Det finns ännu många gotländska kärnkarlar, som trots att de ha nått en ålder, som för länge sedan skulle ha berättigat dem till ”pension”, dock alltfort göra sina dagsverken utan att några ålderskrämpor eller minskad arbetslust göra sig kännbara. Bland dem är en åttioåring i Eksta, lantbrukaren Anders Andersson, Burge, som om söndag den 26 september ingår i sitt nionde decennium. Jämte sin åldriga hustru sköter han sin ägandes gård på ett sätt, sam inte lämnar något övrigt att önska. Dagligen är han i farten, kör sina hästar, harvar och plöjer; sår och skördar och försummar intet, som hör driften av jordbruket till. Även på ”strandbacken” för att fiska synes ”Burgar”, när strömmingen om höstkvällarna går till; tiden synes räcka till allt för denne kärnkarl. Det verkar som om årtiondena gått honom spårlöst förbi, och som ett prov på hans ungdomliga vigör förtjänar nämnas, att han i våras var med på ett rävskall i Eksta, som pågick hela dagen. ”Burgar” var den äldste deltagaren, och då karlarna voro Tner eller mindre trötta, förklarade ”Burgne, att ”han skulle kunna gått ett skall till, om så behövts”.
Sådan är han, den gamle hedersmannen. i yngre dagar innehade han även en del kommunala förtroendeuppdrag och var sålunda bl. a. med i kommunalnämnden och taxeringsnämnden m. m.
Om det funnes många sådana raska åldringar i vårt avlånga land, då kunde gärna beredskapen ta de unga utan gny och gnissel, skriver en vän till Gotlands Allehanda.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 23 September 1943
N:r 219