Ett av de intressantaste fynd, som gjorts i vårt land.
Om den märkliga runstenen från Timans i Roma, varom vi i går meddelade, ger en förf. i St.-T. följande kommentarer:
Inskriften börjar med två mansnamn, Ormika och Ulfuair, det senare skulle på moderniserat språk kanske bli Ulfveger eller dylikt. Av största intresse är det förstnämnda namnet, som även förekommer i Gutasagan i samband med Olov den heliges besök på Gotland 1029-30, alltså någon mansålder innan inskriften enligt von Friesen kommit till. Denne Ormika skall ha bott på Kyrkeby i Hejikum, där även konung Olov tog in under vintern, sedan han flytt från Norge. På gården skall sedan i nära 500 år ha förvarats de skänker, som Ormika, vilken av Olov omvändes till kristendomen, skall ha fått av konungen, nämligen två dryckeskärl och en bredyxa. De skola sedan ha bortrövats av liibeckarna 1509. Ormika skall ha byggt en liten kyrka vid Åkergarn, d. v. s. det nuvarande S:t Olovsholm i närheten av Slite.
Jerusalem, Island och Serkland erinra om de vidsträckta färder, som företogos av nordborna under vikingatiden och den äldre medeltiden, och varom så många runinskrifter på olika håll i landet vittna. Många voro de nordbor, som ”dogo österut i Grekland”. Även färder till Jerusalem, Jursala, omtalas på runstenar, helt visst har det varit fråga om pilgrimsfärder, som sålunda börjat, redan vid mitten av 1000-talet. Vid Stäket i Mälaren har sålunda funnits en runsten, ristad av en kvinna åt sig själv: ”Hon vill fara österut och till Jursala”.
Att namnet Island förekommer i denna inskrift är av intresse att konstatera. Säkerligen har gotlänningarna direkt eller indirekt haft förbindelser med islänningarna, även om man icke utan vidare kan skaffa fram belägg härför. Vad slutligen Serkland angår, så veta vi, att det var nordbornas namn på saracenernas, arabernas land, vilket dock ej var att söka i Spanien eller Afrika, i stället avsågs arabernas välden i Asien, antingen det i Mindre Asien, vars norra kust lätt kunde nås av de från Dnjepr-mynningen kommande svenskarna, eller det vid Kaspiska havet, till vilket svenskarna kunde komma, om de följde Volga.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Augusti 1940
N:r 182