|
på
Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens
bekostnad
undersökta år 1879
af
Fredrik Nordin.
 Längs
nordvestra stranden af Tingstäde träsk löper en ås af ej
obetydlig höjd, hvilken skiljer nämnda träsk från det
vidsträckta dalbäcken, som omgifver Elinghems myr. Känd af den
resande för den vidsträckta och sköna utsigt man härifrån
njuter, har denna ås för fornvännen än större värde genom
dess rikedom på minnen från både medeltid och forntid.
Tingdtäde gamla kyrka är nämligen uppförd på dess södra del
och strax utanför östra kyrkogårdsmuren finner man en
egendomlig fyrkantig stensättning. På åsens fortsättning vid
pass 1/8 mil från kyrkan befinner sig ett särdeles vidsträckt
och rikt graffält från hednatiden, beläget i en skog, som
tillhör Furubjers egendom och kallas Backhagen.
Från den
allmänna landsvägen, hvilken förbi Tingstäde kyrka fortlöper
åt norr, går på venster hand en väg åt Hangwar. I sjelfva
vägskälet påträffar man genast några kummel, mer eller
mindre illa åtgångna. Något längre fram finner man lemningar
efter forntida förskansningar, bestående af några grafvar med
mellanliggande vallar, som äro dragna tvärt öfver den här
ännu smala åsen. Bortom dessa grafvar är en åker upptagen. På
andra sidan om denna åker påträffas återigen likadana grafvar
och vallar. På båda ställena äro emellertid dessa vallar rätt
illa åtgångna till följd af grustägt.
Åsen, som med få
afbrott stupar brant åt norr, men deremot är mera långsluttande
åt söder, tilltager alltmera i höjd och vidd, dess södra sida
blir allt bredare och mera långsluttande.
Här bortom de
sista vallarne vidtager det egentliga graffältet, utbredande sig
från åsryggens norra kant ned till landsvägen, som löper
utmed södra sluttningen. I början stöter man endast på
enstaka kummel, men ju längre man går åt öster, desto mera
tilltaga de i antal.
Graffältets vestligaste del är genom en
stor grusgrop skild från dess östra och ojemförligt största
del. Säkerligen hafva ej så få kummel här blifvit jemnade med
marken.
Ett
litet fynd från denna plats, bygeln af ett bronsspänne har jag
lyckats erhålla. Det hittades år 1842 vid grustagning af
arbetskarlen J. Beckström och låg bland aska i ett lerkärl,
som saknade öra och rymde vid pass ett stop. Urnan var omgifven
af fyra kantsatta kalkflisor af 1 fots storlek; under och
ofvantill låg äfven en kalkhäll och utanför hvarje sidohäll
var lagd en kulformig sten af cirka 15 cm. genomskärning. Urnan
hade af hittaren en längre tid användts som blomkruka. Nålen
till spännet har enligt uppgift af hittaren funnits, ehuru hon
gått förlorad.
Graffältet
utgöres af
1:o)
större kummel af kullersten, försedda med en rundt omkring dem
löpande krets af i jorden nedlagda stenar,
2:o) dylika utan
krets,
3:o) mindre kummel eller rösen, hopförda af
kullerstenar och ör*, försedda med krets,
4:o) dylika utan
krets,
5:o) s. k. domaresäten, samt
6:o) kretsar med
fyllning af sten och ör*.
Den första gruppen är talrikast
och nästan ensamt rådande i graffältets östra del, den andra
i dess vestra. Tredje och fjerde grupperna upptaga mellersta
delen. Af den femte och den sjette förekomma endast några få
stycken. Jag uppmätte inalles på detta graffält (öster om
vallarne) 153 fornlemningar.
Ör
(= gotl. aur), grof sand med iblandade klapperstenar.
N:o
1. Litet, något gräsbevuxet röse, bestående af kullersten och
ör*), låg ungefär i graffältets midt, omkring 45 meter från
vägen till Othem och omkring 52 m. nordost om en torplägenhet,
som lyder under Furubjers gård. I bottnen på röset låg en rad
af 5 större stenar, deribland en kalksten, i riktning N-S. med
någon dragning åt NO-SV. Hela sträckningen var 1,26 m. lång
och låg något närmare den vestra än den östra kanten af
röset.
Straxt under dessa stenar påträffades nedlagdt i
ören ett skelett, liggande med hufvudet åt N. och ansigtet
vändt åt Ö. Det var lagdt på sidan med knäna böjda och det
venstra benet under det högra. På hufvudskålen (tinningarna
och hjessan) sutto bronshalfperlor, och under dem märktes spår
efter något slags väfnad, hvaraf dock blott ett helt litet
fragment kunde tillvaratagas. Äfven på vestra sidan om
skelettet invid öfverarmbenet anträffades dylika perlor.
Framför skelettets midt åt Ö. stod ett skålformigt lerkärl
och invid detsamma åt Ö. låg en jernknif, med tången vänd åt
S., eggen åt V. Bland ören omkring skelettet anträffades äfven
några små harpixbitar med märken efter träfibrer.
Raka
afståndet från skelettets hjessa till dess tåben var 1,55 m.;
uträtadt torde skelettet hafva hållit 1,7 m. i längd. Refbenen
voro förmultnade; hufvudskålen var äfven skadad på
undersidan; för öfrigt var skelettet rätt väl
bibehållet.
Bronshalfperlorna (lika fig. 362 i Sv. forns.)
äro genomborrade med tvänne hål. Två olika storlekar
förekomma af dem: den ena omkring 8 mm., den andra omkring 12
mm. i diameter.
Lerkärlet, alldeles likt fig 390 i Sv.
forns., är platt i bottnen och saknar sirater. Det är 4,5 cm.
högt, 7,5 cm. vidt i öppningen; godset är temligen fint, 5 mm.
tjockt.
*)
Der ej annorlunda angifves, äro rösena hopförda af kullersten
och ör.
N:o
2. Litet röse, omgifvet af en ring af mindre kullerstenar.
Ringens diameter 7,2 m., rösets 3 m., dess höjd 20 á 30 cm.
Liksom N:o 1 är detta röse hopfördt af kullerstenar och ör;
mycket öfvervuxet. Ytan mellan röset och ringen lät jag
genomgräfva, men intet påträffades. I röset deremot
påträffades, sedan det öfversta lagret af stenar blifvit
borttaget, en bädd af aska, brända ben och kol af löfträd,
hållande 1 m. i diameter.
I denna bädd hittades 2
bronsspännen, 1 ändbeslag of brons (antagligen till ett
dryckeshorn), 1 fragment af ett kantbeslag af brons till ett
horn, 1 liten bronssölja, 2 bronsplattor, 1 bronshalfperla och 1
bit af en sådan, flera obestämbara bronsfragment, 2 grofva
jernringar, 1 klenare dylik, 1 mycket liten sådan, 1 fragment af
jern, antagligen af ett ändbeslag till någon rem eller dylikt,
samt slutligen bitar af ett lerkärl.
De båda bronsspännena
äro af samma typ som fig. 316 i Sx. forns. Spår synas af ränder
tvärt och snedt öfver bygelns ändplatta. Nålen är af
brons.Båda spännena äro brustna tvärtöfver bygeln och för
öfrigt illa åtgångna af erg. Raka afståndet från
spiralvridningens öfra kant till bygelns ända 6,5 cm.; bygelns
största bredd (i dess nedre ända 1,4 cm.
Ändbeslaget är
helt enkelt och slutar i en svagt utböjd kula. Dess längd 3
cm.
Fragmentet af kantbeslaget angifver, att äfven detta
varit ett simpelt arbete, förfärdigadt af en tunn omböjd
bronsplåt.
Den lilla bronssöljan är rund, har nålen i
behåll, ehuru fastsittande orörlig, och är 1,7 cm. vid.
De
båda bronsplattorna äro gjorda af tunn bronsplåt och båda
skadade. Den ena har ett större hål i midten och ett mindre på
hvardera sidan ute i kanten. Den andra är blott på ett ställe
genomborrad. Bådas diameter omkring 1,8 cm.
Bronshalfperlan
och fragmentet af en dylik äro båda af samma slag som de i
föregående graf. Diameter 1,2 cm.
De båda jernringarne äro
grofva (1 cm. tjocka), samt 3 cm. vida. Kring hvardera ringen har
varit slagen en mycket grof ögla, i hvilken ringen rört sig.
Det hela är nu hoprostadt.
Den tredje jernringen är smal,
samt 2,5 cm. i diameter. Liksom vid de förra sitta lemningar
qvar efter en kring ringen slagen ten.
Den fjerde ringen är
mycket liten, 1,1 cm. i diameter. En bit af en jernten sitter
fastrostad inuti den, men tyckes ej hafva varit förenad med
densamma.
Af jernbeslaget finnes endast ett fragment. Det är
platt och på båda bredsidorna försedt med 4 skåror. Det är 1
cm. bredt, men afsmalnar inåt.
Bitarne af lerkärlet visa,
att detta varit tunt, väl arbetadt, har varit prydt med
intryckta linier, mycket små cirklar med medelpunkt m. m.
N:o
3. Röse, liggande ungefär i samma längdriktning som 1 och 2,
9,5 m. från det senares ring. Det bestod nästan uteslutande af
kullerstenar; kring foten en väl lagd ring af dylika. Diameter
3,5 m., höjd 30 cm. Under en af de vestra fotstenarne hittades
några kolskärfvor, för öfrigt ingenting.
N:o 4. Röse, 9,9
m. i sydlig riktning från N:o 2, öfvervuxet af gräs. Till
formen aflångt. Diameter N.-S. 4,6 m., Ö.-V. 3,3 m., höjd 22
cm. Bestod af ör.
En kalkhäll sköt upp i kullens midt,
stående i N.-S. med någon dragning åt NO.-SV.
På båda
sidor om denna häll lågo längre ner i kullen större
kullerstenar. Något SO. om denna stod en häll i lutande
ställning och i vinkel mot denna en annan dylik. Någon
grafkista bildades dock ej af dessa hällar.
Vid den tvärsför
stående hällen låg en tjock bädd af aska, rikligen uppblandad
med brända ben. Bädden var 20-30 cm. djup, 70 cm. bred och
sträckte sig ända framåt den långa hällen i midten till en
längd af 70 cm. Bland askan hittades en jernknif, liggande med
tången åt NV., eggen åt SV.
I kullens nordöstra kant
påträffades en liten hällkista, hvars längdriktning var N.-S.
med någon dragning åt NV.-SO. Båda långsidorna voro
parallela, tvärsidorna deremot icke. Kistan var invändigt åt
V. 85 cm., åt Ö. 76 cm. lång samt 51 cm. bred; dess djup 40
cm. Rätt stora kalk- och kullerstenar voro här nervräkta.
Invid
vestra väggen hittades en obränd djurtand. För öfrigt lågo
huller om buller i kistan obrända ben efter ett barn, två
brända benbitar samt midt under den punkt, der djurtanden
anträffades, en kolbit.
Jernknifven har samma form som fig.
267 i Sv forns., och tången är på samma sätt bildad medelst
en insänkning från baken och eggen. Längd 14,8 cm., bredd 2
cm.
N:o 5. Röse, omgifvet af en ring, hvars östra del var
ganska otydlig. Låg midt emellan 2 och 3. Ringens diameter, 6,7
m., rösets 3,7 m., höjd 20 cm., något bevuxet med gräs.
Här
hittades många obrända menniskoben nämligen åt nordvestra
kanten öfre ändan af ett lårben, åt norr ett armben, i midten
en mängd skelettdelar, bl. a. tänder och bitar af hufvudskål,
allt i oordning, åt söder refben och ryggkotor. Benen lågo på
40 á 45 cm:s djup. De intogo en yta af 1,2 m:s längd.
Under
denna bensamling, 20 cm. djupare påträffades ännu en dylik,
bestående bland annat af käk-, arm-, höft-, ben- och
ryggkotor. Det tyckes sålunda som tvänne skelett här varit
jordade, det ena ofvanpå det andra.
N:o 6. Domaresäte,
beläget 8,5 m. norr om ringen till N:o 5. Det bestod af 9 resta
gråstenar, hvilkas höjd vexlade mellan 20 á 40 cm. Med
undantag af tre stodo de alla upprätta. Diameter i N.-S. 6,6 m.;
i Ö.-V. samma afstånd. Någon riktigt rund krets bildade de
dock icke, ej heller voro afstånden mellan de närmast hvarandra
stående stenarne lika öfver allt; de vexlade mellan 1,3 och 3
m.
I midten strax under jordytan låg en mängd kol
kringspridda öfver en yta af 1 m:s genomskärning. Längre ner
stodo två små kalkflisor, satta så, att om man tänkte sig dem
utdragna de skulle hafva mötts i en vinkel åt S. Mellan dem
hittades aska, brända ben och bitar af ett stort groft lerkärl
utan sirater.
Bädden höll 40 cm. i diameter och 20 á 25 cm.
i djup samt sträckte sig ned 50 cm. djupt under jordytan.
N:o
7. Litet röse med en ring af större stenar vid foten;
gräsbevuxet. Låg i NNV. från 1 och VNV. från 6, nära en
gångstig, som af folket i trakten kallas för "gröna
gången". Diameter 5 m., höjd 38 cm.
Här hittades något
kol och brända ben, bitar af ett lerkärl, 1 bronsspänne, 2
sammanrostade delar af ett dylikt, 1 bronsfragment, 1 mindre
jernsölja, 1 större förrostad dylik samt några fragment af
jern. Här och der syntes äfven spår af aska.
 Spännet
(fig. 2) har en trind bygel, som är indelad i små fält, hvilka
liksom svälla ut på midten. Mellan hvarje sådant fält löper
en ås rundt om bygeln. Bygeln får derigenom ett utseende, som
om han lik en mask skulle bestå af flera leder. Han afsmalnar i
en slät spets. Nålhållaren är afbruten, men tyckes hafva
bestått af en smal hake. Tvärstången, hvilken är dragen genom
ett hål i bygelns öfre ända och på samma sätt genom den
bredvid bygeln sittande nålen, är omgifven med en i spiral
upplindad bronstråd och har på ändarna ganska stora, runda
knoppar. I ändan af den ena af dessa ser man spår efter rost,
hvilket antyder, att tvärstången är af jern. Nålen är nu
fastrostad och utsträckt i motsatt håll mot bygeln. Bygeln är
5,2 cm. lång, tvärstången har samma längd.
De delar af ett
annat spänne, som lågo fastrostade, utgöras af tvärstången
och en del af bygeln. Det tycks hafva varit ett spänne af samma
slag som det förra.
Det lilla jernsöljan är rund, 2,7 cm.
vid; nålen fastrostad.
Lerkärlet tycks hafva varit
skålformigt, liksom det från grafven 1. Det är simpelt,
temligen tunt och utan sirater.
N:o 8. Röse, nära norr om
N:o 7, 5,2 m. i diameter, 37 cm. högt, mycket öfvervuxet; något
kullersten, mest ör.
I midten påträffades brända ben
spridda på ungefär 1 m. yta, något aska samt kol. Äfven
påträffades diverse fragment af 2 bronsspännen samt fragment
af små, smala böjda bronstenar, allt omkring 25 cm. ned i
röset.
Af båda spännena finnas tvärstängerna i behåll,
ehuru i ändarne försedd med stora knoppar, hvilka äro prydda
med tvänne rundt om löpande ränder. I botten synes, att en
smal jernten varit dragen längs genom hela den 8 cm. långa
tvärstången. Bygeln sitter ännu qvar, men har i elden smält
så att öfre ändan böjt sig ned öfver den nedre. Nålhållaren
tycks hafva varit rätt lång och bygeln tunn och
bred.
Tvärstången till det andra spännet har haft samma
längd, men tyckes vara af jern; försedd med knoppar af brons,
af hvilka en finnes i behåll, och för öfrigt lika föregånde.
Af bygeln finnes nedre delen i behåll, hvilken visar, att bygeln
upptill vidgat sig liksom på den föregående. Efter nålhållaren
finnes endast en liten upphöjning qvar; den tyckes endast hafva
bestått af en helt liten hake.
N:o 9. Litet röse med
fotstenar, nära söder om N:o 7 (grafvarne 7, 8 och 9 lågo i en
linie N.-S.). Det är gräsbevuxet; mest ör, något kullersten;
5 m. i diameter, 17 cm. högt. I sydvestra kanten sågs en
kantsatt kalkhäll, riktning N.-S.
I midten anträffades ett
lager aska, kol och brända ben utbredt öfver en yta af 1 m. och
10 cm. tjockt. I denna bädd lågo spridda ett väl bibehållet
bronsspänne, nålen till ett annat dylikt, spiralvridningar till
ett eller möjligen tvänne andra spännen, två grofva
jernringar, en rund jernplatta, en aflångt fyrkantig sådan samt
en böjd jernten. Alla sakerna lågo på ungefär 15 cm:s
djup.
Det ena bronsspännet öfverensstämmer till storlek och
form alldeles med originalet till fig. 311 i Sv. forns., med
undantag deraf, att de två utsprången inuti den genombrutna
delen af nålhållaren saknas. På bygeln ses ett rutadt fält,
samt på bygeländan och nålhållaren grupper af snedgående
streck och punkterade linier. Längd 5 cm.
Det andra spännet,
af hvilket blott nålen och dess i spiral vridna fortsättning
anträffades har troligen varit af alldeles samma slag, som den
föregående, men möjligen något större.
De lösa
fragmenten af spiraler äro af platt bronstråd och hafva
tillhört ett(?) spänne af annan typ (med tvärstång). De bilda
nu ett rör och hafva suttit omkring någon rund
ten.
Jernringarne äro grofva samt 4,5 cm. i diameter. Kring
hvardera sitter en fastrostad jernklump, antagligen lemningar
efter en hylsa som omslutit ringen liksom på fig. 300 i Sv.
forns. Det är möjligt, att de stått i förbindelse med de båda
jernplattorna och det hela skulle således hafva varit beslag
till någon rem.
Den runda jernplattan håller nära 4 cm. i
diameter och är längs med kanten samt i midten prydd med tvänne
jemnlöpande linier af inslagna punkter.
Den aflångt
fyrkantiga plattan är 5 cm. lång och 2,8 cm. bred. Plattan är
genom tvänne hvarandra mötande hak delad i tvänne hälfter.
Ena hälften upptages af en bred intryckt cirkel, midt i hvilken
en linie af upphöjda punkter löper. På fyra ställen utmed
cirkelns kant äro inslagne cirkelformiga ornament*). Den andra
halfvan är endast prydd med inslagna ränder, hvilka löpa längs
med kanterna. Det hela har ursprungligen varit ett vackert
beslag. Undertill sitter en stor jernklump fastrostad.
N:o 10.
Litet röse, gräsbevuxet, 4 m. söder om N:o 9; diameter 3,6 m.,
höjd 30 cm.
På en sträckning af 1,2 m:s vidd och på 25
cm:s djup, träffades brända ben och något kol, men ingenting
vidare.
N:o 11. Litet, öfvervuxet röse, omgifvet af ring,
strax ONO. om det undre N:o 7 beskrifna röset. Ringen gick tätt
intill rösena 7 och 8. Ringen 10 m., röset omkring 4 m. i
diameter; det senare 38 cm. högt. Endast vestra delen af ringen
var tydlig.
I rösets midt påträffades en bädd af aska och
något brända ben, ungefär 1 m. i diameter och 10 cm. djupt.
Bland askan lågo strödda en mängd halfperlor af brons samt
några små harpixbitar. Äfven en liten hake af jern och några
fragment af jern tillvaratogos.
Halfperlorna äro liksom fig.
363 i Sv. forns. försedda med tvänne inböjda spetsiga flikar.
Mellan flikarne skjuter kanten upp i en liten udd, en olikhet med
den åberopade figuren; de hafva samma storlek som
denna.
Jernhakens böjda del är trind, skaftet platt. I
dettas ände sitter en jernnit. Hela haken är 5,5 cm. lång.
*)
Denna hälft liknar således öfversidan af fig. 165 å sid. 419
i Undsets Jernalderens begyndelse i Nord-Europa.
N:o
12. Litet, gräsbevuxet röse med fotstenar, strax vester om N:o
7, i samma linie som rösena 11 och 7. Diameter 5 m. Höjde sig
föga öfver marken. Ingenting fanns här.
N:o 13. Litet röse,
omkring 12 m. S. om N:o 1, bestod uteslutande af kullerstenar.
Diameter 5 m., höjd 37 cm.
Under de öfversta stenarne
hittades åt SV. brända bitar af ett groft lerkärl(?). I midten
påträffades en bädd af aska och deri något brända ben. Der
lågo äfven en jernknif och en jernsölja. Askbädden höll 1,5
m. i tvärmått och 25 cm. i djup.
Jernknifven har bredt och
kort blad, men jemförelsevis lång tånge. Måhända är dock
bladet afbrutet. Hela knifvens längd nu 10 cm., bredd 2
cm.
Jernsöljan är stor, simpel, fyrkantig, 3,5 cm. lång, 3
cm. bred; ändarne knoppformiga, upphöjda. Nålen rörlig.
N:o
14. Rätt stort kummel med ring V. om N:o 13, ungefär i rak
linie med rösena 13 och 4. Afståndet mellan ringen och N:o 13
var 6 m. Ringen 20 m. i diameter; kumlet 8,2 m. i diameter samt
90 cm. högt. Var hopfördt af dugtiga kullerstenar. I toppen var
det platt med någon fördjupning. Tyckes hafva blivit rubbadt.
Ringen var på flere ställen alldeles öfvervuxen, mest dock åt
V. och N. Rundt omkring kumlets botten gick en rand af stora
kalkhällar. På bottnen midt i kumlet påträffades mycket aska
och kol, något brända ben samt en jernknif.
Jernknifvens
spets är afbruten. Bladet är temligen smalt och eggen rätt
sliten. Mellan eggen och tången skjuter ut en flik. Baken är
högst på midten och sluttar åt båda ändarne. Hela knifven
9,5 cm. lång.
N:o 15. Röse, liggande 3 m. V. om N:o 1.
Diameter 4 m., höjd 40 cm.
På rösets botten sågs en rad af
7 stora kalkhällar i riktning N.-S., sluttande något åt söder.
Under den längst i norr liggande hällen påträffades bitar af
ekträ. De liksom månget annat föremål - t. ex. enstaka
kolbitar - hvilka stundom anträffas i grafvar, kunna
naturligtvis lika väl af en händelse hafva kommit att följa
med i grafven, som de blifvit med afsigt nedlagda. Det förra är
väl med hänsyn till deras läge det antagligaste. Straxt under
träbitarne tillvaratogs en nöt.
Ett stycke ned, 60 cm. djupt
under marken, låg ett skelett under hällarne och i samma
riktning som dessa. Det var lagdt på venstra sidan med hufvudet
åt N., ansigtet vändt åt Ö. Skelettet var ganska väl
bibehållet, hufvudet helt och alla tänderna friska. Raka
afståndet från hjessan till tåbenen var 1,62 m. Skelettet var
öfvertäckt med ör och derofvanpå hvilade hällarna. Rundt
kring skallen lågo bronshalfperlor, och mellan perlorna och
skallen syntes på flera ställen spår efter någon nästan
alldeles förtärd hufvudbonad. På vestra sidan om skelettet
invid höftbenet stod ett lerkärl. Under höftbenen lågo två
jernringar och några jernbitar.
Bronshalfperlorna äro liksom
fig. 362 i Sv. forns. genomborrade med tvänne hål, och vexla i
storlek mellan 9 och 15 mm.
De två jernringarne äro små,
2,5 och 3 cm. vida, men grofva. Omkring hvardera sitta lemningar
efter en ögla.
Tre af jernbitarne, hvilka lågo under midten
af skelettet, äro runda, kullringa ofvanpå, men platta
undertill. Hos tvänne ser man på undersidan en kort afbruten
udd framskjuta. Antagligen hafva alla dessa föremål af jern
tillhört något bälte eller dylikt.
Lerkärlet, som saknar
öron, kan närmast jemföras med fig. 400 i Sv. forns., men är
proportionsvis högre och smalare samt mera hopträngdt i halsen.
Rundt omkring kärlet löper strax ofvanför dess kupigaste del
en smal intryckt rand. Det är på ena sidan skadadt; godset
groft och löst. Kärlet är 8 cm. högt och 8 cm. vidt i
öppningen.
N:o 16. Röse, 9 m. SSV. om N:o 15; diameter 4 m.,
höjd 50 cm. Mycket kullerstenar i ytan. På södra sidan syntes
spår efter en ring, som gått omkring röset. En stor ekstubbe
stod midt i röset.
I bottnen voro flera stora kalkhällar
lagda i en rad i riktning N.-S. med någon dragning åt SV.-NO.
Hela sträckningen höll 1,9 m. i längd. Under hällarna
påträffades först fin ör och längre ned ett skelett, som låg
på rygg med hufvudet åt N. Ansigtet var något vändt åt Ö.
Benen hade af de väldiga ekrötterna bragts i oordning och några
af arm- och lårbenen blifvit bräckta. Skallen var deremot väl
bibehållen och tänderna särdeles friska. Skelettet låg 70 cm.
djupt under den omgifvande marken och höll omkring 1,5 meter i
längd.
Vid skelettets fötter hittades ett lerkärl, stående
på sned med öppningen åt S., strax derbredvid åt V. en liten
klen jernring, åt S. en bronsnål och ännu något längre åt
S. en lång jernbit, antagligen tången och nedre delen af bladet
till en knif.
Lerkärlet är lägre och kupigare samt har
kortare hals, än det, som fans i nästföregående graf - vid
upptagandet blef det mycket skadadt på ena sidan. Det är något
platt i bottnen: godset groft och skört. Kärlets höjd 6,5
cm.
Bronsnålen är lik fig. 205 i Sv. forns. och för öfrigt
äfven en nutidens stoppnål. Hon har liksom nämnda figur ett
aflångt öga, är väl bibehållen, utom att hon mot spetsen är
brusten och på ena sidan om ögat starkt frätt af erg. Hela
längden 7,3 cm.
N:o 17. Litet röse, 5 m. SSV. om föregående,
ungefär i samma linie som rösena 1 och 16. Diameter 3,5 m.,
höjd 30 cm.
I rösets midt påträffades en bädd af aska och
brända ben, hvilken var 15 á 20 cm. djup och var utbredd öfver
en yta af 1,5 á 2 m:s genomskärning. Bland askan lågo en mängd
bronshalfperlor.
Perlorna äro likasom fig 362 i Sv. forns.
genomborrade med tvänne hål och äro mellan 8 och 10 mm.
vida.
N:o 18. Litet röse 14,5 m. VNV. om N:o 15; 3,3 m.
diameter, 37 cm. högt, mycket gräsbevuxet. I rösets midt
påträffades något aska, en mängd brända ben och några små
kolbitar. Benen voro utbredda öfver en yta af 1,5 m:s vidd. I
norra kanten af detta område påträffades äfven bitar af två
lerkärl.
Det ena lerkärlet, af fin massa och ganska tunt
gods, är väl brändt; inga sirater och inga öron. Det andra
kärlet, som äfven saknar sirater och öron, är något
gröfre.
N:o 19. Litet röse 14 m. NNV. om N:o 15, alldeles
gräsbevuxet; 3,7 m. i diameter, 42 cm. högt.
I nordvestra
kanten strax uppe hittades kol och i rösets midt under
gråstenarne brända ben, somliga rätt stora, hvilka lågo
utbredda öfver en yta af 1 m:s genomskärning.
N:o 20. Litet
röse, 5 m. SSV. om 18. Diameter 4 m., höjd 36 cm. Intet
påträffades der.
N:o 21. Litet röse, 7,4 m. V. om 20,
alldeles öfvervuxet af gräs. Diameter 3 m., höjd 38 cm.
I
bottnen lågo 7 kalkhällar, somliga rätt stora, i riktning
N.-S. Hela sträckningen sluttade starkt åt S. och höll 2 m. i
längd.
I ören under hällarne låg ett skelett, hvilande
något på högra sidan med hufvudet åt N., ansigtet vändt åt
V., knäna något böjda och högra smalbenet instucket under det
venstra. Skelettet var väl bibehållet. Raka afståndet från
hjessan till tårna 1,5 m. Hufvudet låg 50 cm. under den
omgifvande marken. Hela skelettet låg i sluttande ställning åt
S liksom kalkhällarne och marken närmast omkring dem. Intet
öfrigt anmärkningsvärdt varseblefs.
N:o 22. Litet röse, 5
m. NV. om N:o 20, gräsbevuxet; diameter 3,25 m., höjd 38 cm.
I
norra hälften af röset påträffades åt V. aska, brända ben
och något kol, utbredda öfver en yta af 50 cm:s utsträckning.
Bland askan lågo ett bronsspänne, halfva spiralvridningen till
ett annat bronsspänne, en liten, väl bibehållen ring af
brons(?) och några fragment af samma metall, samt något längre
åt Ö. bitar af ett lerkärl, och på litet afstånd derifrån
tre jernringar af det vanliga slaget, försedda med öglor och
tre kullriga jernbitar. Alltsammans låg på 20 á 30 cmn:s
djup.
Bronsspännet är afbildadt fig. 3 i verkliga storleken.
Bygeln, något ofvanför midten vidgad och plattad, afsmalnar
småningom nedåt, men hastigt uppåt invid spiralvridningen; den
senares öfverböjda del löper under bygeln. Större delen af
nålen saknas. Spännets längd är 4,5 cm.
 Bronsringen
är 2 cm. i diameter.
De tre jernringarne och de tre kullriga
jernbitarne hafva säkerligen haft samma användning som de i
grafven 15. På de kullriga jernbitarne i denna graf kan man se,
att de äro bildade på det sätt, att en grof nit med stort
hufvud blifvit slagen genom en jernplatta. Den ena af ringarne är
försedd med en ögla, som äfven är försedd med en dylik nit
med stort kullrigt hufvud. En annan ring har tvänne öglor, den
tredje blott en.
Lerkärlsbitarne äro starkt brända. De äro
tillräckligt stora, för att visa, att kärlet varit formadt som
en skål likt det i grafven 1, och att det varit platt i
bottnen.
N:o 23. Litet röse, omgifvet af ring, 4,4 m. SSV.
från N:o 13 (nära landsvägen), bevuxet med träd och buskar.
Var till största delen hopfördt af kullerstenar. Ringens
diameter 12 m., rösets 4,2 m., dess höjd 48 cm.
Bland
stenarne i rösets norra del anträffades ett obrändt ben.
I
bottnen gick en rad af 6 större kalkhällar, i riktning N.-S.
med någon dragning åt NO.-SV. Deras sammanlagda längd 2,47 m.
Hällarne sträckte sig närmare till rösets norra kant än till
dess södra och sluttade liksom den omgifvande marken åt
söder.
Under dessa hällar låg ett skelett, täckt af ör.
Det var lagdt på venstra sidan med hufvudet åt N., ansigtet åt
Ö., högra armen böjd i rät vinkel, så att dess underarm
hvilade på venstra armbågen, benen raka. Skelettet var illa
åtgånget, många ben förmultnade. Det låg 30 á 36 cm. djupt
under hällarna och 65 cm. under jordytan. Dess hela längd 1,6
m.
Strax nedanför tårna låg ett knifblad af jern, något
längre ned två små beslag af tunn bronsplåt, samt en
fyrkantig ögla af en smal bronsten - och rundt omkring dessa
föremål en mängd harpixbitar. Dessa tycktes ligga i krets.
Mellan höftbenen hittades en jernbit, antagligen lemning efter
någon sölja.
Bronsbeslagen likna alldeles dem, jag förut
funnit i graffältet i Kornett-skogen t. ex. i grafven 42*). I
båda sitta qvar halfmultnade lemningar af trä(?), som genom
ergens skyddande inverkan undgått fullständig förstörelse.
Dimensionerna desamma som der uppgifvits. Hvartill de varit
använda, gaf ej heller detta fynd någon upplysning om.
Knifven
är helt liten, 9 cm. lång, 1,5 cm. bred, tången kort.
Många
af harpixbitarne äro, såsom ofta tycks vara fallet, på ena
sidan inböjda, på andra i vinkel utböjda och visa på denna
sida intryck efter träfibrer**). De äro tydligen lemningar
efter en tätning till något träkärl. som förmultnat.
N:o
24. Litet röse, 9,5 m. SV. om N:o 17; alldeles gräsbevuxet,
ehuru det till största delen bestod af kullerstenar; diameter
3,3 m., höjd 20 cm.
I midten hittades något brända ben, kol
och aska samt deribland äfven en rund benbricka, en bronssölja
och en jernbit, troligen mellersta delen af ett
knifblad.
Benbrickan är genomborrad med ett hål, platt
undertill och mycket kullrig ofvantill. På tvänne sidor är
kanten skadad. Diameter 3,2 cm., höjd 1,2 cm.
Bronssöljan
(fig. 4) är rak på den del, omkring hvilken nålen rör sig;
för öfrigt rund. Rundtomkring löpa två intryckta ränder.
Tvärs öfver nålen, som ännu med lätthet kan röras, gå två
upphöjda åsar hvardera delad af en nedtryckt rand. Söljans
tvärmått är 3,2 cm.
*)
Sv. Fornminnesföreningens tidskrift, 4:de bandet, sid 66.
**)
Jemför samma tidskrift, 4:de bandet, sid 64.
N:o
23. Litet röse, 5 m. ungefär i NV. från N:o 17; gräsbevuxet;
doameter 3., höjd 20 cm.
I botten voro 5 hällar lagda i
riktning NNO-SSV. En af dessa var ovanligt stor. Deras
sammanlagda längd 2 m. Hällarne hvilada på ören. Neruti denna
påträffades ett skelett, liggande i samma riktning som
hällsträckningen, med hufvudet åt N. Det var lagdt på venstra
sidan med ansigtet åt Ö., högra armen så starkt böjd, att
handen låg intill axeln och knäna böjda i rät vinkel.
Skelettet låg 60 cm. djupt under jordytan. Raka afståndet från
hjessan till tårna något mer än 1,4 m.
 Kring
hjessan och pannan lågo bronshalfperlor. Äfven nere på armen
hittades sådana, ja ända ner på höften låg en. Invid hjessan
låg en i tvänne spiralformigt böjda flikar klufven hårnål af
brons. Dess spets var vänd åt pannan, den klufna delen bakåt.
Tätt bakom det nedersta refbenet låg en med ögla försedd
jernring och innanför denna fyra små kullriga jernknappar.
Dessa senare lågo alla i rad efter hvarandra med den kullriga
sidan åt jernringen till, den största närmast ringen, den
minsta längst in under skelettet. Några cm. längre ned låg en
rund jernplatta och några jernbitar samt längre in under
skelettet en jernring. Vid skelettets fötter hittades en samling
harpixbitar. De lågo ej i någon synbar ordning; några bitar
lågo till och med inne under ena smalbenet.
 Hårnålen,
afbidad fig. 5, är väl bibehållen *). Hon är 8 cm.
lång.
Bronshalfperlorna voro ej så talrika i denna graf, som
i flera föregående. Deras antal är endast omkring 20. De äro
af det vanliga slaget, genomborrade med tvänne små hål.
Diameter omkring 1,3 cm.
Jernringarne och knapparne likna dem
i röse 22. En äro 2,5 cm. vida, den största af knapparne 2
cm.
Den runda jernplattan är förderfvad af rost, men tyckes
likna den i röset 9 funna. Antagligen hafva väl alla dessa
föremål varit fästade på något bälte eller dylikt.
N:o
26. En krets af väldiga kullerstenar, belägen i graffältets
östligaste del bortåt grafvarna, alldeles invid landsvägen.
Diameter 5,2 meter. Ringen tydlig åt S., åt N. hade han sjunkit
så djupt, att han var öfvervuxen af gräs.
På två meters
afstånd från sydvestra kanten påträffades en väldig askbädd,
ymnigt uppblandad med brända ben.
Denna bädd låg 30 cm.
djupt under ringens yta och var öfver 1 m. i diameter samt
omkring 25 cm. tjock. Bland askan påträffades delar af en stor
jernknif samt fragment af ett beslag af böjd tunn jernplåt,
bitar af ett stort lerkärl, en bit af ett glaskärl, och en
liten bronsbit.
Kniffragmenten äro alldeles fullsatta med
rost och aska. Så mycket kan man dock se, att bladet varit nära
3 cm. bredt och hela knifven minst 20 cm. lång.
Glasbiten är
trekantig, tjock, slipad, något bugtig, af ljusgrön, klar massa
med skimrande anlöpningsskorpa. På den kullriga sidan ses några
fina inslipade linier. Bitens längd och bredd är omkring 4,4
cm.
*)
Jfr Sv. Fornminnesföreningens tidskrift, 5:e bandet, sid. 32 not
*) och sid. 41 not **)
Lerkärlet
var såsom nämndt är, sönderfallet i flera delar, den största
likväl utgörande ungefär en tredjedel af det hela. Formen
tyckes hafva varit snarlik fig. 400 i Sv. forns., men smalare och
högre. Bottnen platt. Kring den kupigaste delen löpa två
ränder af stjernformiga, inslagna figurer (fig. 6). Hela kärlets
höjd ungefär 13 cm., vidd i öppningen 14 cm. Godset groft, 5
mm. tjockt.
 N:o
27. Litet röse V. om föregående, ej långt från grafvarna
nära en; temligen öfvervuxet af gräs. Diameter i NO.-SV. nära
5 m., i NV.-SO. endast omkring 4 m.; höjd 40 cm.
På bottnen
af röset stodo något SO. om rösets midt två kalkhällar i
riktning NO.-SV. Äfven uti nordvestkanten stod en häll ungefär
i samma riktning. Ytan mellan dessa hällar var belagd med kalk-
och kullerstenar. Långt under dem påträffades ett skelett,
liggande i SV. och NO. med hufvudet åt SV., således olika med
alla de andra skeletten, som hittills funnits på detta graffält.
Hufvudet var något nedböjdt och lutade något åt höger. Högra
armen var starkt böjd, så att fingerbenen anträffades inne på
ryggkotorna. Skelettet låg för öfrigt rakt utsträckt och var
rätt väl bibehållet. Ofvanpå båda lårbenen låg en dugtig
sten, som bräckt det högra. Skelettet var ovanligt kort, endast
1,4 m.
Ungefär 25 cm. SO. om hufvudet låg en benkam. På
högra axeln låg strax intill hufvudet ett temligen stort
ringspänne af jern och längre ned vid nedra ändan af högra
nyckelbenet ett mindre sådant af brons. Strax nedanför högra
armbågen låg en bronsnål, som liknade den från grafven 16,
men saknade öfre delen.
Något längre ned, strax intill
högra höftbenet låg ett aflångt skifferbryne i samma
längdriktning som skelettet, och några cm. längre ned en
jernknif pekande med spetsen åt NV. På sjelfva höftbenet (det
högra) lågo flera mindre föremål. Dessa utgjordes af en liten
fyrkantig silfverten, ena spetsen af en dylik, två bronsknappar,
en liten tvinnad trådsända, fastsittande under den ena af dessa
knappar, en mycket liten bronsring, en afbruten del af en
temligen grof, sexkantig bronsstång, spetsen af en tunn
trekantig silfverten samt, strödda rundt omkring, sex små
afbrutna delar af tunn silfverplåt, af hvilka några bära
otydliga och oregelbundna intryck. Enligt benägen upplysning af
herr f. d. riksantiqvarien B. E. Hildebrand äro de sistnämnda
bitarne troligen att anse som delar af arabiska mynt. Äfven
påträffades här några mycket smala bronstrådar och en liten
harpixbit. Under allt detta, inpå sjelfva benet, tyckte jag mig
se märken efter någon väfnad. Skulle detta kunna vara
lemningar efter t. ex. någon pung, som inneslutit alla de nu
uppräknade föremålen?
På 10 cm:s afstånd från det högra
smalbenet låg en jernyxa i längdriktning NO.-SV., eggen åt
NO.
Benkammen har tänder endast åt ena sidan, på samma sätt
som fig. 526 i Sv. forns. Ryggen är sirad med tvärlinier och
rhomboidiska figurer. De särskilda skifvorna sammanhållas af 7
bronsnitar. Nästan alla tänderna finnas i behåll. Vid ena
ändan ses lemning af ett rundt hål. Hela kammens längd 10,3
cm., bredden omkring 2,7 cm.
Ringspännet af brons
öfverensstämmer till storlek och form med fig. 592 i Sv. forns.
Enda skilnaden är, att ändkopparne äro bildade derigenom, att
bygelns utplattade ändar äro upprullade i spiral*). Bygeln är
åttkantig, något utplattad; nålen rörlig. Största diameter
4,5 cm.
Ringspännet af jern är mycket förrostadt, så att
man icke kan se, om bygeln varit rund eller kantig. Det är
större än föregående, men liknar det för öfrigt alldeles.
Nålen fastrostad, afbruten. Spännets diameter 8 cm.
*)
Se Vedel i Aarböger for nordisk Oldkyndighed 1878, Pl. VI, fig.
7.
 Brynet
af skiffer är aflångt, fyrkantigt, dock i ena ändan något
afrundadt. I denna ända är det genomborradt. Det har på ena
sidan varit flitigt begagnadt. Längd 7,2 cm., bredd 1,7
cm.
Jernknifven, mycket angripen af rost, har lång tånge och
smalt blad. Tången afbruten. Knifvens hela längd 12 cm., bredd
1,5 cm.
Jernyxan har alldeles samma form som fig. 263 i Sv.
forns. I det aflånga skafthålet qvarsitta två nitar, som varit
inslagna i skaftet, för att säkrare fästa det i yxan. Yxans
längd 16 cm., bredd 8 cm.
Den lilla fyrkantiga silfvertenen
är endast några mm. tjock och 2,5 cm. lång, afsmalnande mot
ändarna.
Bronsringen är äfven mycket liten, endast 6 mm.
vid. Den är öppen och bildad af en platt, svagt ryggad
bronsten.
De
två bronsknapparne (fig. 7) äro ofvantill prydda med tre
inristade cirklar. Mellan de tvenne yttersta löpa tvärstreck
likasom radier. På undersidan skjuta fram tvänne uddar, hvilka
på ena knappen båda äro afbrutna. På den andra knappen är en
udd hel, afsmalnande mot spetsen, och ser icke ut att vara
brusten. Denna udd är nedböjd mot knappen. Troligen hafva
således dessa knappar varit fästade på sådant sätt, att de
båda uddarne stuckits igenom tyget och sedan omböjts.
Tydligen
förskrifver sig denna graf från en senare tid än flertalet af
de öfriga. Under det att dessa senare lemnat saker,
karakteristiska för en mycket tidig del af jernåldern, måste
deremot den förra hänföras till den yngre jernåldern.
N:o
28. Liten krets af kullerstenar, 9,3 m. NNV. om domaresätet, som
är beskrifvet under N:o 6. Diameter 4,5 m. Höjde sig ej något
öfver marken. Ringens inre var fyldt med stenar. I midten
hittades strax uppe i jordytan ett djurben, möjligen dock
ditkommet i senare tider.
N:o 29. Litet röse, beläget
alldeles invid en mycket trafikerad gångstig, hvilken utgår
från landsvägen, slingrar sig genom ett stort domaresäte och
fortsätter tvärt öfver åsen bort till några stugor, som
ligga nära under åsens branta norra sida. Diameter 2,8 m., höjd
30 cm.; gräsbevuxet.
I midten påträffades aska och brända
ben, utbredda öfver en yta af 1 m:s vidd. Här lågo äfven 1
bronsspänne, nålhållaren till ett spänne, en jernring, en
smal afbruten jernten, några fragment af brons och jern samt
bitar af ett lerkärl.
Af bronsspännet finnes endast öfre
delen i behåll. Denna liknar alldeles spännet från grafven 22,
med undantag deraf, att spiralvindningarna här äro flera, och
att deras öfverböjda del löper ofvanpå, ej undertill. Nålen
är afbruten. Huruvida nålhållaren, hvilken är lång och
genomborrad med ett litet hål, tillhört detta eller något
annat spänne, är vanskligt att afgöra. Är det förra
händelsen, skulle vi här hafva ett spänne af samma slag som
fig. 145 i H. Hildebrands Bidrag till spännets historia*).
Bland
fragmenten finnes också ett, hvilket liksom mellersta delen å
nämnda figur är försedt med en utsvällning. Men alla dessa
delar passa dock icke riktigt tillhopa i brotten.
Jerntenen
är, ehuru blott 2 mm. tjock, likväl genomborrad. Han är
brusten i två delar. Sammanlagda längden 6,3 cm.
Jernringen,
fullsatt med rost, tyckes hafva varit af det vanliga slaget,
försedd med en ögla. Diameter 2,5 cm.
Lerkärlet, som är
söderfallet i mycket små bitar, synes ej hafva varit stort. På
midten har det varit utbugtigt och platt i bottnen. Strax
nedanför halsen är det prydt med tvänne rader intryckta
punkter. Godset är mycket tunt och hårdt brändt.
*)
I nämnda arbete sid. 166 nämnes, att ett ex. af samma typ
hittats å det kända graffältet vid Sojvide i Sjonhem, med
hvilket ifrågavarande graffält synes vara mycket beslägtadt;
detta bestyrker möjligheten af att vi här skulle hafva ett ex.
af sagde typ.
  N:o
30. Litet röse, invid sistnämnda gångstig, 3 m. NV. om närmast
föregående röse. Diameter 3 m., höjd 30 cm.; bevuxet med träd
och gräs.
Här påträffades fläckar af aska samt i och
emellan dem brända ben och kol.
Inga fornsaker förutom några
små smälta bronskorn varseblefvos. Deremot hittades en klump af
kalk, som enligt en å Chemiska Försöksstationen i Skara
verkstäld analys är både bränd och släckt.
Antagligen bör
man förklara detta curiosum så, att en kalksten, som samtidigt
med den döda blifvit bränd på bålet, fått följa med till
grafstället och der genom fuktigheten i marken blifvit
förvandlad till s. k. släckt kalk.
N:o 31. Litet röse,
liksom de två närmast föregående, liggande invid den nämnda
gångstigen på vestra sidan; något gräsbevuxet. Bestod till
större delen af rätt stora kullerstenar. Omgifvet af en tydlig
ring. Ringen 6 m., röset 3 m. i diameter; det senare 25 cm.
högt.
I bottnen voro kalkhällar lagda i en aflång
sträckning, som höll 2 m. i längd. Hällarna voro mestadels
parvis lagda och hade genom den ofvanliggande stenmassans tyngd
sjunkit inåt mot hvarandra. De hvilade på ören. Ett skelett
påträffades snart, liggande i samma riktning som hällarne,
eller N.-S. Hufvudet låg åt N. och ansigtet, hvaraf ej mycket
återstod, var vändt åt Ö. Armbågen var lagd intill sidan,
och armen starkt böjd. Benen voro ännu starkare böjda, så att
fotbenen lågo ända intill höftbenen. Hela undre delen af
hufvudskålen var alldeles förmultnad. För öfrigt var
skelettet temligen väl bibehållet. Öfver bröstet, alldeles
inpå sjelfva refbenen var lagd en försvarlig kalkflis.
Skelettet låg 60 cm. djupt under jordytan.
Redan tätt under
täckhällarne påträffades bronshalfperlor. Längre ned
förekommo de talrikt. På högra tinningen låg en stor klunga.
I en af dessa perlor tyckte jag mig se spår efter tråd. Under
denna klunga låg någonting liknande mycket fin massa, möjligen
multnade lemningar efter någon stoppning eller dylikt, måhända
ock helt enkelt mögel. Strax ofvanför höftbenen hittades flera
perlor och på båda sidor om lårbenen minst 20 st. Under
perlorna, som lågo kring midjan, var jorden mörk och seg,
måhända spår efter något bälte. Nära intill bakom höftbenen
hittades en jernsölja, hvilket tyckes bekräfta en sådan
förmodan.
Ofvanpå det öfverst liggande lårbenet stod ett
lerkärl och rundt deromkring hittades
harpixbitar.
Bronshalfperlorna, liksom fig. 262 i Sv. forns.
genomborrade med två hål, äro i medeltal 1 cm.
vida.
Jernsöljan, fullsatt med roststycken, är rund och 3
cm. vid.
Lerkärlet tyckes hafva haft samma form och ungefär
samma storlek som det från röset 29. Inga sirater synas. Godset
är rätt fint och väl brändt.
Många af harpixbitarne visa
intryck efter träfibrer. Flere bitar hafva tydligen undertill en
platt botten, mot hvilken yttersidan är på längden svagt
utböjd. På samma led löpa spåren efter fibrerna. De hafva
tydligen suttit inuti ett stort träkärl, som varit hopfogadt på
samma sätt som ett såll. Ännu andra bära på den sidan, som
varit vänd mot kärlets sidoväggar, egendomliga intryck, hvilka
jag icke kan förklara annarlunda, än som intryck af smala
klufna vidjor, med hvilka sidorna varit hopfogade. De löpa alla
i motsatt riktning mot intrycken af fibrerna.
N:o 32. Aflångt
röse, 16,5 m. N. om föregående, men på den andra d. v. s.
östra sidan om gångstigen. Diameter N.-S. 5 m., Ö.-V. 3,8 m.;
höjd 30 cm. Bevuxet med många unga träd.
Många rykten
gingo bland allmogen i trakten om de stora skatter, som detta
röse skulle innehålla. Också hade skattgräfvare här försökt
sin lycka och tagit upp ett långt, djupt hål nästan i rösets
midt, menande att de der skulle finna skatten. Lyckligtvis var
denna dock nedlagd närmare kanterna, och den omständigheten har
man sålunda att tacka för, att detta särdeles intressanta
grafställe här kan aflägga fullständigt vittnesbörd inför
vetenskapen.
Det af skattsökarne gräfda hålet begränsade
på östra sidans norra ände af en upprätt stående kalkhäll,
hvilken var satt ungefär i rörets midt; och nära intill dess
södra ända, således i rösets sydöstra del, påträffades,
sedan blott helt litet ör blifvit bortskaffadt, tvänne liggande
kalkhällar, hvilka täckte en liten aflångt fyrkantig kista af
stående kalkhällar. De motstående hällarne voro icke
parallela. Den vestra långsidan stod i N.-S. med någon dragning
åt NO.-SV.; den östra hade ännu starkare dragning åt samma
håll. Kortsidorna gingo båda i trubbig vinkel emot den vestra
och i spetsig emot den östra långsidan, hvaraf följde, att
kistan invändigt var mycket längre i Ö. (86 cm.) än i V. (72
cm.). Norra tvärväggen var 48 cm. lång, den södra 46 cm.
Hällarne voro äfven olika höga: den vestra 45, den östra 38,
den södra 40 och den norra 36 cm. Till följd deraf att den
vestra långsidan således var 7 cm. högre än den östra,
sluttade de ofvanpå hvilande båda hällarna starkt åt
öster.
Då de båda täckhällarne borttagits, befanns det,
att kistan öfverst var tom till 10 cm:s djup. En fågel hade i
detta tomrum bygt sitt bo. Härefter vidtog fyllningen, hvilken
bestod af aska och öfverst något jord.
Strax uppe i
fyllningens yta påträffades brända ben, hvilka lågo spridda
bland askan ända ned till kistans botten. Äfven några små
obrända ben (af fågel?) förekommo.
 Rätt
många fornsaker voro här äfven nedkastade, synbarligen utan
någon ordning. De utgjordes af ett litet, väl bibehållet
spänne, nålhållaren och öfra delen af ett annat dylikt, den
senare sönderfallen i tvänne hälfter, hvilka lågo på skilda
ställen, en bit af bygeln till ett tredje spänne, som tyckes
varit något olikt de båda föregående, en fingerring,
grofändan af en synål med helt öga, en väl bibehållen
remsölja, tre små smala böjda tenar, två små smälta
klumpar, några obestämbara fragment, alla dessa föremål af
brons; en långdragen, genomborrad perla af blått glas, samt,
spridda på flere ställen i kistan, delar af ett stort
lerkärl.
Bronsspännet (fig. 8) är väl bibehållet. Bygeln
jemnbred, nålhållaren en lång slida; spiralvindningen ej
sammanhängande med bygeln, men med nålen. Hela spännets längd
4 cm.
Af bygeln till det tredje spännet fans endast sjelfva
midten. Rundt omkring denna går en smal strierad ås.
Bronsnålen
har, såsom det hittade fragmentet visar, varit lik den från
grafven 16; ögat således aflångt.
Fingerringen af brons är
brusten på ett ställe. Diameter 2 cm.
Söljan är afbildad
fig. 9. Remmen har varit fästad deri med två bronsnitar. Nålen
fastrostad. Längd och bredd 4,3 cm.
Glasperlan är 1,5 cm.
lång, 4 mm tjock.
Lerkärlet är längst ned mot bottnen och
uppe vid halsen prydt med tvänne på 3 cm:s afstånd från
hvarandra parallelt löpande linier, mellan hvilka en zigzaglinie
är dragen. Alla dessa figurer äro för hand inristade med föga
konstnärligt. Bottnen är platt och 8,5 cm. i diameter. Huru
högt och vidt kärlet varit, kan man icke af bitarna se. Godset
groft, 7 mm. tjockt.
Såsom ofvan är nämndt, stod invid
norra ändan af det uppgräfda hålets östra sida en kalkhäll
(a). I vinkel mot dennas östra sida låg en kort men bred
täckhäll (b). I rösets nordöstra kant stod ännu en annan
häll (c) på 1 m:s afstånd från kistan, och sluttande emot
denna låg åt V. en stor häll (d). Båda täckhällarna b och d
lågo tätt intill hvarandra. Strax NV. om hällen b stod en
liten dylik (e) och lågo en mindre häll (f) samt en kullersten
(g). Hela denna samling af hällar bildade någonting liknande en
ofullbordad grafkista, hvilkens längdriktning gick i N. och S. I
motsats mot den lilla grafkistan åt S. visade sig denna vara en
"obränd graf". De båda kistorna intogo således
tvänne fullkomligt skilda områden i röset.
Äfven
fornsakerna inom detta senare område voro af en helt annan
beskaffenhet, såsom af det följande synes.
Under den
sydligaste af de båda täckhällarna (b) på 6 cm:s afstånd
från den södra hällkistan och rakt N. om densamma påträffades
ett kantbeslag af brons till en sköld, hvilket var afbrutet i
flere delar, böjda i en mängd bugter. Derinvid låg en
sköldbuckla af jern med bucklan uppåt och midt under denna låg
ett sköldhandtag af samma metall, mycket söderrostadt, samt en
större jernnit. Bucklan låg emot högra fotbenen till ett
skelett, hvars särskilda delar lågo i en mycket förvirrad
ordning. Af de nedre extremiteterna lågo förutom det högra
smalbenet äfven hela det venstra benet på sin plats. Dessa ben
jemte de nämnda sakerna lågo alla på 60 cm:s djup.
 Längre
åt N. påträffades sedan en mängd ben, såsom hufvudskålen,
refben, armben, kotor, allt utom någon ordning, samt slutligen
äfven högra lårbenet afbrutet; och denna norra samling af ben
låg hela 30 cm. högre upp än den södra. Huru kan detta
förklaras? Ett godt stycke norr om alla dessa ben, och
egentligen utanför rösets område, lågo på samma djup, eller
30 cm. under jordytan, två spjutspetsar af jern ofvanpå
hvarandra, båda pekande med spetsarna åt N.
Sköldkantbeslaget
(fig. 10) är förfärdigadt af tunn bronsplåt, som är böjd så
att den omslutit sköldens kant. På insidorna sitter nästan
öfver allt ett tunt, hvitt, kalkartadt ämne som troligen tjenat
till att fästa beslaget vid skölden, hvilket kunde vara så
mycket mera behöfligt, som hela beslaget - dess sammanlagda
längd var 3,06 m. - varit fastsatt endast med 8 små nitar. Men
vidare sutto här och der tunna flisor af ett blått ämne,
antagligen lemningar efter någon blå färg, hvarmed skölden
varit målad. Några träsplintar, som lågo inuti beslaget buro
också spår efter samma blåa färg. Beslaget är nu
sönderfallet i sex bitar, men har ursprungligen bestått af
fyra. I hvardera ändan af hvarje bit sitter en liten nit.
Beslaget är 7 mm. bredt och öppningen 3 mm. vid; sistnämnda
mått angifver således sköldkantens tjocklek. Om skölden varit
rund, hvilket synes framgå af den lika böjningen på alla
beslagsstryckena, har dess diameter varit nära 1 meter.
Sköldbucklan
(fig. 11) är lågt kupig utan någon uppskjutande spets och
utbugtig på midten. Rundt omkring kanten, hvilken varit fästad
vid skölden med tre nitar, går ett smalt, omvikt beslag af
brons. Nitarne hafva kullriga hufvud. Bucklans största diameter,
nedtill, 16,3 cm.
Sköldhandtaget (fig. 12), brustet i fyra
delar, är 16 cm. långt.
Den ena spjutspetsen ses fig 13.
Bladet är bredast vid basen och på båda sidorna försedd med
en skarp ås, som fortsätter ned till holkens mynning. Längd
28,2 cm., bladets största bredd 3,5 cm., holkens 2 cm.
Den
andra spjutspetsen (fig. 14) är något längre än föregående,
har kort smalt blad med utstående hullingar, af hvilka en är
afbruten, samt långt utdragen holk. Bladet är först något
indraget och sedan närmare spetsen åter utböjdt. Bladets
största bredd - vid basen af hullingarna - 2 cm. Holken har i
öppningen samma vidd. Dess längd 16 cm., hela spjutspetsens 29
cm.
N:o 33. Grafkista af stående hällar. Marken var här
alldeles jemn och intet röse eller dylikt visade, att här
förefanns någon graf. Det antyddes endast deraf, att några
hällar, den södra gafvelhällen och den nordligaste af vestra
långsidans hällar, sköto upp helt obetydligt ofvan jord.
Kistan var belägen 5 m. N., med 10 graders dragning åt NV., om
N:o 31. Dess längdriktning var N.-S. Östra långsidan var
fullständig och bestod af 4 hällar. Den vestra utgjordes af
lika många, men en lucka förefanns här dock åt S. Norra
gafvelväggen fattades. Alla sidorna lutade starkt utåt. Inga
täckhällar funnos. Kistans bredd 60 cm., dess längd 1,6
m.
Täckt af ör låg här ett skelett. Det var lagdt på rygg
med hufvudet åt N., ansigtet vändt åt Ö., armarna korslagda
öfver bröstet och båda knäna böjda åt öster.
Venstra
lårbenet bar tydliga märken efter att hafva blivit afbrutet och
åter hopspjeladt, ett bevis på att våra förfäder ej voro
okunniga i att bota benbrott. Skelettet var något öfver 1,6 m.
långt och låg 50 cm. djupt under marken.
Strax ofvanför det
venstra höftbenet låg en remsölja af jern, en antydan om, att
den döde om medjan haft ett bälte.
Söljan, mycket förstörd
af rost, är af långdragen form. Sjelfva öglan är på båda
sidorna inböjd. Båda plattorna, mellan hvilka remmen (eller
tyget) varit fästad, äro hoprostade. Söljans hela längd är
8,5 cm.; dess bredd 5 cm.
Alla
de nu beskrifna fynden förvaras i Statens Historiska Museum
under N:o 6596.
|