddelas: I ryska Polen har ingen förändring skett. Under framstöt på Västgaliziska fronten ha vi tagit flera ryska stödjepunkter öster om Grybow och därvid tagit 560 fångar med 6 kulsprutor.
I Karpaterna ha operationerna hindrats af starkt snöfall. Våra truppers angrepp söder om Dnjester skrida gynnsamt framåt. Under söndagen och måndagen ha vi tagit 10 officerare och 3,338 man till fånga.
I Bukovina är allt lugnt.

Rysk rapport som antyder tyska framsteg.
Petrograd, 26 febr. I trakten af Sventojanskgoja ha tyskarna gått öfver till högra stranden af Niemen. Striden pågår. Kring Ossovetz har fastningsartilleriet med framgång kämpat med tyska batterierna. Fienden har koncentrerat kraftiga ansträngningar mot Noviogrodsk och Prasnysj. På vänstra stranden af Weichsel ha vi tagit bondgården Morxhelly hvarvid 7 officerare och 400 man togas hvarjämte en del kulsprutor eröfradas.
I Karpaterna pågå striderna. I Galizien utkämpas en förbittrad strid vid floden Swice.

Dardanellerforten ånyo bombarderade.
Tystade, säga engelsmännen.

London, 26 febr. Officiellt meddelas, att bombardementet af Dardanellaena återupptogs kl. 8 igår morse. Alla forten vid inloppet gjordes oförmögna att besvara elden. Operationerna fortsättas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47

Kriget.

Undervattensblockaden.
Betingelserna för dess genomförande.

Häröfver gör Aftonbladet följande intressanta betraktelser:
Det kan utan öfverdrift påstås, att den från och med 18 febr. igångsatta tyska undervattensblockaden af Englands kustfarvatten är den märkligaste företeelsen i hela det nu pågående världskriget.
Många fråga sig emellertid: Huru kan denna blockad upprätthållas? Huru är det möjligt för de tyska undervattensbåtarna, som fruktan för fientliga kryssare och jagare måste hålla sig väl dolda, att aflösa hvarandra i den utan tvifvel oerhördt ansträngande vakttjänsten tillsjöss långt från egna hamnar?
Låtom oss se, huru därmed kan förhålla sig.
Att börja med må erinras om, att Tyskland under de senaste åren bygt ett högst afsevärdt antal undervattensbåtar med alltjämt växande storlek, och att dylik nybygnad forcerats efter krigsutbrottet. De tyska undervattensbåtar, som nu tagas i anspråk för blockaden af Englands kust, äro sålunda utan tvifvel både fullt tidsenliga och försedda med så stora förråd af torpeder, bränsle och proviant m. m., att de kunna vistas på dem tilldelade observationsplatser under åtminstone en veckas tid.
Vidare må anmärkas, att den tyska krigsledningen utan tvivel så disponerat de i den ifrågavarande blockaden deltagande undervattensbåtarna, att de nyare och större af dessa tjänstgöra i västra delen af Engelska kanalen och på Storbritanniens västkust, under det att de äldre och smärre båtarna, hänvisas till östra delen af sagda kanal och till Nordsjön.
Enär båtarna af lätt insedda skäl ej kunna aflösa hvarandra på samma sätt som sker vid aflösning mellan vaktposter, har tyska krigsledningen säkerligen vidtagit den anordningen, att vissa grupper undervattensbåtar tjänstgjort t. e. från midnatt 17 febr. med tjänstgöringsskyldighet till midnatt 24 febr., vid hvilken tid nya grupper undervattensbåtar utan aflösning infalla i de förras ställe och dessa hemgå för komplettering af förråden och för hvila.
De vid blockaden tjänstgörande undervattensbåtarna torde vidare mellan sig själfva fördela dygnets timmar så, att inom hvarje grupp af två eller möjligen tre båtar alltid minst en undervattensbåt är i tjänst, d. v. s. med korta tidsintervaller höjer periskopen öfver vattenytan, spejande efter fientliga fartyg. Om grupperna bestå af två båtar, kunna dessa t. e. båda göra tjänst dagligen från kl. 5 f. m. till kl. 7 e. m. och uppdela de återstående tio timmarna i två vakter, hvarunder alltid den ena af båtarna kan gå ned och lägga sig på hafsbottnen för hvila. De engelslka kusthafvens många sandbankar med måttligt djup erbjuda nämligen ypperliga hviloplatser för blockerande undervattensbåtar. De enda farvatten å Sveriges kust,
som i någorlunda, utsträckt grad erbjuda liknande fördelar, äro Kattegatt och Östersjös vid skånska kusten.
Genom tillhjälp af undervattenssignalering kunna troligen inom samma grupp opererande undervattensbåtar gifva hvarandra vissa korta signaler af förut öfverenskommen betydelse, såsom: »Fientliga fartyg äro i sikte»; »Jag uppgår i öfvervattensläge»; »Jag nedgår till hafsbottnen»; »Jag har blifvit beskjuten (rammad) och måste hemgå för skadans afhjälpande» etc. På så sätt kan ju alltid någon, om också ganska ringa, kontakt båtarna emellan upprätthållas.
Af kvad ofvan framhållits torde det vara uppenbart, att den i spänning varande såväl krigande som neutrala världen ej skall erhålla några omfattande upplysningar om den nu iscensatta undervattensblockadens verksamhet förrän efter tiden för den första aflösningen af nu på vakt liggande undervattensbåtar. Engelska krigsledningen har ju förklarat sin afsikt vara att hålla tyst med eventuella förluster, och därom är ju intet att säga. Tyska krigsledningen åter har ej någon möjlighet att kommunicera med de nu i blockadtjänsten insatta undervattensbåtarna. förrän dessa efter utförd vakthållning återkomma till sina operationsbaser.
Helt visst hafva de tyska under undervattensbåtarna order att föra noggrann förteckning och beskrifning å samtliga de ångare, de sänka eller skada; detta ej endast ur allmän ordningssynpunkt, utan äfven med hänsyn till möjligheterna att framdeles kunna bemöta obefogade anklagelser för öfvervåld mot neutrala fartyg.
När det nu pågående världskrigets historia en gång skrifves, blir troligen dess intressantaste kapitel redogörelsen för den tyska undervattensblockaden af det stolta Albions kuster.

Försöket att göra de allierades handel afbräck hopplös, säger Renter.
Reuters Office i London publicerar följande påtagligt snedvridna, trösteredogörelse:
Det fullständigt misslyckade i Tysklands försök att uppehålla ens skenet af att dess flottoperationer mot de allierades handel till sjöss skulle ha någon märkbar inverkan framgår af nedanstående förteckning. I denna har icke upptagits det jämförelsevis ringa antalet handelsångare som fallit offer för de tyska hjälpkryssarna, af hvilka ju dock endast två lyckats komma ut på öppna Oceanen.
Sedan oktober ha sju brittiska handelsfartyg, två franska ångbåtar borrats i sank af undervattensbåtar. Ett brittiskt handelsfartyg, Tokomaru, träffats af en torped, men bogserades i land. En fransk och en norsk ångare träffades af torpeder, men höllo sig flytande. Fem, brittiska fartyg ha angripits utan föregående varning, en af dessa borrades fyra i sank. Två franska ångare angrepos utan föregående varning, en af dessa lyckades undkomma. Amiral Ganteaume däremot sänktes. En norsk ångare, Belridge, har angripits utan varning. En amerikansk ångare, Evelyn, har sänkts af en mina. Fyra brittiska, ångare och en fransk ha angripits utan varning före 18 februari. Af dessa, fyra gick en till bottnen. Ett brittiskt lasarettsfartyg, Asturia, undgick att bli skadadt.
Sedan 18 februari ha fyra fartyg blifvit angripna, tre utan föregående varning, nämligen Cambank, engelskt, Dinorah, franskt, och Belridge, norskt, den lilla kolångaren Downshire med förutskickad varning.
Läser man denna förlustsiffra och jämför den med hela antalet engelska och franska oceangående fartyg. hvilket utgör respektive 10,000 ångare på 20 miljoner ton och 1,000 ångare på 2 miljoner ton, skall man förstå huru gagnlösa Tysklands ansträngningar att göra de allierades handel afbräck äro och huru hopplös den uppgift är som, det föresatt sig i proklamationen af 18 dennes.

Stor höjning af Lloyds krigsriskpremier.
Lloyds har höjt krigsriskpremien för nästan alla ruter från 25 till 50 proc.

Holländska lagen om flaggmissbruket.
I en artikel med titel »Missbruk af den holländska flaggan» säger Nieuwe Courant: Artikeln 409 i holländska strafflagboken hotar den skeppskapten med fängelse ända till ett år eller med böter, hvilkenseglar under holländsik flagg, ehuru han icke är berättigad därtill. Denna artikel — fortsätter tidningen — hänför sig till alla nationers kaptener. Om alltså kaptenen å Laertes inom territorialvattnet betjänade sig af den holländska flaggan, faller han under paragrafen 409. Detta är fallet med kaptenen å den engelska ångaren, hvilken, kort efter att ha lämnat den nya vattenvägen, for bakom ett holländskt fartyg och utbytte sin flagga mot den holländska.
I alla afseenden är sir Edward Greys påstående i sin not till Amerika oriktigt, att bestämmelsen, sådan den står i Merchant shipping act, äfven existerar i andra länder, och att i intet land vore användandet ad neutral flagga förbjudet. Åtminstone är det oriktigt hvad. beträffar Holland.

Förbittringen i Norge.
Morgenbladet i Kristiania skrifver:

»Undersökningarna pågå ännu i anledning af Belridge-affären. I fråga om Regin synes all undersökaing öfverflödig, och så snart sjöförklaring från Regin kommit den norska regeringen tillhanda, fordan hela det norska folket, att till Tyskland göres en hänvändelse, som icke kan missförstås, och som fordrar ögonblickligt svar, om det vänskapliga förhållandet skall kunna fortfara mellan de båda staterna och de båda nationerna, som Norge sträckt sig mycket långt för att kunna bevara och som man äfven i Tyskland tyckes ha lagt sig vinning om att rädda. Emellertid kan man utgå ifrån, att all tillförsel från Norge till Tyskland, af hvad slag det än må vara, af sig själf genast upphör, intill dess från tysk sida föreligger en tillfredställande förklaring om, hvilka order gifvits tyska örlogsmän med hänsyn till norska handelsskepp.»

De allierades stora resurser.
Det kanske är driften och beslutsamheten som fattas?

Under debatten i underhuset om en resolution, hvari uttalas gillande af finansminister Lloyd Georges nyligen afgifna förklaring beträffande den finansiella öfverenskommelsen mellan de allierade, uttalade Austen Chamberlain sin glädse öfver de allierades enorma resurser.
Lloyd George förklarade, att dessa resurser voro af den allra största betydelse i detta krig. Beträffande folk och pengar vora de allierades tillgångar större än fiendens, och ett driftigt och beslutsamt användande dem med anlitande af alla krafter vore allt som behöfdes för att vinna.

Den franska offensiven afmattas?
Af de senast franska kommunikéerna synes framgå, att den franska offensivrörelsen synes ha upphört, utom i Champagne, där skyttegrafskriget fortgår vid Perthes och Beauséjour.
Hvad beträffar kriget i Elsass erkänna fransmännen själfva, att deras föregående uppgift om eröfring af Stossweier var oriktig. Byn innehafves af tyskarna, som dessutom med storm tagit bergskammen norr om Mühlbach.

Afsikten med Zeppelinbombardemanget af Calais
var att afbryta järnvägsförbindelsen mellan Calais och Västflandern, och detta mål uppnåddes, ehuru äfven stor skada på civil egendom och människolif vållades.
Luftskeppet kom vid 4-tiden på måndagsmorgonen in öfver Calais och då det befann sig öfver viadukten öfver järnvägsspåret kastade det en bomb, som ref upp järnvägskenorna. Därefter kastades 5 bomber på en gång, hvilka framkallade ett dån som af en jordbäfning, ett hus skars midt itu som af en rakknif. I ett par af vindsrummen dödades en gammal man och en ung kvinna. I undre våningen dödades en familj på man, hustru och 4 barn, som alla omkommo i sömnen utom minsta barnet, hvilket blef funnet oskadt i ruinerna. Zeppelinaren utkastade jämväl ett i en tysk flagga insvept bref, som aflämnades till stades guvernör. Under de 10 minuter besöket varade besköts luftskeppet ifrigt utan resultat. Skadorna å järnvägsstationen uppgifvas vara svåra.

”Tyska folket är i ett underbart historisk uppsving”.
Säger en nationalisk italiensk tidning.

Enligt ett telegram från Rom till Köln. Volkszeitung framhåller Popolo Romano att man kan vara lugn för att Italien icke skall vika en millimeter från den riktlinje, om hvilken fullständig enighet tider hos alla ansvariga politici. Det minsta falska steg skulle ha de ödesdigraste följder. Man sätter icke på spel 70 år af uppoffringar, under hvilka man sökt skaffs Italien en aktad ställning bland de bildade nationerna, för att afvika från den väg, som den politiska rättrådigheten föreskrifver och som utgör skyddet för Italiens lifsintressen.
Enligt ett telegram från Rom till Berl. Tageblatt innehåller den anars afgjordt tyskfientliga Idea Nazionale ett bref, som skildrar i
starka färger krigets välgörande följder för Tyskland. »För andra stater», skrifver tidningens korrespondent Mario Crescenzi, »kunna krigets följder kanske bli ödesdigra, men icke så för Tyskland, som under alla förhållanden kommer att gå starkare och enigare ur striden. Tyska folket är f. n. i ett underbart historiskt uppsving. Under det man förebrår detta land för att sträfva efter världsherravälde, fullbordar det blott sin statliga utbygnad och stärker grundvalarna för sin nationella enhet.
Följden af detta krig kommer att bli att tyskarna ändtligen fullt komma till insikt om kvad deras fädernesland betyder för dem, och deras statsmedvetande och deras enighetslkänsla komma att växa oerhördt.

Ett och annat.
— Till Südslavische Korrespondens skrifves från Sofia: Bulgarien har hos ryska regeringen anfört besvär på grund af minläggningen i Donau och begär upplysning härom. I fall svaret blir otillfredställande, skall Bulgarien tillgripa motåtgärder, hvilka skola bereda de ryska transporterna till Serbien allvarliga svårigheter.
— Från Konstantinopel telegraferas, att finansministern Djavid bej, på onsdagen afrest till Berlin i sällskap med sin intima vän Hussein Djavid bej, en mycket inflytelserik tidningsman. Ändamålet med finansministerns resa år att inleda viktiga finansiella förhandlingar. (För att föra krig behöfvas tre ting: pengar, pengar och pengar. Det rör sig om ordnandet af alla de finansiella förhållanden, hvarom Tukiet vid krigets utbrott låg i underhandling icke blott med Tyskland, utan älven med Frankrike och England. Kriget har ju skapat en helt ny situation som öppnar utvägar för ett utsträckt finansielt samarbeta mellan Turkiet och Tyskland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47

I och om kriget.

Östra krigsskådeplatsens Ypern.
Daily Mails korrespondent maddelar från Sochaczew i Polen, att af denna stads 10,000 invånare endast en stannat kvar, nämligen, domkyrkoprästen Tacikowski, som förklarat som sin plikt att hugsvala soldaterna i skyttegrafvarna. Han uppehåller sig i hvalvat i en kyrka, där han läser mässan.
Sochaczew är, säger korrespondenten, östra krigsskådeplatsen Ypern. Under tre månader bombarderades det af tyskarna och återeröfrades sedan af ryssarna. Bzura-stränderna äro här liksom Ypern-stränderna i västar skådeplats för blodiga strider. Nu härskar det emelbertid stillestånd. Den enda byggnad, som blifvit oskadad, är en belgisk sidenfabrik i Sochaczew, som skyddas af Röda kors-flaggan. Bron är ännu oskadad, men ena hälften underminerad af tyskarna, dan andra af ryssarna.
Sochaczew var medelpunkten för det tredje slaget om Warschau, som pågick den 30 jan. till den 4 febr.

Prins Joachim i fält.
Från östra krigsskådeplatsen berättar en korrespondent i Nationalzeitung följande episod.
Kyrkklockan i byn slår tolf dallrande slag. Genom den bländande snön trampar nattpatrullen. Omkring ett litet bandhus sveper nordostvinden och snöflingorna b??? ????? ersptingorna.
Därinne i förstugan ?????? en ordonansofficer ytogen bakt. En släde kommer, i fredstid skulle väl dess bjällror klinga lustigt genom luften, nu drar den ljudlöst fram på sin hvita bana. Med istappar i skägget och styfnada lemmar stiger en insvept krigare ut.
»Hvar kan jag här anmäla mig?»
»Herr kapten», svarar ardonnansen, »skall genast väcka hans kunglig höghet.»
»Kunglig höghet?»…
»Ja, herr kapten, prins Joachim af Preussen.»
»Då kommer jag igen i morgon bittida.»
»Ursäkta, herr kapten, men jag har strängaste order att väcka hans höghet vid hvilken tid som helst, då en officer kommer.»
Två minuter senare visar sig en smärt ung officer i dörröppningen, slår tillsammans sporrarna och står stram framför den förbluffade kaptenen.
»Oberlöjtnant prins Joachim af Preussen anmäler sig vördsamt som tjänstgörande officer. Var god och stig på!»
Tjänsteärendena äro snart undanstökade; kaptenen vänder sig om för att gå.
»Hvar har ni nattlogi, herr kapten?»
»Jag skall nu gå och taga reda på ett kvarter, ers höghet.»
»Visst inte — ni stannar äfver nattan hos mig. Det är visserligen något trångt, men det går för sig».
Ordonnansen skaffar in en soffa i kabinettet, och vid skenet från ett litet ljus låter prinsen kaptanen berätta ett och annat från andra fronter. Och sedan: »God natt, herr kapten!»
Åter ligger det lilla huset tyst i natten, nordostvinden blåser snö mot fönstren. Prinsen sover godt. Men snart kommer åter en officer ridande. Tjänst är tjänst, och han blir åter väckt — en prins är en prins, och en soldat är en soldat.
— Ett par veckor senera. Middagstaffel hos fältmarskalken von Hindenburg. Jämte honom prins Joachim, som nu blifvit kapten. Midt i ett lifligt samtal stannar han. Ansiktet på officern som krupit undan i det aflägsnaste hörnet af bordet, förefaller honom så bekant.
»Åh, nu vet jag, herr kapten N. N. Hvarför gömmer ni er så för mig?» ljuder det tvärs öfver bordet.
Nu sitter kaptenen midt emot prinsen. »Vet ni, att jag den där natten flera gånger blef väckt, allt medan ni sof helt tungt. Och för hvar gång måsta jag hoppa öfver er bädd. Här ha vi mer plats. För öfrigt gläder det mig, att inte mer hvar femte minut behöfva säga herr kapten till er — eller hur, kamrat?»
Och de drucko för det nya kamratskapet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47

Ur dagens post. Kriget.

Nordsjötrafiken efter blockaden.
Ett par danska ångare ha återvändt till Köbenhavn från England sedan tyska blockaden började.
Befälhafvarna ha endast sett ett engelskt krigsfartyg, nämligen ett vaktskepp, för hvilket de uppvisade sina papper. Inne vid engelska kusten hade de iakttagit ett par engelska torpedjagare.
Naturligtvis höll man dygnet om skarp utkik efter tyska undervattensbåtar, men ej det minsta kunde upptäckas. Alle man hade dessutom under nätterna legat med kläderna på, ifall något skulle inträffa.
Befähafvarna ansågo, att det är de flytminorna som fortfarande äro de farligaste. Man hade sett två stycken flytminor, men det var till all lycka på dagen, så att man kunde undvika dem.
Vidare berättade de, att de brittiska trupptransporterna till Frankrike nu ej längre gå öfver le Havre utan i stället till hamnar, som ligga närmare Atlanten.

Trafiken på Holland och Danmark nästan fullständigt stoppad.
Tägl. Rundschau meddelar från Haag: Mer och mer börja de senaste dagarnas åtgärder visa sina verkningar. De i holländska hamnar liggande neutrala fartygen våga icke mera löpa ut, utan att måla sin nationalflagga i största dimensioner på sidorna. Ett antal skandinaviska fartyg målas för närvarande på detta sätt i Rotterdam. Den engelska posten inträffar i Holland nu från 50 till 72 timmar försenad. Äfven handeln lider af betydliga förseningar beträffande engelska varor, hvarför under de senaste dagarna betydligt flera beställningar gått till Tyskland. Den engelska kolexporten till HoIlarnd har blifvit fullständigt instäld. Äfven på holländska fartyg kom det i dag på morgonen till arbetsinställelser.
Hufvudsakligen är det trafiken på Holland och Danmark, som nästan fullständigt stoppats. I många hamnar i England lär, enligt trovärdiga personers berättelser, rent af panik råda bland sjömännen och trots anbud på dubbel aflöning är det icke möjligt att uppbringa en sjöduglig besättning ens för en enda ångare. Ryktesvis förljudes att underhandlingar pågå mellan Lloyds och regeringen i syfte att nedsätta premierna och att i stället af vertaga en del af risken.

U. S. A. svarar Tyskland.
Framställer åtskilliga förslag.

Enligt hvad Wolffs telegrambyrå erfar afgaf Förenta Staternas ragering i förgår sitt svar på den tyska noten, hvilket svar innehåller åtskilliga förslag, som nu skola pröfvas på kompetent håll..

Sju hydroaeroplan öfver Temsenmynningen.
Från Colchester meddelas, att man i tisdag afton såg 7 hydroaeroplan passera öfver Maplin Sands i nordvästlig riktning.
Maplin Sands ligger i norra delen af Themsenmynningen.

Från Dardanellerna.
Ett snöpligt slut.

Engelska amiralitetet meddelar, att dåligt och osiktbart väder i förening med stark sydvästlig ’blåst afbrutit operatonerna mot Dardaiiellerna. De yttre forten toge allvarlig skada af bombardemanget 19 dennes.
Det blir således, åtminstone t. v., inte af med det af Times’ militära medarbetare för ett par dagar sedan bebådade intagandet eller förintandet af Konstantinopel.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Februari 1915
N:r 46

Påfven ber för freden.

Påfven deltog själf (i Peterskyrkan i Rom) i den af honom för hela den katolska världen påbjudna böndagsgudstjänsten, hvarunder böner uppsändes för världsfredens återställande.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Februari 1915
N:r 46

Kriget.

Ännu en sänkt engelsman.
Med undantag af Belridge, hvarom dock icke någon visshet föreligger att sprängningen förorsakats af mina eller torped, ha ännu inga skandinaviska fartyg haft någon känning af blockaden. Däremot meddelar befälhafvaren på Broströmsångaren Hemland, kapten Gran, som i söndags inkom från Sunderland till Göteborg, att en engelsk ångare torpederats af en tysk undervattensbåt i Nordsjön. Händelsen iakttogs från Göteborgsångaren S:t Patrik, som nyligen afgick från Sunderland till Argentina, och berättades af S:t Patriks lots för kapten Gran.
När S:t Patrik hunnit till The Downs, iakttogs en väldig explosion på en ångare, som befann sig på ett par sjömils afstånd. Då flera ångare, som befunno sig i närheten, skyndade till hjälp, behöfde S:t Patrik icke assistera. Den skadade ångaren befaras sedermera vara en engelsman, hvilken träffats af en torped från en tysk undervattensbåt.

Repressalier från ententemakterna mot Tyskland.
Premiärminister Asquith förklarade i måndags i underhuset som svar en förerågan att entente-makternas regeringarhade under ompröfning de former, under hvilka respektive länder bäst kunde utöfva repressalier mot den tysta politiken med anledning af angripandet och förstörandet af Englands och dess allierades såväl som de neutrala ländernas handelsfartyg utan föregående varning till ombordvarande besättning eller civila passagerare. Så länge dessa underhandlingar pågingo och innan något beslut fattats i denna fråga, kunde premiärministern icke meddela huset någonting angående tillvägagångssättet som skulle följas, ej heller om de former, under hvilka det eventuella beslutet skulle bringas till allmänhetens kännedom.
Lord Beresford riktade därefter en fråga till premiärministern. huruvida ett sådant meddelande skulle ske i form af en gemensam not från de allierade eller icke. Härpå svarade Asquith att Storbritannien alldeles säkert komme att utsända en not om saken, och att det med största sannolikhet skulle bli en gemensam not.

Tysk socialistledare mot för tidig fred.
På ett stort möte i Stuttgart i måndags uttalade sig, enligt hvad Berliner Tageblatt meddelar, den socialdemokratiske riksdagsmannen Wolfgang Heine äfver Tysklands politiska framtid. Han betonade, att hvarje för tidigt företaget steg till åstadkommande af fred skulle mera skada än gagna freden själf.
»Om i vilja freden sådan som vi behöfver den, måste vi nu framför allt ha förtroende till de tyska vapnen och till det kämpande tyska folket, men därjämte till tyske kejsarens fredsönskan. Två gånger hade kejsaren under de senaste åren genom sitt personliga, bestämda ingripande tryggat freden för oss. Förklaringarna i Norddeutsche rörande motsättningarna i fråga om vilkoren för freden bure stämpeln af rikskanslärens personlighet, men motsvarade också kejsarens vilja. Om det skulle bli nödvändigt, skall tyska socialdemokratien stå vid sidan af kanslären och kejsaren, så snart det blir fråga om att göra ett slut på kriget genom en fred, som icke i sig bär fröet till nya konflikter, utan genom en fred, som återgifver världen åt det fredliga arbetet.»

Händelserna i öster.
Tysk rapport om nya stora förluster för ryssarna.

Från Berlin telegraferades igår eftermiddag:
På östra krigsskådeplatsen har en framryckning, som ryssarna med i största hast sammandragna nybildade trupper företagit från Grodno i nordvästlig riktning, misslyckats, och fienden har lidit förkrossande förluster.
Antalet kanoner, som vi togo vid förföljandet efter vinterslaget vid Masuriska sjöarna, har stigit till öfver 300, däribland 18 grofva.
Nordväst om Ossowez, norr om Lomsja och Väster om Prasnysj fortfara striderna. Vid Weichsel öster om Plozk ha vi trängt yterligare fram emot Vysjegorod.
I Polen söder om Weichsel ha vi afvisat en rysk divisions framryckning mot våra ställningar vid Ravka.

Kommentarier öfver den tyska segern.
Deutsche Tageszeitung kommenterar i följande ordalag den tyska segern. Den hårdt medtagna ryska hären har efter mer än två veckors oafbruten kamp och forcerade marscher under umbäranden och stora ansträngningar lidit långt större förluster i dödsfall på grund af sjukdom än genom tillfångatagande af fienden, Till följd häraf måste ryssarna i den nya striden vid Masuriska sjöarna ha förlorat öfver 200,000 man.
Af de elfva infanteridivisionerna skulle det således, bortsedt från några spridda afdelningar, icke vara något kvar. Vi ha likaledes tagit stort byte i kanoner. Hela den tionde ryska armékåren artilleri har sannolikt eröfrats af våga trupper under förföljandet, bortsedt från det, som ryssarna själfva gräft ned eller förstört. Det gäller alltså om den ryska armén, att den är tillintetgjord i ordets bokstafliga bemärkelse.
Vår östhär har därigenom vunnit den största och mest genomgripande seger, för hvilken till och med händelserna, vid Leipzig och Sédan, hvad det rent militära och storleken beträffar, måste stå tillbaka. Endast slaget vid Tannenberg i augusti kan jämföras med denna seger.
Så enorm är emellertid ryssarnas tillgång på folk, att de redan 19 dennes kunde upptaga en motoffensiv mot de förföljande tyskarna. Det är styrkor från fästningarna, som skjutits fram för att hindra den tyska flankrörelsen emot Warschau. Dessa strider utkämpas på höga stränderna af Bobr och Narew, vid Grodno, Ossowetz, Lomtha, Prasnysch o. s. v. Om några verkliga resultat i ena eller andra riktningen har hittills intet meddelande inkommit.

Litet om Hindenburg.
För tre år sedan måste general Hindenburg taga afsked ur den aktiva militärtjänsten på grund af hälsoskäl. Det har under kejsar Wilhelm II:s tid varit brukligt, att en armékårchef blir generalöfverste, om han anses vara lämplig till arméinspektör, eller också på grund af särskilda förtjänster under sin tjänstgöring. Befälhafvarna för de respektive arméerna vid krigets, början voro också samtliga generalöfverstar eller — prinsar. Hindenburg åter hade lämnat tjänsten som blott general.
Man har ofta exempel i historien på att i det afgörande ögonblicket så att säga framtvingas fältherren. Englands störste fältherre Cromwell sysslade med jordbruk och dikade ut kärr vid den stora viken the Wash, när han inträdde i parlamentets här; och under vanliga förhållanden skulle Napoléon ha fått sluta sin militära bana som major i armén. Då Hindenburg vid krirsutbrottet erbjöd sina tjänster, voro alla befälhafvareposter och kårchefsbefattningar besatta och han hade väl närmast att vänta sig blott en reservfördelning eller att vi kommendant i någon eröfrad fransk eller belgisk gränsort. Emellertid
var den tyska härem i Ost-Preussen icke vuxen ryssarna, utan måste draga sig tillbaka. Generalöfverstarna Prittwitz och Gaffron ansågo, att man måste draga sig tillbaka bortom Weichsel. Sannolikt fans knappt någon som ville eller vågade öfvertaga befälet på den farliga, punkten vid de Masuriska sjöarna; och då så Hindenburg erbjöd sig och trodde på sin uppgift, blef han utan konkurrens tillsatt omkring 20 augusti.
Han hade som sagdt fått afsked af hälsoskäl, men nu var han frisk nog att leda en armé under de svåraste förhållanden i världens största krig. Redan de första dagarna af hans krigföring bragte emellertid i dagen bevis för hans fältherregeni, och hvarje månad som gått har lämnat nya glänsande bevis därpå. Det bör kanske erinras om, att han under fredstid kommenderade en kår i Magdeburg och att han aldrig haft någon personlig erlarenhet af de Masuriska sjöarna, förrän han kom dit som kommenderande general. Alla rykten om hans tidigare intresse för nämda sjöar och hans dragande af kanoner genom träsken äro ren dikt, uppfunnen af hans afundsmän, som under fredstid haft bättre tur än han, men nu, då det blef allvar, sågo sig af honom fördunklade. I alla händelser komma namnen Hindenburg och de Masuriska sjöarna att för alltid vara oupplösligt förenade, fastän det senaste slaget icke utkämpats i ett träsk, utan på frusen, snöhöljd mark.

Striderna i Karpaterna.
Fremdenblatts krigskorrespondent meddelade i förgår: Striden i Karaterna fortsätter med oförminskad hängivenhet. Där pågår nu sedan flera dagar oafbrutet det mest hårdnackade och förbittrade slag, som hittills utkämpats i kriget. Ryssarna kämpa med förtviflans mod, då de äro fullt medvetna om betydelsen af utgången.
I trakten af Wyskow upprepa de sina angrepp dag och natt, ehuru de trots sina oerhörda förluster icke haft den ringaste framgång. Vid Duklapasset har det blifvit mera stilla, sedan bilda motståndarna grävt ned sig i fördelaktiga ställningar. Ett stort slag rasar söder om Stanslau, där ryssarna för tredje gången vändt sig mot vår öfver Nadworna framryckande högra flygel för att hindra en för deras arméer i Karpaterna mycket farlig eröfring af de österut ledande järnvägslinjerna.
I dag ingångna underrättelser från denna trakt äro gynsamma. Trots de sista dagarnas oerhörda anstränningar är stämningen hos de förbundna trupperna utmärkt och segerviss. Det öfverlägsna initiativet hos anförarna, för mindre afdelningar och t. o. m. hos den enskilde mannen gör sig i striden i bergen särskildt gällande, då individen här har vada mer tillfälle att i sin mån bidraga till afgörandet än i den öfversiktliga striden på öppna fältet. Det måste emellertid sägas, att ryssarna äfven denna gång häfdat sitt gamla anseende för seghet i defensivén.

Belägringen af Przemysl.
Redan för några dagar sedan kunde omtalas, att målet för de förbundna österrikisk-tyska trupperna vore att snarast möjligt och under denna månad undsätta Przemysl.
Sedan nu ryssarna själfva meddelat, att Stanislau utrymts, återstår för nämda måls vinnande intet hinder vidare. Vid Stanislau finnes en viktig väg- och järnvägsknutpunkt och betydande vapen- och proviantförråd. Dessutom är Lemberg svårt att hålla. Faller Lemberg, är en fortsatt belägring af Przemysl utsiktslös.
Man väntar under allra närmaste framtiden få meddelande om Przemysl’s undsättning.

Ett och annat.
— Lotsen på Göteborgsångaren, Iris, som i söndags anlände till Kristiansand, meddelar, att då ångaren natten till söndagen befann sig utanför Mandal blef lotsen uppmärksam på en hvit lantärna i sydväst. Strax efteråt hissades två röda lantärnor under den hvita, d. v. s. nödsignal. »Jag tillkallade kaptenen», berättar lotsen, »som dock menade att om det fattades fartyget något, skulle dat kalla med hvisslan. Vi fortsatte resan, men skeppet födide efter, fortfarande med de tre IantOrnorna uppe,. Plötsligt försvann alltsammans under ytan. Vädret var lugnt och vikt rådde.» Lotsen antar, att lantärnorna tillhörde en undervattensbåt, som på detta sätt villa tillkalla Iris i en eller annan afsikt. Lotsen har afgifvit berättelsen på kaptenens uppmaning.
— Preussiska deputaradekammaren behandlade på måndagen, inrikesdepartementets hufvudtitel, hvarvid inrikesstatssekreteraren Delbrück höll ett anförande och konstaterade bl. a., att nödiga åtgärder vidtagits för folkets förseende med lifsmedel till moderata priser. Han slöt med följande ord: Den omständighet, att England gifvit kriget formen af ett utsvältningskrig, kräfver af alla och en byar, att utan hänsyn till ålder och kön ställa sig krigets tjänst. De former, efter hvilka vår handel kommer att ordnas, komma att bestämmas af hvad som skadar fienden och hvad som gagnar fosterlandet. Följa vi detta rättesnöre, är segern visa, äfven om hela världen griper till vapen mot oss.
— I Hamburg råder en outhärdlig dyrtid, och de som ha den största känningen af densamma äro de som måste lefva på hotell och restauranger. En enkel middag kostar sålunda ungefär 10 mark och trots detta är man inte ens halfmätt då man reser sig från bordet. Trots den nyligen hållna riks ylleveckan råder stor brist på ylle. Det uppges sålunda att de afdelningar som senast skickats till Ostppreussen för att fördrifva ryssarna endast kunnat utstyras med underkläder af bomull. Emellertid kommer den rådande bristen på ylle att minskas efter hand som man hunnit bearbeta de yllevaror som insamlats under »veckan».
— Ryska kaukasiska arméns generalstab meddelar, att den 21 krigsoperationer endast förekommit i trakten af Transtsjoruk, där turkarna blefvo kastade tillbaka på andra sidan af floen Itsjkalsu. Ingen strid har på andra platser ägt rum.
— Turkiska pressbyrån har erfarit, att de turkiska myndigheterna i Janbo el Bahr vid Röda hafvet vägra mottaga lifsmedel från en engelsk kryssare med den motiveringen att kalifen förklarat det heliga krigat mot England. Pressbyrån tillbakavisar de engelska och franska kommunikéernas påståenden att de turkiska och arabiska soldaterna i den armé som opererar vid Suez-kanalen skulle ge sig till engelsmännen. Äfven öfriga påståenden i dessa kommunikéer betecknar den officiella byrån såsom uppdiktade. Det uppgifves vidare, att de turkiska stridskrafterna efter att ha genomfört en rekognaecering som inledning till en offensiv frivilligt instält sina operationer.
— Ryska senaten har beslutit att fientliga staters undersåtar, boende i Ryssland, förlorat sin rätt till rättsligt försvar af sina materiella intressen.
— Från Généve telegraferas till Aftenposten: Den österrikiska regeringen har beslutat att börja blockadkrig mot handelsskepp i Adriatiska hafvet.
— Enligt Rjetsch har japanske krigsministern förklarat, att regeringen icke vill ha något att göra med bildandet af en kår frivilliga till understödjande af entenemakterna. Han varnar värnpliktiga japaner för att inträda i kåren och säger slutligen, att en sådan kår varken motsvarar Japans intressen eller japanska härens verkliga uppgifter.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Februari 1915
N:r 46