major Fred. Nyström.
Värdigt och vackert firat på onsdagen.
Redan i onsdagens tidning med delade vi i huvudsal: vad som förekom vid den festlighet i samband nyed medaljutdelningen, som Visby Cementfabrik då arrangerat till firandet av sin -femtioåriga tillvaro, På middagen samlades som redan nämnts en talrik publik med landshövding Rodhe och bolagets verkställande direktör Wehtje, förre disponenten Allon (le Jounge, konsul Ekman med flera i spetsen i stadshotellets festvåning. Dagens hedersgäster de 22 medaljörerna hade placerats på de främsta stolraderna och där bakom grupperade sig de inbjudna Visbyborna, bolagets tjänstemän, en del med damer etc. Längst bak i sa-len var infanterimusiken placerad och inledde festen med infanteriregementets marsch, varpå fabrikens nuvarande disponent major Nyström hälsade de närvarande välkomna och gav den expose över fabrikens tillkomst och utveckling, som återgavs i denna tidning i onsdags. Efter major Nyströms med livligt bifall hälsade anförande vidtog medaljutdelningen, varvid medaljörerna deras namn återfunnos även i onsdagsnumret framträdde en och en och fingo ur landshövdingens hand mottaga Patriotiska sällskapets medaljer i guld eller silver. Varje överlämnande beledsagades av fanfarer och applåder. Silvermedaljerna voro att hänga om halsen i blågult baud. Medaljerna hade tilldelats vederbörande för en tjänstetid av mellan 30 och 42 år.
Landshövdingen överlämnar arbetets hederstecken.
Sedan medaljerna överlämnats tog landshövding Rodhe till , orda och yttrade. Denna medaljutdelning innebär ett erkännande för gott, långvarigt, plikttroget arbete. Ett arbetes värde beror icke på arbetets art i och för sig, det beror på det sätt varpå det utförts, den noggrannhet och skicklighet som lagts i dagen, den ansvarskänsla, som besjälar den som utför arbetet. Ett arbete är samhällsnyttigt och gagnande, oberoende av om det är av betydelsefull storlek eller ej, men avgörande är att det präglas av ansvar mot den arbetande själv och mot arbetsgivaren. Det är en glädje att få vara med om en utdelning av medaljer till så många anställda vid ett och samma företag, utdelningen vittnar om att ett gott förhållande är rådande mellan arbetsledningen och arbetare vid Visby cementfabrik. Tilldelandet av medaljerna vittnar också gott för medeljörerna, att de stannat så länge i ett företag, särskilt nu i dessa tider, då längtan ofta driver människorna till omväxling och nya upplevelser. Mellan medaljörerna och bolaget har knutits band sådana, som förekommo i de gamla tidernas patriarkaliska förhållanden. Att tiden nu är en annan är intet att säga om, vi få foga oss i den nya tidens förhållanden. Till att förhållandet mellan arbetsledning och arbetare vid cementfabriken varit det bästa, gratulera de både bolaget och Eder, medaljö; ror. Även på samhällets vägnar ville landshövdingen bringa medaljörerna ett tack och en lyckönskan till detta nu bekomna- arbetets hederstecken. Landshövdingen avslutade sitt tal med att taga upp en hjärtlig applåd för de gamla trotjänarna.
Gamle disponenten talar.
Visby cementfabriks f. d. mångårige chef disponent Allon de Jounge framträdde så framför medaljörerna och riktade sig till dem i ett kort anförande. Han erinrade om att han 1917 kom att lämna Visby efter att ha varit Visby cementfabriks disponent i 21 år. Men fem år senare kom tal. in i bolagets styrelse och var sedan dess verkställande direktör 1926-1936. Det var alltså över 30 år som han innehaft ledningen av Visby cementfabrik. Han hade med glädje erfarit planerna på att fira femtioårsminnet av bolagets tillkomst och med tillfredsställelse tagit del av förteckningen på medaljörerna, där han kände varje namn; han han hade själv tagit in dem i bolagets tjänst under årens lopp. Det var inte alltid så lätt att leda företaget igenom bekymmer och svårigheter, bekymmersamma icke bara för bolaget utan också för arbetarna, men svårigheter äro till för att övervinnas och tiderna bättrade sig. Disponent de Jounge ville nu vid detta tillfälle tacka medaljörerna för den tid som varit och lyckönska dem till deras hederstecken. Då det nu sannolikt vore sista gången han träffade dem här nere, ville han också rikta ett varmt tack till alla i bolaget för alltid visat uppförande, intresserat och plikttroget arbete, och han hoppades att de alla ville bevara den gamle disponenten i vänlig hågkomst. Sedan applåderna tystnat på detta anförande spelade musikkåren Fredins Gotland, varpå major Nyström med några ord frambar medaljörernas och de övrigas varma tack till disponent de olounge för Irans vänliga ord sant utbragte ett leve för honorar. Därpå visades den förut omnämn-da filmen från livet på Fabriken, varvid driftsingenjören konsul Dahlgren levererade de nödiga kommentarerna. Efter filmförevisningen avslutades sammankomsten med en timmes gemytligt samspråk kring kaffebordet.
En ståtlig jubileumsmiddag.
På aftonen samlades ett 60-tal inbjudna till middag i stadshotellets festvåning. Där märktes främst landshövding flodlie i spetsen för en skara representanter för staden, länet, handeln och sjöfart, myndigheter etc., vidare bolagets styrelse, dagens medaljörer och andra. Sedan middagen pågått en stund hälsade fabrikens disponent major Fr. Nyström de närvarande välkomna. Något senare tog bolagets verkställande direktör Ernst Wehtje till orda i ett tal för `’isby cement. Direktör Wehtje erinrade om att fem decennier för en så ung industri som cementindustrien äro en ganska lång tid. Visby cementfabrik kom till som den tredje i landet och dess första år voro rika på umbäranden och besvärligheter, det gick tio år innan förhoppningarna började infrias. Detta kan vara en lämplig erinran till dem, som tro att det inte finns risker att starta industriföretag. Man måste dock beundra de män, som startade och förde detta företag till framgång. Några data visa den oerhörda utvecklingen i branschen. Inbjudarna till aktieteckning räknade med en årsproduktion av 10,000 tunnor cement, en kvantitet, som numera tillverkas på 1 vecka-14 dagar. Omsättningen beräknades till 60,000 kr. och överskottet till 12,000 kr. Det blev första året 783 kr. Det talas om i bolagets historia att man bytte ut en 60 hkrs lokomobil mot en 200 hkrs maskin- med nutida förhållanden inte mycket. Med insiktfull och god ledning har emellertid bolaget arbetat sig genom svårigheter till framgång och nu besjälas vi av tacksamhet mot dem, som togo initiativet och satte det hela igång. Tal. nämnde särskilt borgmästare Een, hrr Ekman och Björkander de äldre, revisionssekreterare Sjöstrand, dr A. G. Bergman och generalkonsul Carlsson. Disponent Allon de Jounge stod i hela 21 år, bekymmersamma och svåra år, som fabrikens ledare. När svårigheterna åter hopade sig trädde han ånyo in i ledningen, och förde rodret med stadig hand. Tack vare honom står Visby cementfabrik idag där den står. Vi äro skyldiga honom en alldeles särskild tacksamhet. Hans son disponent Adendt de Jounge förvaltade i sex år arvet på ett gott sätt och nu står major Nyström för rusthållet. En stab av skickliga ingenjörer, kontorspersonal, förmän och arbetare göra också det bästa av situationen. Fabriken har haft glädjen att ha haft en god och trogen arbetarestam och det är en glädje att i dag få visa dessa trotjänare bolagets tacksamhet. Efter att ha riktat ett tack till landshövdingen och övriga Gotlandsrepresentanter, ville tal. också uttala ett tack för det goda samarbetet med andra företag i branschen samt slutade med förhoppningen, att fyrtornet – bolagets märke – alltjämt måtte leda företaget genom vår tids svåra farleder till fortsatt framgång samt höjde en skål för Visby cementfabrik. Sedan middagen fortsatt en stund talade major Nyström för dagens hedersgäster, medaljörerna, erinrade om deras långa och trogna tjänst i bolaget och om att man idag bänkat sig, icke endast för att fira bolagets femtioårsjubileum utan också för att hylla trotjänarna, de som genom sitt arbete förvärvat de hederstecken han hoppades att de skulle bära med stolthet och heder. Talet slutade med ett fyrfaldigt leve för medaljörerna. På dessas vägnar svarade förman II. Nyman, som framhöll att detta varit en glädjens och överraskningens dag för medaljörerna. Å deras vägnar ville han frambära ett uppriktigt och varmt tack till styrelsen och landshövdingen för den hyllning och den hedersbevisning som kommit dem till del samt för alla vackra ord. Tal. ville också rikta ett tack till styrelsen, fabriksledningen, till ma- jor Nyström, kontorspersonal och kamrater, för det goda förhållande som varit rådande och uttalade den rörhoppningen, att cementfabriken måtte gå en lycklig framtid till mötes till glädje för både ägare, styrelse och personal samt för det samhälle, där vi leva och bo. Disponent Allon de Jounge tolkade även sina känslor av tacksamhet för det förtroende och den vänlighet, som under alla hans år på Gotland mött honom här och även sedan kommit sonen till del. Han erinrade om samhörigheten nyed Cementa, försäljningsbolaget, som samlat cementintressena till gemensamt gagn och som i år blir 45 år. Dir. de Jounge sammanfattade sin tacksamhet i en skål för Gotland och Visby.
Cementfabrikens betydelse för staden.
Konsul Carl E. Ekman talade i ett livligt senterat anförande som representant för en hel del gotländska företag, vilka haft mångårig beröring och samearbete med cementfabriken. lian erinrade om att Gotland icke haft så många möjligheter till industriella företag – tändsticksbolaget och Fole gamla verkstad slutade båda med förluster, men här är nu ett företag, som stått sig, och det har skett därför att det grundats på öns naturliga förutsättningar. Det har gått så bra att det i år delar ut 12 proc., och, som man sett i dag, även guld, silver och vackra band. Vad sjöfarten angår har mäklaren sin förordning att hålla sig till, men man får också se till att hålla på rättvisan. Cementtrafiken har positivt givit hamnen inkomster, men negativt har den också kostat hamnen en hel del i utvidgningar och underhåll. Gotlands järnväg bar haft, sin favör av cemertfahriken, men å andra sidan kunde man ju kör- an köra cementen i skottkärra till hamnen utan hår det varit förmånligare att frakta den i järnvägens goda materiel. Som chef för stuve ribolaget måste tal. medge att, cementtrafiken givit urånga. timpenningar. Även ångbåtsbolanet har haft en del nytta av cententfabriken vid lite last och mycket passagerare hade man fatt låna åtskilliga fat cement att lugga i bottnen på Thjelvar så att den icke skulle rulla för mycket. Och ibland fick man frakta cement. Till Norrköping skulle man behöva det alltjämt. Det goda samarbetet torde till en del få tillskrivas styrelsen överseende och till en del gotlänningarnas beskedlighet. När det gäller släketäkt och turar kunna gotlänningarna processa i det oändliga, uren når det guller frukter och hamnavgifier äro de så snälla att ha att :röra med. Visby Cement fabrik är också en stor arbetsgivare. Disponent de Jounge hade icke endast varit fabrikens chef, han hade också haft ledningen av stadens drätselkammare, och den dubbla posten ;mack nu gått i arv till nuvarande ledaren, major Nyström. Den bör ge ett god inblick i cementfabrikens betydelse för stadens affärer, för arbetslösheten och vikten av att upprätthålla de arbetstillfällen fabriken ger. Till sist tackade landshövding Rodhe för den lyckade festen. Han hade i Nordisk familjebok sett att Visby cement fabrik var den andra i ordningen i landet, icke din tredje sota dir. Wehtje påstått. lngalunda ville han dock att Gotland skulle förhäva sig över Skåne. Han erinrade art att rykten ibland försports om, att Visby cementfabrik skulle luggas ned, men Inin hoppades att dividenderna skulle kunna hållas så, att vi få behålla cement fabriken. För närvarande är fentioåringen kry och rask och ingen anledning finnes till en försämring av hälsotillståndet. lian hoppades att cementet skulle visa sig ha så bindande verkan att förhållandet mellan fabriken och staden blev oupplösligt. Med uttande av ett tack för styrelsens närvaro och för den storartade festen, förenade landshövdingen de bästa välönskningar till företaget, samt slutade med ett särskilt tack till af tonens värd major Nyström för dagens arrangemang. Därpå följde några timmars angenämt ?? timmars angenämt nachspiel innan dagen var slut och deltagarna skiljdes ett gott pinne rikare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Maj 1938
N:r 120