Upptakten till et krig av stora mått.
— Nu är vårt tålamod slut. Vi skola ta en fruktansvärd hämnd, och London är nu dömt att dela Kartagos öde, det att fullständigt utplånas från jordens yta. — Så lydde på tisdagsmorgonen Berlinpressens kommentarer till nattens häftiga engelska angrepp mot Berlin.
Redan i daggryningen på tisdagen lyfte också mycket starka tyska bombförband och satte kurs mot väster med London som huvudmål.
De första rapporterna från förmiddagens luftangrepp föreligga redan, och de tyska flygarna framhålla att dagens anfall mot London är ett av krigets allra häftigaste.
Bland annat lyckades man med en hel serie av fullträffar fullständigt förinta en aluminiumfabrik i en av Londons förstäder.
Man är på tyskt håll övertygad om att riksmarskalk Göring nu kommer att sätta in betydligt större flygformationer mot England än vad som tidigare varit fallet. Att betydelsefulla militära händelser äro omedelbart förestående på luftkrigets område framgår även av det faktum att flera flyggeneraler varit kallade till Göring för konferenser.
Operationerna ledas fortfarande av riksmarskalken personligen och Göring har vid flera tillfällen följt de tyska eskadrarna in över England för att själv bli i tillfälle att inspektera resultaten av raiderna.
Uppenbart är att nattens angrepp mot Berlin och de tyska repressalieangrepp som i stor skala startades på tisdagen äro upptakten till ett luftkrig av ännu mera hänsynslös art än det som hittills förevarit. Och det understrykes att Tyskland ännu inte på långt när satt in hela sin Iuftflotta mot England.
Skarpa engelska angrepp på Berlin.
De engelska flygare, vilka natten till tisdagen angrepo Berlin voro inte särskilt många till antalet. De kommo inflygande över Spandau den väg trafikflyget i fredstid vanligen tar — och där delade sig eskadern. En avdelning flög åt norr och de återstående maskinerna satte västlig kurs. Tyskarna svarade med en lutvärnseld, som var den kraftigaste som hörts i Berlin under kriget. Splittret haglade över gatorna och befolkningen, som den senaste tiden roat sig med att samla skärvor från luftvärnsgranater, måste hals över huvud bege sig inomhus.
Natten var stjärnklar och de som hade tllständ att på egen risk följa flyganfallen, kunde med lätthet iaktta luftstriderna. Engelsmännen fällde sina vanliga ljusbomber, vilka sakta dalade ned över staden, intensivt lysande under de vita fallskärmarna.
Den tyska spårljusammunitionen skrev långa, lysande bågar på det mörka himlavalvet och husen skakade av dånet från de grova kanonerna och krevaderna högt uppe. Snart blandade sig även ljudet av kreverande bomber med kanonmullret.
Denna gång medförde engelsmännen betydligt fler bomber än tidigare. . Därtill voro bomberna av åtskilligt grövre kaliber än förut.
Engelsmännen kommo in på hög höjd, varför bombernas genomslagskraft betydligt ökades. Skadorna blevo också ganska betydande. Det var framför allt en rad boningshus, som förstördes, varvid ett antal civila dödades och sårades.
Flera eldsvådor utbröto, och från en av dem kunde lågorna ses över hela Berlin, t. o. m. från stadens utkanter. De övriga bränderna blevo snabbt släckta.
Bland de träffade byggnaderna befinna sig det berömda Robert Koch-institutet. Även ett antal sjukhus träffades, vidare ett kyrkogårdskapell samt en rad andra inte militära mål. Engelsmännen lyckades även få in en träff på järnvägen inom Berlin.
Tyskarna nedsköto ett fientligt plan i Berlins närhet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Oktober 1940
N:r 234