Som turist bland turister på rundtur i norr.

Luftig bild från Sudersand — Bildstenen i Bungemuseet — Gammal kvarn vid Broa på Fårö.

Fin fåröfärd med ”very nice”, ”underbart” och andra högspänt entusiastiska superlativer.
Lyckad augustiuttflykt med fullsatt turistbuss.

Har ni någonsin stått på vältrande vågor av finaste flygsand på Ullahau?
Eller plötsligt från solflimrande kalkvägars bländande vithet ramlat rakt in i en liten anrik offerkyrkas svalkande: halvskymning i Bro? Kanske med den vilde Takstenarns bloddrypandée historia ännu ringande i öronen fundersamt stått blickande upp mot predikstolen i Lärbro kyrka? Eller har ni med den borne sybaritens hedniska vällust låtit den vita sandens varma bolstrar på Sudersand smeka er mer eller mindre skönvuxna corpus och sedan i extatisk livsbejakelse störtat er rakt in i Sudersandsvikens oftast medelhavsblåa, mot söder öppnade jättefamn? Vad vet jag? Men har ni gjort allt detta och dessutom en hel del till, då har ni också alldeles säkert för en strålande dag varit ledamot av ett av de illustra — och avundsvärda — sällskap som under den gotländska sommarsäsongen och Turistföreningens egid företa dagslånga rundturer pr buss till norra Gotland med Fårö som tjusig klimax. Och därmed har ni blivit ett angenämt minne rikare.

Det är en ”glimrende” morgon
i början av augusti. Donnersplan lögar sig i morgonsolens glåns, medan Burmeisters mustiga murgrönsgrönska diskret viftar mig välkommen. Naturligtvis i det gröna. Visslande en munter växelsång och i förbifarten ägnande en öm tanke åt vissa slanka ännu så länge tämligen oförfallna papper, vegeterande i pansar- och betongvalvens mörka arrest tre månader å dato, rundar jag bankpalatsets hörn. Och där, utanför Bur, står den flotta trafikmaskin medelst vilken jag och ett tjog medmänniskor skola föras ut till landet och fåglarna.
Den eleganta bussen har för dagen taket undanskjutet. Dagen lovar ju bli tropisk. Det skall bli skönt med bussiga fläktar svepande kring sitt änne, medan den stora vagnen slukar gotländskt vita mil med lagom aptit och skickligt uträknade pauser. Fast det ännu är en hel kvart kvar äntrar jag bussen, som f. ö. redan är till hälften ockuperad av förväntansfulla turister från olika hörn av landet. Och när föraren en kvart senare trampar motorn i gång och de tidigare antydda fläktarna börja spela i variabelt glesa lockar, är besättningen fulltalig.
Med en lätt förvåning kan jag konstatera att jag är den ende inhemske ”turisten”. Resten utgöres av svenska män och kvinnor, en finska jämte en gemytlig amerikanska i en ’svårbestämbar medelålder. Det är hon som sköter om ”värrinajsandet”. I övrigt formuleras dagens smickrande kommentarer på sjungande svensk-finska och olika svenska idiom.
— ”Smickrande”? — Jo, det vill jag lova. Sällan hörde jag väl så många förtjusta utrop som den dagen. Och egentligen förvånar det mig bara att inte Gotlands turistförening eller dess representanter, i det här fallet intendent Waldemar Beer och kandidat Gunnar Näslund, äro mer högfärdiga än vad strängt taget är fallet…
Själve intendent Beer — turistfärdernas överregissör på den här ön — är som sagt med i dag. Eventuella förmodanden om att han bara till min ära deltar i färden har jag tyvärr inte lyckats få verifierade, men då jag tror mig veta att hr intendenten då och då brukar ”följa med” för inspektion av routen finner min blygsamma person detta sistnämnda som den mest plausibla förklaringen till hans närvaro. Eftersom han ändå är med avlyfter han älskvärt en del av värdbestyren från Näslunds vitroekade ciceronskuldror. Sålunda tar han under uppehållen den lilla missen under sina vingars skugga, vadan hr Näslund.
för dagén uteslutande kan utveckla sin vältalighet på ärans och hjältarnas språk. Vilket emellertid inte hindrar honom från att, medan bussen jagar vidare, vädra sina flerspråkiga kavaljersegenskaper visavis den vetgiriga missen. Delad glädje är dubbel glädje. Naturligtvis glömmer han inte bort oss andra. Är där någonting vid vägen som skall uppmärksammas, överger han temporärt missen med ett förbindligt ”Excuse me’!”, reser sig, slår ut med armen och berättar… Ingalunda försummandes ett eller annat bon mot om tillfälle därtill ges.
Men bussen flyter vidare på vägen, just flyter, för det är en fin buss. Konversationen bedrives kotterivis men avbrytes alltsom oftast av missens ”very nice!”, finskans fallande ”underbart” och de svenskes alla upptänkliga superlativkombinationer med adjektiven förtjusande, härliga, bedårande som huvudstycken. Så fortfar det hela vägen tills mitt gotländska bröst håller på att pösa över som en bulldeg, vilken fått en alltför kraftig dosis jästpulver. Diskret drar jag upp de ställbara solglasen för att dölja mina glada ögon…
I själva verket har jag nu gått händelserna en smula i förväg. Men det kan ju också vara bra att ha dom där generösa älskvärdheterna lyckligt och väl refererade: Den benägne läsaren kan ju sedan efter eget skön pricka in dem där det honom lyster i denna lilla reseberättelses fortsättning. Någon risk att prieka fel föreligger inte. Ty de i turistbussen födda dityramberna flätas som en skön krans runt hela rundturen, från början till slut i ett…
Emellertid! Från Bur rullar bussen på ännu morgontomma gator upp mot norr: Strandgatan, Späcksrum, Smedjegatan. Och så bär det iväg

Översta raden: Lada med agtak på Bungemuseet — På väg mot Fårö — Lambgift därsammastädes.
Andra raden: Sudersomd, en halv mil lång — Ciceronen utlägger texten på Ullahau — Kameraskott i förbifarten (skördebild)
Och över det hela svävar Bro kyrkas medeltida jättenyckel.

ut genom Norderport.
Nordergravarnas grönskande kullar med ett solglittrande morgonhav som mäktig fondkuliss passeras. På vänster hand ”svingar lustigt sina inga vingar” Bingers kvarn (citat från visbyitisk boulevardtidning), och några minuter senare rulla vi förbi den stora bronsåldersgraven i Bro — Stenkalmen. Så förflyta några. minuter igen under vilka ett par framförsittande unga skönheter förmed-elst brokota ”schaletter” söka dämpa fläktarnas flirt med blonda lockar. I ”fören” — bussens — sjunger finskan på visserligen behärskat högtalarmanér i de beerska öronmusslorna, medan vagnens, av ehaufför Johansson tyglade hästkrafter, spinna alldeles som snälla kattor gjorde det anno dazumal framför öppna julbrasor i hemtrevligt lågtimrade stugor i svenskt snöhöljda bygder. (Se Bungemuseet!) Så möter en annan väg vår väg. Vagnen stannar, ciceronen hoppar av, försvinner i en liten stuga och återkommer beväpnad med antagligen världens största kyrknyckel. En gengångare i stål från medeltiden, men alltjämt i bruk, färdig att för moderna vägfarare slå upp åldriga portar, ledande rakt in i fantasieggande <medeltidsdunkel och -mystär. Väl inne i den lilla vackra offerkyrkan omges vi av en sval frid och ro. Men guiden berättar och demonstrerar. Särskilt gripande är historien om den särskilda böneplatsen, från vilken vilsekomna själar, när kyrkan eljest var stängd, genom en glugg kunde skåda det lilla templets högaltare och triumfkrucifix sig självom till tröst och uppbyggelse…

Lärbro kyrka — Den gamle klockarn i Bro — ”Lustigt, det här”, tycker lillan — På sanddynerna vid Ullahau.

Men tiden ilar. Dagens trinda himlaljus seglar oemotståndligt upp mot trakten av zenit. Och därute på vägen väntar den stora ”eldvagnen” i all sin funktionalistiska prakt. ”Vidare, vidare”, lockar det i nickel, glas och lackering, och vidare bär det också. Vidare mot norr, mot Fårö och havet — mot Sudersand, alla gotlandsfarares tjusande eldorado.

Via Tingstäde kyrka, fästning och träsk, via krumbuktande radiomaster, baracker och en hel del annat av skiftande intresse spinner turistbussen vidare mot norr. Genom tall- och granskogar, förbi leende bygder, vajande sädesfält — och mejade sådana med skylar i långa rader, förbi brummande traktorer dragande surrande: självbindare och slåttermaskiner går färden. Här och var knoga ännu trespända hästar framför skördemaskinen liksom på farfars tid och ho vet om inte den bilden — poetiskt sett — är ett — eller två tre — strå vassare än traktorernas förvisso vida rationellare men ack så högröstade, avgasdoftande maskinprosa. Ho vet, som sagt…

Vid Lärbro kyrka

stannar bussen och tömmer ut sitt innehåll. Det är vi det. Kyrkan skiner bländande vit i solskenets överlägsna fasadbelysning. Som herden samlar fåren, lockar oss ordinarie ciceronen in på kyrkogårdens gröna matta. Och si: Vi äro en lydig hjord. Missen och intendenten bilda en liten hjord för sig. Ordinarieciceronen, han Näslund, matar emellertid fåren som en god herde ägnar och anstår. Han bjuder oss skäppan full med sagor, legender och fakta. Med livliva, vitärmade gester ger han oss kyrkans intressanta byggnadshistoria. I skönt formulerade vändningar avslöjar han den ena detaljen efter den andra.
Påpekar tornets släktskap med en välformerad blyertspenna, visar oss vattenkastarna i djävulsformat, pilastrarnas, tympanons, portalernas skulpturala skapnad, och förklarar den märkliga kastalens existensberättigande. Med mera. Men allra intressantast blir han när han drar den operamässigt blodiga legenden om: hur den forntida, sägenomspunne stormannen och hövdingen Nikolaus Taksten, dräpt av munkarna 1273, med en dolk på predikstolen stöter ner den officierande prästmannen för att denne börjat sin predikan innan Takstenarn behagat infinna sig i helgedomen. Vore det inte en fysisk: omöjlighet att så här ute i solen med 25 grader i skuggan inför den kusliga berättelsen känna kalla kårar utefter ryggbastet, skulle måhända vi modernt hurtfriska turister blekt kallsvettiga stapplat in i templet. Nu följa vi kallblodigt guiden in. Beundra de unggotiska målningarna, de skulpturala utsmyckningarna, gripas av korsfästelsescenen i koret och inne i sakristian an: lägga ett mer eller mindre uppsluppet leende inför demonstrationen av kollekthåven med pingla och — växelbricka. Men i dag står det sköna templet grannt mot några vita moln. Sedan den vackra tavlan fångats på filmen, rullar bussen villigt mot nordost. Det är tätt mellan kyrkorna på Gotland och efter endast en kort stund tecknar Rute kyrka sin profil mot en grön och blå bakgrund.
Damen bakom mig antecknar samvetsgrant namnet R-u-t-e.
— Men var det inte Rude, undrar den framförsittande fästmannen.
— Nej, nog tyckte jag att det var Rute han sa, ciceronen, säger flickan med blocket. Och det hon haver skrivit, det haver hon skrivit. Förresten hade hon rätt.

På Gotlands Skansen.
Bussen spinner vidare. När den stannar nästa gång ha vi det mångomtalade Gotlands Skansen, den erlandssonska skapelsen Bungemuseet på höger hand.
Avsittning och konfrontation med den första sevärdheten, den s. k. standtunen som avgränsar museiområdet mot norr.
Så för oss ciceronen runt inne i själva museet, demonstrerar den ena sevärdheten efter den andra. En redan död eller döende kultur blir åter levande, medan ”berättaren” skildrar, skämtar och drar historier som på ett eller annat sätt har samband med det vi här få skåda. Alldeles särskilt intressant blir det naturligtvis inne i ”Gamblegarden” över vars ingång tronar en träbild, ”Groddagubben”, som antagligen eh gång i världen tjänat som galjonsbild. Härinne i den fantasieggande. halvdagern står allt som om husfolket nyss gått ut och när som helst kan väntas hem igen. Bordet är dukat, framför den öppna spisen med sin ”julkubbe” med ena ändan vilande på en liten näpen ”stol” långt fram på golvet, väntar vaggan. Och där borta i närheten av den vederhäftiga. sängen med sina fördragsgardiner, nattluvor och handtag står en sinnrik apparat, där en event. ensamlämnad pilt i den mera försigkomna åldern kan ”göras fast”, men där han ändå har en viss rörelsefrihet. Fast fram till härden kan han inte komma och göra rackartyg. Det sätter den knirkande träapparaten ”P” för. Enkelt och rättframt men praktiskt. Förfäderna voro inte dumma dom heller.
Ja, här inne finns en mängd roliga och rörande ”nummer”, vilka jag emellertid här omöjligen kan gå in på. En skönt snidad fästmansgåva i form av ett klappträ — var inte det en ganska farlig gåva detta? — minns man speciellt, för att inte tala om den pampiga skänken med sin uppsättning av glas och andra nyttigheter. Så undra på att ciceronen här inne talar för en alldeles särskilt intresserad publik. Vår amerikanska ser inte minst glad och intresserad ut. Med en nästan högtidlig min tar hon klappträdet i sin hand. Kanske hon själv aldrig fått någon fästmansgåva. Vem vet?
Så lämna vi det gamla gotländska bondehemmet för att ute på gårdsplanen gå husesyn i de agtakskrönta uthusen: ladan, stallet, oxhuset, kohus, vagnbod och allt vad de heta. Vidare titta vi på kryddgården, brygghuset med sin uppsättning för brännvinsbränning, och ute på ängen beskådas bl. a. den ståtliga bildstenen från vikingatiden, numera känd av tusentals turister från när och fjärran.
Men tiden går och ingenting förtärs, sa’ krögarn. Det börjar suga i maggropen, varför nästa programpunkt ”kaffe med dopp” på andra sidan vägen, blir högeligen uppskattad. Kaffe och läskedrycker, bullar och småbröd ha en s. k. strykande åtgång. Och så väntar

Fårö.
Färjan ligger inne. Efter en kort stunds väntan rullar bussen ombord. Den får stå längst akteröver. Framför sig har den dels en personbil, dels en större lastdito, rågad med ved. Det är just från denna vedråga som ciceronen med: risk att ”trilla i” knäpper sällskapet medan färjan ritar en bred fåra i det lätt brisande Fårösundet och Storlandet alltmer sackar bakåt.
Men föröver växer Fårön med alla sina sägner och sagor, sin kargt storslagna natur, sin originella och gammaldags kultur, sina sanddyner och ypperliga badstränder. Allt närmare kommer den och ett tu tre törnar färjan in i sitt läge vid Broa. Fällbron rasslar ner. Över densamma kör först personbilen, så vedvagnen och sist vår fina buss med över tjoget förväntansfulla sällskapsresande.
Egentligen är det intet förbindligt sirapsleende Fårö hälsar sina gäster med. Tvärtom verkar den tillknäppt, ja, strong, otillgänglig. Den har sannerligen inget slätt, intetsägande anlete, den goda ön. Tvärtom är det i allra högsta grad meningsfullt, karaktäristiskt. Markerade, mänliga drag, som inte ha något till övers för flabbets och ytlighetens smink och puder. Om kamp och stormar talar det, om mandom, mod och obändig villhet, om vana vid hårda duster. Och visst är den skön. Skön på sitt speciella sätt, även om denna skönhet inte är tillgänglig för vem som helst omedelbart och i ett sammanhang. Faktiskt har den f. ö. inte vid närmare eftertanke något av att ”vara sig selv nok” över sig? Ett drag av örnfri, gammaldags stolthet, av en bondearistokratisk individualism, som även en sådan hejare som en modernt kollektivistisk Medelsvensson gärna kan stryka av sig hatten för.
Sådan är Fårön, Bland annat. Och sådana voro kanske dess gamla inbyggare. Hur det är med de nuvarande vet jag ej.
På en av Fåröns slingrande huvudvägar rullar bussen norrut. Förbi den gamla romantiska kvarnen vid Broa, förbi agtaksförsedda lambgiftar, magra åkerjordar, gamla gårdar, Ödehoburga, kyrkan med sin lökkupol, skeppssättnimgar. Här och var blänka havsvikar fram.
Åkrar omväxla med hedmarker och glesa skogsdungar. En björkdunge har redan fått höstens färger. Det är torkan, hettan …
I trakten av Vinor stannar bussen.
Genom kåddoftande skog, på mjuk flygsand vandra vi upp på Ullahau, det storslagna flygsandsfältet med sina väldiga åsar och vita fält. Häruppe tolkar vår ciceron i lyriska vändningar sin kärlek till Fårön och drar han berättelser om fordomtima händelser härute.
Men jag har redan blivit för mångordig och ser i andanom hr chefredaktörens bistert rynkade bryn. Låt mig därför endast i korthet omnämna dagens återstående programpunkter: ett ljuvligt dopp i den ljuvliga Sudersandsviken, en prima middag med gemytlig stämning hos fru Klint på restaurangen. Och så hemfärden frampå kvällskulan. Den — hemfärden — går via Fårösund, Rute, Lärbro, Othem, Slite mot Visby. Men i Slite göres ett uppehåll, under/vilket de bisarra stenskulpturerna i Lännabergets raukskog presenteras för ett förvånat och beundrande ressällskap, medan ur cementfabrikens skorstenstrio vältra vederhäftiga rökmoln mot aftonhimlen, fästningen på Enholmen blinkar sömnigt i den fallande solen och Asunden sträcker ut sig i kvällslojt behag på vattnet. Månen står redan rätt högt i öster.
Och när vi på hemväg passera Bäls kyrka ringer dess klocka till vesper, medan dagens strålande stjärna slocknar någonstans långt bortom File hajdar och Hejnums heta hällar.
Pencil.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1938
N:r 196

Åska och skyfall över Gotland.

Blixten antänder ladugård i Sanda.
Ett delvis kraftigt åskväder drog igår fram över vissa delar av Gotland. Här i Visby började det mullra vid 12-tiden på middagen och en stund senare voro blixtarna och knallarna av det starkaste slaget. Åskbyn, som varade någon timme, åtföljdes av ett stundvis skyfallsliknande regn. Sedan ovädret dragit förbi blev vädret åter strålande.
Även idag ha delar av ön hemsökts av åskväder med regn.
På en del håll på landsbygden hade man stark känning av åskan och regnet antog understundom karaktären av skyfall med hagel.
Bland de värst hemsökta platserna voro Tofta, Västergarn och Sanda, där åkrarna stodo under vatten. Enligt en uppgift skulle man i Sanda ha fått inte mindre än 85 mm. nederbörd på ett par timmar. I Follingbo uppmättes en nederbördsmängd av 7 mm. I Vall föll däremot inte en droppe.
Som ett exempel på skyfallet har man meddelat att detta i Toftatrakten var så kraftigt, att bilar och bussar stannade på vägen till följd av att regnet slog in i motorerna. Bilarna måste därjämte ha lantärnorna tända fast det var mitt på dagen.
Från Sanda rapporteras att en bro blivit demolerad av skyfallet, varjämte regnet anställt stor förödelse i en del trädgårdar, där blommorna brutits och gått all världens väg.
Blixnedslag inträffade här och var, dock utan att — såvitt vi hittills veta — anställa några skador, med undantag för Sanda, där blixten antände en nyuppförd mindre ladugård, tillhörig skomakare H. Johansson. Folk tillkallades genom ringning i kyrkklockan. Dock kunde man inte uträtta så mycket, då den lilla träbyggnaden inom kort var övertänd och efter en kort stund nedbrunnen. Även det i ladugården förvarade fodret blev givetvis lågornas rov.
Även i dag ha vissa trakter hemsökts av åskväder. I Visby började det mullra vid 10-tiden i förmiddags och åskan tilltog senare i styrka.
Blixtar flammade stundvis i ett och den ena åskskuren avlöste den andra. Dagens nederbörd var, när vi frågade lotsutkiken, ännu inte uppmätt, men gårdagens nederbörd i staden medförde 13,7 mm.
I Stenkyrka, Othem, Tingstäde och trakterna däromkring har man även haft känning av ovädret i dag liksom även i Vall och Hogrän, där nederbörden varit riklig. Söderut och på ostkusten tyckes man däremot inte haft någon känning av vare sig åska eller regn. Likadant är det på Fårö, där man både igår och i dag haft vackert väder och varmt.
I Eskelhem fick man i går 1 mm, men idag inte en droppe.
Sent på middagen idag rapporteras från Follingbo om ett tre timmars skyfall, som givit åtskilliga millimeter.
Åskväder bruka i allmänhet ställa. till med en del trassel för telefonlinjerna. Säkringar o. dyl. bruka gå och blixten har allt som oftast för vana att slå i ledningarna. Några rapporter om sådana skador hade emellertid ännu i middags inte ingått. Ovädret var dock så kraftigt att telefonstationerna i Bro, Lokrume och Martebo stundvis ha varit stängda. Ej heller kraftledningarna synas haft någon påhälsning av blixten.
Senare meddelas att blixten slagit i ett par telefonledningar i Follingbo bl. a. vid kontoret på Rosendal, vars telefonapparat blev obrukbar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 augusti 1938
N:r 186

Sjuttio år

fyller den 13 d:s lantbrukaren Albert Hansson, Stora Åby i Bro. Han är född i Bro och har ägt Stora Åby sedan 1916 men arrenderade därförut egendomen sedan 1897. Åren 1918—32 var han ledamot av kyrko- och skolråden i socknen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 11 augusti 1938
N:r 183

Idrott och sport.

VIF på vikingatåg.Friidrott och fotboll mot Mälarhöjden.
I kväll avreser en fyrtiomannatrupp ur Visby IF med ordinarie båttur till Stockholm, för att där utkämpa dels en friidrottsmatch mot Mälarhöjden, dels tvenne fotbollsmatcher.
På lördagskvällen spelas en match mot Enebyberg. Söndag förmiddag går friidrotten av stapeln på Aspuddens idrottsplats och klockan 1,30 spelas den andra fotbollsmatchen med Mälarhöjdens IK som motståndare.

Gotländska seriefotbollen.
Seriestart efter DM.

Efter DM-finalen sätter serierna åter i gång troligen i början av september.
Indelningen av seriesystemet är densamma, som föregående år. I div. 1 spela VIF, AIK, I 18, Roma, Hemse, Slite, Othem. Nykomlingar äro Roma, Hemse och I 18, det sistnämnda laget huserade ju förra säsongen i reservlagsserien. Från div. 1 ha nedflyttats Gute till reservlagsserien och Alva till ”Södran”.
Norra serien omfattar Klintehamn, Vänge, Stenkyrka, Bro JUF, Martebo och Vestkinde, av dessa äro Bro och Vänge fullständigt nya, de ha först i år inträtt i fotbollsförbundet.
Södra serien består av Burgsvik, Ljugarn, Hablingbo, Fardhem, Grötlingbo, Alva, Rone och IK Drott. Nykomlingar äro Grötlingbo, Rone och Drott, den sistnämnde klubben är bildad av spelare från Lye och Etelhem socknar. Alla tre klubbarna äro först från och med i år medlemmar i fotbollsförbundet.
I reservlagsserien slutligen spela Gute, A 7, I 18, Hemse, VIF och AIK, Lottningen för serierna är ännu inte verkställd.
— Vid förbundets senaste sammanträde diskvalificerades Alf Lindvall, AIK, på tre månader för att han spelat seriematch utan att iakttaga reglerna för klubbyte.

Orienteringsmästarskapet framflyttat.
Tiden för årets återstående DM nu fastställda.

Årets distriktsmästerskap i orientering skola enligt beslut anordnas sista söndagen i september, men då denna dag infaller mitt under pågående regementsövningar har vårt distriktsförbund ingått med anhållan om att tävlingarna här nere måtte anordnas en vecka senare alltså söndagen den 2 oktober.
Budkavlemästerskapen gå tre veckor senare, den 23 oktober. Några arrangerande föreningar ha ännu icke utsetts, men förslagsvis ha nämnts respektive I 18 och A 7.
— Distriktsmästerskapen i tennis utomhusspel anordnas i år, liksom förra året av Visby tennisklubb. Tävlingarna äga rum under augusti och september månader.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1938
N:r 178

Kungörelse.

Delägarna i ”Martebo myrs dikningsföretag av år 1938” uti Lummelunda, Martebo, Tingstäde, Västkinde, Bro och Lokrume socknar av Gotlands län kallas härmed till sammanträde i Västkinde bygdegård fredagen den 19 augusti 1938 kl. 10. Vid sammanträdet komma följande att behandlas.
1) Undertecknande av förening för sökande av statslån till företagets utförande.
2) Styrelsearvoden.
3) Bestämmande av tiden för arbetets påbörjande.
OBS.! Alla som önska statslån torde närvara vid sammanträdet för påskrift av förenämnda föreningshandling som sedan omedelbart indrages.
Västkinde den 3 aug. 1938.
Arbetsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 4 Augusti 1938
N:r 177

Missionsdag i Bro.

Stor missionsdag anordnas på söndag kl. 3 e. m. i Bro. Mötet kommer att förläggas till den vackra skogsparken intill Bro missionshus. Skulle olämplig väderlek inträffa, hålles mötet i missionshuset. Som talare kommer pastor Sigfrid Alm, Visby, att medverka. Ävenså deltaga sångare från Immanuelskyrkan. Missionskollekt upptages. I övrigt hänvisas till annons i onsdagens tidning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1938
N:r 166

Idrott och sport.

Inför landskampen i fotboll.
Blekingarna i stan.

Åter står en landskapsmatch i fot-boll mot Blekinge för dörren och vi ha därmed kommit till det största evenemanget för året för den gotländska fotbollspubliken.
Blekingarna äro ju gamla bekanta på Gutavallen — ända sedan 1927, då de fingo sin första seger över gotlänningarna — och sedan har fotbollsutbytet blivit tradition med undantag för några år, då matcher av olika orsaker ej kunnat ordnas. Till årets match ha gästerna revansch att fordra från hemmanederlaget i Karlshamn i fjol, då de spelsugna gotlänningarna fingo en god och rättvis 2—1 seger med sig hem.
Och vad skola vi tro om utsikterna till revansch? Man känner så lite till blekingarnas förmågor och vet inte vad laget går för, men i alla fall fick det stryk av Smålands landskapslag förra söndagen med 4—1 och det visar ju att kvällens motståndare inte äro oövervinneliga. Men å andra sidan kan man diskutera gotlänningarnas spelförmåga. Standarden under våren har inte varit överväldigande hög och s. k. stjärnor har det varit förfärligt ont om. Det är nödvändigt att våra pojkar få något av ”gnistan”, när drabbningen börjar i kväll. Att inte lämna motståndarna tillfälle att härja hur som helst, att kosta på sig lite extra snabbhet i benen, att ”ligga i” som det heter kort uttryckt. Går gotlandslaget till uppgiften med ambition och segervilja, så finns det alltid utsikter att laget kan upprätta den gotländska fotbollsäran, som blev lite trasig efter besöket i Uppland. Och det är väl en Härlig sak att ställa upp och kämpa för.

Tiokamps — DM; mil- och stafettlopp.
Nya rekord att vänta.

I dag och i morgon avgöras årets mästerskap i stafetterna, tiokampen och löpning 10,000 meter. Då man studerar anmälningslistorna frapperas man framförallt av den ytterst ringa anslutningen från landsbygden. Inget enda stafettlag har anmälts — i fjol var det tre — och på 10,000 meter är det endast en — men ett lejon nämligen Tingstädes:”Esse” Pettersson. Enda undantaget från denna sorgliga regel är tiokampen där jämt halva antalet anmälda eller fem stycken kommer från landsföreningar.
Letar man efter segerfavoriter så finner man att det saknas deciderade sådana i stafetterna, på alla tre kommer striden troligen att stå mellan VIF och Gute.
I korta stafetten är endast fyra lag anmälda, nämligen två från I. F. Gute och ett från vardera VIF och AIK. Om inte farliga I 18 kommer med efteranmälning torde Gute här upprepa sin triumf från de senaste tre fyra åren.
På 4 X 400 meter starta också fyra lag, här är det VIF, som har två, medan AIK och Gute ha vardera ett. Något tips är här ytterst vanskligt att avge, mellan VIF och Gute kommer endast tiondelar att avgöra.
Även på 4 X 1500 — där endast två lag anmälts! — kämpa VIF och Gute om mästerskapet. VIF drar troligen det längsta strået och får nytt rekord på köpet, ty rekord blir det. Det gamla, som AIK satte i fjol, och som lyder på 17,57,2, får en god knuff nedåt; skall vi säga 17,35?
10,000 meter bör bli en lätt affär för gamle, oförbrännelige Pettersson, Tingstäde. Endast tre man starta, det är två VIF:are som svara för motståndet.
I tiokampen slutligen torde Nisse Ekström, Gute, hemföra en ganska lätt seger närmast före Svensson, Roma.
Beträffande arrangemangen för tävlingarna, som kommit att diskuteras med anledning av att landskapsmatchen i fotboll samtidigt äger rum, meddelas att saken ordnats på ett sätt som gör att tävlingarna utan hinder kunna hållas samtidigt.
Tiokamp: N. Ekström, Gute, L. Hellman, Gute, E. Liljegren, Gute, B. Olsson, VIF, G. Boberg, TTK, Arne Jonsson, Klintehamn, Harry Vestberg, Klintehamn, V. Larsson, Burs G. o. IK, Kurt Svensson, Roma, J. Andreasson, AIK.
10,000: E. Pettersson, TTK, G. Johansson, VIF, E. Rosendal, VIF.
Stafett 4 X 100 m: Gute, lag I, Gute lag II, VIF, AIK.
4X 400 m. Gute (B. Engström, P. S. Wallin; N. Ekström, B. Löf) VIF lagI (H. Gardell, Magnusson, B. Löfqvist, Stig Andersson) VIF lag II, AIK.
4 X 1,500 m. Gute (K. G. Stålhandske, G. Dahlin, O. Johansson, A. Dahlin), VIF (Rosendal, S. Andersson, G. Löfqvist, H. Gardell).

Man frågar sig
nu, om våra förbundsherrar funderat tillräckligt länge innan de beslutade om allmän idrottstränarens ”förvisning” till landsbygden? Avsikten med anställandet av tränaren var väl, att han skulle i görligaste mån trimma våra ”stjärnor” till matchen mot Blekinge. Detta syfte nås bäst om tränaren stannar i Visby, där de flesta toppmännen finnas! Landsbygden i all ära, men varje socken har i varje fall bara en eller högst ett par allvarligare landslagsaspiranter. Är det då meningen att tränaren, som anställts för dyra slantar, skall offra en hel dag på varje sådan aspirant?
Nej, bäst vore om tränaren åtminstone den tid, som återstår till Blekingematchen, förlades till Visby och i stället för att uppsöka landsbygdsstjärnorna själv uppsöktes av dem.
Förbundet kunde i gengäld ordna med åtminstone några gratisresor till dessa träningskvällar.

Orienterare!
Arrangörer för DM och budkavlar

efterlyses av Idrottsförbundet. De ovannämnda tävlingarna äro avsedda att äga rum resp. 25 sept. och 23 okt. Anmälan bör snarast göras till förbundet eller till hr Bertil Björck. I samband härmed riktas en uppmaning till föreningar, som i höst tän.l.a ägna sig åt orientering, men ej redan äro anslutna till Sveriges Orienteringsförbund att göra detta, då icke anslutna föreningar ej få ställa upp till tävlingar. Upplysningar om och anmälningar till orienteringsförBundet svarar hr Björck för.

Friidrottstävlingar nästa söndag.
Visby IF har utfärdat inbjudan till Visby I. F. har utfärdat inbjudan till friidrottstävlingar nästa söndag i Enebyberg. Dessa tävlingar omfatta tre grenar: spjut, höjd och stafett 3,000 m. med sträckorna 1,500—800400—200—3100 m. i nu nämnd ordning. Denna gren tilldrar sig det största intresset, då den anordnats som rekordförsök. Det gäller att avliva VIF:s eget gamla rekord från 1927, som lyder på 7,58,4 och som nu torde vara moget för en förbättring.

Fotboll i Bro.
Vid en fotbollsmatch i Bro mellan Bro IK och bevakningsstyrkan i Tingstäde blev resultatet en seger för bevakningsstyrkan med 7—2, halvtid 2—2.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Juli 1938
N:r 155

En spinntävlan

anordnar Gotlands hemslöjdsförening nu om lördag på Fårö med början kl. 11 f. m. Lokal är Östra skolan, och som prisdomare tjänstgöra fruarna Wallin och Gahnström från Bro. Intresset för fåraveln och ullbehandling har ju alltid varit stort på Fårö, och arrangörerna hoppas också på livlig anslutning från både tävlande och åskådare.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 7 Juli 1938
N:r 153

Idrott och sport.

Söndagslotbollen.
VIF—Alva 7—0.

För att spela ovannämnda match använde man. huvudsakligen endast den planhalva, som var Alvas. VIF var förkrossande överlägset under nela matchen oc något spel att hurra för blev det minsann inte. I VIF var kedjan den arbetande lagdelen och i Alva var det försvaret, som hade åtskilliga rusher att utstå. Bäst i Alvalaget var vhb. Klaar, som vann duellerna ibland mot VIF:s högerwing, men annars var det mest ett planlöst sparkande hit och dit. VIF hade ett gott samspel, men framför mål var det dåligt med krutet och riktförmågan.

Klockan 2 skulle Visby få nöjet att se Gute spela mot AIK, men som det nu ordnade sig blev det en högst sorglustig tillställning. För det första infann sig inte domaren och för det andra kunde Gute inte ställa upp till seriematch, då laget endast räknade åtta man. Efter en kvart beslöt man att spela en vänskapsmatch med den lagbesättning som fanns och det blev givetvis ett saklöst nedsablande av Gute. För att också AIK:s försvar skulle få en smula träning, bytte (!) lagen försvar i halvtid. Denna sorgliga parodi på seriematch. avslöts efter en timmes spel, då AIK hunnit till det nionde målet. Gute får nu liksom förra söndagen lämna båda poängen ifrån sig till motståndarna.

Div. I.
VIF 10 8 1 1 42—8 17
AIK 9 70 2 39—10 13
Slite 8 6 1 1 31—14 13
Othem 9 3 0 6 15—32 6
Alva 10 2 0 8 10—52 4
Gute 10 1 0 9 12—32 2

Norra serien.
Roma—Stenkyrka 3—2.
Västkinde—Klintehamn 1—1.
Bro—Endre 10—2.
Roma 10 80 2 41—21 16
Västkinde 10 6 I 3 28—17 13
Klintehamn9 5 1 3 24—20 11
Stenkyrka 9 5 0 4 36—12 10
Bro 10 2 0 8 22—42 4
Endre 10 2 0 8 19—57 4
Roma blev alltså segrare i norra serien.

Södra serien.
Ljugarn—Hemse 5—2.
Garda—Fardhem 0—7.
Hemse 8 5 2 1 57—17 12
Hablingbo 8 5 2 1 50—24 12
Fardhem 8 4 2 2 30—28 8
Ljugarn 8 3 0 5 34—44 6
Garda 8 0 0 8 14—71 0
Hemse fick klara seriesegern på sin målkvot, då laget råkade få stryk för första och sista gången under säsongen. Men man har väl räknat med att det inte gjorde något.

Gotlandslaget.
I dag har den för Gotlandskombinationen engagerade tränaren från Stockholm, ”Bagarn” Karlsson, anlänt hit, och i kväll börjas träningen på Vallen för att få fram ett första försökslag mot Bromsten om torsdag.

Cykelklubben
hade tävling i går på en 49-kilometersbana över Endre—Stava—Roma—Björke—Vall—Träkumla—Visby. Denna bana åktes av deltagarna i klass B och C under det att debutanterna åkte 36 km. över Akebäck-—Vall och Träkumla. Åkarna hade det ganska besvärligt med blåsten, men tiderna blevo ändå jämna och goda. Booberg var endast en minut från sitt rekord på banan.
I klass B segrade G. Booberg på 1,20, följd av E. Svensson med .1,23,03.
Segrare i C-klassen blev S. Nilsson 1,21,02, 2) B. Andersson 1,21,22, 3) H.
Andersson 1,26,27.
Av debutanternä: vann Rune Lutteman på 1,04,30 med K. E. Andersson på andra plats.

Visbyspelen
i pingst synas som vanligt röna stort intresse bland idrottens folk. Stadslöpningens klass III kommer. att få många lag från landsbygden; sålunda ha idrottsföreningarna i Väte, Martebo, Stenkyrka, Vall, Klintehamn och Fårösund anmält lag. Ett flertal damlag ha redan anmält sig till stafetten och deltagarantalet över lag väntas stiga längre fram. – Stjärnlagen från Stockholm m. fl. platser ha ej lämnat något besked ännu med undantag av Gröndals IF, som sänder en trupp på: 20 man dels till stadslöpningen och dels till friidrotten. Vidare har Eriksdals IF lovat komma med ett fotbollslag. Även för den gotländska femkampen är intresset stort.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Maj 1938
N:r 117

Idrott och sport.

Fotbollen.
På söndag skall enligt programmet två matcher i Div. I spelas, nämligen VIF—Alva och Gute—AIK. Den förstnämnda matchen börjar kl. 10,30 på Vallen och bör väl ge full utdelning åt VIF med ett par måls övervikt.
Huruvida den andra matchen blir av eller ej är ännu ovisst, då besvärligheterna med «:lagsammansättningen fortfarande kvarstå.
I norra serien spelas matcherna Roma—Stenkyrka, Västkinde—Klintehamn och Bro—Endre och i södra serien mötas Ljugarn—Hemse och Garda—Fardhem. Reservlagsserien har ingen match på programmet.

Bromstens I. K.
gästar Visby på Kristihimmelsfärdsdag och det blir då en fotbollsmatch här mellan det gästande laget och ett gotländskt försökslag, som skall uttagas efter söndagen. Det gäller nu att få fram ett representativt lag till landsmatcherna mot Uppland och Södermanland under midsommaren. Troligen kommer Gutavallens stora plan att vid denna match tas i bruk för första gången efter omläggningen.
Det blir nog ingen sinekur att vara UK för det gotländska landslaget, så det gäller att börja försöken i tid.

ldrottföreningen Varpas styrelse
har hållit sammanträde, varvid uppgjorts förslag till program för sommarens kastningar med hänsyn tagen till Stockholmskastningen, Stångatävlingen etc. Styrelsen beslöt vidare föreslå föreningen uppställa ett pris i Gotlands Folkblads och Idrottsföreningen Varpas gemensamma korporationstävling den 19, nästkommande juni.
Årsmötet skulle äga rum i östra skogsdungen Kristi himmelsfärdsdag kl. 10 f. m. precis.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1938
N:r 115