Några av representanterna för det frivilliga hjälparbetet berätta.
Gotland har på ett glädjande och övertygande sätt med sin hövding i spetsen hävdat sig, när det gäller hjälpen till de av kriget direkt berörda länderna. Den gotländska pressen har tidigare kunnat omtala detta.
Men hur ställer det sig med gotlänningarnas offervilja mot sina egna: åldringarna, de sjuka, de dåligt klädda och närda barnen på vår ö? De finnas i hundratal, för att inte säga tusental. Finns det några som tänker på dem inte minst i dessa dagar, när det hör till gammal, god tradition att hjälpa? Eller har tanken på de många därute kommit oss att glömma alla dem, som bo i vår egen by, stad och bygd? På dessa frågor kan G. A. här nedan ge ett glädjande svar.
Visby och Gotland i dess helhet har en mångfald av organisationer, som glädjande nog fört upp det sociala arbetet på sitt program. Här ha vi de kyrkliga och frikyrkliga, ideella och politiska grupperna, som någon eller några gånger under året samla sig till ett kraftag för att med penningmedel eller gåvor in natura uppmuntra och hjälpa dem, för vilka brödbiten är knapp, eller dem som på grund av sjukdom eller ensamhet äro i behov av glädje.
Förutom omnämnda organisationer havisådessa,som uteslutande inrikta sig på att hjälpa och sträcker sig antingen utåt eller inåt alltefter sin särskilda uppgift. De äro både statliga, kommunala och frivilliga, Med tanke på den frivilliga hjälpverksamheten före jul, ha vi vänt oss till några representanter för den för att få några glimtar.
”Julkorgsfemman” beräknas ge 3,500 kr.
Doktorinnan H. Fries är en av de drivande krafterna i det välsignelsebringande arbete, som Dispensärens Julkorgsfemma utför. Hon berättar att det huvudsakligen berör tuberkulösa och tuberkulöshotade hem samt hem, vilka i övrigt äro i behov av nödvändig hjälp. Denna lämnas i form av presentkort på matvaror från någon närliggande livsmedelsaffär. Hjälpbehovet i år anser doktorinnan vara större än nägonsin, inte minst med tanke på de höga priserna på en del förnödenheter. Insamlingen till det hjälparbete, som Dispensären representerar, har dock lyckats över förväntan väl. Insamlingssumman, som f. n. omfattar nära 2,000 kronor, beräknas stiga med ännu 1,500 kronor genom alla de sparbössor, som äro placerade än här, än där i staden och på landet. Det förbättrade insamlingsresultatet anser hon bero på att förstärkning erhållits i medarbetarstaben. Men samtidigt passar hon på att i berömmande ordalag uttala sig om gotlänningarnas givmildhet, som hon anser vara enastående. Även den är en av de glädjande orsakerna till, att vii år se oss i stånd att kunna bispringa många av de familjer, som på grund av sjukdom med bekymmer tänker på framtiden och nu närmast på den stora högtiden, som stundar. Sin egen insats i Dispensärens Julkorgsfemma anser doktorinnen vara en glädje och en förmån.
Församlingsdiakonissan har fullt arbete.
Syster Karin Karlström församlingsdiakonissa, har på grund av av sin relativt korta vistelse här svårt att uttala sig hjälpbehovet för närvarande. Det verkar dock, säger hon, som om det vore stort även i år. Mitt arbete gäller huvudsakligast hem, där det finns sjuka och åldersstigna gamla. De barnrika familjerna försöker jag också hjälpa, men här har ju även Barnavårdscentralen sitt verksamhetsfält. Det är framför allt Stadsmissionen, som stöder mitt arbete genom medel, som inkommit på frivillighetens väg, men även fonder finnas, vars avkastning går till mitt arbete. Om visbybornas offervilja uttalar sig även syster Karin i erkänn samma ord. Visby är, säger hon, ”en ovanligt givmild stad.” För detta talar ju t. ex. Stadsmissionens senaste försäljning, som i år nådde toppresultat. Men även i övrigt har jag fått bevis för detta. Jag är tacksam för alla gåvor, som välvilliga människor bistått mig med såsom penningmedel och kläder. Och tacksam är jag för alla de gåvor, som ännu torde komma. Det gäller bidragen till den särskilda hjälpverksamheten nu till jul såväl som till den dagliga hjälpen året runt. Alla gåvor äro välkomna! Nog finns det utvägar.
Om sin egen gärning, som förutom förmedlandet av pengar och kläder även omfattar sjukvård, besök av gamla och ensamma samt medverkan i söndagsskola och ungdomsarbete, uttalar sig syster Karin mycket ödmjukt. Och varnande säger hon: Använd nu inte i Ert omnämnande alltför många och starka ord. Att hon har fullt upp att göra både före helgen och efter densamma förstår nog envar. Och den som samtalat med henne något förstår nog också, att hon är en av de människor, som trots sitt många gånger tröttande arbete ändå är lycklig i sin gärning.
Slummen vädjar för julgryta och julslant.
Major Edith Frykholm är ledare för Slummens omfattande och gagnande arbete på Gotland. Även hon har glädjande ting att omnämna, när det gäller hennes och sina medsystrars insats för dem som leva på livets skuggsida. Här är inte plats nog att omtala allt, vad dessa barmhärtighetens representanter uträtta under året. Även i vårt samtal med major Frykholm måste vi ta sikte på det särskilda arbetet till julen. Vårt arbete för de hjälpbehövande tar sig i dessa dagar uttryck efter tvenne linjer, säger hon. Den ena är den s. k. julgryteinsamlingen, som företas i samråd med Frälsningsarméns kår. Den andra gäller det arbete, som representeras av den s. k. Julslanten och är slummens eget.
För julgrytorna, som sedan några dagar varit placerade ute i staden, kan syster Edith inte dölja sin oro. Insamlingsresultatet har de senaste dagarna visat sig mindre tillfredsställande. Men ännu återstår ju några dagar. Sista insamlingsdagen är julafton. Ännu finns det möjlighet för allmänheten att giva Frälsningsarméns kår och slum ett välbehövligt handtag i deras behjärtansvärda strävanden att sprida ljus och glädje bland de behövande. Icke mindre än 130-135 familjer erhålla instundande fredag — alltså i morgon — vid en s. k. utdelningsfest på Frälsningsarmén penningbidrag och jultidningar med hjälp av de slantar som nedlagts och ännu komma att nedläggas i julgrytorna.
65 barn beklädas helt — 33 delvis.
På tal om Julslanten anser slummajoren den i år ha en verkligt stor uppgift att fylla, enär hjälpbehovet synes vara större än tidigare Det gäller för oss att överskrida fjolårets insamlingssumma, som uppgick till omkring 2,000 kr. Vi tro också vi skola lyckas. Vår försäljning lyckades väl. Många ha svarat på vårt upprop om hjälp att hjälpa. Dessutom gäller det ju att kollektera, allt i avsikt att få in så mycket, så vi kunna täcka utgifterna för skor och kläder„ som redan blivit utdelade. I år gäller det 63 barn, som får s. k. helbeklädnad och 33 med delvis beklädnad. De äro att finna över hela Gotland, ej endast i vår stad. Instundande söndag eftermiddag komma de samman till fest på Frälsningsarmén i Visby. Det blir ett stort tillfälle för alla de barn, som sällan eller aldrig ha tillfälle att närvara vid en julfest. Till söndagens fest äro både mödrar och barn inbjudna. De komma att få lyssna till tal, sång och musik. Barnen få dessutom förnöja sig med lekar kring julgranen. Kaffeservering förekommer och påsar med gotter komma att utdelas till barnen.
Hjälp dem att hjälpa!
Gotlänningarna anser syster Edith vara ”förtjusande snälla”. Man blir sällan eller aldrig bedragen i sina förväntningar på dem. Inte minst har landshövding Nylander visat sig enastående hjälpsam. Det är en glädje för mig att kunna omnämna detta, slutar syster Edith, denna de ensammas och nödlidandes varmhjärtade och förstående talesman.
Vi sluta dessa rader med en maning: Giv barmhärtighetens representanter och många gånger trötta arbetare Din varma tanke inte minst i de rastlösa dagarna före jul! Glöm inte, att när Du och jag till största delen äro upptagna av oss själva och våra egna, finns det en grupp av tappra, uthålliga arbetare, som tyst och stilla skynda på gator och vägar med hjälp åt behövande eller vaka i nattliga timmar vid något sjukdomsläger! Vår honnör för dem! Vår uppmuntran och vår hjälp!
Observer.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 December 1946
N:r 295