Skjutriktningen bör gå mera västsydvästlig.
I en utförlig skrivelse till lotsstyrelsen framhåller lotsförmannen vid Visby lotsplats de svårigheter och faror för sjöfarten, som skjutning med skarp ammunition från Gotlands infanteriregementes skjutbanor medför.
Skjutningen pågår sågott som hela dagen. Visserligen hålles vakt vid skjutbanan, som skall rapportera när någon befinner sig i skjutlinjen, men vid flera tillfällen ha kulor slagit ned kring lotsbåten, och skjutning har utförts trots rop och svängning med lots-flagga, så att lotsarna måst leda fartyg annan väg. Som ett exempel på hur tillförlitlig vakten är omnämnes ett fall, då en båt måste vända 100 m. från land på grund av nedslående kulor. Lotsförmannen anser, att skjutriktningen alls icke bör gå så nära som ned mot Visby hamninlopp utan få en mera västsydvästlig riktning; vidare böra vaktbåtar placeras norr och söder om skjutningsområdet. Bäst vore ett s. k. kulfång, så att kulorna alls icke komma ut över havet.
Slutligen omtalar han, att en gång förra året, när Amerikalinjens ångare Drottningholm låg cirka 500 m. rätt ut från yttre pricken, alltså nära hamninloppet, måste den på tillsägelse från skjutledningen flyttas mera åt norr, därför att den låg innanför skottlinjen.
Lotskaptenen i mellersta distriktet hemställer, att lotsstyrelsen hos länsstyrelsen i Gotlands län anhåller om utfärdande av fullt betryggande föreskrifter för skjutningen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 Januari 1938
N:r 22