Tusentals människor hörde manande landshövdingetal, åsågo flott flyguppvisning.
Den av kommitterade för ”Gotlands Vapen” igår anordnade festligheten på Norra idrottsplatsen i Visby blev en synnerligen populär och imposant tillställning. Ur mer än en synpunkt torde den ha blivit alldeles särskilt givande. Så t. ex. fick den stora allmänheten för en gångs skull tillfälle att så att säga personligen bekanta sig med det svenska flyget, varvid den — allmänheten nota bene — enligt vårt enkla förmenande hade all anledning finna nöjet helt och hållet varande på sin sida. Av det lilla man vid festligheten fick se av vad våra svenska flygare kunna prestera, borde även den mest kroniske misantrop och kritikast — såna finns, Gud hjälpe, inte minst när det gäller det svenska försvaret — undfått en om ock temporär lindring i sin allmänna grinighet. Vidare får man livligt hoppas att dagens intäkter i entreer, kortförsäljning och teckning på listor, gåvo ett gott handtag åt försvaret av gutaön. Och är det så, då har den gotländska försvarsdagen inte varit förgäves. Att den ur publiksynpunkt blev strålande, därom rådde inte mer än en mening.
Parollen: Allmän flaggning på den gotländska försvarsdagen den 21 juli hade inte förklingat ohörd. Ett stort antal flaggstångsägare hade hissat sina dukar och även staden själv lyckades få upp flaggorna på ringmuren, i varje fall på den del av densamma, som gränsade intill festplatsen. Och det blev en festlig ram åt ”dagen”, så mycket mer som de stundvis tämligen ystra fläktarna från havet med stor framgång spelade smattrande fanfarer i hårt spände dukar. Vädret var sålunda det allra bästa. Varmt så det förslog visserligen, men meromskrivna fläktar hade en skönt svalkande inverkan på den till ett par tusen personer uppgående publiken.
Festen tog sin början på slaget 1. Redan en god stund före nämnda klockslag hade man börjat dra sig neråt festplatsen, och när I. 18:s musikkår stilenligt inledde med Danbergs svenska flygarmarsch, Fredins Gotland och Tonerna av Sjöberg hade massor av folk vallfärdat till ort och ställe. Här var talarstolen placerad mellan tvenne resliga spiror, från vilka de blågula färgerna vajade ut. Ett stycke härifrån var det genast mera krigiskt i det att ett par större luftvärnspjäser och en kulspruta voro uppställda inom repinhägnad. Här skulle det sedan bli demonstration av de ölfika pjäserna, och det blev det naturligtvis också i sinom tid.
Dessförinnan hade emellertid landshövding Ola Jeppsson hållit sitt manande högtidstal, vilket här nedan återges in extenso:
Gör allt vad ni kan för Gotland och fosterlandet!
När vi här i Sverige nåddes av medkandet, att Finland ej längre såg sig i stånd att med framgång fortsätta striden mot den stora övermakt emot vilken Finlands folk i ett dem påtvunget krig med stort hjältemod och glänsande tapperhet kämpat, gjorde detta meddelathle på alla rättsinniga svenskar ett djupt och bittert intryck.
Den tappra men alltför ojämna kampen hade här i Sverige följts med största intresse och från Sverige hade också på olika sätt getts hjälp och stöd till det kämpande broderfolket. När då trots den hjältemodigaste strid fred kunde vinnas endast med accepterande av hårda villkor kändes det även för oss svenskar tungt och bittert. Vad som särskilt i hög grad upprört oss under tiden kriget i Finland pågick var flyganfallen.
Vi läste i tidningarna och hörde i radion hurusom ej endast militära mål utan även civila överöstes med bomber från de i rymden framrusande dödsbringande flygmaskinerna. Flygbombardemangen skonar inte varken barn eller mödrar, åldringar, sjuka eller sårade.
Obönhörligt går förödelsen fram.
Man fick nog lite var den uppfattningen, att av allt det ohyggliga kriget för med sig är flygbombardemangen mot civilbefolkningen bland det ohyggligaste.
Under intrycket härav och inseende nödvändigheten av att vår ö, Gotland, utrustas med vapen, jaktflyg och markluftsförsvar, för att kunna effektivt avvärja eventuella flyganfall och därmed bespara Gotlands befolkning många och svåra lidande, togs i medio av mars månad, omedelbart efter finsk-ryska fredsslutet, ett initiativ till startandet av en insamling under namn av Gotlands Vapen. De medel, som genom denna insamling inflyta äro avsedda att överlämnas till Kungl. Maj:t att användas till förstärkandet av öns försvar mot luftanfall.
Sedan denna insamling startades har mycket hänt ute i världen.
Vi upprördes och skakades hårt när vårt östra broderland Finland överfölls och än mer när detsamma efter en glänsande tapper strid måste sluta fred på hårda villkor.
Men sedan dess har ytterligare två av våra nordiska brödrafolk fått direkt erfara krigets hårda verklighet.
Ingendera av dessa folk har velat kriget. Det har kommit över dem med all sin ohygglighet deras vilja förutan.
Av de nordiska folken är det nu endast Sveriges folk, som ännu icke är med i krigets häxdans.
Vi vill tro och hoppas, att vårt land och dess folk även i fortsättningen skall undgå krigets direkta hemsökelse. Det kan i olika hänseenden bli svårt nog ändå, även för oss, efter den oerhörda ödeläggelse som övergår stora delar av världen och på vilket elände vi inte ännu har sett slutet. Ännu kan i detta krig mycket hända som för oss kan få de bittraste och svåraste följder. Må vi därför medan tid är göra allt vad som står i vår makt för att från oss avvärja kriget. Intet som i det fallet kan göras får underlåtas.
Att förlita på andras löften och försäkringar hur stora och vackra de än äro, hur högtidligt de än avgivas har i många falla visat sig bedrägligt och föga hållbart:
Endast om vi själva göra allt vad vi kan o. förmå, kunna vi, om krigets olycka kommer över oss, med rent samvete bära vårt ansvar inför våra fäder, inför våra barn, inför nutid och framtid.
Det är ett oerhört ansvar den nu levanderxenerationen har. De världsskakande händelser somt nu, utspelas kommer icke att gå spårlöst förbi i mänsklighetens historia. Ingen av oss kan tyda framtidens gåtor. Ingen av oss kan i dag säga hur morgondagen, hur framtiden blir. Men ett tycks vara säkert och det är, att framtiden måhända även den näraliggande framtiden blir i mångt och mycket olik den tid vi, som nu äro i medelåldern, har levat i. Om förändringen blir till det sämre eller bättre, veta vi icke. Vi vill gärna tro och hoppas att den blir till det bättre och det är vår plikt att göra vad vi kan för att så må bli.
Första förutsättningen för oss svenskar att kunna med förtröstan se hän mot framtiden är att vårt land vårt gamla, kära Sverige, även i fortsättningen är och förblir ett fritt land. Ett land där vi som där bygga och bo också äger att själva bestämma hur vi vill ordna inom detsamma. Själva skriva våra lagar och där den som följer lagarna också äger att åtnjuta skydd till liv, person och egendom. Och där icke elementära mänskliga rättigheter kan trampas under fötterna och sättas ur funktion genom godtycke och självtagen makt.
När Gotlands Vapen inbjudit till denna Gotlands försvarsdag är det för att erinra om den ytterligt allvarliga tid vi leva i och det ansvar som påvilar oss alla gentemot vårt fosterland med allt vad det innebär. Gotlands Vapen vill också här i dag visa något av de vapen och medel varmed angrepp och särskilt då flyganfall mot vår ö kan mötas och bekämpas.
Gotlands Vapen, dess insamling, har också kommit till för att bereda tillfälle åt alla, som det vill och kan, att stärka de vapen, att öka möjligheterna till ett framgångsrikt försvar av Gotland. Ju större de möjligheterna bli desto större är också utsikterna för oss att undslippa krigets hemsökelse.
Gutniska män och kvinnor, jag vet att Ni känner Ert ansvar för Gotland, för fosterlandet. Beakta den maning Gotlands Vapen ställer till Eder att i handling visa Eder ärliga vilja och orubbliga beslutsamhet att i vad på Eder ankomma göra allt vad Ni kan för att trygga Gotlands och fosterlandets fred, frihet och oberoende.
Landshövdingen slutade med att höja ett av kraftiga hurrarop besvarat leve för fosterlandet.
Efter talet sjöng Hansekören under direktör Ludvig Siedbergs ledning tre sånger: Sveriges flagga av Alfvén, Hur skönt av Riccius och Hör oss Svea, varpå en kustartilleriofficer, löjtnant Ribbing, i stora drag gav publiken en orientering av luftvärnsmaterielen.
Stilfulla flyguppvisningar.
Sedan musikkåren spelat Svensk svit av Wesslander lämnade kapten Uggla en kort orientering över flygvapnets verksamhet. När denna orientering var avklarad övergick flygkaptenen omedelbart till rollen av speaker. I norr siktades f. ö. redan en jaktplansgrupp på, tre maskiner under befäl av en visbybo, löjtnant Stålhandske, och det blev nu speakerns uppgift att omedelbart och i ett sammanhang tala om för den tusenhövdade osakkunnigheten vad som skedde i det som syntes ske. Och det gjorde han med den äran.
Härmed äro vi emellertid inne på själva. flyguppvisningen, som givetvis blev festens clou. Att så. här efteråt söka i ord beskriva allt det som under någon halvtimmes tid utspelades mot fonden av den flaggblå oändligheten, garnerad med de läckraste -uppläggningar av tjusigaste cumulusmoln, är för en i de högre (och lägre) flygarmysterierna fullkomligt obevandrad jordeyandrare komplett ogörligt. Åtminstone med någon utsikt till framgång. Därför må det få räcka med. några enkla konstateranden. En flyggrupp på. tre plan svepte emellertid in över festplatsen från norr. Sammanhållningen var perfekt och beundrades naturligtvis vederbörligen. Om möjligt än högre steg publikums beundran, när de tre planen i det vädret: (det blåste nämligen ganska skarpt redan nere vid markytan) började tråda de mest halsbrytande piruetter med loopings, rolls, topprolls och allt vad det heter. Och beundran växte faktiskt till bristningsgränsen, när ,man fann att prestationerna utfördes med en sådan (åtminstone skenbar) samtidighet att det verkade som om alla planen haft gemensamma höjd- och sidoroder, spakar, motorer och allt. ”En grann syn !” ”skickliga flygare !” ”fantastiskt !” var också några av de kommentarer, som vinden bar fram i den nästan kompakta men individuellt likväl snurrande människomassan, där den kikande mot höjden med blickarna följde de snabba händelserna i luften. Men speakern var med på noterna. Lugnt och lidelsefritt talade han om vad som skedde, hurusom flygarna just nu mitt i en looping hängde i remmarna ”som mogna plommon” o. s. v. Alltsammans flott, trevligt, bestickande …
Efter denna livligt uppskattade första uppvisning följde ännu ett par. En grupp torpedplan, tvåmotoriga, brumma in över festplatsen. Även de komma någonstans norrifrån. De spela rollen av den lede fienden, led visserligen, men skändligen upptäckt av ”de våra” i gestalten av en ny jaktplansgrupp. Denna sistnämnda är långt borta i öster, mindre än myggor än så länge. Torpedgruppen närmar sig
obevekligt olycksbådande. Ska’ jaktplan en hinna upp dem?
Jo, vad de gör. Betydligt snabbare än. de tunga torpedmaskinerna vinna jagarna för varje tiondels sekund o. nu anfalla de de store. Bakifrån denna gång. Kretsa som flugor kring stora fåglar. Vilka sistnämnda om det varit allvar troligen hade fått bita i gräset för dom snabba små . . . En synnerligen instruktiv sak. Alldeles särskilt frappant föreföll skillnaden i snabbhet mellan de olika flygplanstyperna vara.
Till sist följer ytterligare en uppvisning av jaktplan övande avancerad flygning, enligt speakern ”den vanliga lilla ni orgongymnastiken”.
Efter en halvtimme ungefär äro flygningarna över, flygningar vilka hållit allmänheten i nästan andlös spänning. Spontan faller också applåden när planen försvunnit och speakern slutat.
Så spelar I 18 :s musikkår ånyo, nu Nordiska spelen av Rydberg, varefter publiken förflyttar sig till de tre luftvärnspjäserna inom repinhägnaden. Här följer nu demonstration av-luftvärnet och åskådarna ta livlig del av vad som försiggår. Vad som här väcker särskild beundran är den snabbhet med vilken pjäserna manövreras och hur lätt och behändigt de med sina hotfulla mynningar följa verkliga eller inbillade ”okynnesfän” på vingar i luften.
Efter demonstrationens slut sjunger Hansekören Standarsång av Wridem och Ned i västersalar av Düring. Musikkåren spelar, Hansekören sjunger. varjämte en och annan sångkunnig bland publiken medverkar i Sverige av Stenhammar. Kapten Sjöstedt framför därpå på kommitterades för Gotlands Vapens vägnar ett tack till medverkande och publik, varefter det hela avslutas av musikkåren som spelar en marsch, Norrlandsfärger av Widqvist. En i alla avseenden lyckad festlighet är till ända.
Ett tack till de medverkande.
Att festen blev så lyckad och att programmet kunde genomföras perfekt och tilltalande berodde inte minst på att allt var synnerligen väl organiserat. Kapten Sten Sjöstedt, MYerledaren för det hela, är sålunda värd en uppriktig eloge. Emellertid äro även hans medarbetare värda ett tack för vad de uträttat för att försvarsdagen på Gotland skulle bli så givande som möjligt. Samtliga ha nedlagt ett intresserat och förtjänstfullt arbete. Ett tack frambäres sålunda bl. a. till kommittens . sekreterare, hr Carl-Erik Ekman, vidare till överstelöjtnant Bång, som svarade för flygets uppskattade medverkan, till Kvinnornas beredskapskommitté, framförallt då fruarna Löf och Löwenberg, vilka organiserat kortdistributionen jämte distributionen av teckningslistorna till landsbygden, till flygarna, speakern, kapten Uggla, till löjtnant Ribbing, som demonstrerade luftvärnsmaterielen, och till löjtnant Källström, vilken var ledare för biljettförsäljning, kontroll m. m., som omhänderhades av personal ur signalkompaniet. Ett tack vilja arrangörerna även rikta till ingenjör G. Svensson, som gratis ställt det utmärkt fungerande högtalaraggregåtet till förfogande. Också lottorna i Visby samt-scouterna, I 18 :s musikkår och Hansekören äro förtjänta av ett tack för sina insatser. Liksom alla de övriga som på ett eller annat sätt varit arrangörerna behjälpliga vid arrangemangen.
Omkring 2,000 inträdesbiljetter
hade försålts till festen i Visby, vilket måste betecknas som ett mycket gott resultat. En del medel inflöto även genom bössinsamling och kortförsäljningen samt genom insamlingen på listor. Kapten Sjöstedt meddelar emellertid, att det ännu finns gott om plats för namn på dessa listor. De som ännu inte av någön anledning hunnit teckna sig för något belopp, större eller mindre, ha dock fortfarande tillfälle att göra detta. Listor finnas utlagda litet varstans. Emellertid är det skäl att fortast möjligt skriva på, enär listorna torde komma att indragas tämligen snart.
Även på landsbygden fick man del av försvarsdagen och dess uppvisningar av olika slag. Vissa orter överflögos sålunda av flyget, varjämte på några ställen förekommo uppvisningar m. m.
Bombfällning i Hemse.
I Hemse samlades vid 1-tiden cirka 500 personer för att övervara en festlighet. .,Vid denna höll kapten ralmi ett orienterande föredrag om luftskydd m. m. varjämte -,en flyguppvisning förekom. Flygarna fällde brandbomber på några för ändamålet uppförda hus, vilka programenligt fattade eld med brandkårsutryckning som närmaste följd. Sedan ”eldsvådorna” vederbörligen släckts, fick auditoriet bevittna hurusom hemvärnet under folkskoll. Kuppers ledning ryckte an mot
”flyglandsatta” fiender. I fortsättningen upptog programmet bl. a. ett föredrag av dr Sasse, som talade om olycksfallsvård, samt vidare demonstration av sjukvården vid bombanfall o. dyl. Härvid höllo Rödakorssy. strax uppvisning och dr Sasse demonstrerade. Vidare demonstrerades luftvärnskulsprutor och infanteriets vapen i gemen. Lottorna voro också i farten med kortförsäljning, varvid cirka 300 kort avyttrades.
Bland de trakter som överflögos av en eller ,flera grupper flygmaskiner märktes vidare Klintehamn, Ljugare, Slite, Rute, Lärbro och Tingstäde. Även här fick man se uppvisningar i avancerad flygning, vilket givetvis blev uppskattat efter förtjänst. Vad Klintehamn beträffar hade mån ett mera innehållsrikt program.
Programmet i Klintehamn
inleddes på middagen på Klinteberget med att ledaren för det hela, löjtnant Ansén, hälsade de 1,200 åskådarna välkomna. Därefter förekom musik av Bäckstädetrion samt demonstration av en luftvärnskulspruta. Så följde flyguppvisningar och flyganfall, särskilt livligt gouterat. I programmet ingick vidare ett föredrag av red. Allan Beer samt därjämte sång och folklekar. Lottor svarade för den materiella förplägnaden på ett framgångsrikt sätt och alltsammans var trevligt och hjärtligt uppskattat. Teckningslistorna .voro givetvis i gång även här, likaså kortförsäljningen. Ett par hundra kort torde ha försålts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166