på söndagen hölls under vällyckade former. Visst hängde regnmolnen tunga över huvudena under morgonen, men vi gotlänningar äro nu vana vid att detta inte betyder något, och det slog inte heller slint under söndagen: det var smått mulet hela dagen men detta verkade bara att man slapp solhettan. Kanske att man dock får medge att det fram på eftermiddagen blev lite kyligt. På publiken var det heller intet fel, en stor skara samlades redan på förmiddagen, vilken sedan växte betydligt till eftermiddagen, då åhörarantalet säkerligen uppgick till tusentalet. Och Gumbaldeäng, dit GMU-konferensen sedan åtskilliga år är förlagd, var en lika idealisk samlingsplats som vanligt.
Vid 11-taget började konferensen med sången ”Sabbatsmorgon stilla”, varefter GMU:s ordf. lantbr. Josef Jacobsson i Stånga hälsade talare och publik välkomna samt läste Ps. 93 och nedbad Guds välsignelse. GMU-kören, som mangrant mött upp och leddes av pastor Arthur Eriksson, sjöng så ”Korsmärket” av Södersten och ”Härlig är jorden” av J. Olof Lindberg.
Dagens huvudtalare var distriktsföreståndare Klas Åström från Malmö, som nu höll sin första predikan med ledning av dagens text i Luk. 6: 36-42. Tal. framhöll huru Guds lagar styr allt i naturen och hur han har satt människan att härska över allt skapat. Trots den frihet, som blivit henne given, kan hon dock aldrig nå sin bestämmelses mål utan att vinna gemenskap med Gud. Han är kärleken, som i allt vill vårt bästa. Vi kunna kanske ibland ha svårt att förstå hans handlingssätt, men han syftar alltid till ett visst mål. Vår ställning till Gud bestämmes av vår ställning till medmänniskorna. ”Äh sken edra ovänner, välsignen dem som förbanna eder”. Huru förlåta vi våra medmänniskor? Vi upplåta eller tillsluta för oss själva himmelens port genom våra handlingar. Vart leder gärningarna på världsarenan i dag, judeförföljelserna och vad de ockuperade folken få utstå? Avgrundshat behärskar världen, men domen skall ej utebli, människorna skriva den själva. Stå inte också vi i fara att skriva vår dom? Den svenska ungdomen rutschar utför på brottets och skammens bana. Men det är inte bara ungdomen som spårar ur, ofta gå de äldre före. Och bland de kristna äro inte förhållandena vad de böra vara: man letar efter grandet hos nästan men glömmer bjälken i eget öga. ”Lev för Jesus, intet annat är dock värt att kallas liv”.
Efter unison sång framträdde kören och sjöng ”Tanke som fåfängt spanar” av Krtiger och ”Det går en väg till himlens land” av Wilh. Lindberg. Förmiddagsmötet avslöts av pastor Gösta Arnström, som med ledning av Hebr. 13: 12-14 talade om att gå utanför lägret och bära Kristi smälek. Till sist sjöng kören ”Var jag går i skogar, berg och dalar” av Skog.
Eftermiddagsmötet inleddes av pastor Sören Ahltoft med Tit. 2: 11-15 och kören sjöng Frykmanssången ”Min Gud när jag betänker” samt ”Må de mindre ljusen brinna” av Bliss. Pastor Nils Larsson predikade över Jes. 1: 18 framhållande att Gud straffar synden men vill frälsa varje människa. Han söker var och en, men likt fordom gömmer man sig för Herren. Gud vill gå till rätta med oss och säll är den som här i tiden går inför Guds domstol, ty dem varder synderna förlåtna. Pastor Arthur Eriksson sjöng en solosång, och så bestegs talarstolen åter av distriktsförest. Åström, som först reciterade en dikt ”De dödsdömda — en nutidsbild” och därefter talade över Mat. 28: 1-8 om Jesu uppståndelse. Tal. poängterade, att liksom Engelbrekts och Sturarnas befrielseverk är en historisk sanning så är ock Jesu uppståndelse. Kristus dog för våra synder och är åter uppstånden, vilket bevittnats av många. Liksom det är sanning att Kristus lever, så är det ock sanning att livsgemenskap med honom är livsomdanande. I dag är det långfredags mörkläggning över världen, men en påskmorgon skall gry. Även nöd kan understundom föra ett uppvaknande med sig. En prästman har sagt, att han slutat upp att bedja att Sverige skall slippa kriget. Vår ungdom håller på att gå under i ett förödande nöjesliv. Men även för Sverige skall påskmorgon gry. ”Den som har sonen har livet, men utan honom inget liv”. På begäran sjöng kören därefter åter ”Korsmärket” samt ”Till mitt hemland”.
Pastor Herbert Nordanås talade över Joh. 7: 37-39 pekande på, att trots allt finns det en märkbar längtan hos människorna efter de eviga källorna. Än i dag bjuder Mästaren längtande människor till sig, Han har det levande vattnet. Vid körens sista framträdande sjöng den ”Där en falnad ros skall blomma” av J. O. Lindberg och slutligen talade pastor Arthar Steiner erinrande om Guds trofasthet och förlåtande nåd. Avslutningsanförandet hölls av ungdomssekr. Arnold Sandberg, vilken även lett konferensen.
Dagens kollekter uppgingo till kr. 766: 79.
Peder Gute.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 juli 1943
N:r 163