Är ärendet förtjänat underkastas utredning?
Västerhejde kommun har som bekant hos kammarkollegium gjort framställning om att bliva inkorporerad med Visby stad. Kammarkollegium har remitterat ärendet till länsstyrelsen för yttrande, huruvida det föreligger behov av en utredning i saken, och länsstyrelsen hade i sin ordning infordrat yttrande från Visby stad.
Drätselkammaren hade med 7 röster mot 1 föreslagit stadsfullmäktige att tillstyrka utredning, varemot hr Bengtsson reserverat sig och ansett utredning obehövlig, enär Visby stad icke hade något intresse av en inkorporering.
Beredningsutskottet hade med 4 röster mot 3 tillstyrkt drätselkammarens förslag, medan de borgerliga ledamöterna instämt i hr Bengtssons reservation.
I stadsfullmäktige förekom en kort debatt.
Sedan hr Arthur Nilsson i korthet yrkat bifall till reservationen,
talade hr Simon Carlson för drätselkammarens förslag om utredning. Han var icke alls övertygad av de utredningar, som hittills presterats, och ansåg att det fanns en hel del oklara punkter, såsom ev. ökning av kommunalskatten, hur skolväsendet kommer att få organiseras, skötseln av vägarna, om befolkningens krav på vatten och avlopp etc. Särskilt ansåg han att skolkostnaderna voro alldeles för lågt beräknade. Vissa fördelar för staden kan tänkas, såsom exempelvis större fritidsområde. En utredning innebär icke att staden därmed säger sitt sista ord. Han redogjorde vidare för gällande bestämmelser rörande formerna för inkorporeringsärenden. Bifall till drätselkammarens förslag.
Hr Sandgren erinrade om att frågan tidigare varit före och också föremål för utredning samt att fullmäktiges majoritet icke haft något direkt att erinra mot en inkorporering. En ytterligare utredning ansåg tal. emellertid i varje fall icke vara till skada och yrkade därför bifall till drätselkammarens förslag.
Hr Arthur Nilsson påpekade att enligt den av hr Carlson återgivna redogörelsen gäller frågan denna gång, huruvida ärendet är ”förtjänt av en utredning”. Reservanterna vidhålla sin tidigare ståndpunkt till själva sakfrågan och gå emot en inkorporering. De åberopade skälen motivera icke ens en utrednine i saken. Kommer det en motion om statskyrkans avskaffande eller rakstugornas förstatligande och man är motståndare till dylika projekt, är det logiskt att man också går emot en utredning härom. Samma princip måste tillämpas på det föreliggande förslaget.
Hr Sandgren ansåg den siste talaren själv ologisk, då han gjort jämförelser mellan utredning i religiösa frågor och i ekonomiska frågor (!).
Debatten var därmed slut och stadsfullmäktige beslöto med 14 röster mot 12 att bifalla drätselkammarens förslag. För detta röstade samtliga närvarande socialdemokrater jämte hr Simon Carlson, medan övriga borgerliga ledamöter röstade för reservationen.
Utförlig skriftlig reservation avgavs av minoriteten.
Sedan beslutet fattats avgav hr Arthur Nilsson med instämmande av samtliga övriga ledamöter i minoriteten en skriftligt avfattad reservation, vari reservanterna ville inför länsstyrelsen och kammarkollegium hävda sina synpunkter inför frågans avgörande. I reservationen anfördes följande:
Det är landskommunen, som yrkar på inkorporering.
Enligt gällande författning synes sådan ändring i kommunalindelning, som här åsyftas, kunna äga rum endast i fall, då fördelar kunna vinnas i den kommunala förvaltningen, då lättnad eller utjämning i kommunala bördor kan komma till stånd, då den ekonomiska utvecklingen främjas eller då ändring eljest kan anses medföra gagn.
Vid övervägande av huruvida sådana skäl kunna åberopas för en inkorporering av Västerhejde kommun med Visby stad torde förtjäna beaktas, att en fråga om inkorporering av landskommuns område med stad så gott som undantagslöst lär uppkomma på så sätt, att en stad för sin utveckling är i behov av utvidgning av sitt område och därför söker med sig införliva områden från närliggande landskommun. Här är emellertid förhållandet det rent motsatta. Här har från Visby stads sida icke ens ifrågasatts och än mindre visats, att staden skulle för sin del ha behov av en sådan inkorporering. Önskemålet om inkorporering har framställts av vederbörande landskommun och Visby stad har intagit en passiv ståndpunkt till den uppkomna frågan.
Det riktiga är anslutning till storkommun.
Vid den nu under Kungl. Kammarkollegiums prövning liggande frågan om sammanslagning av landskommuner till bärkraftiga större kommuner, har även Västerhejde inbegripits i en dylik planerad storkommun, där den t. o. m. skulle bli den starkaste delkommunen och även av länsstyrelsens utredningsman föreslagits till kommunalt centrum. I denna situation har Västerhejde kommun emellertid ansett det vara för dess del fördelaktigare, därest den skulle kunna vinna anslutning till en ännu starkare kommunal enhet, nämligen Visby stad, varigenom den skulle bliva befriad från samarbete med övriga närliggande landskommuner.
Den naturliga vägen för Västerhejde kommun att säkerställa sig inför risken av framtida kommunala olägenheter synes väl dock vara, att den vidtager den av statsmakterna anbefallda åtgärden att ansluta sig till den under bildande varande storkommunen. För detta talar jämväl den omständigheten, att den är övervägande en jordbrukskommun utan några egentliga samhällsbildningar i form av utpräglade tätorter.
De anförda motiven icke bärande …
Sedan Västerhejde kommun emellertid gjort framställning om inkorporering med Visby stad, har Kungl. Kammarkollegium funnit anledning efterhöra de motiv, som kommunen skulle kunna lagligen åberopa som skäl för sin framställning.
Intet av de skäl, som kommunen därvid anfört, synes oss under för handen varande omständigheter täcka lagstiftningens förutsättningar för en inkorporering. En centralisering av folkskoleväsendet kan sålunda lika väl vinnas vid en anslutning till storkommunen, och det har också av länsstyrelsens utredningsman blivit föreslaget, att Västerhejde rent av skulle bli platsen för storkommunens centralskola. Att invånarna i kommunen kontrakterat om elektrisk ström från Visby stads elektricitetsverk — i stället för från det andra, i enskild ägo befintliga kraftverket i länet — eller att kommunen, såsom gällande lagstiftning förutsätter, träffat eldsläckningsavtal med Visby stad lär på intet sätt vara skäl för en fullständig sammanslagning mellan kommunerna. Ännu mindre kan den omständigheten, att en knapp majoritet inom stadsfullmäktige i Visby förklarat sig icke vilja motsätta sig en eventuell inkorporering, därest en sådan skulle önskas av Västerhejde kommun, kunna utgöra ett sakligt godtagbart motiv för en kommunsammanslagning i den bemärkelse Kungl. Kammarkollegium har att pröva de lagliga förutsättningarna för en sådan.
Ingen plikt för staden att ordna samhällsbildningen.
Det huvudsakliga motivet från kommunens sida skulle således vara, att en betydande del av kommunens invånare — huru stor del denna nu rätteligen kan vara — skulle uppbära sina arbetsinkomster inom Visby stad. Detta synes väl dock närmast vara en fördel för landskommunen, som därigenom kan tillgodoräkna sig skatteintäkter av inkomster, som uppkommit inom annan kommun. A andra sidan förtjänar det framhållas, att denna utflyttning huvudsakligen sammanhänger därmed, att sedan Visby stad sökt skapa ordnade samhällsbildningar genom att vid tomtupplåtelser i tomtpriser inräkna avgifter för gator samt för vatten- och avloppsledningar, åtskilliga personer ansett det vara för tillfället fördelaktigare att för lägre pris förvärva byggnadstomter i en oreglerad bebyggelse på andra sidan kommungränsen. Efterhand som bebyggelsen där har ökats, uppstå givetvis även där krav på tilllämpandet av vissa byggnads- och hälsovårdsbestämmelser, vilka komma att medföra utgifter icke blott för tomtägarne utan också för kommunen. Det kan då näppeligen anses föreligga någon moralisk förpliktelse för Visby stad att genom inkorporering träda emellan och bära bördorna för en sanering och hygienisk upprustning av dessa bostadsområden.
Militära områdena skilja kommunerna åt.
Det förtjänar vidare beaktande, att mellan Visby stads bebyggda område och Västerhejde kommun utbreda sig ganska vidsträckta militära övningsområden, tillhörande Gotlands infanteriregemente varför någon sammanhängande bebyggelse mellan staden och Västerhejde aldrig kan komma till stånd.
De olägenheter, som under nu förefintliga omständigheter kunna vara förknippade med de kommunala förhållandena i Västerhejde, äro givetvis ägnade att undanröjas, därest Västerhejde kommun införlivats med en nybildad storkommun av lämplig omfattning.
Länsstyrelsen har icke funnit tillräckliga skäl.
Vad Visby stad beträffar föreligger. — som ovan sagts — icke för dess utveckling behov av en utvidgning, som den föreslagna inkorporeringen skulle innebära, och staden har, enligt vår mening, icke heller några andra fördelar att vinna, på en sådan. Och det är väl dock i första rummet med hänsyn tagen till stadens intressen frågan om en ut-Vidgning av dess områden bör lagligen bedömas.
Till stöd för vårt ställningstagande i denna fråga kunna vi också åberopa den utredning, som länsstyrelsens utredningsman rörande sammanslagning av kommuner på länets landsbygd den 17 jan. 1947 framlagt, varvid han prövat järnväl den framkomna tanken, att Västerhejde skulle införlivas med Visby stad, men ansett sig icke kunna acceptera denna lösning. Han framhåller nämligen, att ”enligt direktiven skola sammanslagningar av hela landskommuner med angränsande städer genomföras, endast om alldeles särskilt starka skäl därtill äro för handen. Det synes mycket tveksamt, om sådana skäl förefinnas”, säger han.
Slutligen har också länsstyrelsen i sitt den 17 april 1947 framlagda preliminära förslag till ny kommunindelning i Gotlands län i denna sak anfört: ”Länsstyrelsen har icke funnit sådana skäl för närvarande föreligga, som kunna motivera en sammanläggning av Västerhejde kommun med Visby stad”.
Med stöd av vad sålunda anförts få undertecknade ledamöter av stadsfullmäktige som sin mening uttala, att några bärande och lagligen grundade skäl för en införlivning av Västerhejde kommun med Visby stad icke föreligga. Under sådana omständigheter synes följaktligen icke heller någon genom Kungl. Kammarkollegiums försorg företagen närmare utredning rörande villkoren och formerna för en sådan sammanslagning vara av behovet påkallad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 September 1947
N:r 206