Landsbygdens traditioner.

En vädjan till hugade upptecknare.
På sista tiden har satts igång en insamling av s. k. stadstraditioner, och det är ju nyttigt och glädjande. I förbigående har också nämnts vikten av att insamla landsbygdens traditioner, och det är den saken jag här vill bringa i åtanke.
Mycket har insamlats av P. A. Säve, Mathias Klintberg, Th. Erlandsson m. fl. och av ortsmeddelare såsom Jakob Karlsson och J. O. Larsson, Fie i Lau, Lars Rosenqvist, När, Carl Franzén, Hellvi, Arvid Berggren, Vamlingbo, Alma Nyström, Garda, m. fl. samt av Landsmålsarkivets utsända upptecknare. Genom frågelistor om åkerbruk, slåtter, bak, brydd, smide, gärdsgårdar ( ”täunar”), vilka besvarats av meddelare ha vi fått olika sidor av folklivet belysta.
Det finns emellertid ännu åtskilligt att utforska rörande folkliv och folkminnen — ”gäisk”, om bysar, bjäru, torspjäsku, botgubbar, flugråin, skämmä kräk etc. Men framför allt är det viktigt, att vi få veta i detalj hur det dagliga livet i en gård gestaltade sig i gången tid. Den som läst Eva Hedéns bok Utanför Ringmuren och Th. Erlandssons skildringar av gammalt gotländskt bondeliv i våra dagar förvånas över hur olika den tidens levnadssätt var emot vår tids, hur man i högre grad var själv-hushållare och hur gården var en sluten ekonomisk och social enhet. Vi behöva sådana skildringar ”från självhushållets lyckliga dar”, sedda ej blott från bondens eller bondhustruns utan även från lantarbetarnas och ”laigfolkets synpunkt.
Bondens arbetsår behöver också skildras utförligt, vilka sysslor som utfördes på olika tider av året, arbetenas beroende av väderleken och jordens beskaffenhet, märken för sådd, skörd och fiske efter växternas blomning och lövsprickning, efter fåglars ankomst etc., gagn, virkets lämplighet under olika årstiden etc. Vidare bör berättas om arbeten på gården och i marken, om vägen dit, när man behövde ”ha mat mä si”, om man fick ”otendag” hemifrån etc., när man ”päustar”, ”väilar middag” etc. Ett par arbetsdagar under sommar och vinter förr i världen böra också ingående skildras, olika för ”kalar” och ”kvinnfålk”, med angivande av arbetsplats, tider och arbetsresultat, klädsel, måltider, vad man åt och drack.
Otendag fick man ju inte hela året — ”i säiste seidskupen bindes otendagen in”. Skildra matförrådets uppläggning, insaltning och förvaring av kött och fisk ( ”upplänningar kåird ti fiskstrand”), hur ofta man bakade och vad för slags bröd. Nu bakar man visst inte surbröd ( ”grovbröi”) på många gårdar — en stor omvälvning i försörjningen — när och varför började den? Även rengöring, städning, tvätt och lagning, när man hade skomakare eller skräddare. Reparation av redskap, ”tjärsmör vagnar”, ”smör silar”. Skildra även ”folket i fest”, marknader, julkalas i ”bidlage” etc.
För skildringar av allt sådant äro vi tacksamma här på Landsmålsarkivet och betala gärna för goda skildringar. Papper fås härifrån. Skriv så gott Ni kan. Hjälp till att bevara minnena av ”en döende kultur”.
Uppsala den 9/9 1947.
Herbert Gustavson,
arkivarie vid landsmåls- och folkminnesarkivet, adr. Uppsala.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 11 September 1947
N:r 207

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *