Trosings i Gammelgarn.
För någon av denna tidnings läsare framkallar kanske omnämnandet av den lilla strandsocknen Gammelgarn en förkänsla och tanke, att denna ort – av namnet att döma – i mångt och mycket lever efter sin tid! Men att så inte är fallet skall i fortsättningen påvisas.
Gammelgarn och dess syster-socken östergarn äro socknar, vars jordmån är av mycket varierande art och beskaffenhet. Många gånger har skördarna slagit fel, på grund av torka – eller också har frost och stormår, särskilt på sandjordar Nrorsakat stora skador ibland. Och då därtill av dessa kustsocknars innebyggare ett flertal hämta sin näring och inkorost från havet, så har nog en hel del fått sina beräkningar gäckade mången gång. Men man har inte tappat sugen, utan huggit i med friska tag på nytt. Och att man även följer med sin tid, skall som ett exempel en av socknens många gårdar återgivas.
Den gård, som ovan i rubriken åsyftas, ligger vid allmänna landsvägen Östergarn-Kräklingbo, och äges av lantbr. Albert Thimgren sedan 1928, då han av sin far övertog densamma. Trosings är ingen gammal släktgård – den köptes av den nuv. ägarens far 1874 och omfattar i areal 200 tnld, varav 17 tnld äro åker och skogs- och betesmarker det övriga. Skogsbeståndet är mycket värdefullt och utgör för sin ägare en icke föraktlig inkomstkälla, om så behövs. Betesmarken är ypperlig särskilt till fårbete, åkerjorden är däremot av växlande beskaffenhet.
Ägorna ligga delvis kring gården, men ett skifte på omkring 70 tnld (skogsmark plus några tnld åker), är beläget nere vid Histilles-vik i Kräklingbo.
Åbyggnaderna på Trosings äro av modernaste utförande och inredning.
Manbyggnaden som ombyggdes 1935 inrymmer 6 rum och kök med vatten, avlopp och värmeledning enl. vedeldningssystem, som i dessa kolbristens tider ju har sina fördelar.
Ladugårdsbyggnaden, vilken nyuppfördes 1923, med därtill hörande gödselstad och urinbrunn av cement och betong, är också vad inredning beträffar modern och tidsenlig. Här är rymliga bås och spiltor för gårdens djurbesättning, som för närvarande utgöres av 3 st. hästar av halv-ardennerras och 6 nöt, fyra svin samt 150 st. höns, för vilka sistnämnda en särskild avdelning av ladugårdsbyggnaderna och ett utbygge, iordningställts.
Till gårdens ekonomibyggnader höra också en nybyggd trösklada samt magasin med vagnslider och redskapsbod inunder, där nu gårdens redskap, maskiner och moderna fortskaffningsmedel logera.
En eldsvåda ödelade för något år sedan den fristående flygelbyggnaden – denna har nu iordningsställts och är apterad till olika ändamål, såsom verkstad m. m.
Då som förut omtalats betesmarkerna vid Trosings lämpa sig för fårbete, födas också ett 20-tal tackor av utegångsras, och enligt ägarens uppfattning är det inte den sämsta näringsgrenen på gården. Trosings har’ nog varit bebyggd och befolkad sen långt tillbaka – kring själva gården ligger stenrösen, som mycket påminna om gamla gravhögar – och att det är sådana kan man nästan vara säker på, ty de ha en gång i tiden blivit urplockade i sin mitt, så att nu likna de en kra teröppning i toppen. Trogen har skattsökare huserat här som anno – städes bland våra gotländska forngravar.
Läsaren har med dessa rader fått göra en ”blixtvisit” p& en Gammelgarnsgård och det har, som vi hoppas, förtydligat socknen i fråga.
A-d.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Augusti 1940
N:r 177