Bra lås för Stockholms inlopp.

Kustflotta och motorbåtskår på post.

Stockholms södra skärgård. (Fr. TT:s utsände medarbetare.)
”Stoppa för visitering !” I masttopparna på småbåtar syns nu här och var i våra skärgårdar flaggsignaler av denna innebörd. Båtarna tillhöra Frivilliga motorbåtskåren, som nu är marinens neutralitetsvakt till stor nytta och hjälper till med sjöfartskontroll, speciell fyrbelysning och transporter till landstormsförband i skärgårdarna,
Landsort, som är en av de största Sjöfartskontrollerna på östknåten, är det fullt med arbete dygnet om. Där har inrättats en särskild expedition, och ”sjöfartskontroll-chefen”, en fänrik i frivilliga motorbåtskåren, har under sig några andra fänrikar och ett tiotal man från motorbåtskåren o. lika många från flottan.

I medeltal har sjöfartskontrollen vid Landsort att visitera 30-40 båtar per dygn. I regel möter det inga svårigheter att få dem att stoppa. Men undantag finnas, och till dessa hör det fartyg, vars befälhavare nu är instämd till Stockholms rådhusrätt för att han utan att ta hänsyn till sjöfartskontrollens signaler fortsatte mot Stockholm och blev stoppad först vid en inre bevakningskedja. Ett liknande fall inträffade också nyligen, då en akuta fortsatte och blev stoppad först på Mysingsfjärden och där blev tvingad att återvända till Landsort för visitering. För att förebygga liknande händelser är ett armerat hjälpfartyg stationerat i farvattnen utanför Landsort. Och kommer något fartyg nu att vägra stoppa på sjökontrollens order, har hjälpfartygets befälhavare order att skjuta.
Vid ett besök i Landsort fingo några pressrepresentanter en närmare inblick i sjöfartskontrollens arbete. Ett utländskt fartyg på väg till Stockholm nalkades, och sjöfartskontrollen fick meddelande härom från signalstationen. Order gavs till en grupp bestående av en fänrik och två menige, att visitera. Gruppen gick ut i motorbåt, och sedan fartyget efter stoppsignal lagt bi ute till havs, sattes gruppen ombord. Befälhavaren beordrade omedelbart fartygsbefälet att öppna lastluckorna och ta ned antennen till radiosändaren, och därefter gick han igenom mätbrev, besättningslista och skeppsdagbok. Under tiden visiterade de övriga medlemmarna av gruppen fartyget för att se om det hade några otilllåtna saker ombord. Det befanns, att lasten bestod av styckegods, att fartyget hade elva mans besättning och inga passagerare. En karbin, som påträffades och enligt befälhavaren tagits ombord för att desarmera minor, låstes in i ett skåp, vilket plomberades. En passersedel, som kommit till med stöd av kungörelsen 26 september 1939 om sjöfarten inom svenskt kustvatten under utomordentliga förhållanden, skrevs sedan ut, och det antecknades på denna inom vilka leder fartyget fick röra sig. Fartygsbefälhavaren fick därefter skriva på en försäkran att han skulle följa anvisningarna. Under tiden hade en bevakningsgrupp satts ombord från en annan motorbåt. Denna grupp bestod av en stamkorpral och två karbinbeväpnade och fullt utrustade värnpliktiga från flottan. Gruppen fick i uppdrag att följa med fartyget till Stockholm och hade till uppgift att se till att plomberingen på skåpet med vapnet inte bröts, att fartyget följde sjöfartskontrollens anvisningar om att ingen fotograferade från fartyget eller i övrigt hade något otillåtet för sig. Till otillåtna saker hör bl. a. att titta på stränderna med kikare. Liknande patruller sättas ombord på varje ingående utländskt fartyg, och de få sedan följa med något utgående fartyg tillbaka till Landsort.
Under den timme sjöfartskontrollens folk var ombord, kunde givetvis en noggrann visitering inte hinnas med, utan den fick sedan göras av hamnpolisen och tullbevakningen i Stockholm, när fartyget kom dit. Sjöfartskontrollens uppgift är endast att se till att inga misstänkta, skrymmande saker eller personer, som inte tillhöra besättningen, finnas ombord.
Visiteringen av svenska fartyg är i regel enklare, förklarade patrullens befälhavare. Dessa fartyg ha i regel en långtidspassersedel, som endast behöver granskas, och vid genomgång av fartyget och genom samtal med besättningen bildar sig sjöfartskontrollets folk rätt snart en uppfattning om allt står rätt till eller inte.
I allmänhet äro befälhavarna mycket tillmötesgående, men ibland har arbetet sina besvärligheter. Det var i början inte heller så lätt för folk, som under vanliga förhållanden inte äro ”marina” av sig, att i hög sjö borda och äntra ett stort fartyg. Men numera har man fått en viss vana och lotsarna ha varit till god hjälp och visat sjöfartskontrollens folk stort tillmötesgående, förklarar en av fänrikarna i motorbåtskåren. Vidare har det några gånger varit rätt svårt aft kontrollera att fartygen äro fullt i ordning.
1,300 fartyg ha visiterats, sedan sjöfartskontrollens folk kom till platsen den 20 april. Då låg isen och blåsten var kall och besvärlig. Nu, sedan sommaren kommit, trivs man bra.
Och ungefär detsamma säger man på kustflottans fartyg. De värnpliktiga, vilka varit ombord i fem månader, ha i regel intet annat att anmärka på än att det är så dyrt att komma in till befolkade trakter vid den permission, som ges. Och var och en måste förstå dem. Det kostar exempelvis 2:50 för sträckan Stockholm—Hårsfjärden och retur, och det beloppet är inte litet, om man har 1 krona per dag. På marketenteriet går det dessutom åt åtskilligt till ”kaffe och flätor”, Men stämningen ombord är god, och varje man sträckte på sig och verkade nog så stolt, när amiralen vid ett tillfälle för de samlade besättningarna förklarade, att ”Konungens av Sverige flotta” är en av de starkaste i Östersjön.
Och då kustflottan går under ständig beredskap, blir det inte så många lediga stunder för manskapet, då detta har skolor och övningar dagligen på programmet. Men allt är väl ordnat för manskapets välfärd.
Sjön och arbetet suger. Och åtminstone enligt en marinlottas utsago vill nog inte en husmor i ett kök på några få kvm. steka gädda till 600 man. För att mätta mannarna gick det till en enda skaffning åt 150 kg. gädda, 250 kg. potatis, och dessutom hade kocken att koka icke mindre än 400 liter kaffe per dygn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 juni 1940
N:r 131