Lennart Bergelin, Sveriges och Europas bästa tennisspelare, är född den 10 juni 1925 och till yrket försäljare.
Det har som bekant nästan varit ett axiom att de bästa tennisspelarna kommit från någon av de större städerna och att de varit en frukt av den miljö där de vuxit upp. Där har de kunnat få se goda spelare, lärt sig den rätta stilen, blivit instruerade och fått goda träningskamrater. Men Bergelin utgör ett av de rätt få undantagen. Han började i Alingsås, hemstaden, och redan som 14åring kom han expertisen att falla i beundran vid Skolungdomens tävlingar. Han visade en för sin klass (den yngsta) häpnadsväckande spelstyrka och besatt nästan idealiska slag, som han lade an ytterst naturligt.
Som 15-åring blev han anmäld till tävlingen om Kungens Kanna i Stockholm, och där kom han med nya sensationer, som kulminerade > matchboll mot Torsten Johansson, hans blivande landslagskamrat. ”Johan” klarade den bollen och vann matchen samt även kungakannan. – Men Bergelin kom igen och segrade 1944—46, trots att hans handicapbelastning blev alltmera fruktansvärd.
Märkligaste finalen utkämpades 1946, då han mötte tjecken Drobny och vann. Samtidigt med tävlingen om ”kannan” pågick även en internationell tävling utan handicap, och där slog Drobny lätt Bergelin. Dagen därpå möttes de i kannfinalen, och här fick Bergelin ge tjecken en boll i vart tredje game i handicap, men trots denna belastning blev det till allmän överraskning en stor svensk seger.
Mästerskap då och då
En stor tennisspelare får inte vara ”sin egen”.
I likhet med andra verkliga toppidrottsmän är han ”nationens tillhörighet” och blir mer eller mindre tvungen att tävla i världsevenemang. I de flesta idrotter innebär detta inte någon radikal omkastning av livsföringen, men tennis är ett undantag. Stora turneringar och internationella mästerskap tar åtminstone en vecka, men framför allt är det tävlingen om Davis Cup som binder spelarna.
Turneringen spelas varje år och enligt stadgarna på gräs, sand eller en-tous-cas. Eftersom tävlingens första omgång startar omkring 1 maj måste våra spelare förbereda sig utomlands i varmare klimat om de skall ha framgång. Man kan inte komma direkt från trägolven. Redan på vintern måste träningen börja nere på Rivierans utebanor, och så fortsätter den med små avbrott ända till turneringsstarten. Vinner man där kommer snart nästa omgång, och skulle det gå så lyckligt att man klarar europafinalen och kommer fram till interzonfinalen i Amerika blir man inte klar med cupspelet förrän i början av september! Att under tiden sköta ett yrke är nästan omöjligt, och de stora tennisspelarnas amatörskap kan inte vägas på samma våg som de flesta andra idrottsmäns. Inte får man heller gå in för sådana bagateller som svenska mästerskap. Cupträningen och -tävlingen måste gå före.
Bragder i Davis Cup
Sin världsberömmelse har den långe, blonde svensken dock vunnit i Davis Cup-turneringen. Sverige har år efter år gjort ypperliga matcher, och i huvudsak är det Bergelin som stått för bragderna, även om Torsten assisterat väl. 1946 slog han i en utomordentligt spännande 5-setsmatch jugoslaven Mitic, hans då förnämsta bragd, men 1950 kom han med sensationer som kom tennisvärlden att häpna.
I interzonfinalen i New York måste Bergelin spela på gräsplan, som haf är ovan vid. Han mötte världstvåan Sedgman, Australien, och vann en 5-setsmatch över denne, spelande sista setet barfota på det regnhala gräset, medan Sedgman använde spikskor. Därpå slog han den lika världsberörhde John Bromwich med dennes egna vapen, dvs långa bollar från baseline. Australierna vann sedan över Amerika i cupfinalen. Amerikas bästa rådde inte på australierna, som fallit offer för vår man!
Bergelin blir proffs!
Efter segern över australierna (Torsten Johansson förlorade sina två singlematcher, och vi tappade även doublen) fick Bergelin på omvägar en förfrågan om han ville bli professionell i Amerika. Anbudet var närmast en sondering av terrängen till kommande år, men upprepas det kommer Bergelin att acceptera, ty man kan inte leva på sin inkomst om man skall sätta till halva året som spelare.
Ett är säkert. Med sina utomordentliga vackra grundslag, sin perfekta serve och sin bländande volley är Bergelin en av de bästa spelare som funnits. Hans handicap är det ojämna humöret.
Han fick Svenska Dagbladets guldmedalj och Örnpokalen som 1950 års i särklass bäste svenske idrottsman.
ALLERS
N:R 3
1951