Att jag såsom folkskollärare livligt intresserar mig för att landsbygdens barn skall få så god och fruktbringande undervisning liksom att menige mans kunskapsförråd ökas i flera avseenden behöver knappast framhållas; men därtill anser jag det vara vår plikt att vårda de kult o våra förfäder lämnat oss, såväl då det gäller livet i allmänhet i helg och säcken, som ock minnesmärken i allmänhet, att således bygga det nya på det gamlas grundvalar så att diet får den rätta stadgan och styrkan. Därför anser jag, att utvecklingen måste föras in i sunda banor, så att ej blott ett fåtal utan alla medborgarklasser bli lyckliggjorda. Helt säkert delar mången med mig den uppfattningen, att bristningsgränsen ej är långt avlägsen i fråga om vissa förhållanden i landet. Att det sker en utveckling på olika områden är enbart glädjande, men denna får icke för vissa parter ensamt skapa frihet och glädje, under det den för andra medför ett tyngt sinne för allt det slit och släp arbetet för den dagliga nödtorftiga bärgningen medför. Så är det t. ex. för men fullständig gåta, huru bondeförbundet, som väl dock till allra största delen utgöres av jordbrukare, kan ha varit med om och godkänt stiftandet av lantarbetstidlagen. Denna, som särskilt nu i skördetiden visar sina mest avskräckande sidor, kommer säkert att leda till många av de mindre jordbrukens undergång. Lika gåtfullt f står för mig det förhållandet, att bönderna fortfarande kan följa en ledning, som under samverkan med socialdemokraterna i riksdag och regering visserligen givit dem några små fördelar, men som i gengäld skaffat dem så dryga produktionskostnader, att deras ekonomiska ställning nu är svagare än förut.
Till alla och envar, som vill vara med om en sund utveckling i vårt land, så att alla lager av vårt folk måtte få del därav, vill jag därför rikta den maningen: Rösta vid det kommande landstingsmannavalet med högern.
Stånga i september 1938.
R. Dahlgren.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 15 september 1938
N:r 213