|
 Under
den tid som undersökningarna pågick, från 1921-1936, försökte
Zetterling sprida intresse för bulverket hos allmänheten genom
ett flitigt informationsarbete, föredrag, tidningsartiklar,
anordande av Bulverkets dag samt genom det Bulverksmuseum som
Zetterling inrättade på Furubjers gård. Där ställdes bl a ut
prov från Bulverket av byggnadstimmer från knuttimrade hus
byggda i skiftesverk. I museet fanns också olika små modeller
av bl a Bulverkets nordvästra hörn, hela anläggningen, ett
timmerhus och ett hus i skiftesverk.
När Zetterling avslutade
sina undersökningar i träsket lades också Bulverksmuseet ned.
Modellerna överlämnades till Gotlands fornsal och trävirke,
stockar, bjälkar, fyrkantvirke, plankor, bräder m m , sågade
eller hela, konserverade och okonserverade skickades in till
statens historiska museum. Dessa fynd försågs med gevärsbrickor
av koppar med gevärsnummer på baksidan och bulverksnummer på
framsidan. 1 Idag har en del av brickorna lossnat och i en del
fall är de svåra att läsa. En del av fynden sänktes åter i
träsket.
Från Zetterlings bulverksundersökningar föreligger
ett stort material av kataloger, arbetsritningar, planer, kartor,
fotografier och dagboksanteckningar som till största delen
förvaras i antikvarisk topografiska arkivet (ATA) i Stockholm.
Bulverket-en
kort översikt.
Resultatet
av Zetterlings möda under 15 år med knappa ekonomiska resurser
blev att han fick en bild av anläggningens utseende och
konstruktion, huvudsakligen sett från vattenytan, då dykare
endast vid några få tillfällen användas och anläggningen
till största delen var dold i kalkbleke (kalkhaltigt slam).
Zetterling kom fram till att Bulverket bildade en kvadrat med 170
m sidor, orienterade i N-S och Ö-V. Själva kvadraten var
uppbyggd av stockkistor, kvadratiska och rektangulära upp till
sju meter långa, tre och tre i bredd sammanhållna av
genomhuggna hål i stockarna, trädda på tre vertikala pålar.
Vertikalstolparna
hade hål i de nedre ändarna för tvärgående reglar. I det
nordvästra hörnet av kvadraten, och möjligen även i det
sydvästra hörnet ansåg Zetterling att det fanns en öppning in
i Bulverkets inre vattenområde. På kistlängorna fanns golv och
därpå hus av olika slag, i norra och östra delen så gott som
uteslutande knuttimrade hus, i väster och söder hade också
skiftesverkstekniken använts. I västra delen skulle det också
ha förekommit hus av större dimensioner. Runt anläggningen
fanns en palissad. Under muddringsarbeten i den västra delen av
Bulverket påträffades 1934 en sölja och "beslag av brons
till en läderrem". Fynden daterades till 1000-talet.
Zetterling ansåg att Bulverket var en sjöfästning, en
vattenborg, 3 men publicerade aldrig någon egentlig diskussion
om varför den hade byggts.
Arbetsmetoder.
 Kartläggningav
Bulverkets fundament, stockkistorna gjordes med hjälp av bl a
flygfotografering och olika experiment med horisontal
fotografering för att kunna dokumentera anläggningen från
vattenytan.
Med hjälp bl a av dessa flygbilder och pantograf
gjorde Zetterling teckningar av stockkistor och virke. Från
flotte eller båt utsågs ett lämpligt undersökningsområde
varefter virkesupptagning och muddring inleddes. Sedan man tagit
bort virke som var i vägen för muddring, använde man sig av en
för ändamålet specialkonstruerad mudderskopa fäst på en ram
av vinkeljärn och grova rep för upphalning, varefter
blekenvattensållades eller undersöktes på annat sätt.
Under
lämpliga vintrar sågade man hål i isen och tog upp stockar och
muddrade exempelvis under vintrarna 1921 och 1923. I juli 1923
togs de första flygbilderna över Bulverket bl a över dess
nordvästra hörn. Detta hade redan rensats till botten under
januari och februari 1923. 8 På flygfotot taget från 400 m höjd
med inflygning från sydväst ser man mörka partier där
muddring har ägt rum samt hopar av timmer som har sänkts
utanför det nordvästra hörnet. Undersökningarna av Bulverket
hade således redan börjat när de första flygbilderna
togs.
Zetterling skriver i Fornvännen 1927, att man inte kan
hitta något kulturlager eftersom "botten är så fylld av
stoskar, plankor, gärdsel och ris, att mudderskopan endast på
vissa ställen kan tränga ner till det djup där sådant lager
kan förmodas". Hans uppfattning om fyndens läge i vattnet
var att det inte hade samma betydelse som ett fynds läge i
jorden, därför att isen hade rubbat det ur sitt sammanhang.
Betydelsefullt var att se hur fynden grupperade sig inom större
områden. Träfynden kom, genom den tidens metodiska erfarenheter
vid sjöfynd, att under 1920-talet och under början av
1930-talet behandlades lösryckta ur sitt sammanhang och upptas
som lösa fynd. 1932 tillkom "Situationsplan 1932", ett
försök att skilja på fynd från tre nivåer i ett drygt 200 m²
område i den norra delen av Bulverket. En mängd olika faktorer.
Av
Christina Bendegard
|