|
Vem
var han, människan bakom kameran? Och vem var de, människorna
framför kameran som tyst blickar mot betraktaren från en
svunnen tid ?
När John Olofsson dog 1936 lämnade han efter
sig mer än 600 glasplåtar omsorgsfullt förpackade i sina
askar. Yngsta dottern Siri Klasson var bara åtta år då men
minns när hon ibland fick vara med då fadern framkallade
bilderna hemma i en kammare vid Söjdbro.
När jag gifte mej
och flyttade till Lärbro tog jag med mej den gamla kofferten med
plåtarna och tänkte att de kanske skulle komma till någon
nytta en dag, berättar Siri.
John Olofsson föddes vid
Austris i Tingstäde 1872. Redan under skolåren visade han prov
på ett ovanligt skarpsinne och fick ibland fungera som lärare
för de yngre barnen.
Hans fantasi och uppfinningsförmåga
ledde honom sedan vidare genom ett liv som kom att bryta av
mycket från kamraternas.
Något intresse för lantbruket
hemma hade han egentligen aldrig, minns systerdottern Milly
Hammarström som växte upp med morbror John vid Austris där hon
bor kvar än i dag.
Nej John valde i stället att gå i
slöjdskola inne i Visby där han utbildade sig till finsnickare.
Han gjorde en del möbler under några år och nya dörrar till
hemmet vid Austris men snart tog intresset för teknik och
mekanik över.
Det var ju det som sedan också blev hans
försörjning och hobby. Han startade en verkstad i Tingstäde
1904 och derv den i cirka 10 år. Sedan hade han cykelverkstad
hemma i brygghuset på gården, berättar Milly.
Och efter
cyklarna så blev det bilar.
Han ägde ju en T-ford som han
skjutsade mej och min syster Viran till skolan med. Och det var
ju verkligen något alldeles speciellt som vi var mycket stolta
över. När han dog såldes bilen på auktion för 400 kronor, så
vi fick i fortsättningen gå eller cykla de fyra kilometerna,
berättar Siri. John Olofsson blev med åren något av en
tusenkonstnär. Han byggde radioapparater med hjälp av
handböcker, han lärde sig till och med att laga klockor för
bygdens folk efter att ha gått som lärling hos en urmakare inne
i Visby och han visade film för allmänheten i en flygel nere
vid Austris, med hjälp av en handvevad filmprojektor.
Jodå,
han brukade visa film för oss barn hemma i köket också så vi
växte ju upp med det senaste inom tekniken kan man nästan säga.
Han ville ju pröva på allt nytt, minns Siri.
Och Milly
berättar att hon som liten flicka var mycket förtjust i morbror
John. Han spelade piano för dem på julafton och fann alltid på
en massa roliga lekar. Han till och med förevigade alla Millys
dockor på ett fotografi. Och Milly har ännu kvar
älsklingsdockan Berta, som hon fick i present av morbrodern.
Så
fotografering var egentligen bara ett av John Olofssons många
intressen, men det hindrade honom inte från att bli skicklig
också på detta område. Ibland tycks han nästan ha arbetat som
en ateljéfotograf med sinne för att arrangera bilderna, både
bakgrunden och personerna framför kameran.
Han kunde till
exempel hänga upp ett vitt lakan bakom en grupp människor
inomhus så att de skulle framträda skarpt. Eller arrangera en
inomhusmiljö med skynken och en möbel utomhus så att det på
fotot såg ut att vara taget i en ateljé.
Milly minns att han
brukade ge order om vad han ville att de skulle göra på bilden.
Kanske tänkte han och förstod att dessa bilder i framtiden
skulle utgöra värdefulla dokumentationer om svunna tider. Utan
tvekan hade han ett konstnärligt öga.
Många av
fotografierna är tagna runt 1914 och dokumenterar mobiliseringen
i Tingstäde. Milly Hammarström berättar att 5:e kompaniet höll
till nere vid Austris under några månader. John Olofsson var
naturligtvis där med sin kamera.
John Olofsson använde sin
kamera fram till att han gifte sig 1919. Sedan tycks den ha
blivit undanstoppad, kanske mest på grund av tidsbrist.
Av
Christina Johansson
|