Landsbygden. Follingbo.

FOLLINGBO, 12 april.
När hastigheten är för stor. En personbil från Visby råkade i lördags eftermiddag när den var på vägen mellan Rosendals gård och skolan ha för stark fart när den skulle ta kurvan strax vid Nygårds. En belysningsstolpe, som stod på vänster sida av vägen tog emot smällen som blev så kraftig att vänstra framhjulet krossades. Därtill blev stänkskärmen illa åtgången. Föraren, en yngre man från Barlingbo, samt en medåkande undsluppo äventyret utan att skada sig. Det skedda är en påminnelse till flertalet bilförare som ha svårt för att anpassa hastigheten efter vägens förhållande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 April 1937
Nr 84

Värmeledning i Follingbo kyrka.

Riksantikvarien har nu granskat uppgjort förslag till värmeledning i Follingbo kyrka. Förslaget synes honom vara i behov av en genomgripande omarbetning. Kyrkan är dessutom av sådant kulturhistoriskt värde, att omläggningen bör göras till föremål för särskilt ingående prövning. Riksantikvarien ifrågasätter därför, om inte byggnadsstyrelsen kan låta upprätta program för anläggningens utförande. (P.)

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 April 1937
Nr 80

Från jernvägsbolagets stämma

ha vi, enligt löfte, att i dag göra en efterskörd förmedelst en sammanfattning i största korthet af den öfverläggning, som fördes, och som öppnades af styrelsens ordförande öfverste v. Vegesack, med en redogörelse för de af styrelsen vidtagna åtgärder sedan förra stämman. Styrelsen hade ingått med begäran om bolagsordningens sanktionerande och koncessions beviljande, hvilket allt afk. m. bifallits. På samma gång hade man begärt understöd varo sig i form af anslag eller af lån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade tillstyrkt lån af 300,000 kr. för Visby Hemse-banan och 50,000 kr. för Ronebanan. Men det vore icke utan, att styrelsens förhoppningar med afseende på lånesummornas storlek sträckte sig högre.
Utsigten om att erhålla direkt statsanslag hade nu genom riksdagens beslut förfallit och det återstode derför blott att tänka på lån. Men förr kan ej ett sådant hos k. m:t begäras, än sträckningen är alldeles bestämd. Sådant läte sig åter svårligen göra, innan man finge klart för sig, huru de kommuner, som tecknat sig vilkorligt, under nu varande förhållande vilja hafva det. Så hade t. ex Roma tecknat sig för 60,000 kronor med vilkor att statsanslag beviljades, Barlingbo med vilkor att banan går norr om socknens kyrka o. s. v. Med anledning häraf, och då det vore ur flere synpunkter önskvärdt att till ledning vid en afgörande öfverläggning om banans sträckning hafva ett bestämdt förslag från styrelsens sida, föreslog talaren å styrelsens vägnar stämmans ajournerande till 14 nästk. Augusti, hvilket såsom vi förut nämt, ock beslöts. — Upplysningsvis framhölls, att, under det Hejdesträckningen, utgörande 5 mil 11,000 fot, gör vägen i det närmaste en half mil längre än Wängesträckningen, 4 mil 30,000 fot, för den förra blott tecknats 10,000 kronor mera än för den senare. — Tio proc. af aktieteckningen har man nu, sedan k. m:t fastställt stadsfullmäktiges i Visby öfverklagade beslut att i jernvägen teckna 500,000 kr., börjat indrifva. — Några egentliga utgifter kan man ej säga att bolaget haft. Deinskränka sig till några hundra kronor i lösen för koncession, bolagsordning m. m. — En vigtig fråga är den om erhållande på förmånligaste vilkor af den jord öfver hvilken jernvägen kommer att dragas. Det vore önskligt, icke minst ur synpunkten af de dryga kostnader, som äro förenade med en expropriationsnämds arbeten, att den frågan kunde i godo uppgöras.— Vid besök på landet, som i sådant syfte företagits af ett par styrelseledamöter, hade man ock rönt ett välvilligt tillmötesgående från landtmännens sida. — Slutligen upplystes, att för dagen den ovilkorliga teckningen utgjorde 615,200 kronor, den vilkorliga för Hejde-sträckningen 654,300 kr. samt den vilkorliga för Wänge-sträckningen 638,200 kronor.
Diskussionen öfvergick härefter till tal om sättet för penningars anskaffande utöfver aktieteckningen. I sammanhang härmed fäste en talare uppmärksamheten på önskvärdheten för de kommuner, hvilka i jernvägen ingått som aktieegare, att få för teckningen behöfliga medel anskaffade genom styrelsens försorg. — Prosten Lyth ville erinra sig, att styrelsen uti inbjudningen lofvat sådant bistånd; framhöll möjligheten att dess lån kunde skaffas inom kommunerna sjelfva, blott räntan ej blefve för hög; kapitalrabatten vid lånens upptagande betydde ej så mycket, räntan vore vigtigare. — Dr Leijer ansåg, att från styrelsens sida icke hinder mötte att uti denna fråga gå kommunernas önskningar till mötes. Räntan torde,i ingen händelse komma att öfverstiga 5 och half proc. Påpekade, det den omständigheten att här är tecknadt betydligt öfver banans halfva anläggningskostnad i väsentlig mån underlättade möjligheten att erhålla lån om t. ex. en half million, då man för ett sådant lån vore i tillfälle, lemna 5 mils jernväg i säkerhet. — Konsul Arweson erinrade om nödvändigheten att noga skilja på dessa båda frågor: den om medel för jernvägens byggande och den om de lån kommunerna för sin teckning kunde behöfva upptaga.
Slutet vardt, att styrelsen i fråga om låns upptagande erhöll det bemyndigande, för hvilket vi i förra numret redogjorde.
— De kommuner, hvilkas ombud vid stämman särskildt anhöllo om styrelsens biträde vid medels anskaffande för teckningen voro: Barlingbo, Atlingbo, Hemse och Lau.
Öfverläggningen om banans sträckning öppnades af prosten Lyth, som förordade den Hagdahlska sträckningen såsom den lämpligaste, så framt man skall fästa sig vid den trafik banan skall få, och äfven ur den synpunkten att rekommendera, att den lättast ledde till Rone-banan. Tar man vägen genom Wänge, så lägger man svårigheter i vägen för Klintehamns-banan.
Wäte och Hejde vore bördiga kommuner och egde dessutom tillgång på skog och kalk. Hemstälde slutligen, huruvida icke frågan om Ronebanan nu kunde komma på tal. Det vore efter talarens uppfattning ett fullkomligt misstag, om man ej gjorde Rone till ändpunkt. De skäl som tala för en sådan åsigt ville han icke, för att ej trötta, nu åter upprepa.
Ordföranden upplyste att vid stämman endast knnde varda fråga om Visby—Hemsebanans sträckning.
Landtbrukaren Viman talade för banans dragande genom Barlingbo och norr om kyrkan i öfverensstämmelse med den önskan, hvars uppfyllande denna kommun gjort till vilkor för sin teckning. — Direktör Gardell förordade jämväl banans sträckning genom Barlingbo på sätt som den föreg.
talaren föreslagit, såsom varande billigare både derigenom att man då skulle undvika en del sprängningsarbeten och derigenom att i Follingbo jord kostnadsfritt upplåtits. Lägges station i Halla, så varder der en större station, så ej, om den förlägges till Stafva.. För öfrigt vore väl genom en jernvägsanläggning meningen ej blott att underlätta de näringar, som redan finnas, utan äfven att framkalla nya. En sådan som efter talarens mening skulle uppstå, om jernvägen drages genom Barlingbo, vore anläggningen af ett större tegelbruk. Instämde med hr Viman uti önskvärdheten att Barlingbo-sträckningen underkastas en närmare undersökning.

Gotlands Allehanda
Lördagen, 8 Juli 1876
N:r 54

Landsbygden. Follingbo.

FOLLINGBO, 5 april.
Årets först ord. stämmor höllos här i lördags den 3 dennes. Såväl kyrka som kommunalstämmans förhandlingar leddes av hr Arv. Collberg, Nygårds.
Kyrkostämmans första ärende var val av ordförande efter kyrkoh. G. Coldemo, som den 1 april tillträdde sitt kall i Lärbro pastorat. Till stämmans ordf. valdes hr Arvid Collberg, Nygårds. Föregående års räkenskaper för kyrka och skola samt dithörande fonder föredrogos och godkändes. I likhet med revisorernas förslag beviljade stämman full an. avarefrihet åt räkensk~örarna.
Kommunalåtämman vidtog med räkenskaperna. föredragande. Samtliga under stämman hörande kassör och styrelsers förda räkenskaper under 1936 godkändes och den av revisorerna tillstyrkta ansvarsfriheten beviljades.
Som ledamöter i valnämden för 1 år omvaldes hrr Joh:s Dahlström, Klinte, Hj. Hagvall, Kallings, Emil Pettersson, Klinte, och Emil Pettersson, Sylfaste, Likaså återvaldes suppleanterna Reinh, Nyström, Gerte, och Wilh. Vestergren, Klinte.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 April 1937
Nr 76

Landsbygden. Follingbo.

FOLLINGBO, 1 april.
Postförhållandena förbättras. Från och med denna månads ingång kommer Follingbo och Akebäck att få daglig postgång. Posten medföljer buss från Visby vid 4-tiden på eftermiddagen och avlämnas vid Svejde, varefter lantbrevbäraren tar hand om densamma att utdelas längs vägen genom Follingbo och Akebäck. Brev, som läggas i brevlådan vid handelsboden nere i socknen, medtagas av brevbäraren till Svejde, varefter de medfölja bussen till Roma f. v. b. med tåg.
Lantbrevbäraren Karl Pettersson, Dede, som tjänstgjort i 22 år på linjen Visby—Follingbo—Akebäck, har nu avgått och efterträtts av Rickard Jonsson, Hägdarve i Akebäck, som i dag övertagit befattningen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 April 1937
Nr 74

Fastighetsaffärer.

Bankdirektör Ad. Dahlbäck har till lantbrukare K. H. Pers, Westöös i Hall, försålt sin egendom vid Medebys i Hall för ett pris av 16,000 kr. Byggmästare Carl Engström, Ljugarn, har till samme köpare försålt sin egendom vid Medebys i Hall för 9,100 kr. Vidare har fiskare Karl Hejdenberg, Ihrevik, för obekant pris till samme köpare försålt sin fastighet vid Ihrevik.
Lantbrukaren Arvid Collberg i Follingbo har försålt sin egendom Altheise i Buttle till lantbrukaren Thomas Lithberg, Busarve i Roma, som där ämnar upprätta en fårfarm av utegångsfår.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 1 April 1937
Nr 73

Laga skifte i Follingbo.

Överlantmätaren i länet har förornat distriktslantmätaren i Gotlands norra distrikt att verkställa laga skifte å skogsmarken till Follingbo sockens andra skifteslag. Ansökan om igångsättande av detta skifte har å kronans vägnar ingivits av jägmästaren i Linköpings revir.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1937
N:r 43

Gotländska gårdar.

Stava egendom i Barlingbo och Follingbo.

Eftersom Gotland är ett bland de främsta jordbrukslänen i Sverige, är det ganska självfallet, att där finns gott om välskötta lantbruk i olika storlekar. I regel går det lättare att organisera skötseln av mindre eller medelstora lantbruk och få dem inrangerade bland mönsterbruk. Men att det kan lyckas att driva även större jordagods till samma höga kultur, få vi belägg för, om vi se oss omkring bland gotländska egendomar med stora åkerarealer.
Stava egendom med ägor i Barlingbo och Follingbo socknar är ofta målet för studieresor både från fastlandet och detta län, varför vi ha anledning nog att denna gång styra kosan dit. Egendomen ifråga är belägen i Barlingbo socken – till största delen. ½ mantal Ekeskogs och 1/8 mantal Hallfreda, hörande till Stava ligger nämligen i Follingbo socken. Totalarealen är 1,200 tnld, varav ungefär hälften utgöres av öppen åkerjord i mycket hög kultur. Jordmånen skiftar här och där, men största delen av åkerarealen består av lermylla. Av skogsmarkerna till Stava gränsar det största skiftet om 400 tnld mot Dalhem socken, och är bevuxen med bra skog, som säkerligen med åren kommer att bli ännu bättre, ty markerna där äro numera utdikade i enlighet med skogsvårdsstyrelsens förslag. Någon skogsavverkning har icke förekommit å Stava sedan 1890, varför samtliga skogsmarker äro bevuxna med vacker skog.
Godsägare Willy von Corswant, som sedan sin faders död 1886 brukat Stava egendom, berättar vid vårt besök åtskilligt av intresse angående egendomens skötsel o. s. v. Men innan vi ge oss i kast med jordbrukskulturella spörsmål, lämna vi följande korta historik om det nuvarande Stava:
På 1850-talet såg det helt annorlunda ut icke blott på åkerfälten, utan även vad byggnaderna beträffar. Till Stava hörde en del mindre bondgårdar, vilka så småningom blevo torpställen. Nuvarande ägarens fader köpte egendomen 1866 av en major Ahlgren, vilken på sin tid lät tillbygga huvudbyggnaden. Ursprungligen bestod denna byggnad av tvenne mindre hus, sammanbundna med ett stort valv, vilket tjänade som inkörsport. Det var alltså mittpartiet, som major Ahlgren lät uppföra.
Munkebos gård var en nära granne till Stava och ägdes likaledes av en major, som hette Stoltz. Efter vad man berättat oss lär de båda majorerna ha legat i ständig fejd och således gjort allt för att förarga varandra. Om nu major Ahlgren sålde sin egendom Stava för att komma ifrån sin förarglige granne, eller om denne, major Stoltz sålde sitt Munkebos, därför att han saknade sin trätobroder, är oss icke känt. Emellertid sålde även major Stoltz sin egendom till godsägaren på Stava. Försäljningen skedde 1873. Och sålunda kom även Munkebos i sambruk med huvudgården. Den gamla manbyggnaden å Munkenos användes i några år till statarebostäder, men ansågs snart olämplig, varför den revs till grunden.

Stava gård helt elektrifierad.
Vid 18 års ålder övertog godsägare W. v. Corswant egendomens skötsel för sterbhusets räkning och 1894 kom den i hans ägo. Många och stora förändringar ha sedan dess skett å egendomen Stava. Alla gamla hus – så när som på ett gammalt stall – revos ned och nya byggnader uppfördes. Sedermera ha dessa försetts med den moderna inredning, som senare tiders rön givit upphov till. Egendomen är helt elektrifierad; och det säger ju en hel del. Den elektriska enerin till lyse och kraft på en lantegendom kan icke nog uppskattas. Mjölkmaskiner, hissar, tröskverk, spannmålsfläktar, krosskvarnar o. dyl. apparater äro samtliga försedda med elektriska motorer. En del motorer äro transportabla, så att de kunna användas snart sagt var som helst.
Ladugården rymmer ett par hundra klavbundna kreatur samt boxar för kalvar och ungnöt. Besättningen utgöres av låglandsras, och utfodras nästan året om i ladugården. Det är endast på sensommaren, då efterskörden å fälten frodas, som de ett par månader gå på bete. Mjölkkorna motas emellertid in i ladugården under mjölkningstiderna, där mjölkningsmaskinerna snart ombesörja mjölkningsproceduren. De å egendomen inhägnade kulturbetena äro till endast för ungdjur och sinkor.
Den levande dragkraften består av sex par hästar och ett par oxar. Givetvis skulle det vara för litet dragare till en så stor egendom, som Stava är, om ej där funnes maskinella hjälpmedel. Men traktorer av olika kapacitet uträtta det mesta av tungt jordbruksarbete. På de släta fälten till Stava komma traktorerna riktigt till sin rätt, och åstedkomma ett utomordentligt värdefullt arbete. För att spara de levande dragarna har å Stava införts den populär vordna bilvagnen. Bilvagnarna äro som bekant utrangerade lastbilar, vilka äro mycket lättgående på plana fält och vägar. Hr v. C. är mycket belåten med dessa vagnar, och nämner som exempel, att hela årets betskörd forslades på bilvagnar direkt till sockerfabriken i Roma, fastän man har tillgång till järnvägens anhalt å ägorna. Att ha järnvägsanhalt på ägorna till en stor egendom är av ovedersäglig betydelse i många andra fall, t. ex. när spannmål o. a. produkter skola utlastas eller gödnings- och fodermedel etc. forslas till gården.

All säd hästhackas.
Så småningom under samtalets gång beröras jordbruksfrågor och då passa vi naturligtvis på att söka förmera vårt ringa vetande om dylikt, och framkasta några frågor:

  • Det talas rätt mycket om att sädesfälten hästhackas här på Stava. Kan det verkligen gå för sig att köra med hästhacka i säden ?
  • Jo-visst, svarar godsägaren, det går alldeles utmärkt, om man sår med en viss beräkning. Man måste förstås också ha lämpliga maskiner därtill. Här på gården använda vi såmaskin, som sår över en bredd om fyra meter och som lämnar ett utrymme om 20 cm. mellan sädraderna. Hästhackan tar samma bredd och är ställd så att billarna eller knivarna upptaga ungefär 12 cm:s utrymme.
  • Är det då ingen risk för att säden myllas eller nedtrampas, när hästhacka, dragare och körkarlar draga över fälten ?
  • Nej det är ingen risk alls, om hackan är väl inställd. Säden måste vara 3-4 tum, så att man tydligt kan skönja raderna. Det lilla, som nedtrampas, reser sig snart igen och åstadkommer ingen skada. Förresten kan jag tala om, att vi på hästhackan ha anbragt tre lådor vari plockas de stenar, som hästhackan river upp.
  • Det är oftast barn som få gå bakom hackan och samla upp stenarna. – När hackan slutligen kommer till vändplatsen, stjälpas stenarna ut. På så sätt får man åkrarna stenfria.
  • Men kan det löna sig att nedlägga så mycket arbete på den växande säden ?
  • Visst lönar det sig. Först och främst sparar man på utsädet, när det är längre mellan raderna. Vi använda cirka 80 kg. vete och 65 á 70 kg. korn eller havre pr tnld, medan det vid vanlig sådd åtgår 90 á 100 kg. pr tnld. Skörden blir lika stor och kvalitén väsentligt högre. Spannmålen, som skördas här, går för det mesta till grynkvarnar och maltfabriker, som inte ha användning för annat än högsta kvaliteter. Vidare blir jorden befriad från ogräs och kommer efter hand i så hög kultur, att den ej behöver ligga i träda.
    Inför dylika argument ge vi oss, ty det måste då vara även en stor nationalekonomisk vinst, om säden hästhackas – där så är lämpligt förstås. Givetvis hästhackas icke sådan säd, skall användas som grönfoder eller gräs, säger godsägaren. Å Stava finnas en del myrmarker, vilka odlas för grässkördar av timotej och alsikeklöver.
    Mycket mer är att berätta om det rationellt skötta jordbruket å Stava, men då det nu icke är fråga om en handbok i jordbrukskultur, utan endast om några anteckningar om en tidsbild från modernt lantbruk, kunna vi avsluta dessa rader; dock först med ett beriktigande angående den vackra huvudbyggnadens nuvarande struktur. Vi nämde här ovan att den ursprungliga huvudbyggnaden till Stava tillbyggdes på den tid, då major Ahlgren var ägare av egendomen. Men naturligtvis ha restaureringar företagits tid efter annan sedan dess. Och numera är den vackra byggnaden lika modernt inredd som den modernaste stadsfastighet – men solitt.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 februari 1937
N:r 40

Andelsslakteriets distriktsmöten.

Som vi förut omnämt hade Visbydistriktet sitt sammanträde i går i centralföreningens lokal under ordförandeskap av hr Carl Widén, Prästgården, Follingbo. Andelsslakteriets styrelse var representerad av direktör Edv. Wahlgren och vice ordföranden, hr Arvid Collberg, Nygårds i Follingbo.
Sedan de tidigare nämda ortsombuden utsetts redogjorde dir. Wahlgren för kommittéförslaget, och efter stunds diskussion beslöt mötet uttala sitt gillande av förslaget och att förorda bifall till detsamma vid kommande föreningsstämma.
Romadistriktet hade samma dag sitt sammanträde i kommunalrummet i Roma under ledning av hr Albert Johansson, Larsarve. Andelsslakteriets styrelse var representerad av dir. Wahlgren och hr V. Gahne, Norrgårda i Björke.
Till ortsombud utsågos: för Atlingbo T. Hansson, L:a Atlings, suppleant A. Runfeldt, Rundarve, för Vänge S. Thomsson, Nickarve, suppl. L. Pettersson, Nickarve, för Guldrupe Aug. Pettersson, Hallbjers, suppl. Sven Svensson, Bjers, för Akebäck J. Endrell, Bäcks, suppl. S. Andersson, Bäcks, för Roma, T. Lithberg, Busarve, suppl. O. Wiman, Barby, för Björke D. Björkander, Björksarve, suppl. G. Norrby, Norrgårds, för Dalhem I. Johansson, Halfoser, suppl. E. Rosvall, Granskogs, för Halls A. Gahne, Kams, suppl. E. V. Norman, Möllebos, för Sjonhem A. Johansson, Bjärby, suppl. J. Olsson, Suderbys, för Ganthem A. Kolmodin, Godrings, suppl. R. Bjersander, Godrings, för Viklan M. Ahlby, Vikarve, suppl. G. Berg, Orleifs, för Barlingbo E. Stenberg, Digeråkra, suppl. H. Björkegren, Busarve.
Även här beslöt mötet uttala sig för det föreliggande kommittéförslaget och att rekommendera detsamma vid blivande föreningsstämma.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38

Skogsutdikningsbidragen.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län anhåller hos k. m:t att från statens skogsutdikningsanslag bli tilldelad 14,421 kr., varav 12,221 kr. för utdelning som statsbidrag och 2,200 kr. i förvaltningsbidrag. Statsbidrag avses att utlämnas till dikningsföretag i följande socknar: Hellvi, Hangvar, Stenkyrka, Bro, Lokrume, Fole, Källunge, Vallstena, Bara, Gothem, Norrlanda, Kräklingbo, Ardre, Alskog, Hejdeby, Endre, Ekeby, Dalhem, Ganthem, Sjonhem, Björke, Vänge, Viklau, Väte, Garda, Stånga, Lau, Stenkumla, Träkumla, Follingbo, Akebäck, Atlingbo, Vall, Sanda, Eskelhem, Klinte, Fröjel, Eksta, Alva, Rone, Hemse, Gerum, Etelhem, Fårö, Burs, Rute, Bunge, Lye, Martebo, Roma och Fleringe. Samtidigt anmäles, att å förut erhållen tilldelning ur nämda anslag fines en disponibel behållning av 2,361 kr. (P.)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1937
N:r 38