Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets fjärde sammanträde. Ordf.
ord. domhavanden, häradshövding K.-F.
Pfiffer och förste notarien Sven Ljungholm.)

För överfall och misshandel
med livsfarligt vapen stod en lantarbetare tilltalad. En eftermiddag i slutet av mars hade han i något ärende infunnit sig på den gård, där han tidigare arbetat i tre månaders tid. Vid besöket hade han träffat några f. d. arbetskamrater, vilka uppehöllo sig i stallet. När han härvid som bäst stod i stalldörren och samtalade med dem, hade gårdens ägare enligt svar. infunnit sig på ort och ställe, knuffat till den tilltalade och tillsagt denne att avlägsna sig från platsen ty ”här fick han inte vara”. Svar, hade invänt att ”det gjorde väl ingenting”, men gårdsägaren vidhöll sin mening, som — fortfarande enligt Svar. — formulerades på följande föga dunkla sätt: ”Ge dig iväg härifrån, buse!”, vilken uppmaning av svar. skulle ha besvarats med följande i klarhet ingalunda underlägsna replik: ”Kom då upp på vägen, gubbrackare, skall jag visa om jag är en buse!”. Just i den vevan hade några av gårdens körkarlar kommit hem, och på deras framställning hade svar. beviljat desamma sitt sällskap. När så samtliga voro samtalande på väg till ett mera neutralt ställe än gårdsplanen, hade emellertid ytterligare en person dykt upp ur ladugården för att bege sig till sin bostad. När de båda parterna strax därpå passerat varandra, hade mannen från ladugården tilltalat de konverserande herrarna och därvid gjort antydningar om att de pratat illa om honom. Angelägen om att härutinnan ta vederbörande ur dennes märkliga villfarelse hade svan. förnekat det förmenta, falska vittnesbördsbärandet mot nästan, varpå denne blivit så ”storgapig” att den tilltalade funnit med sin manliga värdighet förenligt att tilldela den insinuante ett slag i ansiktet med påföljd att detsammas ägare återvänt till ladugården. Vid detta laget hade gårdens ägare ånyo kommit ut, satt kurs på svar. och börjat puckla på densamme med en järnskodd käpp. Dramat blir nu alltmera komplicerat, i det att han som fick örfilen också skyndar till och inleder en serie sparkar på den tilltalades bak. Den åtalade får nu — så berättade han — utstå en svår pärs i form av sparkar av den_ ene och käppslag över rygg och armar av den andre så att svullnader och blåmärken uppstodo. Svar:s kamrater hade kallt stått och sett på exekutionen. När det hela hållit på en stund hade svar. emellertid dragit sin morakniv för att skrämma sina plågoandar. Några skador hade han dock icke åstadkommit med vapnet ”Nu ser ni att han drar kniv”, hade i alla fall någon utropat, varefter avbasningen upphört och exekutorerna anträtt återtåget in i boningshuset för att ringa efter polis. Med anledning att en av de senare uppgivit, att han erhållit ett sår på hakan av kniven berättade svar., att han i ena bakfickan haft en flaska rödsprit, vilken den dansande käppen gjort kål på. ”Jag tog och kastade glasbitarna”, sade svar., som förmodade att det nämnda såret kunde uppstått genom någon av de slängda skärvorna. De båda herrar, som med redan nämnda ”arbetsfördelning” slagit och sparkat den tilltalade, hade emellertid uppgivit att denne med kniven måttat mot den enes hals, men att den hotade lyckats avvärja attentatet med undantag för såret på hakan. Svar. bestred detta, medan åld. i sin tur bestred svarvs uppgifter, vilka karakteriserades som konstruktioner. Svar, erkände utan vidare knytnävsslaget, men förnekade all annan skadegörelse ävensom att han gått anfallsvis till väga. Då den åtalade under alla omständigheter erkänt att han rest livsfarligt vapen, överlämnade åklagaren målet till rättens prövning.
Svar. dömdes till 50 dagsböter å 1 kr.

Egenmäktigt förfarande.
Härför hade den i ovanstående mål inblandade gårdsägaren och hans bägge söner erhållit stämning. De hade en dag under sistlidne november månad, från rummet i den lägenhet, vari den i förra målet som svar. figurerande lantarbetaren bott, fivlägsnat fönsterrea och kaninröret, varefter de till yttermera visso slagit vatten i kaminen, detta allt för att göra huset obeboeligt emedan man ville bli kvitt lägenhetens bebyggare, den ovannämnde lantarbetaren, som vid den tidpunkten slutat sin anställning vid gården, dennes hustru och tre minderåriga barn. Huset ifråga var f. ö., enligt vad som nu framkom, utdömt redan för något år sedan. På grund av att rummet genom de vidtagna åtgärderna blivit fullkomligt obeboeligt, hade svar. och hans familj fått stuva hop sig i köket, som har en storlek av 2 X 2 meter. Sedermera hade emellertid även i köket vidtagits liknande åtgärder som tidigare i rummet. Nu begärde lantarbetaren ersättning med 400 kr. för förstörda möbler, vilka måst inläggas i en otät lada. Genom åtgärderna från sitt husbondefolks sida hade vederbörande även vållats en del besvär och obehag, för vilka han ansåg sig berättigad till något skadestånd.
Gårdsägaren ådömdes 30 dagsböter å 8 kr., den ene av sönerna 30 å 2: 50 och den andre sonen 15 dagsböter ä 2: 50. Vidare skall skadestånd utges med 100 kr.

En del stölder
hade en ung kvinna gjort sig skyldig till. Bl. a. hade hon i en affär i Visby tillägnat sig en väska med inneliggande pengar och från en granne i olika repriser lagt sig till med sammanlagt 600 kr. Från en annan person hade hon stulit en tia. Tillgreppen hade börjat i december 1936. Hon erkände och förklarade på fråga, att hennes penningbehov grundade sig på den omständigheten att hon vid nämnda tidpunkt väntat ett barn, till vilket hon måste skaffa utstyrsel. Pengarna hade också använts till kläder åt henne själv. Rätten förordnade om förundersökning, och i avvaktan härpå uppsköts målet till den 5 maj.

Efterspel till nyårsnatt.
Som man torde erinra sig står en chaufför åtalad för att han nyårsnatten i berusat tillstånd kört bil samt för att han haft inte mindre än 12 personer i denna vid tillfället. Färden hade ägt rum mellan L O. G. T.-lokalen och Broa på Fårö, dit svar. skjutsat folk från nyårsvaken. Vid färjeläget vid Broa hade svar. i det halkiga väglaget varit nära att köra över kaikanten. Liksom vid förra rättegångstillfället bestred den åtalade fylleriet. Nu hördes sex vittnen, av vilka fem varit med på färden. De flesta hade inte märkt något ovanligt på svar., som alltid var livad och glad. Ett av vittnena hade dock tyckt att svar. varit en smula på-. verkad av sprit vid tillfället. En gång under färden hade man stannat, varvid man tagit sig en liten styrketår, även föraren. Men det hade då endast varit en liten tår i flaskan. Även ett par vittnesintyg förelågo, och enligt dessa hade vid ifrågavarande tillfälle ingenting framkommit som tydde på att svar. skulle ha varit påverkad av rusdrycker.
För hörande av ytterligare ett vittne uppsköts målet på hemställan till den 5 maj.

Hämtade flickan från skolan.
En äldre man hade erhållit stämning för att han den 18 oktober 1937 infunnit sig i sin hemsockens skola och från denna återtagit sin 13-åriga dotter, som nyligen hämtats dit av ortens fjärdingsman. Vid denna sin skolvisit hade svar. mot tjänstgörande skolläraren utfarit i hotfulla tillynnlen och de grövsta okvädningsord, kort och gott, med stor kraft utslungat oförskämdheter. Svar. erkände att han hämtat flickan, emedan hon måste vara hemma. Han kunde visa läkareintyg på att såväl han själv som hustrun voro sjuka. Tillfrågad om vad han vid tillfället yttrat till skolläraren sade han, att han inte sagt något annat än vad ”som varit nödvändigt”. Ville man påstå något annat, finge man också skaffa bevis. Något ”vidare oförskämd” hade han inte varit.
Målet uppsköts till den 5 maj.

Gammalt basarbråk.
Tvenne yngre manspersoner voro som bekant åtalade för att de vid en idrottsbasar i Vänge den 14 november 1936 varit berusade, uppträtt bråkigt och stört ordningen. En av dem hade dessutom slitit sönder ordningsvaktens kavaj. Liksom vid förra rättegångstillfället bestredo båda åtalet och ville göra gällande, att ordningsvakten inte haft någon som helst anledning att ingripa. Ordningsvakten hördes nu om sina iakttagelser ävensom ett annat vittne. Åkt. överlämnade målet.
Utslag den 5 maj.

Ett i fyllerimål.
En person var instämd för att han en kväll på allmän väg i Slite skulle ha uppträtt berusad. Han bestred och framhöll att han hela kvällen suttit inne på ett kafé där han endast förtärt kaffe. Ett par smärre kaffehalvor tidigare på dagen var allt vad han förtärt i spritväg. Uppskov till 5 maj för vittnens hörande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 april 1938
N:r 81

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *