GUTAR FÖRR

vid Visby Bad- och Vattenknranstalt:
Fru Thomson, Jacob Thomson, Visby; Maria Johansson, Emma Eogström, Gotland, kamrer Ibre, fru Andersson, fröken Andersson, fröken Hulda Andersson, predikant Lindstedt, fröken Nordberg.
Summa 528.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 September 1889
N:r 104

blef i går hos stadsfullmäktige den af djurskyddsföreniogen gjorda ansökan om infäste å en plats i närheten af skeppsbron för uppförande af kreatursstallar. Fullmäktige ansågo nämligen nödigt invänta stadfästelse å den beslutna regleringsplanen innan beslut i denna fråga fattades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 September 1889
N:r 104

beviljades igår af stadsfallmäktige:
å stadsjordstomterna nur 58, 59 och 60 i Klinterotens 3 qvarter, på ansökan af goodtemplarlogen 925 Oskars minne;
å stadsjordstomterna nr 484—486 och 896 norr om staden, på ansökan af Visby lysoljebolag, samt
å ägofigurerna nr 1476, 1485, 1486, 1553, 1560 och 1562 söder om staden, på ansökan af aktiebolaget Visby cementfabrik. Vid denna sista ansökans beviljandeutfästestadsfullmäktige som vilkor dels att vägen till grusgropen och nedre qvarnen ej rubbas, dels att vattenledningen till fattighuset bibehålles och staden erhåller rättighet att utan ersättningsskyldighet möjligen anlägga ny sådan, dels att källan invid berget med full eganderätt afstås för sjukhemmets behof.
Rörande frågan uppstod någon diskussion. Hr Bokström ville ha det tillägget gjordt, att cementfabriken beviljades rätt att använda den infästa platsen till mergeltägt. Detta hade ingått uti det åt förre ägaren upplåtaa infästet, men hade genom något förbiseende bortfallit uti det nu föreslagna infästebrefvet. Rektor Jacobson, som ansåg att ett sådant lertag blefve vanprydande, ville motsätta sig ett sådant medgifvande. Detta fann hr Bokström besynnerligt, då rättighet till mergeltägt medgifvits förra infästehafvaren och detta kanske vore en lifsfråga för fabriken. Sedan hr Hellgren påpekat att hr Jacobsons yrkande vore lika med ett afelag å hela frågan och hr Lindell anfört att trädplanteringar komme att skymma för lertaget samt hr Jacobson ytterligare vidhållit sin mening, medgåfvo fullmäktige bolaget rätt att använda de infästa fig rerna till mergelupptagning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 September 1889
N:r 104

sydost om skeppsbron utgjorde i går föremhål för en längre öfverläggning inom stadsfullmäktige, mestadels rörande sig om smärre detaljfrågor. I hufvudsak må nämnas, att der förelåge två förslag, det ena från hamndirektionen, hvilken ville låta – tullhusets framsida bestämma hufvudlinien för den ifrågavarande regleringen, under det att & andra sidan bygnadsnämden tänkt sig att den blifvande magasinssträckans hufvudlinie skulle utgöra en fortsättning af en rät linie, dragen från tullhusets bakre sida. Följden af det senare förslaget skulle blifva en indragniog af några fot å såväl Björkanderska magasinet som ett par kolbodar. För det senare förslaget yttrade sig hrr Ihre, Jacobson och Hellgren, under det att å andra sidan hrr Bokström, Bergman och Björkander försvarade hamndirektionens förslag hvilket ock af fullmäktige i detta afseende bifölls.
I öfrigt må nämnas, att fullmäktige biföllo samma direktions förslag om att till ökadt utrymmes vinnande borttaga de framför Björkanderska magasinet befiotliga tvänne stenmagasin inom 1 April 1890 äfvensom ölstugan. Stadens materialbod beslöto fallmäktigé i öfverensstämmelse med byguadsnämdens förslag flytta tillbaka i linie med de nu befintliga kolbodarne. Äfvenså beslöto fullmäktige plats för en blifvande varuhall, dock med den ändring för läget af densamma, som af bygnadsnämden föreslagits i syfte att hallen ej skulle komma att ligga i vägen för den blifvande gatan från Korsgatan ned till Skeppsbron.
Dessutom beslöts i öfverensstämmelse med hamndirektionens förslag de nuvarande smärre packbodarnas borttagande samt områdets reglering och planläggning.
Kostnaderna för dessa regleringar, så vidt de hittills kunna beräknas, uppgående till 1,030 kronor, beslöto fullmäktige skola utgå ur hamnkassan. Fastställelse skulle hos länsstyrelsen sökas å regleringsplanen.
I sammanhang med den beslutade regleringen väckte hr Engström förslag, dels om att fullmäktige skulle låta uppgöra normalritningar för de å reglerade området blifvande bygnaderna, dels om att staden vid nedrifoing af sina båda magasin skulle i stället på annan plats uppföra ett enda samt dels om att för infästes beviljande å de nya tomterna skulle som vilkor ställas deras bebyggande inom viss tid, t. ex. 2 år, för att undvika allt tomtjobberi. Förslaget om normalritningar hänsköts till bygnadsnämden med anmodan attfå ritning roa uppgjorda till fullmäktiges nästa sammanträde; de båda öfriga förslagen remitterades till drätselkammaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 September 1889
N:r 104

hölls i måndags för bestämmande af ifrågasatt ändring på ringklockorna i domkyrkans torn. Kyrkorådet hade, under förutsättning att faran för dem, som ombesörja ringningen på det nu brukliga sättet, vore så stor, som för frågans behandling utsedde komiterade angifvit, tillstyrkt, att äfven de båda större klockorna skulle sättas på vinkelaxlar. Ringningskostnaden skulle, antog rådet, derigenom komma att nedbringas från 700 till 400 kr. och ändringens utförande skulle komma att belöpa sig på 300 kr. Kyrkorådet hade i likhet med reservanten dr Bolling (för komiterades utlåtande ha vi förut redogjort) ansett, att förlusten i musikaliskt välljud vore mycket beaktansvärd, men hade & andra sidan låtit humanitetsskälen vara de afgörande.
Mot den föreslagna ändringen och för den minsta klockans återförsättande i dess ursprungliga skick yttrade sig hrr Bergman, Bolling, Melin och Söderberg. De skäl, som af dessa talare anfördes, voro att den fara, som hotade ringkarlarne, vore mycket öfverdrifven, någon olycka hade aldrig händt, klockorna hade i 660 år skakat tornet utan att någon skada märkts och våra klockor voro berömda för sitt musikaliska välljud, hvilket genom ändringen skulle försvinna, såsom tydligt insetts genom den mindre klockans ändring; kostnadens för ringningen minskning vore för öfrigt långt ifrån viss. Å andra sidan talade hrr Kolmodin och Lindell för bifall hufvudsakligen på den grund, att de ansågo frågan af sakkunnigt folk vederbörligen utredd. Att ingen olycka hittills skett, vare sig på folket eller tornet, vore intet skäl emot ändringen, som de för sin del trode skola åstadkomma besparing, och för hvken de af humanitära skäl röstade.. Get vore visserligen om klockornas manig vore meiodiskt skön, men hufvudsakn vore dock att de kallade hörbart.
Genom votering med 600 röste af 13 röstande mot 300 af 9 beslöt sämman bifalla kyrkorådets förslag att säta samtlige klockor på vinkelaxlar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 September 1889
N:r 104