Förvinterns tidiga köldknäpp och kraftiga snöfall gjorde i vissa trakter ett brått slut på betupptagning och höstplöjning. Dessbättre var det inga avsevärda betkvantiteter, som blevo kvar i jorden och kanske icke heller så stora vidder oplöjda, men för många blev det tidiga vintervädret en obehaglig överraskning. Inget ont utan att det har något gott med sig, heter det, och den myckna snön kom väl till pass för dem, som hade skogsavverkning på vinterns arbetsprogram. Tjälen hade knappast någonstans trängt ned på djupet, varför plöjningen kunde återupptagas så snart snön smälte bort frampå nyåret. Medan isgatan låg kvar på vägarna och snön i skogen, kunde man här och var se en och annan, som satt plogen i jorden.
Om således vintern kom ovanligt tidigt till våra nejder, kan man säga detsamma om våren. Vi äro annars icke så bortskämda med tidiga vårar på Gotland, ty de smältande ismassorna i Bottenhavet bruka svara för att vi få tämligen kalla och ruskiga vårar. Kanske isarna i norr ännu ej satt sig i rörelse, eller kanske isanhopningen i havet ej är så stor, som den merendels brukar vara, ty faktum är att våren kommit tidigt även till Gotland. Vi ha hört talas om att man på fastlandet — i de sydliga landskapen — kunde börja vårsådden cirka tre veckor tidigare än annars om åren. Så långt ha vi inte kommit här på ön, men förberedelserna för åkerjordens beredning är i det närmaste undanstökad, d. v. s. sådden av gödningsämnen.
Superfosfat, kali, kväve och kalksalpeter äro ju de vanligaste gödningsämnena, men även amonsulfat (svavelsyrad ammoniak) anlitas ganska mycket i synnerhet för potatisodlingar och även andra rotfrukter t. ex. foderbetor. Stora mängder gödningsämnen har transporterats ut till lantbruksegendomarna runt ön, men ännu återstår att leverera efter-gödningsmedel såsom kalksalpeter och chilesalpeter. Förgödningen med superfosfat o. a. slags gödningsämnen är klar nästan överallt och likaså gödningen av höstsäden.
Snömögel grasserar, där man slarvat med betningen.
En jordbrukare måste vidtaga många åtgärder för att få rika skördar och skördar av hög kvalitet. Det är nog gott och väl om man kan producera mycket spannmål, men det hjälper föga om man ej garderar sig mot växtsjukdomar, som avsevärt nedsätta den odlade spannmålens kvalitet och därmed saluvärde. Direktör G. Vannerberg, Gotländska lantmännens centralförening, upplyser på vår förfrågan, att en del höstsäd i år angripits av snömögel, därför att man slarvat med betningen av utsädet. Betningsmetoderna variera men givetvis måste var och en se noga till att få lämpliga blandningar. — I marknaden finns färdiga preparat, som är effektiva och samtidigt oskadliga för själva spannmålen, säger dir. Vannerberg, som även framhåller att jordbrukaren bör växla spannmålssorter och ej år efter år använda samma.
— Vilka spannmålssorter odlas mest på Gotland? är också en fråga, som vi framställa.
— Vete odlas ju mycket här, då jordarna lämpa sig synnerligen väl för veteodling. Om vi se efter vad leveranssiffrorna utvisa, så kommer man till det resultatet att cirka 70 procent av brödspannmålen är vete. Vetet ger mera och står högre i pris, så det är ju inte så underligt om man slår sig på veteodling, där det kan gå för sig.
Grosshandlare M. Kistner har samma uppfattning som dir. Vannerberg vad betning av utsäde o. s. v. beträffar, och framhåller vidare att bland vårutsäden intager kornet en rangställning. Det gotländska kornet anses under normala skördeår såsom det förnämsta maltkornet, vilket är av stor betydelse, när skörden en gång skall avyttras. Här på Gotland, säger hr Kistner, användes mest Kenia och Maja-korn, men det ser ut som om Kenia-kornet är det mest populära.
Frösådden har börjat.
Sådden av diverse gräsfröer har börjat redan för cirka 14 dagar sedan och pågår till långt fram i maj. En del jordbrukare så in gräsfrö i höstsäden, och ha således haft tillfälle att verkställa den första sådden, Gräsfrö t. ex. schlesisk rödklöver, timotej och rajgräs, sår man även i vårsäden. Däremot förekommer det ej så mycket att gräsfrö odlas på åkrar, som icke äro bevuxna med skyddsgräs.
Den populäraste fröodlingen på Gotland är utan tvivel humleluzernodling. Knappast någon am??????? i Sverige än på Gotland- odlas hum: leluzern för fröets skull, utan endast för att ha tillgång på grönfoder eller hö. Betingelserna för odling av humleluzern äro på Gotland synnerligen gynnsamma. Det brukar i regel bli goda skördar och priset på det frö, som kan släppas ut i marknaden, brukar vara ganska högt.
Det ångar av hästar och — traktorer.
Vi ha läst i tidningens spalter att man redan satt potatis — i mars, vilket väl måste betraktas som särdeles remarkabelt. Men när vi göra en färd ut i bygderna för att titta på vårbruket och vårsådden, hitta vi ingenstans potatissättare, varför man får antaga att den, som satte potatis så tidigt som i mars, är ensam därom. Kunniga jordbrukare låta inte narra sig av vårens ”solkatter”, utan invänta rätta tiden när väderleken är pålitligare.
Vid ett åkerfält där man just håller på att så ut gödningsämnen, passa vi på att fråga den man, som vi anta är husbonden :
— När beräknar ni att sådden kan börja ?
— Ja, det är nog lite svårt att yttra sig om. Visserligen är det bra väder nu, men det kan snart slå om.
Det kan hända att vi får börja så om åtta dagar, men det kan också dröja bortåt en månad.
På vår fortsatta färd genom bygderna stöta vi här och där på flera av jordbrukets arbetare, sysselsatta med att harva o. dyl. På en plats ser jorden ut att redan vara färdig-brukad för sådden, varför vi upprepa vår fråga om, när sådden kan begynna.
— Jo, blir svaret, om vädret är lika gynnsamt i nästa vecka som i dag, så skall vi snart vara färdiga med såningen.
Fullt så optimistisk är man inte på andra håll, där vi bromsa in för att knäppa en bild från vårbruket och höra vad man har på hjärtat. Arbetet är styvt både för folk och dragare under vårbruket, då brådskan är minst lika stor som under skördetiden. Det ryker av svettiga hästar och — traktorer. De senare plågas väl inte nämnvärt av arbetet, men traktorerna såväl S3m de levande dragarna måste skötas om på bästa sätt. På återväg från steniga tegar i norr hejda vi oss, då vi på ett större åkerfält i Bro socken. få se både hästar och traktor i arbete. Till vår förvåning få vi höra att de stora, fromma krabaterna framför en vagn lastad med diverse redskap äro hingstar. Sådana gynnare släpper man inte utan att fråga om deras namn och adress. Den mörkaste heter Brill-Maeay och den andre, en fux, som låter sig fogligt knuffas över linorna, heter Hampus. Båda äro så väl kända bland hästägare på Gotland, så någon ytterligare presentation kan vara överflödig.
Inte långt ifrån nyssnämnda fält finna vi ett par ston framför en harv. De ha var sin lilla fölunge och de små vilja också vara med om arbetet ute på fälten. Någon nytta kunna de förstås inte göra, men de äro rätt duktiga att ställa sig hindrande i vägen i bland. Högt över fälten kretsa måsar och andra fåglar, ty även de äro med då jordarna brukas för att snappa åt sig en eller annan fet mask, som kommer på ytan, då myllan vändes av redskapen.
T-a.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92