Barnamord.

Thorsdagen den 21 dennes under sysslor i kohuset framfödde Högbergs Antsarfve i Fohle piga ett lefvande barn och nedgräfde detsamma i boss och gödsel, hvarpå hon betäckte högen med brädstumpar. Då drängen några timmar derefter kom till stallet märkte han ett jemrande läte och fann vid närmare undersökning det så omenskligt nedgräfda barnet, som då ännu var vid lif. Barnet inbars genast i gården, men afled inom kort och utan att hafva erhållit nöddop. Polisförhör är af länsman Håkansson förrättadt, men då barnamörderskan är sängliggande sjuk har hon ännu icke kunnat till cellfängelset förpassas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 Januari 1875
N:r 8.

Ransakningen med Hjert och Tektor

fortsattes den 7 dennes å Nyköpings cellfängelse. Sedan protokollet vid förra ransakningen blifvit uppläst, hvarvid några tillägg och rättelser gjordes af de anklagade i afseende på deras förra uppgifter såsom att Hjert köpt sin pistol i Stockholm och stulit det af dem begagnade kruthornet genom inbrott derstädes i ett hus vid Göthgatan (ett inbrott, som förut ej varit omtaladt), att Hjerts afsigt med sina resor i början af förra året varit att söka arbete som korkskärare, hvilket arbete han å Långholmen hade lärt sig, att Hjert under vistelsen i den omtalade kolkojan vid mordstället ej omladdade sin bössa, utan endast såg om patronerna, samt Tektor satte nya knallhattar på sin bössa, började förhöret, hvarvid de anklagade, på domarens af åklagaren yrkade fråga, båda berättade att de vederbörligen blitvit beredda till och begått Herrans Nattvard, samt genom någon tids skolgång förvärfvat förmågan att läsa och skrifva. Angeende gevären, som de före inträdet i Malmköping gömt utanför köpingen, sade Tektor, att de den 22:dra augusti åter upptagit dem samt derefter förvarat dem på det ställe i skogen der de haft sin liggplats. På tillfrågan om de icke haft några käppar svarades att de varit försedda med hvar sitt paraply. Tektor hade köpt sitt i Wexiö och Hjert, tagit sitt vid ett af inbrotten i Östergötland; dessa paraplyer hade sedermera blifvit bortkastade, men en krycka hade blifvit i skogen upphittad och erkändes af Tektor hafva tillhört hans paraply. Pistolerna hade de ej vid mordet användt, men begagnat till att skjuta villebråd. Efter mordet hade de ej gått igenom Malmköping utan vägen förbi Grinda, och under vägen till det ställe, der de tillbringat återstoden af natten och följande dagen, hade de hvarken hört eller sett någon, samt förnekade ihärdigt att befria varit tillsamman med någon annan person. Endast ett vittne hördes, den förut omtalade Anders Ersson i Nafsta, som vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål, hvaraf vi nu blott upprepa, att han efter sin hemkomst, då han skulle föra hästarna på bete, märkt två karlar, som vid hans åsyn sprungit åt Malmköping till, hvarefter han hört blåsas i en signalpipa; (Hjort och Tektor förnekade dock bestämt att de varit uppe vid Nafsta, hvarjemte de sade sig ej ha haft någon dylik pipa); ett par dagar efteråt hade Anders Ersson i en backe nära intill sitt hem varseblifvit tre karlar, men genast bgifvit sig hem, så att han ej kunde lemna någon beskrifning på deras utseende. Något skott hade vittnet ej hört. För öfrigt fasthöll han sitt påstående, att Uppmark till honom yttrat, det en karl kommit till vagnen och frågat om han hade penningar, (mördarne förneka dock bestämt att någon af dem gjort detta), att U. sagt det 2 skott skjutits mot drängen och 4 mot honom sjelf samt på frågan huru många de voro, svarat: ”nog voro de fyra”. De båda fångarne hade A. Ersson aldrig sett.
Den såsom skydd vid mordet begagnade björkruskan, om hvilken man förut antagit, att den varit med en skarp yxa afhuggen, förklarade Hjert sig hafva med sin knit afskurit, hvilket påstående man ock nu ansåg kunna vara sanning. Som åtskilliga personer för hvilka Tektors porträtt blifvit visadt, påstått sig i honom igenkänna en person som gått omkring i trakten och öfvat qvacksalveri, tillfrågades Tektor härom, men sade sig hvarken hafva varit inne på något ställe eller talat vid någon menniska under sin vistelse derstädes.
Beträffande de af de anklagade föröfvade stölderna förekom just ingenting nytt. Af målsegandena hade endast länsman Jäderholm infunnit sig personligen, de öfriga hade lemnat honom fullmakt att föra deras talan. Inga ersättningsanspråk gjordes. Rätten beslöt, att målet skulle uppskjutas till dag, som framdeles kommer att bestämmas, då åklagren och målsegandena skulle sig infinna, den förre då redo att förebringa all den bevisning han kunde åstadkomma, samt framställa sina slutpåståenden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1875
N:r 7.

På misstankar

att hafva i slutet af förlidet år framfödt barn och undandolt detsamma har en ung husbondedotter från Eskelhem blifvit häktad och till cellfängelset härstädes införpassad för undergående af ransakning. Det har likväl sedermera blifvit utrönt, att fostret icke varit fullgånget, hvadan den unga modren således icke, såsom mången i orten boende trott, gjort sig skyldig till uppsåtligt barnamord.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1875
N:r 7.

Oloflig kälkåkning.

För sådan förseelse dömdes i onsdags arbetaren Oskar Ahlstedt att böta 2 kr. Ynglingen J. May var äfven åtalad för dylik förseelse, men nekade, hvarför målet mot honom uppsköts till den 8 februari.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Januari 1875
N:r 6.

Rättegångs- och Polissaker.

Följande utslag i förut omnämda, af rådhusrätten å cellfängelset härstädes handlagda mål, afkunnades å nedannämda dagar:

1) Den 5 sistl, december: ogifta Margaretha Johann Olsdotter ifrån Eskelhem, för 1:sta resans stöld: 4 månaders straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende i 3 år; för bedrägeri, att till kronan böta 30 kr och derjemte ytterligare vara förlustig af medborgerligt förtroende i 1 år;

2) bonden Lars Niklas Martell ifrån Eskelhem, tilltalad för samma brott som ofvannämda Margr. Joh. Olsdr, kunde, i brist af bevisning, icke sakfällas, men dömdes deremot att för oskickligt uppförande inför rätta böta 25 kr;

3) f. pontonieren A. Edvall, den 12 december, för 2:dje resan stöld, till 2 års, 6 mån. straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende i 8 år;

4) Den 19 december: Carl Johan Fedder, för andra resan stöld till straffarbete i 1 år och 6 mån samt förlust af medborgerligt förtroende i 5 år.

5) Målaren O. Ehrsson för snatteri att böta 20 kr.

6) förre artilleristen Johan Wilhelm Johansson för 3:dje resan stöld, dömdes den 30 dec. till staffarbete i 2 år och 2 mån. samt 6 års förlust af medborgerligt förtroende.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Januari 1875
N:r 4.

Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrätten den 28 december, Denna dag förekommo jemförelsevis få mål. Ibland andra förekom:

1.) Ett mot bonden Lars Mårtensson lilla Norrgårda i Sproge socken, tilltalad för att hafva den 11 sistlidna november å stora torget här i staden till salu utbjudit i ruttnande tillstånd varande nötkött af en sjelfdöd oxe. Enligt uppgift inför rätten skulle stanken af det ruttnande köttet börjat sprida sig nära ökar hela torget, kvartilre polisbetjenten Pettersson anmodat veterinärläkaren Sehong att anställa besigtning å den till salu utbjudna varan, hvilken då, enligt datorn afgif vet betyg, befanns vara i ruttnande tillstånd. Lars Mårtensson erkände nu inför rätten att oxen var sjelfdöd, men påstod, att sjelfdöden icke hiirledt sig af sjukdum, emedan oxen varit ”frisk och rask dagen förr än han dog, uppgifvande Mårtensson derjemte, att ”oxen ätit ihjäl sig af potates”, af hvilka han på den korta tiden ifrån föregående dag ”förtärt en hel hop” (1/4 tunna). Som det icke vid rätten kunde styrkas, att Mårtensson försålt något af det skämda köttet, fr. kallades han från ansvar.

2.) Handlanden Lars Bachér, tilltalad tör oloflig bränvinsförsäljning, af rådhusrätten härstädes frikänd, men af bobrätten ålagd värjemålsed, hade förut härstädes anmält, att han hos k. m:t anfört besvär öfver hofrättens utslag och derföre af rådhusrätten blifvit ålagd att denna dag, vid 10 kronors vite, med diariibevis styrka, att besvär blitvit hos k. m:t anförda. Bachér uteblef emellertid nu med detta bevis, hvarföre honom ålades, vid ett förhöjt vite af 20 kronor, att till rätten med sådant bevis inkomma den 25 nästkommande januari.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 5 Januari 1875
N:r 1

Rättegångs- och polissaker.

Ogifta Maria Jönsson, en i orten känd och ofta anlitad ”hjelparinna” hade under slutet af nästl. år äfven behagat utsträcka sin hjelpsamhet till botande af ögonsjukdom med den olyckliga påföljd att en patient, som henne i detta hänseende anlitat, till följe af hennes oriktiga behandling troligen blifver blind på det sjuka ögat, hvars åkomma ursprunligen lärer efter läkares intyg varit obetydlig och lätt botad om den blifvit ordentligen behandlad. I anledning af detta sitt tilltag ställdes Maria Jönsson under åtal och fäldes den 19 dennes att för qvacksalveri böta 50 daler till kronan.

Handlanden Carl Måhrbeck som af stadsfogden O. N. Hallgren varit under åtal ställd för oloflig bränvinsförsäljning, dervid han företrädesvis låtit s. k. ”salning” komma sig till last, blef genom utslag den 19 d:s af Rådstufvurätten förelagd att der han gitter, den 23 nästk. Mars med ed från åtalet sig värja.

Åkaren J. O. Quiberg, som natten till den 27 November sisa. år i rusigt tillstånd kört så öfverdådigt och vårdslöst att han å Mellangatan här i staden varit nära idverköra poliskonstapeln L. P. Engström, som dervid erhållit åtskilliga skrubbsår och blånader och hvars påhafda kläder vid tillfället sönderrifvits, fälldes måndagen den 19 d:s att för vårdslöst och öfverdådigt körande böta 30 rdr och för fylleri 10 rdr så ock ersätta Engström skadan å kläderna med skäligen ansedda 12 rdr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Januari 1874
N:r 7

Domaremerit.

Vid Gotlands norra häradsrätt afkunnades den 18 december utslag i mål mellan grosshandlanden J. Hägg m. fl. å ena sidan, kärande, och handlanden Carl Nordgren samt Johan Abrahamsson, svarande, tilltalade för stöld att undergå, den förre 2 års straffarbete och den senare 4 månader å härvarande cellfängelse. Ehuru båda svarandena förklarade sig missnöjda med utslaget, erhöllo de likväl icke sina papper förrän den 8 januari detta år, hvadan häradsrättens ordförande således hållit dem häktade i fjorton dagar öfver den i lag föreskrifna tiden för protokollens aflemnande.
Godt och väl, att Nordgren och Abrahamsson nu halva besvärat sig; men frågas huru hade det gått med domaren om svarandeparterna förklarat sig nöjda och velat räkna sin strafftid från den dag sådant skett? Eller om vi vända frågan! Om en rik och mäktig person varit den brottslige månne då också domaren skulle halva vågat taga sig julferier på den dömdes bekostnad?

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Januari 1874
N:r 5