Högeffektiv vetenskaplig utrustning och sinnrikt register hos vårt Scotland Yard.
anstalten. Så här oskyldigt ter sig utanverket.
Mästerdetektiven har utbytt förstoringsglaset mot mikroskop och spektograf! Alla vetenskapens landvinningar står numera i den kriminaltekniska forskningens tjänst. Medan Sherlock Holmes i stor utsträckning fick lita till sitt fenomenala minne betjänar sig hans moderna efterföljare av en högeffektiv registreringsmetod. De flesta bovar avslöjas faktiskt redan i kortregistret . . .
Sveriges Scotland Yard är yngre än sina nordiska kolleger och tills vidare mindre namnkunnig än sin förebild. Den är en strängt vetenskapligt arbetande inrättning — mån om sin ställning som ett självständigt statligt verk, om sitt oberoende av de polisiära myndigheter den betjänar och sin opartiskhet mot den allmänhet som kan söka dess bistånd.
Kriminaltekniska anstalten, som tillkom först 1939, är inrymd i Stockholmskriminalens byggning vid Bergsgatan. Här presiderar överdirektör Harry Söderman (mot en bakgrund av kontinental erfarenhet), här laboreras under uppsikt av laborator Nils Landin och registreras under ledning av kriminalkommissarie Viktor Hagelberg. Dessutom finns det ett kansli och så ett museum som inte är öppet för allmänheten.
— Vad vi eftersträvar, säger laborator Landin, är att komma in i utredningarna på ett så tidigt stadium som möjligt. Vi sänder därför assistenter direkt till brottsplatserna och kan ibland ha rätt många man samtidigt ute på fältet.
— Vår huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar, främst i brottmål, för landets polismyndigheter.
Det gör vi gratis. Så har vi rätt, men inte skyldighet, att ta emot uppdrag av privatpersoner. Vi konsulteras då utan förpliktelse för oss att göra anmälan till polisen. Det kostar uppdragsgivarna en slant och det slags uppgifter kan vi inte ta emot med eftersättande av viktigare fall.
Trots den administrativa boskillnaden har anstalten naturligtvis mycket samröre med polisen: den hyr sina lokaler av Stockholmspolisen, sköter dess kriminaltekniska rutingöromål och får i utbyte fyra assistenter. Polismän från hela landet tas också emot här för att komplettera sitt vetande på området.
kemiska laboratoriet.
Resterna av ett elektriskt strykjärn, en trasig klänning på en skyltdocka, några paket tändstickor i upplösning, vita tabletter i ett provrör, en hög smutsigt linne — praktisk taget inga vittnesbörd om brott och olyckor är för makabra eller för triviala för att intressera kriminalexperterna. Undersökningarna utförs med samma omsorg oberoende av brottets storleksgrad.
En vandring genom laboratorieavdelningen avslöjar en fin samling apparater och hjälpmedel av det slag man kan påträffa i vilken välförsedd vetenskaplig forskningsanstalt som helst och litet därtill.
— En stor del av våra undersökningar gäller brandrester, berättar biträdande: byråingenjören Arne Hansson i kemiska laboratoriet. Arbetsborden bär syn för sägen. Här ligger bl. a. några paket tändstickor, som självantänts 1 ett varulager. Stickorna hade blivit fuktiga, kloratet hade lösts ut och avsatt sig på strykytorna och så behövdes det bara en obetydlig friktion för att det skulle bli eld. Kemisten avslöjade sammanhanget.
En av de vanligare — och aktuellare! — frågorna som experterna får besvara lyder: Innehåller de här tabletterna narkotika? I olika slag av brottmål kan kriminalisterna få ta hand om t. ex.
smutsigt sänglinne, en genomskjuten kavaj, en fläckig matta, litet träull — allt viktigt indieiematerial. Rent fysiologiska och biokemiska analyser görs emellertid i speciallaboratorier.
Uppgifterna varierar alltså betydligt.
Till de vanligare fysikaliska uppgifterna hör att bestämma identifieringsnumren på en stulen cykel eller motor. Det är ofta bortsvetsat eller bortfilat. — Och det lyckas i de flesta fall, säger förste kriminalassistenten Stellan Cleve med en aning triumf i tonen.
Och illa går det också för den husmor som lämnar sitt elektriska strykjärn påkopplat så att det blir eldsvåda. Hennes skuld kan i de allra flesta fall klart påvisas: Kortslutningsmärken i ledningarna skvallrar om att strömmen varit på när isoleringen bränts sönder av. elden…
En stadig ställning för strykjärnet, med 5—6 em. höga ben kan för övrigt avvärja brandolyckan.
Anstalten har givetvis sitt eget fotolaboratorium och ”Stockholmsavdelningen” dessutom sin egen ateljé, där över 17,000 brottslingar redan blivit avporträtterade en face och i profil.
Långa rader med kortsystem, djupa lådor med kort i många färger, granna hänvisningskort och ryttare, som plockas på och av som kläder på en pappersdocka allt efter som innehållets status förändras…
Det är registeravdelningen som i semestertider förestås av förste kriminalassistenten Gösta Sterner, Här finns register på 120,000 kända bovar, vilket vill säga att c:a 20,000 svenska brottslingar årligen inregistreras i det s. k. personregistret. Dessutom finns det inemdet 300,000 hyggliga svensker i passregistret, det är sådana som fått pass efter 1940.
Stulen och bortkommen egendom h?? också sitt vidlyftiga register — det ??? cyklarna som dominerar det s. k. g??? registret. Vidare registreras själva brotten — d. v. s. alla detaljer rörande platser och personer i samband med kriminella handlingar. -Bovarnas 4,000 öknamn och deras lyten och vanor finns här på kort. Slutligen är det fingeravtrycksregistret — den moderna kriminalforskningens mest kända registreringsmetod.
Anmälan: Min cykel är stulen. Jag såg mannen som for i väg med den, han haltade litet, föreföll att vara under medellängd, c:a 40 år gammal med svart hår…
Och så börjar jakten i registren. Förste kriminalassistent Gustaf Klint plockar mel van hand fram de 53 kort i registret över 250 låghalta brottslingar som gäller personer i åldern 35—45 år. Bland dem skiljer han hastigt ut 15 kort på korta karlar. Av dem är 8 blonda, 7 mörkhåriga. En av de sistnämnda är en känd cykeltjuv… Telefonkonferens med personregistret. Och inom mindre än två minuter ligger vederbörandes – fotografi och personalia framför anmälaren. Trots att bilden är en smula ålderstigen är boven igenkänd. Efterlysningen går ut omedelbart…
Så ungefär kan det gå till. Men vet ni att 20,000 cyklar stöldanmäls varje år och att ungefär hälften kommer tillrätta,
att polisen har 1,126 olika cykelfabrikat i register,
att en brosch på 20,000 kr. kom till rätta tack vare polisens registrering efter fem år — och att man ännu hoppas hitta en ring, värd 16,000 kronor,
att den största kontantkuppen i Sverige på senare år var vårens kassaskåpssprängning i Djursholm, där tjuven kom över mer än 70,000,
att det har stulits klockor för 25,000, tavlor för 50,000 och värdeföremål för 100,000 kr. på ett bräde på senare tider,
att det har stulits klockor för 25,000, tavlor för 50,000 och värdeföremål för 100,000 kr. på ett bräde på senare tider, satt i fjol efterlystes gods till. ett samnanlagt värde av c:a 3 milj. kronor,
att Sveriges hemligaste tidning Polisunderrättelser — har 25,000—30,000 personnotiser pr år,
att 100,000 personer finns i fingertrycksarkiven och att det kan ta mellan en timme och fyra dagar att identifiera ett avtryck,
att förste assistenten G. L. Dalström uppfunnit en numera allmänt använd förbättrad metod att konservera fingeravtryck,
att en kyrkstöld klarades upp efter tio år — tack vare troget bevarande av anonyma fingeravtryck,
ätt 235,000 svenskar tog ut pass åren 1940—46 medan 165,000 pass registrerats detta år och att det dessutom finns ett 100,000-tal som man ännu inte hunnit registrera,
att — ja, listan kan förlängas hur mycket som helst. Kriminaltekniska vet det mesta om brott som är värt att veta och bjuder på väldigt mycket av intresse också för en lekman. Snart kommer det också en ordentlig brottsstatistik i samverkan . med Statistiska centralbyrån…
Det får räcka med en slutreplik av hr Sterner:
— Passregistret är vår enda civila avdelning. Det omfattar till största delen hederligt folk. Polisen vill inte göra en oförvitlig medborgare för när, den har ingen som helst åstundan att ens registrera alla människor utan åtskillnad.
— Men när ett brott begås här hemma måste vi ha möjligheter att fastställa den eventuellt kända gärningsmannens rörelsemöjligheter — t. ex. om han har pass och således kan tänkas resa utomlands.
Eller om han redan är utomlands, söker han förr eller senare kontakt med sina hemlandsmyndigheter — då om inte förr vet vi var vi har honom! (Press.)
Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 September 1947
N:r 203