Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrätten den 15 febr.
Rådhusrättens session denna dag varade ifrån kl. 10 f. m. ända till kl. 3 e. m. och förekom dervid, ibland annat: Döfstumme skomakeriarbetaren Ågren, tilltalad för att hafva natten mellan den 14:de och 15:de januari slagit och misshandlat sin hustru och svärfader, arbetaren Lars Kellström, nu mera genom ytterligare ett vittne öfverbevist om förhållandet äfvensom derom, att han vid tillfället varit rusig, dömdes för misshandlingen å svärfadern till 2 månaders fängelse, för ruset att böta 5 kr.; som hustrun icke yrkade något ansvar, blef han för misshandlingen å henne icke fäld.
Några samhällets olycksbarn, förut tilltalade och dels agade med ris, dels annorlunda straffade, stodo nu åter tilltalade för olofligt tillgrepp nämligen ynglingen Jacob Petter Ablgren, gossen C. J. Ekström, f. artilleristen Modig, äfvensom gossen Ekströms föräldrar, tilltalade för vanvård af barn; det var i sanning en sorglig syn, när man fick se alla dessa på en gång framträda för rätten. Ifrån läderbandl. Andersson hade blifvit stulna mellan 4-5 skålp. läder; ifrån fru Almgren 3 st. mössor; ifrån en landtbo 1 krus innehållande 1/2 kanna bränvin. Af mössorna hade gossen Ekströms mor förvarat en i en klädeskista; lädret uppgafs vara försåldt till en artillerist Lind, som dock icke betalt detsamma; bränvinet hade pojkarna utdruckit. För flere personers hörande uppsköts målet till den 1 mars.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Februari 1875
N:r 13.

Rättegångs- och Polissaker.

Rådstufvurätten den 1 Februari.
Uppå derom gjord angifvelse hade allmänna åklagaren instämt döfstumme skomakeriarbetaren Ågren med yrkande om laga ansvar å denne för han skall hafva natten mellan den 14:de och 15:de januari slagit och misshandlat sin hustru och svärfader, arb. Lars Kellström. Närvarande, berättade hustru Ågren att mannen d. 14 januari kl. 5 på qvällen hemkommit i halfrusigt tillstånd och då lagt sig att sofva, samt att då hon, för att bädda, kl. 9 på qällen väckt upp honom, han slagit henne i hufvudet samt att då hennes far, som redan legat, dervid rest sig upp i sängen för att efterse hvad som var å färde, han äfven närmat sig denne och slagit svärfadern för munnen, öfver ögat och i hufvudet, så att näsa och mun stått i blod samt hela ögat blifvit rödt och uppsvullet; — faderns, Lars Kellströms berättelse, öfverensstämde med dotterns, och tillade dessutom, att mannen och mågen nog har arbete, men att han icke arbetar, utan hellre går ute och tigger ihop penningar, hvilka han sedan super upp. — Detta är samma döfstmme, som går omkring i staden med några skrifna ord på ett papper för att visa sin nöd och tigga sig till pengar, hvilka han sedan använder till bränvin. Ågren nekade, och uppsköts derföre målet till d. 15 febr.
Rådman Chevalier och polisb. Sandelin ledde under ransakningen samtalet med den döfstumme genom teckenspråk.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Februari 1875
N:r 10.

En afklädd tjuf.

Från Hablingbo hafva vi mottagit nedanstående notis, med begäran om dess införande:
Nyligen hände det sig, att en ”vägstrykare” inkom i en bondgård härstädes och begärde nattqvarter, hvilket också beviljades, men då han på morgonen skulle aflägsna sig märkte man att han olofligen tillegnat och påklädt sig en nystickad ylletröja och halsduk, hvarför han anmodades att göra redo för sitt fögderi. Sanningen kröp nu fram och tjufven nödgades sjelf afkläda sig det stulna, hvarpå han, efter erhållna allvarliga förmaningar att bättre än hittills begrunda och iakttaga sjunde budet, fick aflägsna sig, för att möjligen på annat håll försöka att på billigaste vis komplettera sin garderob.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Februari 1875
N:r 10.

Barnamord.

Thorsdagen den 21 dennes under sysslor i kohuset framfödde Högbergs Antsarfve i Fohle piga ett lefvande barn och nedgräfde detsamma i boss och gödsel, hvarpå hon betäckte högen med brädstumpar. Då drängen några timmar derefter kom till stallet märkte han ett jemrande läte och fann vid närmare undersökning det så omenskligt nedgräfda barnet, som då ännu var vid lif. Barnet inbars genast i gården, men afled inom kort och utan att hafva erhållit nöddop. Polisförhör är af länsman Håkansson förrättadt, men då barnamörderskan är sängliggande sjuk har hon ännu icke kunnat till cellfängelset förpassas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 Januari 1875
N:r 8.

Ransakningen med Hjert och Tektor

fortsattes den 7 dennes å Nyköpings cellfängelse. Sedan protokollet vid förra ransakningen blifvit uppläst, hvarvid några tillägg och rättelser gjordes af de anklagade i afseende på deras förra uppgifter såsom att Hjert köpt sin pistol i Stockholm och stulit det af dem begagnade kruthornet genom inbrott derstädes i ett hus vid Göthgatan (ett inbrott, som förut ej varit omtaladt), att Hjerts afsigt med sina resor i början af förra året varit att söka arbete som korkskärare, hvilket arbete han å Långholmen hade lärt sig, att Hjert under vistelsen i den omtalade kolkojan vid mordstället ej omladdade sin bössa, utan endast såg om patronerna, samt Tektor satte nya knallhattar på sin bössa, började förhöret, hvarvid de anklagade, på domarens af åklagaren yrkade fråga, båda berättade att de vederbörligen blitvit beredda till och begått Herrans Nattvard, samt genom någon tids skolgång förvärfvat förmågan att läsa och skrifva. Angeende gevären, som de före inträdet i Malmköping gömt utanför köpingen, sade Tektor, att de den 22:dra augusti åter upptagit dem samt derefter förvarat dem på det ställe i skogen der de haft sin liggplats. På tillfrågan om de icke haft några käppar svarades att de varit försedda med hvar sitt paraply. Tektor hade köpt sitt i Wexiö och Hjert, tagit sitt vid ett af inbrotten i Östergötland; dessa paraplyer hade sedermera blifvit bortkastade, men en krycka hade blifvit i skogen upphittad och erkändes af Tektor hafva tillhört hans paraply. Pistolerna hade de ej vid mordet användt, men begagnat till att skjuta villebråd. Efter mordet hade de ej gått igenom Malmköping utan vägen förbi Grinda, och under vägen till det ställe, der de tillbringat återstoden af natten och följande dagen, hade de hvarken hört eller sett någon, samt förnekade ihärdigt att befria varit tillsamman med någon annan person. Endast ett vittne hördes, den förut omtalade Anders Ersson i Nafsta, som vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål, hvaraf vi nu blott upprepa, att han efter sin hemkomst, då han skulle föra hästarna på bete, märkt två karlar, som vid hans åsyn sprungit åt Malmköping till, hvarefter han hört blåsas i en signalpipa; (Hjort och Tektor förnekade dock bestämt att de varit uppe vid Nafsta, hvarjemte de sade sig ej ha haft någon dylik pipa); ett par dagar efteråt hade Anders Ersson i en backe nära intill sitt hem varseblifvit tre karlar, men genast bgifvit sig hem, så att han ej kunde lemna någon beskrifning på deras utseende. Något skott hade vittnet ej hört. För öfrigt fasthöll han sitt påstående, att Uppmark till honom yttrat, det en karl kommit till vagnen och frågat om han hade penningar, (mördarne förneka dock bestämt att någon af dem gjort detta), att U. sagt det 2 skott skjutits mot drängen och 4 mot honom sjelf samt på frågan huru många de voro, svarat: ”nog voro de fyra”. De båda fångarne hade A. Ersson aldrig sett.
Den såsom skydd vid mordet begagnade björkruskan, om hvilken man förut antagit, att den varit med en skarp yxa afhuggen, förklarade Hjert sig hafva med sin knit afskurit, hvilket påstående man ock nu ansåg kunna vara sanning. Som åtskilliga personer för hvilka Tektors porträtt blifvit visadt, påstått sig i honom igenkänna en person som gått omkring i trakten och öfvat qvacksalveri, tillfrågades Tektor härom, men sade sig hvarken hafva varit inne på något ställe eller talat vid någon menniska under sin vistelse derstädes.
Beträffande de af de anklagade föröfvade stölderna förekom just ingenting nytt. Af målsegandena hade endast länsman Jäderholm infunnit sig personligen, de öfriga hade lemnat honom fullmakt att föra deras talan. Inga ersättningsanspråk gjordes. Rätten beslöt, att målet skulle uppskjutas till dag, som framdeles kommer att bestämmas, då åklagren och målsegandena skulle sig infinna, den förre då redo att förebringa all den bevisning han kunde åstadkomma, samt framställa sina slutpåståenden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1875
N:r 7.

På misstankar

att hafva i slutet af förlidet år framfödt barn och undandolt detsamma har en ung husbondedotter från Eskelhem blifvit häktad och till cellfängelset härstädes införpassad för undergående af ransakning. Det har likväl sedermera blifvit utrönt, att fostret icke varit fullgånget, hvadan den unga modren således icke, såsom mången i orten boende trott, gjort sig skyldig till uppsåtligt barnamord.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1875
N:r 7.