Gotländska Gårdar.

Hägvide i Stånga.

Manbyggnaden på Hägvide.

Under strövtåg i Stånga en vacker septemberdag, utsträcka vi promenaden till Hägvide, beläget knappa två kilometer från järnvägsstationen. Hägvide är ju namnet på fler gårdar i socknen, men eftersom skolläraren adresserat oss till hemmansägare Olof Häglunds Hägvide, passera vi den första Hägvidegården – den första från stationen räknat – och nå målet: den gamla,. vackra gården, som i århundraden varit i samma släkt.

Ekonomibyggnaden.

Manbyggnaden och ladugårdsbyggnaderna.
Boningshuset är en solid kalkstensbyggnad, som uppfördes någon gång i slutet av 1700-talet, berättar ägaren. – Men, säger han vidare, det är troligt att den högra delen byggdes tidigare. Murarna och inredningen tyder på att det ursprungliga bostadshuset tillbyggts.
Det är just inte så ovanligt med de stora manbyggnaderna på gotländska egendomar, att de vid olika tidpunkter byggts till. Och Hägvide är inget undantag. Under årens lopp har det ståtliga huset resturerats och naturligtvis även modeniserats, så att Hägvide manbyggad av idag är icke blott stor och pampig utan även synnerligen trivsamt inredd. Byggnadens exterior är snarlika den, som man finner på flera andra större egendomar på Gotland men icke desto mindre ståtlig, där den ligger inramad av stora lummiga träd.
Ladugårdslängan är även den tämligen ligen gammal och solitt byggd, men i naturligtvis numera försedd med moderna anordningar, som äro ägna; de att underlätta arbetet med djurens skötsel, och fyller således väl behovet. Vi ge också hr Häglund J:r rätt, när han framhåller: – Man kan ju inte gärna ge sig till att riva ned en gammal ladugård bara för det att den är gammal, när den för övrigt är fullt användbar.
Vid vårt besök i ladugården voro häst- och kostallar tomma, därför att dragarna voro i arbete och kossorna på betesvallarna. Gräset, som på sistone vuxit till ganska bra efter sensommarregnet, måste naturligtvis tagas väl vara på, ty här som annorstädes på Gotland blev det ont om stråfoder.
Svin och höns finns det gott om på Hägvide och moderna byggnader, som äro uppförda för detta ändamål. I annat sammanhang nämnde vi om att hönsaveln synes stå högt i Stånga. Och vi bli verkligen styrkta i vårt antagande, då vi fick se det stora och flotta hönshuset på Hägvide. Detta är nämligen tjugufem meter långt inomhus, och är således en imponerande anläggning, där det finns plats för icke mindre än 450 pullor, vilka samtliga voro av vit leghornras.
Redena, hönsens vaglar – sittplatserna – och inredningen i övrigt är icke bara av modernaste slag, utan även rena och snygga, så att inte ohyran skall få fotfäste.’ Så snart en höna inte verkar riktigt pigg, skattas den åt förgängelsen genast, ty om en hönssjukdom smyger sig in i hönshuset, kan den lätt gripa omkring sig och ställa till stor förödelse.
Tyvärr har man måst inskränka på antalet höns i höst. Det är ju ransoneringstider och den smula majs eller spannmål, som kan avdelas för hönsfoder, blir icke så mycket att det förslår för fulla antalet höns.
Strax intill hönshuset ligger svinhuset, som även det är inrett med tanke på djurens trivsel. Grisar finns det också tämligen gott om och fler blir det väl så småningom. I de långa rastgårdarna varav vi se en skymt på en av bilderna, traska makliga, stora modersuggor, som bara synes njuta av tillvaron.

Svinens och hönsens rastgårdar, hönshus, svinhus och magasinsbyggnader.

Åker, myr och skog.
Åkerjorden är belägen strax intill gården, och består merändels av god lermylla. Men vad hjälper det om jorden är aldrig så bra när det inte regnar. Det blir ingen skörd utan nederbörd. Därför har skörden på Hägvide varit urusel, framhåller man. Inte ens potatisen ger bra skörd. Däremot synas de andra rotfrukterna bli kraftiga och vackra. På myren – ett par kilometer från gården – har det varit bra beten, men i övrigt ingen skörd att likna vid skörderesultat under normala somrar. Åkerjorden omfattar cirka 65 tnld, och är i mycket god kultur.
Skogen ligger vid myrområdet. Den har en areal om cirka 70 tnld sammanlagt, och är bevuxen med vacker skog gott och väl för gårdens behov.

Ett fruktparadis.
Kring manbyggnaden finns en vacker park och även en hel del fruktträd. Men den egentliga fruktträdgården, är belägen en bit nedanför åbyggnaderna. Och det är en fruktträdgård, som heter duga. Vi räkna till sjuttio fruktträd, vars grenar digna av tunga äpplen och pä-ron. Vi smaka på saftiga oranier, sävstaholm och andra färggranna frukter. De flesta träden bära stenkyrke och grawenstein, melon och allt vad de heta de förnämliga och hållbarare fruktsorterna.
Stora saftiga vinbär fanns det ännu kvar och läckra plommon i mängder att läska sig med. Men för att få vara sams med sin mage, måste man ju moderera smakandet.
Tiden går fort en ljuvlig brittsommardag, i allsynnerhet när man strövar omkring i dejliga omgivningar, varför vi vid detta Stångabesök få nöja oss med vad vi sett på Hägvide, som i åtta led varit inom släkten. Den vackra parkens många trädslag ger åt den gamla gården en värdig inramning.
T-a.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Oktober 1940
N:r 231

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *